Natta fyraåring...

[Petruska]

Sv: Natta fyraåring...

En del barn tycker organiserade aktiviteter är roliga, men ser jag till mig själv i den åldern och när jag var något år äldre så tyckte jag att de var rena döden. Allt skulle bestämmas uppifrån av en vuxen och lekens spontanitet saknades helt.

Vi har väldigt dålig erfarenhet av överdrivet mycket utevistelse, eftersom så mycket som är intressant för ett barn att göra är svårt att göra ute. Rita, framförallt. "Uppfinningarna" (som var en stor del av min unges lek när han var liten) gjordes ute ibland och inne ibland, beroende på vad som skulle "uppfinnas".

Jag anser att vuxna (i Sverige) ofta överdriver utelekens helbrägdagörande verkan. Min son blev ofta mer stressad av att röja runt ute, och somnade då betydligt sämre. Senare hade idrottsverksamhet ute, särskilt lagidrotter, samma negativa effekt. Lite mer "tänkade idrotter", som orientering, var däremot trevligt i måttliga doser och på rätt låg nivå (uttalat tävlingsmoment skapade samma stress).

 

[Snurrfian]

Sv: Natta fyraåring...

Vi har väldigt dålig erfarenhet av överdrivet mycket utevistelse, eftersom så mycket som är intressant för ett barn att göra är svårt att göra ute. Rita, framförallt. "Uppfinningarna" (som var en stor del av min unges lek när han var liten) gjordes ute ibland och inne ibland, beroende på vad som skulle "uppfinnas".

Jag anser att vuxna (i Sverige) ofta överdriver utelekens helbrägdagörande verkan. Min son blev ofta mer stressad av att röja runt ute, och somnade då betydligt sämre. Senare hade idrottsverksamhet ute, särskilt lagidrotter, samma negativa effekt. Lite mer "tänkade idrotter", som orientering, var däremot trevligt i måttliga doser och på rätt låg nivå (uttalat tävlingsmoment skapade samma stress).

Fast det där är väl väldigt individuellt? Rita går ju alldeles utmärkt att göra ute, göra ritningar och bygga efter är toppen att göra utomhus, måla med fingerfärg. Mina älskar kojor, som visserligen byggs även inomhus, men utomhus kan de ju vara kvar och man kan bygga hur mycket som helst.

Min son är ett utpräglad lagidrottare, han älskar att spela ihop med andra men kan även stå och bolla själv, men absolut roligast är det tillsammans med andra och matcher är ju verkligen "strösslet på glassen" oavsett hur det går. Dottern där emot är egentligen mer individ idrottare även om hon gillar sitt fotbollslag, men vi skulle aldrig byta lag, för henne är lagkompisarna och ledarna det viktigaste.
Sonen efter förra helgen där han spelade cup, fyra matcher i hällregn och han bara sprudlade när han kom hem, men sen somnade han som en stock på kvällen.

 

[kamomillo]

Sv: Natta fyraåring...

Vi har väldigt dålig erfarenhet av överdrivet mycket utevistelse, eftersom så mycket som är intressant för ett barn att göra är svårt att göra ute. Rita, framförallt. "Uppfinningarna" (som var en stor del av min unges lek när han var liten) gjordes ute ibland och inne ibland, beroende på vad som skulle "uppfinnas".

Jag anser att vuxna (i Sverige) ofta överdriver utelekens helbrägdagörande verkan. Min son blev ofta mer stressad av att röja runt ute, och somnade då betydligt sämre. Senare hade idrottsverksamhet ute, särskilt lagidrotter, samma negativa effekt. Lite mer "tänkade idrotter", som orientering, var däremot trevligt i måttliga doser och på rätt låg nivå (uttalat tävlingsmoment skapade samma stress).

Du är nog den första jag hört som sagt att man kan vara ute "för mycket"

* Jenny *

 

[cirkus]

Sv: Natta fyraåring...

Lite OT
Min unge och din verkar vara lika på fler än ett sätt.
Lagsporter var inte heller hans grej och tävlingsmoment i olika former stressade honom så att han slutade med det mesta som han egentligen tyckte var kul.

Däremot så är inte min en sån som har ritat mycket, men uppfunnit och klurat har han gjort på andra vis. Inte heller lego var ngn jättehit.

 

[ameo]

Sv: Natta fyraåring...

knapplån

Det fungerar säkert inte på alla barn, men för oss har det funkat att helt enkelt ta sin bärbara dator (alternativt smartfån numera...) och sätta sig in barnens sovrum medan de varvat ner och till sist somnat. Vi har valt att göra så för att det har varit det minst konfliktfyllda sättet att få dem att stanna kvar i sängen och ligga ner. Ibland somnar de på en kvart och andra gånger kan det ta mer än två timmar. Har de varit tillräckligt trötta har det funkat att lägga dem och gå därifrån, men oftast inte - åtminstone inte i 3-4-årsåldern...
(detta sätt ger dessutom lite smygtid för både bukesurf och annat datoranvändande...)

Vi har inte haft några problem sen att övergå från att sitta hos dem till att de lägger sig själva.

 

[Petruska]

Sv: Natta fyraåring...

Fast det där är väl väldigt individuellt?

Jag har inte ens antytt att det där inte skulle vara individuellt. Tvärtom var det väl AndersB som i rätt hög grad tog för givet att utomhusvistelse (under vissa former som dock inte kändes helt tillämpliga för en 3-4-åring) skulle vara så bra för sömnen. Jag påpekar att det är indivduellt, min son tex reagerade inte alls alltid positivt på mycket utevistelse utan upplevde tvärtom att det störde hans planer och han blev stressad. Från ca 4 års ålder var det rätt tydlig (innan dess kommer jag inte ihåg).

Efter en heldag med en fotbollscup (oavsett om det var utomhus eller inomhus) skulle både min son och jag må asdåligt, men det är som sagt individuellt.

Att rita funkar utmärkt utomhus, om utomhusvistelsen är sådan att den tillåter det. Om de vuxna alternativt andra barn pressar på om andra/gemensamma aktiviteter, går det ju inte. Jag har mycket sällan mött vuxna som lämnar barn ifred så mycket ute att de kan pyssla med sitt, när det innefattar att man sitter rätt still.

 

[Snurrfian]

Sv: Natta fyraåring...

Jag har inte ens antytt att det där inte skulle vara individuellt. Tvärtom var det väl AndersB som i rätt hög grad tog för givet att utomhusvistelse (under vissa former som dock inte kändes helt tillämpliga för en 3-4-åring) skulle vara så bra för sömnen. Jag påpekar att det är indivduellt, min son tex reagerade inte alls alltid positivt på mycket utevistelse utan upplevde tvärtom att det störde hans planer och han blev stressad. Från ca 4 års ålder var det rätt tydlig (innan dess kommer jag inte ihåg).

Efter en heldag med en fotbollscup (oavsett om det var utomhus eller inomhus) skulle både min son och jag må asdåligt, men det är som sagt individuellt.

Att rita funkar utmärkt utomhus, om utomhusvistelsen är sådan att den tillåter det. Om de vuxna alternativt andra barn pressar på om andra/gemensamma aktiviteter, går det ju inte. Jag har mycket sällan mött vuxna som lämnar barn ifred så mycket ute att de kan pyssla med sitt, när det innefattar att man sitter rätt still.

Då missförstod jag dig, jag ber om ursäkt!
Vi har nog väldigt olika erfarenheter helt enkelt, barnens dagis har varit helt underbart i den bemärkelsen att kunna göra saker på barnens nivå, på sommaren, vid hyfsat väder brukar de ta ut madrasser och filtar och ha ett litet "soltält" där de läser sagor och bara myser, kritor, färger och staflin står tillgängliga så barnen kan måla och rita efter behag och de har varit väldigt noga med att man ska få vara ifred om man vill men även att man ska få vara med.
Hemma så brukar barnen oxå ta med sig målar saker ut, jag sitter själv gärna och läser utomhus just för att jag tycker att det är skönt ute i friska luften. Där jag har några gränser för hur länge de får sitta är vid datorn och tvn, dottern kan om hon får chansen (nu är hon snart 10 år) sitta en hel dag vid datorn och sedan klaga på huvudvärk så där försöker jag begränsa henne men då får hon ju gärna gå och sätta sig med scrapping, läsa, eller göra något annat stilla sittande, bara inte vid en skärm.

Själv tycker jag att det är rena döden med fotboll, men sonen älskar det så innerligt så jag ställer upp, tydligen är han även rätt duktig för sin ålder om jag förstår de som kan fotboll rätt oxå så jag lär väl uppmuntra honom. Tack och lov för att man kan ta med sig en bok, stickning eller vara mycket uppskattad förälder som tar hand om kiosken så de andra får titta och istället slippa andra "föräldrarövningar" som visst hör till fotbollen.
Men maken som oxå är road får absolut ta största delen av fotbollsmatcherna.

 

[Breaktown]

Sv: Natta fyraåring...

Jag har inte ens antytt att det där inte skulle vara individuellt. Tvärtom var det väl AndersB som i rätt hög grad tog för givet att utomhusvistelse (under vissa former som dock inte kändes helt tillämpliga för en 3-4-åring) skulle vara så bra för sömnen. Jag påpekar att det är indivduellt, min son tex reagerade inte alls alltid positivt på mycket utevistelse utan upplevde tvärtom att det störde hans planer och han blev stressad. Från ca 4 års ålder var det rätt tydlig (innan dess kommer jag inte ihåg).

Efter en heldag med en fotbollscup (oavsett om det var utomhus eller inomhus) skulle både min son och jag må asdåligt, men det är som sagt individuellt.

Att rita funkar utmärkt utomhus, om utomhusvistelsen är sådan att den tillåter det. Om de vuxna alternativt andra barn pressar på om andra/gemensamma aktiviteter, går det ju inte. Jag har mycket sällan mött vuxna som lämnar barn ifred så mycket ute att de kan pyssla med sitt, när det innefattar att man sitter rätt still.

Det enda jag kan hitta är att AndersB, efter att Mitten sagt att dagarna då hennes barn varit ute mycket är de bästa och hon då somnar, föreslagit att dottern kanske har ett stort behov av utevistelse. Jag kan inte hitta några generaliseringar i detta? Däremot tolkar jag framför allt ditt andra stycke i inlägget som citerar AndersB, där du skriver om "jag anser att vuxna i Sverige ofta" som ganska generaliserande. Men det kansek var feltolkat

Angående organiserade aktiviteter så är min erfarenhet (som tränare för knattelag) att barnen påverkas väldigt mycket av sina föräldrars inställning till det hela, och att det är svårt att som förälder hitta rätt nivå. Vissa barn hämmas av att föräldrarna tycker det är brutaltråkigt att sitta på fotbollscup hela dagarna, medan andra barn mår dåligt av att föräldrarna tar det tio gånger mer seriöst än vad barnet själv önskar. Båda var ungefär lika tråkiga att se som tränare.

 

[Calazirya]

Sv: Natta fyraåring...

Och vi har ställt in en TV som vi vuxna kollar på när vi lägger.

Vi har provat läsa böcker, lyssna på ljudbok och ingenting fungerar lika bra och sövande som "tråkig vuxen-TV".

 

[Petruska]

Sv: Natta fyraåring...

Däremot tolkar jag framför allt ditt andra stycke i inlägget som citerar AndersB, där du skriver om "jag anser att vuxna i Sverige ofta" som ganska generaliserande. Men det kansek var feltolkat

Båda var ungefär lika tråkiga att se som tränare.

Om man formulerar sig som "jag anser att vuxna ofta brukar brukar" så har man väl varit tydlig nog med att man redogör för en personlig erfarenhet man tycker sig ha?

Därutöver kan man nog säga att det inte råder något tvivel om att det ingår i "den svenska kulturens" idé om barnuppfostran att utevistelse är av största vikt. Det finns vetenskapliga arbeten gjorda kring detta - både kring de helbrägdagörande effekterna av utevistelse, och arbeten där man snarare studerar just det där kulturella draget att utevistelse betonas så mycket. En avhandling som kom alldeles nyligen, vars författares namn jag har glömt, handlar tex om detta. Den heter Den nyttiga utevistelsen, om jag inte minns fel.

Du kan i alla fall vara lugn för att jag aldrig saboterat någon fotbollsträning vare sig genom överdriven leda eller överdriven entusiasm. Om något, så var indoktrineringen av barnen klar långt innan fotbollsträning kom på tapeten.

Men om föräldrar tycker att det är småtråkigt med tex fotboll, snällt skjutsar, naturligtvis inte gnäller så det hörs, och sitter och läser en bok medan träning/match pågår - då är väl ingen skada skedd? Så hanterade min mamma min ridning, och det gick ju bra (jag rider fortfarande). Jag fick ju ändå stödet i att hon fixade matsäck, skjutsade, betalade osv, även om hon inte direkt tog del av det hela.

 

[Breaktown]

Sv: Natta fyraåring...

Absolut, men du säger dig ju fortfarande ha en personlig uppfattning om att vuxna i Sverige skulle vara på ett visst sätt. Inte att det är individuellt, och definitivt inte en mindre generalisering än den AndersB skulle ha gjort

Jag menade inte att du skulle ha saboterat någon fotbollsträning, och självklart får man som förälder tycka att det barnet pysslar med är stentråkigt Jag pratade mer i allmänt om hur lätt det kan vara att påverka sina barn eller stressa dem.

I fotbollslaget jag tränade var det inte alls ovanligt att vissa föräldrar uttryckte hur jobbigt det var att behöva skjutsa till matcher (vi hade skjutsningsschema). När vi var iväg på heldagscuper hände det att föräldrarna skojade med varandra och sa typ "ja det vore ju inte hela världen om man fick en eftermiddagsfika på hemma på altanen idag", inte till barnen men så att de hörde. Vissa barn blev definitivt påverkade av sådan. Det var sådant jag menade, inte att man sitter tyst och läser en bok och önskar att man satt hemma på altanen

 

[labb]

Sv: Natta fyraåring...

Tvärtom var det väl AndersB som i rätt hög grad tog för givet att utomhusvistelse (under vissa former som dock inte kändes helt tillämpliga för en 3-4-åring) skulle vara så bra för sömnen.

Blanda inte in mig i dina skriverier, de sköter du så bra ändå.

 

[Petruska]

Sv: Natta fyraåring...

Absolut, men du säger dig ju fortfarande ha en personlig uppfattning om att vuxna i Sverige skulle vara på ett visst sätt.

Så skrev jag ju inte, jag skrev ju att vuxna i Sverige ofta (vilket inte är synonymt med alla) brukar, osv...

Men då misslyckades jag med att förmedla något av det jag tänkte. Nu blir det väldigt OT, men jag förstår egentligen inte på vilket vis det skulle vara ett problem eller något dåligt med den sortens generalisering som "min erfarenhet är att många vuxna brukar", om det ens är det som är en generalisering. (Om man säger/antyder "Du/han/hon är vuxen, alltså brukar du/han/hon..." är det så klart lite korkat och kan dessutom fungera förtryckande, beroende på vad det handlar om.)

Än mindre ser jag problemet, när det man pekar på också är något som så att säga uttrycks av majoriteten, eller i alla fall av den största (märkbara/hörbara) minoriteten. Jag går så pass långt, att jag rentav ser den sortens generaliseringar över något som är det vanligaste/det (numerärt) normala i ett visst sammanhang som betydligt mer harmlösa än då de handlar om något som inte är det vanligaste eller då det handlar om normbrytare. Och i just det här fallet uttryckte jag mig i egenskap av något slags (ofrivillig) normtrotsare. "Utomhusnormen" för barnuppfostran har inneburit negativa saker för mig, både då jag var barn och då jag var småbarnsförälder.

Som sagt, jag ser inte problemet med den sortens generaliseringar. Jag ser inte problemet med att man lägger samman sina erfarenheter och använder dem för att orientera sig i livet, helt enkelt.

 

[Petruska]

Sv: Natta fyraåring...

Blanda inte in mig i dina skriverier, de sköter du så bra ändå.

Men snälla, du kan väl inte tro att du kan styra över vad jag skriver?

 

[Petruska]

Sv: Natta fyraåring...

Ibland somnar de på en kvart och andra gånger kan det ta mer än två timmar.

Skulle du orka/vilja/kunna sitta där och smygsurfa om tiden fram tills barnet sov i normalfallet var 2-4 timmar? Dvs, du sitter där kl 21-24 i snitt? Varje kväll under några års tid?

Jag undrar, för jag har ofta undrat hur andra skulle ha hanterat mitt barns utdragna läggningsceremonier. Kanske har jag varit väldigt otålig och känslokall som inte bjudit på min närvaro de där 2-4 timmarna varje kväll?

 

[Calazirya]

Sv: Natta fyraåring...

Jag kan svara även då du inte frågade mig direkt.

Nej jag hade inte orkat ha det så, med utdragna läggningscermonier under en längre period än några kvällar, verkligen inte.

 

[Mabuse]

Sv: Natta fyraåring...

Om barnet aldrig somnar före 24 så skulle jag nog inte börja nattningen redan vid 21, det verkar ju urtråkigt för alla inblandade att tillbringa tre timmar varje kväll med nattning?

Men jag kanske missförstår, menar du kanske att barnet från klockan nio vägrar att befinna sig någon annanstans än i sängen med föräldern som sällskap, även om det aldrig somnar före tolv? Jag skulle i så fall kanske försöka ta en diskussion med barnet om det kunde vara själv i sängen och leka eller vad det nu brukar göra mellan 21 och 24, och om det var helt omöjligt - förmodligen tillbringa mina kvällar i sängen med barn och bok/dator. Det är i prncipbså våra läggningar går till - på kvällarna brukar jag ändå mest ta det lugnt med bok/tidning/dator, så jag går in och lägger mig i vår säng som vi delar med barnet, och i nåt läge brukar barnet komma efter och göra mig sällskap.

 

[Petruska]

Sv: Natta fyraåring...

Om barnet aldrig somnar före 24 så skulle jag nog inte börja nattningen redan vid 21, det verkar ju urtråkigt för alla inblandade att tillbringa tre timmar varje kväll med nattning?

Nej, jag menar att läggningen tog den där tiden oavsett när den inleddes. Att sitta på rummet kl 24-03, känns inte som ett bättre alternativ med tanke på morgondagen.

Han var ensam i rummet och låg i sängen och pysslade, ropade kanske någon gång, men klarade sig efter sagoläsningen på egen hand i stort sett. Men det var mitt val, inte hans, att jag inte skulle sitta där.

Barnet hade inte tråkigt i sängen, utan fullt upp! "Där är det hög stämning", brukade min mamma säga när hon hörde det.

 

[Breaktown]

Sv: Natta fyraåring...

Som sagt, jag ser inte problemet med den sortens generaliseringar. Jag ser inte problemet med att man lägger samman sina erfarenheter och använder dem för att orientera sig i livet, helt enkelt.

Nej alltså jag ser inte heller problemet med den sortens generaliseringar. Min enda poäng var att jag inte kunde se att AndersB generaliserade mer än vad du gjorde, inte att de i sig var fel.

Men men, ot som sagt

 

[Mabuse]

Sv: Natta fyraåring...

Men om barnet gladeligen nattade sig själv, vari låg problemet? Jag förstår nog fortfarande inte riktigt. Och kan man ens kalla det nattning om drt tog tre timmar, det låter snarare som kvällslek, som nu råkade äga rum i sängen?