Mitt barns sömn

[Voeux]

Efter en vecka med ganska bra sömn så hade sonen sin sämsta natt på länge inatt. Vi var på badhuset igår och han hade riktigt roligt, vevade på i sin badring som en riktig motorbåt och verkade helt obrydd av att badhuset var smockfullt med barn och skrek och stänkte. På vägen ut märktes det dock att han blivit lite överstimulerad och jag kände dessutom att han började bli lite väl varm. När vi kom hem hade han feber och läggningen blev omöjlig, så jag lät honom somna i selen. Men trots en timme i selen och att han sov tungt där så vaknade han ändå när jag la ur honom, och det tog lite tid att somna om. Inatt har han sedan vridit och vänt hela natten och han har fått sova mycket på mig, så han ligger på mage över mig och vilar huvudet på bröstkorgen och armarna hänger tungt längst med sidorna. Sådär som han alltid sov sina första månader i livet, plutten. Men så hände nåt himla märkligt, och häftigt, när vi låg där hela natten och jag klappade honom på rumpan halvt i sömnen till och från så kändes det som om det kröp myror emellan oss. Nästan som kolsyra som bubblade. Alla hans små mikroskopiska rörelser med fingrar och tår, rycker till lite med kroppen, flackar med blicken under ögonfransarna, små ryckningar i huden. Det var som om jag kunde känna alla små sprakande impulser som gick ut från hans hjärna ut i kroppen. Så mycket att bearbeta, växa, läka. Älskade barn, inte konstigt att han blir väckt

 

[Voeux]

Vi la en ljummen vetekudde över sonens ben när han var riktigt liten. Han fäktade och sparkade så han väckte sig själv hela tiden, framförallt i samma ålder som din.
När han sen knäckte koden för att krypa lugnade det ner sig med sömnen också.

Men så smart! Vi har faktiskt en liten sådan, ska testa ikväll!

 

[lillsmurfagirl]

Som ni säkert hört mig beklaga mig över så sover sonen inte särskilt bra. Han vaknar på nätterna (varje/varannan timme) och börjar veva runt, drar tag i allting som han får tag i och finns inget att greppa börjar han dra i sina fötter. Nappen vill han ha ena sekunden och andra sekunden spottar han ut eller drar ut den, för att nästa sekund leta efter den mer munnen. Då får man antingen lyfta upp honom och vanka honom till sömns eller rulla över honom på sidan och klappa på rumpan så han gungar till sömns. Får han för lite rörelse börjar han veva igen eller spänna ut sig som en banan, man måste nästintill ruska honom för att hans inre impulser ska släppa och han slappnar av i kroppen. Nattar man honom i vagnen måste man dra honom med fart över en grästuva så det hoppar lite, och slutar man för tidigt börjar han veva. Dra ut nappen och dra i åkpåsen och spänna ut sig. Det är inte ovanligt att man simultant måste hålla in vevande armar, vanka/gunga honom och stoppa in nappen som han spottar ut men ändå vill ha nästa sekund. Det kan bli världens träningspass det där..

Vi tar testat med snuttis i stället för napp men den vevar han bara runt med och proppar in i munnen. Testat utan napp och det går men tar mycket längre tid. Testat låta honom ligga själv en stund i stället för att vara där och vanka/klappa men då eskalerar det bara tills han blir klarvaken. Testat ge flaska direkt när han vaknar första gången och sen flera gånger för att se om det är hunger som spökar men det gör ingen skillnad. Testat natta om fram till kl. 3-4 på morgonen utan flaska men samma resultat.

Jag vet inte riktigt vad jag vill med tråden förutom att se om någon har liknande erfarenheter, eller kanske något råd att ge? Han är 6 månader så det är inga konstigheter med att han inte sover som en stock på nätterna, men kanske är det något vi kan testa för att se om det blir lite bättre i varje fall. Jag känner mig också lite ängslig över att han behöver så mycket rörelse, det blir ju inte så mysiga och ömma stunder tillsammans när man nattar utan mest frustration och ”ruskande”. Jag försöker ta det varsamt men det är som att det bara spritter i kroppen på honom som man måste distrahera honom ifrån. Någon annan som haft ett barn som behöver mycket gung/klapp/skaka vagn?

Har inte läst hela tråden. Min son sov uruselt. Vaknade varannan timme.. väldigt gasig i magen. När han var ett visade det sig stackarn hade mjölkproteinallergi (plus soja)
Ammar du? I så fall kan du utesluta det några veckor och se om det blir bättre

 

[Guldaskig]

Efter en vecka med ganska bra sömn så hade sonen sin sämsta natt på länge inatt. Vi var på badhuset igår och han hade riktigt roligt, vevade på i sin badring som en riktig motorbåt och verkade helt obrydd av att badhuset var smockfullt med barn och skrek och stänkte. På vägen ut märktes det dock att han blivit lite överstimulerad och jag kände dessutom att han började bli lite väl varm. När vi kom hem hade han feber och läggningen blev omöjlig, så jag lät honom somna i selen. Men trots en timme i selen och att han sov tungt där så vaknade han ändå när jag la ur honom, och det tog lite tid att somna om. Inatt har han sedan vridit och vänt hela natten och han har fått sova mycket på mig, så han ligger på mage över mig och vilar huvudet på bröstkorgen och armarna hänger tungt längst med sidorna. Sådär som han alltid sov sina första månader i livet, plutten. Men så hände nåt himla märkligt, och häftigt, när vi låg där hela natten och jag klappade honom på rumpan halvt i sömnen till och från så kändes det som om det kröp myror emellan oss. Nästan som kolsyra som bubblade. Alla hans små mikroskopiska rörelser med fingrar och tår, rycker till lite med kroppen, flackar med blicken under ögonfransarna, små ryckningar i huden. Det var som om jag kunde känna alla små sprakande impulser som gick ut från hans hjärna ut i kroppen. Så mycket att bearbeta, växa, läka. Älskade barn, inte konstigt att han blir väckt

Åh vad fint

Vi sa nu med tredje barnet att vi inte skulle ”hålla på” så mycket med hans sömn, mer gilla läget. Jag fick gå och lägga mig väldigt tidigt vissa kvällar när han ville ligga nära och amma, och vi kapitulerar fortfarande när sömnen strular för honom. På något sätt har det känts enklare då, när kraven på oss och honom minskat och vi följt honom i hans sömn på ett annat sätt. Men nu är ju han den som sovit bäst av våra tre barn så det är ju kanske en enklare väg att gå då. Barn nummer två var mer som er son, jag pratade till och med med en barnpsykolog för jag trodde jag skulle bli galen

Tillägg: Det kanske är mitt nästa förslag faktiskt! Vi fick tips och råd från BVC om sömnen men när de kände att de inte längre räckte till gav de mig numret till en barnpsykolog. Hon var AMAZING! Hon gav några konkreta tips (som jag tyvärr glömt) men framförallt var det så skönt att bli hörd och hon bekräftade allt jag sa och på nåt sätt kändes det enklare efter det. Gud, det där hade jag glömt, tror till och med jag startat en tråd i ämnet ).

 

[Kilauea]

Det kanske du redan märkt, men när våra lärt sig nåt nytt (särskilt storebror) så var sömnen så mycket värre. Det var som att hjärnan fortsatte på högvarv även under sömnen och den blev kort, ryckig och gnällig de perioderna.

 

[Milosari]

Jag samsover fortfarande med mitt barn och han är 7,5 år. Tror vi kommer samsova i några år till, han har ett jättestort närhetsbehov och har aldrig kunnat sova själv. Har en stor dubbelsäng och brukar försöka lägga över honom på andra sidan, men han vaknar oftast 1-2 ggr/natt och ropar efter mig om han inte kan känna att jag är där. Min sömn hade ju blivit helt paj om jag skulle behöva gå upp och natta om i annan säng. Nu kan vi båda somna om snabbt. Hans kusin kunde redan från start sova själv, det hände ofta att han låg vaken i sin barnvagn och bara låg och tittade. Min skrek direkt och ville upp. Jag hade lite tankar på att han skulle sova i öppen spjälsäng pga risker vid samsovning, men det var ju bara att fetglömma.

Han är också rejält varm när han sover och blir väldigt orolig i kroppen då. Ända sedan han var liten har han föredragit att sova utan täcke, trots att jag har det väldigt svalt i sovrummet. Om ditt barn @Voeux har hel pyjamas på sig kanske han kan få sova utan täcke? När han skulle somna på kvällarna brukade jag gå en lång promenad med honom i selen. Gungandet och den friska luften gjorde att han nästan alltid somnade bra. Detta fortsatte vi med tills han vägde för mycket för selen (minns inte om det var 20 eller 25 kg, han var i alla fall rätt så stor).

Samma unge är ovanligt vuxen i sin matsmak, han mumsar gärna på starka mögelostar, trycker att tryffel är bästa smaken på chips, äter relativt mycket chili, älskar grönsaker och tycker det är roligt att äta sniglar. Visst, han får möjligheterna att smaka detta av mig, men jag kan ju inte övertala honom att tycka om det. Han är liksom född nyfiken och är ganska okänslig för smak och konsistens. Det kan jag inte ta åt mig äran för (utom möjligen för mina eminenta gener då ). Så jag sällar mig till skaran att man inte ska hävda att det är metoden som avgör barnets personlighet och utveckling. Sen är det såklart bra att det finns många olika metoder så man kan testa. Bara det inte handlar om att de inte ska få den närhet och trygghet de behöver.

 

[Eli]

Och vi fick en av varje i både sovväg och matväg. Den stora gillar inte mat alls. Jo, gröt i alla former älskar han, annars är det väldigt sällan han säger att något är gott och äter yttepytteportioner jämt. Har alltid haft noll intresse för att smaka. Det har dock kommit lite nu när han råkar komma över matlagningsvideor på Youtube, då kan han helt plötsligt bli väldigt intresserad av hur tex avokado smakar. Den lilla däremot har alltid älskat mat. När han började äta vid 6 månader ratade han bröstet totalt, han ville ha maat. Åt allt och ville bara ha mer. Nu är han tre och det bästa han vet är när vi dukar fram charkbricka framför tvn med en massa vuxengodsaker att smaka på. Den stora får vi ge mat i förväg för han tycker inte om och kan inte se på film och äta samtidigt...

 

[Voeux]

Nej hörni, jag vet inte vad vi ska göra. Det vankas och vankas och vankas. Det kan vankas 30-60 minuter för att få honom att somna. Det är okej, fint så, men sen vaknar han efter 30 min och så får man börja om. Vi vankar i famnen ståendes, i famnen liggandes, låter honom ligga själv och klappar på honom så han gungar, låter honom ligga själv och smeker. Låter honom ligga helt själv. Men han somnar inte. Snutte eller inte snutte. Napp eller inte napp.

Förra veckan började han gå över till 2 naps per dag i stället för 3. Jag tänkte att vi hade hittat nåt nu, att det kanske blir enklare om han är tröttare. Men nej, det är samma. Det är samma om han sovit mycket, om han sovit lite, om han är mycket trött eller lite trött. I vagnen. I sängen. På oss. Varm. Svalt.

Jag vet inte vad jag vill förutom att ventilera lite. Jag förstår verkligen inte vad vi gör för fel.

 

[Guldaskig]

Nej hörni, jag vet inte vad vi ska göra. Det vankas och vankas och vankas. Det kan vankas 30-60 minuter för att få honom att somna. Det är okej, fint så, men sen vaknar han efter 30 min och så får man börja om. Vi vankar i famnen ståendes, i famnen liggandes, låter honom ligga själv och klappar på honom så han gungar, låter honom ligga själv och smeker. Låter honom ligga helt själv. Men han somnar inte. Snutte eller inte snutte. Napp eller inte napp.

Förra veckan började han gå över till 2 naps per dag i stället för 3. Jag tänkte att vi hade hittat nåt nu, att det kanske blir enklare om han är tröttare. Men nej, det är samma. Det är samma om han sovit mycket, om han sovit lite, om han är mycket trött eller lite trött. I vagnen. I sängen. På oss. Varm. Svalt.

Jag vet inte vad jag vill förutom att ventilera lite. Jag förstår verkligen inte vad vi gör för fel.

När jag nådde den där punkten där jag inte visste vad jag skulle göra ringde jag till BVC. Vår fantastiska sköterska där (som gett oss flera tips tidigare) hänvisade mig till en barnpsykolog. Den människan var fantastisk! Hon var så inkännande och hörde mig verkligen, minns att jag kände en sån enorm lättnad bara av att prata med henne. Hon tipsade också om en bok; Somna utan gråt. Vi använde oss inte av hela boken men absolut av delar av den, vill minnas att det funkade. Men allt från den där perioden är ganska så blurrigt, tack och lov

 

[Blyger]

Du gör nog inget fel alls @Voeux

 

[TeamLundVer]

Tack för era svar! Jag uppfattar också att han sover bäst när hans utrymme att veva runt begränsas, selen har han alltid älskat och på nätterna samsover vi nu. Jag brukar dra mig undan lite när han somnat för att få lite utrymme, men kanske skulle han sova bättre om jag stannar kvar nära och håller om. Man ligger ju inte så skönt då men det skulle nog vara bättre ändå än att behöva vakna så mycket.

Kan en sovorm underlätta så att han känner sig mer inpackad?

 

[julgrisen]

Kan en sovorm underlätta så att han känner sig mer inpackad?

Det hjälpte faktiskt mina barn, de låg alltid och pressade in huvudet i sovormen och kände med händerna som att de ville se att de verkligen var omslutna, sen kom de till ro och kunde sova

 

[Kilauea]

Du gör nog inget fel alls @Voeux

Precis min tanke.
Du gör nog inget fel @Voeux . Sonen bara är sån just nu, tror jag.

 

[Hedinn]

Nej hörni, jag vet inte vad vi ska göra. Det vankas och vankas och vankas. Det kan vankas 30-60 minuter för att få honom att somna. Det är okej, fint så, men sen vaknar han efter 30 min och så får man börja om. Vi vankar i famnen ståendes, i famnen liggandes, låter honom ligga själv och klappar på honom så han gungar, låter honom ligga själv och smeker. Låter honom ligga helt själv. Men han somnar inte. Snutte eller inte snutte. Napp eller inte napp.

Förra veckan började han gå över till 2 naps per dag i stället för 3. Jag tänkte att vi hade hittat nåt nu, att det kanske blir enklare om han är tröttare. Men nej, det är samma. Det är samma om han sovit mycket, om han sovit lite, om han är mycket trött eller lite trött. I vagnen. I sängen. På oss. Varm. Svalt.

Jag vet inte vad jag vill förutom att ventilera lite. Jag förstår verkligen inte vad vi gör för fel.

Har ni utrett för födoämnesallergi (t.ex mjölkprotein)? Jag rekommenderar det annars, då jag tycker mycket låter som den typen av ont i magen. På min son var det i alla fall främst störd sömn och krav på att vaggas för att kunna slappna av och somna som kännetecknade det, var extremt få tillfällen han hade typiska ”magont”-symptom (spänna sig som en banan och skrika).

Ett par veckor på mjölkfri kost och han somnade för första gången i sitt liv utan att vaggas till sömns.

 

[Voeux]

Gick och la mig med honom 21. Vi håller fortfarande på.

Svarar ikapp i morgon

 

[Voeux]

2 h och 15 min tog det att få honom att somna om igår. Jag vankar inte på honom när det blir så, det blir för slitsamt och frustrerande. Så jag kryper bara ner bredvid honom så får han snurra. Håller hudkontakt, smeker, sjunger lite. När det verkar som att han håller på att somna klappar jag lite på rumpan så han vaggas lite. Men igår var det lönlöst. Vi fick trots det en ganska bra natt sedan. Han vaknade med 1,5 h intervaller och grät men det räckte med att stoppa in nappen och klappa lite så somnade han om. Vaknade och åt först 06.15 och somnade sedan om.

Idag fick vi en akuttid kl. 8.30 för förkylningsastma. I helgen har han hostat mycket och haft väsande andning. Jag tycker dock att det gått över lite, men vi var där och läkaren frågade om lite allt möjligt utöver andningen. Jag berättade att vi tidigare varit hos barnläkare för hans mage, att det då pratades om mjölkproteinallergi (ping @Hedinn) men efter samråd med mer senior läkare bestämdes det att bara öka dosen Laktulos och använda Resulax var tredje dag. Ett beslut som jag vet att vår BVC-sköterska ställde sig lite frågande till. Nu är han inte förstoppad längre, så det problemet är ur världen. Men jag berättade att jag ändå funderar på allergi på grund av hans orolighet i kroppen. Spänna ut sig, veva runt, väcka sig själv. Inatt var han uppenbart besvärad av något. Vi gav honom tillslut Alvedon men utan effekt.

Vi fick i varje fall remiss till en ny barnläkare. Läkaren som jag träffade nu sa att han hade varierande erfarenhet av stället vi var på sist, och ville att vi skulle träffa någon annan. Nu idag lät sonens lungor bra, men han bad oss reda ut både andningen och magen. Så jag hoppas vi kommer vidare och kan få lite svar. Om det är magen eller bara myror i brallan, vem vet, ärligt talat skulle jag inte bli förvånad om det var båda. Som jag skrev i VGV-tråden förut så verkar han känslig för mycket. Vi har det mörkt och gosigt i hans säng, men idag ska jag göra ytterligare lite inköp på sänghimmel så vi kan dra för ännu mer. Sovorm (han har kuddar runt men vevar mest runt med dem när han sätter igång..). Det kan ju inte bli sämre i varje fall, vi får testa allt.

 

[pajaztar]

2 h och 15 min tog det att få honom att somna om igår. Jag vankar inte på honom när det blir så, det blir för slitsamt och frustrerande. Så jag kryper bara ner bredvid honom så får han snurra. Håller hudkontakt, smeker, sjunger lite. När det verkar som att han håller på att somna klappar jag lite på rumpan så han vaggas lite. Men igår var det lönlöst. Vi fick trots det en ganska bra natt sedan. Han vaknade med 1,5 h intervaller och grät men det räckte med att stoppa in nappen och klappa lite så somnade han om. Vaknade och åt först 06.15 och somnade sedan om.

Idag fick vi en akuttid kl. 8.30 för förkylningsastma. I helgen har han hostat mycket och haft väsande andning. Jag tycker dock att det gått över lite, men vi var där och läkaren frågade om lite allt möjligt utöver andningen. Jag berättade att vi tidigare varit hos barnläkare för hans mage, att det då pratades om mjölkproteinallergi (ping @Hedinn) men efter samråd med mer senior läkare bestämdes det att bara öka dosen Laktulos och använda Resulax var tredje dag. Ett beslut som jag vet att vår BVC-sköterska ställde sig lite frågande till. Nu är han inte förstoppad längre, så det problemet är ur världen. Men jag berättade att jag ändå funderar på allergi på grund av hans orolighet i kroppen. Spänna ut sig, veva runt, väcka sig själv. Inatt var han uppenbart besvärad av något. Vi gav honom tillslut Alvedon men utan effekt.

Vi fick i varje fall remiss till en ny barnläkare. Läkaren som jag träffade nu sa att han hade varierande erfarenhet av stället vi var på sist, och ville att vi skulle träffa någon annan. Nu idag lät sonens lungor bra, men han bad oss reda ut både andningen och magen. Så jag hoppas vi kommer vidare och kan få lite svar. Om det är magen eller bara myror i brallan, vem vet, ärligt talat skulle jag inte bli förvånad om det var båda. Som jag skrev i VGV-tråden förut så verkar han känslig för mycket. Vi har det mörkt och gosigt i hans säng, men idag ska jag göra ytterligare lite inköp på sänghimmel så vi kan dra för ännu mer. Sovorm (han har kuddar runt men vevar mest runt med dem när han sätter igång..). Det kan ju inte bli sämre i varje fall, vi får testa allt.

Bra att fortsätta utreda eventuella allergier!

Sen är vissa barn skitkassa på att sova. Dottern var high-needs (är fortfarande väldigt känslig men nuförtiden sover hon åtminstone) och sov endast med kroppskontakt eller i rullande vagn typ hela första året.

Hoppas ni får mer återhämtning snart!

 

[Voeux]

Bra att fortsätta utreda eventuella allergier!

Sen är vissa barn skitkassa på att sova. Dottern var high-needs (är fortfarande väldigt känslig men nuförtiden sover hon åtminstone) och sov endast med kroppskontakt eller i rullande vagn typ hela första året.

Hoppas ni får mer återhämtning snart!

Ja, jag tror han är kass Sen har ju magen bidragit till det, allergi eller inte så har han ju haft problem med den också. Men är det inte magen så är det snorigt, hostigt, eller extremt störande ljud som att mamma vänder sig i sin säng och prasslar med täcket. Eller att vagnen slutar rulla. Eller så.. sover han bara inte.

Det är tur att han är så förbaskat charmig och glad hela tiden på dagarna så man glömmer bort hur jävlig han är 19-06

 

[Hedinn]

2 h och 15 min tog det att få honom att somna om igår. Jag vankar inte på honom när det blir så, det blir för slitsamt och frustrerande. Så jag kryper bara ner bredvid honom så får han snurra. Håller hudkontakt, smeker, sjunger lite. När det verkar som att han håller på att somna klappar jag lite på rumpan så han vaggas lite. Men igår var det lönlöst. Vi fick trots det en ganska bra natt sedan. Han vaknade med 1,5 h intervaller och grät men det räckte med att stoppa in nappen och klappa lite så somnade han om. Vaknade och åt först 06.15 och somnade sedan om.

Idag fick vi en akuttid kl. 8.30 för förkylningsastma. I helgen har han hostat mycket och haft väsande andning. Jag tycker dock att det gått över lite, men vi var där och läkaren frågade om lite allt möjligt utöver andningen. Jag berättade att vi tidigare varit hos barnläkare för hans mage, att det då pratades om mjölkproteinallergi (ping @Hedinn) men efter samråd med mer senior läkare bestämdes det att bara öka dosen Laktulos och använda Resulax var tredje dag. Ett beslut som jag vet att vår BVC-sköterska ställde sig lite frågande till. Nu är han inte förstoppad längre, så det problemet är ur världen. Men jag berättade att jag ändå funderar på allergi på grund av hans orolighet i kroppen. Spänna ut sig, veva runt, väcka sig själv. Inatt var han uppenbart besvärad av något. Vi gav honom tillslut Alvedon men utan effekt.

Vi fick i varje fall remiss till en ny barnläkare. Läkaren som jag träffade nu sa att han hade varierande erfarenhet av stället vi var på sist, och ville att vi skulle träffa någon annan. Nu idag lät sonens lungor bra, men han bad oss reda ut både andningen och magen. Så jag hoppas vi kommer vidare och kan få lite svar. Om det är magen eller bara myror i brallan, vem vet, ärligt talat skulle jag inte bli förvånad om det var båda. Som jag skrev i VGV-tråden förut så verkar han känslig för mycket. Vi har det mörkt och gosigt i hans säng, men idag ska jag göra ytterligare lite inköp på sänghimmel så vi kan dra för ännu mer. Sovorm (han har kuddar runt men vevar mest runt med dem när han sätter igång..). Det kan ju inte bli sämre i varje fall, vi får testa allt.

Ja, man kan ju tyvärr behöva kräva vissa undersökningar. I vårt fall sa ju läkaren att det mest troligt var virus som även påverkade magen, så det antagligen var därför han var gasig och blev förstoppad (han blev dessutom inte helt förstoppad, utan vi trodde han var lös i magen vid ett par tillfällen då det tog sig förbi) och tyckte inte vi behövde ta några födoämnesprover… Men tack vare att sonens pappa är envis och krävde att de tog de proverna ändå så fick vi veta att han hade mjölkproteinallergi. Så min personliga (väldigt begränsade) erfarenhet är att symptomen kan vara rätt diffusa ibland och att alla läkare kanske inte är medvetna om det.
Skönt att ni ska få det utrett i alla fall, om inte annat är det ju skönt att kunna utesluta fysiska besvär när sömnen krånglar!

 

[Voeux]

Ja, man kan ju tyvärr behöva kräva vissa undersökningar. I vårt fall sa ju läkaren att det mest troligt var virus som även påverkade magen, så det antagligen var därför han var gasig och blev förstoppad (han blev dessutom inte helt förstoppad, utan vi trodde han var lös i magen vid ett par tillfällen då det tog sig förbi) och tyckte inte vi behövde ta några födoämnesprover… Men tack vare att sonens pappa är envis och krävde att de tog de proverna ändå så fick vi veta att han hade mjölkproteinallergi. Så min personliga (väldigt begränsade) erfarenhet är att symptomen kan vara rätt diffusa ibland och att alla läkare kanske inte är medvetna om det.
Skönt att ni ska få det utrett i alla fall, om inte annat är det ju skönt att kunna utesluta fysiska besvär när sömnen krånglar!

Ja, så har sonen också haft det. ”Förstoppningsdiarre” som vår BVC-sköterska berättade att det hette och jag tänkte att men vad i hela fridens.. själva ordet blir helt motsägelsefullt för mig. Men så kan det ju tydligen vara. Han är fortfarande inte helt bra, även om det inte tar tvärstopp längre så är det tvära kast mellan konsistens, mängd och hur ofta.

Det är som du säger skönt att vi tillslut ska reda ut det. För oavsett vad det är som gör att sonen sover kasst så kan vi ju alltid underlätta för honom (och oss) så gott det går, och om vi får reda på att han är allergisk eller att han inte är det så vet vi mer och kan fortsätta fila på så goda förutsättningar som möjligt.