Sv: Natta fyraåring...
Jag kan ju börja med att jag inte har några barn. Men jag har en lillasyster, som är 2 år yngre än mig och alltid haft problem med att somna.
Jag tror att hon sov hos våra föräldrar tills hon var 12-13, sedan var hon tidig med tonår osv så det slutade ganska tvärt, men hennes sömnproblem fortsatte. Vet att det provades bland annat Valeriana när hon var i 10-årsåldern, men det gav ingen effekt. Min syster är en nattmänniska, men jag tror att hon var rädd för något - som jag inte vet vad - att stänga ute ljud blev hennes sätt att kunna sova. Så hon fick ganska tidigt tv på rummet och lyssnade mycket på musik i lurar.
För henne är det fortfarande svårt ibland, men blir bättre när hon har rutiner.
Jag kan nog inte tillföra så mycket, men jag tror det är vanligt. Jag tror att för min systers del hade det varit bättre om hennes rum varit i anslutning till tex vårt tv-rum, inte på andra våningen långt från vår mamma, för det var mamma hon ville åt. Sen tror jag också att mamma faktiskt skulle varit strängare... Typ tyst gå tillbaka med henne när hon kom på natten, iaf när hon var över 6-7 år.
Och jag tror att du gör helt rätt som försöker öka tryggheten för henne! För som sagt, jag tror min syster var rädd. Jag var också lite ängslig som barn, men inte så att jag inte vågade sova.
Jag kan ju börja med att jag inte har några barn. Men jag har en lillasyster, som är 2 år yngre än mig och alltid haft problem med att somna.
Jag tror att hon sov hos våra föräldrar tills hon var 12-13, sedan var hon tidig med tonår osv så det slutade ganska tvärt, men hennes sömnproblem fortsatte. Vet att det provades bland annat Valeriana när hon var i 10-årsåldern, men det gav ingen effekt. Min syster är en nattmänniska, men jag tror att hon var rädd för något - som jag inte vet vad - att stänga ute ljud blev hennes sätt att kunna sova. Så hon fick ganska tidigt tv på rummet och lyssnade mycket på musik i lurar.
För henne är det fortfarande svårt ibland, men blir bättre när hon har rutiner.
Jag kan nog inte tillföra så mycket, men jag tror det är vanligt. Jag tror att för min systers del hade det varit bättre om hennes rum varit i anslutning till tex vårt tv-rum, inte på andra våningen långt från vår mamma, för det var mamma hon ville åt. Sen tror jag också att mamma faktiskt skulle varit strängare... Typ tyst gå tillbaka med henne när hon kom på natten, iaf när hon var över 6-7 år.
Och jag tror att du gör helt rätt som försöker öka tryggheten för henne! För som sagt, jag tror min syster var rädd. Jag var också lite ängslig som barn, men inte så att jag inte vågade sova.