Lära treåring att somna själv

Eftersom hon sover i eget rum och lillebror kommer sova i egen säng i vårat rum underlättar det om någon av dom kan ligga en liten stund själv, om det skulle vara något med den andra. Helt enkelt underlätta för oss alla.
Hålla handen kommer hon nog vilja fortsätta göra tills hon blir 10 minst om vi inte slutar någon gång, så att fortsätta bara för att ser jag inte riktigt meningen med.

Det var mest om någon hade något handfast tips och jag har fått några, så vi börjar med att testa ta bort/minska på vilan.
Så får vi se om hon kan somna lite snabbare/själv. När hon varit med farmor hela eftermiddagen/kvällen häromdagen var det som sagt inga problem alls att somna själv samt sova hela natten.

Fast det är ju inte att fortsätta hålla handen "för att", det är ju för att hon, en treåring, har det närhetsbehovet. Varför skulle hon vilja fortsätta med det tills hon är 10 bara för att hon gör det nu? Det är ju inte så att hon gör det bara på pin kiv. Tänker ni så om alla andra vanor och rutiner ni har nu vid tre års ålder? Jag tycker också att ni ta problemet när det kommer, om det kommer. Varför förutsätter ni att det kommer att bli ett problem?

Sen som tillägg, det är ju inte heller säkert att det kommer funka sen när när lillebror kommit bara för att ni nu lärt henne att somna utan hudkontakt. Det är ju inte ovanligt att storasyskon reagerar med nya behov när de får småsyskon. Bättre då att vänta och känna in situationen och se vad som händer och vilka behov respektive barn har av närhet när ni har två.
 
Jag har haft lite samma bekymmer med min 2 åring. Vi fick börja med att dra ner på sovtiden på dagis så istället för att sova sålänge hon vill får hon sova max 40 min. Hon orkar inte riktigt hela dagen utan att sova så 30-40 är precis lagom. Sen så på kvällen runt 20 går vi upp till hennes rum, bäddar ner henne med en flaska vatten och sen sitter jag på sängänden med min telefon tills hon somnat. Det brukar ta ca 10-15 min. Ingen kroppskontakt utan bara att hon känner att jag är där. Detta tänkte vi köra med ett litet tag till innan vi fasar ut och minskar tiden som jag sitter kvar därinne.
 
Jag hade lillasyster i bärsjal/babynest/babysittern/babyskyddet medan jag satt i en fotölj bredvid storasysters säng. Pappan jobbade oregelbundna tider och var ofta själv vid nattningen.

Tror att ”skyndandet” av att barnet ska somna själv kan ge bakslag - ge det tid. Om dottern vill ha sällskap, ta med lillebror!
 
Jag hade tagit bort dagvilan och låtit henne somna nära som hon är van vid. Vi har en 2åring och en 7månaders, 2åringen sover i eget rum (mestadels). Vi nattar alltid nära, är nån av oss själva med barnen vid nattning så får storebror somna bredvid oss i soffan. När man har två så små barn känns det som man vill ta den enklaste vägen för stunden, (i alla fall vi :D) Vi tar nattningen som den kommer, märker vi att det kommer va lönlöst att natta så väntar vi tills det känns som det är mer dags. Vi försöker minimera stressen så mkt vi bara kan för det är rätt ”mycket” med två små barn där ingen av dem är självgående och ska man inte känna att det är nära att man kommer bli inlagd så är det enklare att ta dagen som den kommer. Funkar det med att hålla handen så fortsätt med det, bebis kan ju vara med och mysa också:heart
 
Ta bort vilan gjorde stor skillnad från oss. Det är kämpigt runt middagen att hålla honom vaken dock men läggningen har kortast dramatiskt.

jag är höggravid så får inte plats i hans säng utan sitter på kanten och läser två böcker. Ser jag att han är sömnig säger jag "ska bara gå på toa" och så smyger jag ut. Nån gång har han ropat efter en stund men då svarar jag bara "jag är här, du kan sova nu" så brukar det funka. men att han är trött är A och O.
 
instämmer i kören...
Jag har en 3,5-åring och nu även en 2-månaders. Är ofta själv med dem på kvällarna. Stora tjejen har alltid haft ett litet sömnbehov och mycket svårt att somna. Vi har legat bredvid och läst böcker (ibland tio stycken :meh:) tills hon somnar. Men det har faktiskt funkar över förväntan med bebis. Stora tjejen har en 90-säng, så jag halvsitter bredvid med lilla i famnen, läser och ammar lilla om det behövs. Inga problem.

Men det låter ju som att ert barn skulle kunna sluta sova på dagen. Vår slutade med det innan hon fyllt 2 och då somnade hon väl 21 istället för 22.30 ;)

När vår dotter slutade sova på dagen gick hon fortfarande på småbarnsavdelningen, och det blev väl lite av ett arbetsmiljöproblem eftersom att personalens rast var kalkylerad på att barnen sov. Men det får de ju lösa. Nu går hon på mellan och då har de två grupper, en som sover och en som har vakenvila.

Stora tjejen har aldrig kunnat somna själv, men lilla verkar ha mycket lättare för det. Barn har olika behov helt enkelt!
 
Eftersom hon sover i eget rum och lillebror kommer sova i egen säng i vårat rum underlättar det om någon av dom kan ligga en liten stund själv, om det skulle vara något med den andra. Helt enkelt underlätta för oss alla.
Hålla handen kommer hon nog vilja fortsätta göra tills hon blir 10 minst om vi inte slutar någon gång, så att fortsätta bara för att ser jag inte riktigt meningen med.

Det var mest om någon hade något handfast tips och jag har fått några, så vi börjar med att testa ta bort/minska på vilan.
Så får vi se om hon kan somna lite snabbare/själv. När hon varit med farmor hela eftermiddagen/kvällen häromdagen var det som sagt inga problem alls att somna själv samt sova hela natten.
Du kanske inte ser meningen med att hon ska hålla handen, men för henne finns det en mening.
Jag tycker det verkar lite hårt att sluta med det, speciellt när det ska komma en ny baby som ska sova i ert rum och hon får inte ens hålla er i handen...
 
Jag skulle påstå att det löser sig lättast när syskonet kommer. Antingen kommer hon somna själv eftersom det funkar, eller så nattar man alla samtidigt. Jag skulle dock dra ner på eller ta bort sovstund på dagen, en bok kan ersätta.
 
Du kanske inte ser meningen med att hon ska hålla handen, men för henne finns det en mening.
Jag tycker det verkar lite hårt att sluta med det, speciellt när det ska komma en ny baby som ska sova i ert rum och hon får inte ens hålla er i handen...
Det är ju inte så att hon inte FÅR sova i vårat rum varken nu eller senare när bebisen kommer. Jag hade snarare önskat att hon velat sova i våran säng/velat komma in till oss på natten men det vill hon helt enkelt inte.
 
Eftersom hon sover i eget rum och lillebror kommer sova i egen säng i vårat rum underlättar det om någon av dom kan ligga en liten stund själv, om det skulle vara något med den andra. Helt enkelt underlätta för oss alla.
Hålla handen kommer hon nog vilja fortsätta göra tills hon blir 10 minst om vi inte slutar någon gång, så att fortsätta bara för att ser jag inte riktigt meningen med.
Det där med att det ska vara praktiskt får du nog tänka bort, hon är ju liten och borde få det hon behöver för att känna sig trygg. Kan nästan lova att hon inte kommer att fortsätta hålla på så hela livet, tycker man bör göra det som barn behöver för att dom ska känna sig trygga oavsett hur opraktiskt det är.
Den stora problematiken är alltså behovet av hudkontakt då vi måste försöka få bort den låsningen hos henne, för allas skull.
Tycker inte det är en låsning, det är ett behov som en sådan liten kan ha för att känna sig trygg. Att bara ta bort det låter lite hårt tycker jag. Alla människor har sina sätt att kunna somna tryggt på, vissa mer praktiska än andra.
 
Jag har en ettåring och en fyraåring. Skulle säga att stora tjejens närhetsbehov ökade när lillebror kom, och jag har alltid låtit henne vara med. I början sov hon och pappan i hennes rum men när lillebror blev större flyttade hon in i stora sovrummet igen och när han ammas ligger hon antingen längs min rygg eller så håller vi handen. Samma när pappa lägger, minus amningen då.

Jag minns att jag kände mig en smula otillräcklig och splittrad mellan barnen i början, men att inte ge henne den närhet hon behövde fanns inte på kartan. Ta det som det kommer, det kanske kommer gå jättebra att ha båda nära :). ( nu när våra är stora samsover de med varandra innan vi föräldrar går och lägger oss)
 
Jag tycker att det är lite beklämmande att du pratar om en treårings närhetsbehov som en "fixering".
Och flera gånger om har jag förklarat att närhetsbehov får hon tillgodosett så det räcker och blir över. Det är nypandet i handen/armen som jag vill få bort då det dels gör ont ibland då hon faktiskt tar i emellanåt när hon precis är på väg att somna, inte kan sitta bak i bilen utan bilstolen måste vara i framsätet eftersom man inte kan köra och hålla henne i handen samtidigt om hon sitter bak = mindre säkert samt att läggningen kan ta 1-1,5tim trots att man ligger bredvid samt att hon inte kan somna om själv på natten (det sistnämnda har dock förändrats radikalt senaste veckan).

Känns som att den här tråden går åt att tala om för mig vilken dålig förälder jag är som vill få till smidigare lösningar. Att jag inte skulle ge mitt barn närhet eller trygghet är absurt och så långt ifrån verkligheten man kan komma. Tack gode gud att jag är självsäker i min förädraroll.

Har skrivit klart här nu.
 
Och flera gånger om har jag förklarat att närhetsbehov får hon tillgodosett så det räcker och blir över. Det är nypandet i handen/armen som jag vill få bort då det dels gör ont ibland då hon faktiskt tar i emellanåt när hon precis är på väg att somna, inte kan sitta bak i bilen utan bilstolen måste vara i framsätet eftersom man inte kan köra och hålla henne i handen samtidigt om hon sitter bak = mindre säkert samt att läggningen kan ta 1-1,5tim trots att man ligger bredvid samt att hon inte kan somna om själv på natten (det sistnämnda har dock förändrats radikalt senaste veckan).

Känns som att den här tråden går åt att tala om för mig vilken dålig förälder jag är som vill få till smidigare lösningar. Att jag inte skulle ge mitt barn närhet eller trygghet är absurt och så långt ifrån verkligheten man kan komma. Tack gode gud att jag är självsäker i min förädraroll.

Har skrivit klart här nu.

Det du skriver i det här inlägget är ju ganska mycket mer och annorlunda information än vad du skrivit hittills. Hade du skrivit det här i trådstarten hade du antagligen fått väldigt annorlunda svar.

Jag tycker att det är väldig vanligt att någon beskriver ett problem (behöver inte vara barnrelaterat) i ett sammanhang, och har identifierat ett väldigt specifikt och praktisk detalj som de anser är problemet och som de vill ha hjälp med. Sen kommer svaren, som belyser hela sammanhanget och hittar andra infallsvinklar och där det inte sällan handlar om personens förhållningssätt. Då blir trådstartaren upprörd över att folk inte svarar på frågan. Det är ju mycket möjligt att trådstartaren har rätt och de som svarar har fel, men då ligger det ju oftast i att trådstartaren inte har beskrivit situationen tillräckligt bra för att utomstående ska förstå.
 
Och flera gånger om har jag förklarat att närhetsbehov får hon tillgodosett så det räcker och blir över. Det är nypandet i handen/armen som jag vill få bort då det dels gör ont ibland då hon faktiskt tar i emellanåt när hon precis är på väg att somna, inte kan sitta bak i bilen utan bilstolen måste vara i framsätet eftersom man inte kan köra och hålla henne i handen samtidigt om hon sitter bak = mindre säkert samt att läggningen kan ta 1-1,5tim trots att man ligger bredvid samt att hon inte kan somna om själv på natten (det sistnämnda har dock förändrats radikalt senaste veckan).

Känns som att den här tråden går åt att tala om för mig vilken dålig förälder jag är som vill få till smidigare lösningar. Att jag inte skulle ge mitt barn närhet eller trygghet är absurt och så långt ifrån verkligheten man kan komma. Tack gode gud att jag är självsäker i min förädraroll.

Har skrivit klart här nu.
Det är ju en helt annan sak att ändra på någonting som gör ont för föräldern och är rejält trafikfarligt. Så jag håller med om att man måste kunna tala om att det gör ont och nu gör vi såhär istället och du får sitta bak i bilen med de här legobitarna och gosedjuret. Men just att vara nära vid sängen i rummet vid nattning är ju en helt annan sak.

Jag uppfattade det som att hon klappade, höll i handen medan hon somnade och ni låg bredvid. Det är vad jag tänker är hudkontakt. Inte att hon nöp hårt så det gjorde ont och höll handen på föraren vid bilkörning. Därav svaret.
 
Senast ändrad:
Min dotter, 2,5 år gammal, har en "fixering" vid ett levermärke på min ena arm. Hon vill känna på den när hon är trött, osäker eller ledsen.

När det gör ont, då säger jag aj och visar henne andra sätt att ha kontakt. Jag upprepar, lugnt, gång på gång. Jag tar bort armen när hon är för insjunken i sig själv och påminner om att det gör ont när hon är lyhörd.

Det har hänt att jag blivit arg. Det har hänt att jag försökt gömma armen. Men vid nattningen gör det bara att hon kämpar mer med att vara vaken. Det funkar bättre när jag lugnt säger åt henne att klappa snällt och mysigt.
 
Och flera gånger om har jag förklarat att närhetsbehov får hon tillgodosett så det räcker och blir över. Det är nypandet i handen/armen som jag vill få bort då det dels gör ont ibland då hon faktiskt tar i emellanåt när hon precis är på väg att somna, inte kan sitta bak i bilen utan bilstolen måste vara i framsätet eftersom man inte kan köra och hålla henne i handen samtidigt om hon sitter bak = mindre säkert samt att läggningen kan ta 1-1,5tim trots att man ligger bredvid samt att hon inte kan somna om själv på natten (det sistnämnda har dock förändrats radikalt senaste veckan).

Känns som att den här tråden går åt att tala om för mig vilken dålig förälder jag är som vill få till smidigare lösningar. Att jag inte skulle ge mitt barn närhet eller trygghet är absurt och så långt ifrån verkligheten man kan komma. Tack gode gud att jag är självsäker i min förädraroll.

Har skrivit klart här nu.

Jag uppfattade det som att ni vill att barnet ska kunna somna själv och somna om själv för att det är opraktiskt med hudkontakt, i synnerhet med ett till barn.

Om problemet är att barnet nyps så hade jag föreslagit att jag håller min hand på barnet och så kan barnet hålla i ett gosedjur/snutte.

I bilen hade jag absolut inte hållt handen, trafiksäkerheten går såklart först. Jag hade förklarat att jag måste hålla händerna på ratten när jag kör bil och att barnet får krama ett gosedjur. Sätt barnet bak. Vi har båda barnen bak och de får helt enkelt finna sig i att de bara kan få uppmärksamhet utifrån vad bilkörningen tillåter.

Nattningarna kan ni förhoppningsvis korta ned genom att ta bort dagssömnen.
 
Och flera gånger om har jag förklarat att närhetsbehov får hon tillgodosett så det räcker och blir över. Det är nypandet i handen/armen som jag vill få bort då det dels gör ont ibland då hon faktiskt tar i emellanåt när hon precis är på väg att somna, inte kan sitta bak i bilen utan bilstolen måste vara i framsätet eftersom man inte kan köra och hålla henne i handen samtidigt om hon sitter bak = mindre säkert samt att läggningen kan ta 1-1,5tim trots att man ligger bredvid samt att hon inte kan somna om själv på natten (det sistnämnda har dock förändrats radikalt senaste veckan).

Känns som att den här tråden går åt att tala om för mig vilken dålig förälder jag är som vill få till smidigare lösningar. Att jag inte skulle ge mitt barn närhet eller trygghet är absurt och så långt ifrån verkligheten man kan komma. Tack gode gud att jag är självsäker i min förädraroll.

Har skrivit klart här nu.
Varför skriver du inte problemen från början då istället. Att skriva som du gjorde i början att bara sitta på stolen bredvid och minsann inte ge någon hudkontakt, att kalla det för en låsning barnet har som behöver närheten vid läggning, vad för reaktioner förväntar du dig liksom.

För jag ser det iallafall inte som ett problem att barnet behöver närhet och kontakt vid läggning, eller behöver hjälp att somna om, det är självklart tycker jag att barnet ska få, det är liksom så det är med barn. Deras behov går före föräldrarnas när det kommer till det där. Hur opraktiskt det än är.

Att barnet stör bilfärden såpass mycket att det blir en trafikfara är däremot en annan sak, det är ett problem.
 
Vi tog bort vilan dagtid när nattningarna övergick i att en pigg 2-åring försökte förhandla sig ur att det var sovdags varje kväll. Hade en väldigt trött onge i en knapp veckas tid där vi fick roa och stimma runt 5-tiden för att hon inte skulle somna ståendes men sen gick det över och nu somnar hon på 10 min runt 19-19.30 varje vardag. Vi var väldigt noga med att göra en rutin runt läggningen som båda föräldrar håller på. Vi läser samma bok varje kväll, Gonatt lilla kanin, säger godnatt när vi läst färdigt och startar speldosan, sen sitter vi tyst bredvid tills hon somnat eftersom hon inte är redo att ligga kvar och somna helt själv än.

Angående att hålla handen/få närhet vid läggning så hade jag fortsatt med det så länge barnet verkar ha ett behov av närheten, det går ju dock att ge närhet utan att ligga bredvid. Hålla handen eller lägga handen på armen/vila den bredvid henne i sängen visar att du är där men gör ändå att du/ni slipper ligga bredvid.

Att hon även vill ha det i bilen/vid tillfällen då det är olämpligt så hade jag helt enkelt förklarat att det inte funkar och varför, en 3-åring är ändå stor nog att kunna förstå att det inte alltid går att hålla hand.

Min onge vill sitta på andra ställen i bilen än bak och bakåtvänd, hon säger att hon är stor flicka och minsann inte en bebis längre, det är tydligen bara bebisar som åker bakåtvänt. Jag har förklarat för henne att man måste bli ännu lite större innan man får åka på ett annat håll men när hon blivit 4 år så ska hon få ny stol och då kommer hon få åka på andra hållet. Hon köper det så länge vi ger en anledning och nu pratar hon om allt hon kommer få göra när hon blivit 4 istället :laugh:
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Jag behöver hjälp för håller på att bli galen. Min 3 månaders bebis sover så dåligt på nätterna. 1 natt på en 14 veckors period är...
2
Svar
23
· Visningar
1 918
Senast: G-uldlock
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 062
Senast: monster1
·
Småbarn Vi har sökt vård både på jourcentral, akuten och kommer sannolikt behöva söka oss till VC nästa vecka om symtomen inte släpper - men är...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 362
Senast: Blyger
·
Småbarn Vår 1-åriga kille sover så oroligt och ojämnt. Han har sen han föddes sovit dåligt och krävt mycket stöd sen blev det något bättre när...
2
Svar
20
· Visningar
3 000

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp