Lära treåring att somna själv

[Petruska]

Och flera gånger om har jag förklarat att närhetsbehov får hon tillgodosett så det räcker och blir över. Det är nypandet i handen/armen som jag vill få bort då det dels gör ont ibland då hon faktiskt tar i emellanåt när hon precis är på väg att somna, inte kan sitta bak i bilen utan bilstolen måste vara i framsätet eftersom man inte kan köra och hålla henne i handen samtidigt om hon sitter bak = mindre säkert samt att läggningen kan ta 1-1,5tim trots att man ligger bredvid samt att hon inte kan somna om själv på natten (det sistnämnda har dock förändrats radikalt senaste veckan).

Känns som att den här tråden går åt att tala om för mig vilken dålig förälder jag är som vill få till smidigare lösningar. Att jag inte skulle ge mitt barn närhet eller trygghet är absurt och så långt ifrån verkligheten man kan komma. Tack gode gud att jag är självsäker i min förädraroll.

Har skrivit klart här nu.

Här skriver du ju, som flera har påpekat, helt andra saker än från början. Det hade inte framgått för mig att barnet nyper dig så att det gör ont, till exempel.

För mig är det dock inte det minsta konstigt att ett litet barn känner sig ensamt i baksätet när föräldern kör, och det är inte konstigt för mig att det tar evig tid innan barn somnar när man lägger dem. Det senare kan ha många förklaringar, men att barnet inte är så trött som föräldern önskar att det är, är nog den vanligaste.

Självsäkerhet i sin föräldraroll, tja, jag vet inte hur bra det är. Jag skulle nog se det som en känsla som motiverar ganska noggrann självrannsakan, just för att självsäkerhet kan göra att man döljer sina svagheter för sig själv. Det är ju viktigare hur barnet mår och utvecklas, än hur självsäker du känner dig.

 

[lilleknodd2]

Självsäkerhet i sin föräldraroll, tja, jag vet inte hur bra det är. Jag skulle nog se det som en känsla som motiverar ganska noggrann självrannsakan, just för att självsäkerhet kan göra att man döljer sina svagheter för sig själv. Det är ju viktigare hur barnet mår och utvecklas, än hur självsäker du känner dig.

Och jag kan lova dig att mitt barn mår väldigt bra och utvecklas extremt bra så du kan andas ut.

Ni andra som är osäkra på mitt barns mående eller min kapacitet som mamma är varmt välkomna att hälsa på hemma hos oss.

 

[Lupino]

Jag har två barn – 10 och 12 år. Jag nattade dem ofta i vuxensängen (vi har haft perioder då de sovit där hela natten, men i perioder de sov i egen säng bar jag över dem efter de somnat). Det innebar i vårt fall att jag har kunnat natta två barn samtidigt då båda har velat ha närhet. Dessutom har jag ofta kunnat han en padda eller liknande och fått egentid medan barnen tankat mamma-närhet.

När de var äldre (3 och 5 år kanske) så nattade vi oftare i deras egna sängar, men fortfarande med att ligga bredvid (antingen var vi båda vuxna hemma och tog varsitt barn eller så fick man ta ett barn i taget). I förlängningen började vi sitta upp i sängen, sitta på stol bredvid sängen, sitta på stol synligt utanför rummet, sitta utanför utan att synas osv tills det har fungerat att somna själv.

Men faktum är att min 10-åring är väldigt svårnattad fortfarande. PRECIS när det är dags att lägga sig kommer en enorm energi och busglädje, och sedan väl i sängen kan hon ligga 1-2 timmar. Vissa dagar måste jag sitta hos henne för att hindra henne gå upp. Andra dagar ligger hon själv men jag tittar till henne var tionde minut. Hon vill sova men släpper liksom inte riktigt taget.

Mitt förslag är att du pratar med din dotter och berättar att det kan göra ont ibland när hon håller i din hand och att du istället håller i hennes. Vill du sedan bli mer fri så får du berätta att du kommer hålla någon annanstans en bit ifrån handen, t.ex på armen, sedan på benet och till sist foten (om alla steg behövs). Sedan bara hålla hudkontakten ibland med längre och längre pauser.

 

[Grazing]

Och jag kan lova dig att mitt barn mår väldigt bra och utvecklas extremt bra så du kan andas ut.

Ni andra som är osäkra på mitt barns mående eller min kapacitet som mamma är varmt välkomna att hälsa på hemma hos oss.

Det är väl ingen som är osäkra på ditt barns mående. bara att din tanke om att barnet ska ändra sitt beteende så det blir mer praktiskt för er som vuxna är lite galen. Tycker du överreagerar lite.

 

[Pontevecchio]

Här skriver du ju, som flera har påpekat, helt andra saker än från början. Det hade inte framgått för mig att barnet nyper dig så att det gör ont, till exempel.

För mig är det dock inte det minsta konstigt att ett litet barn känner sig ensamt i baksätet när föräldern kör, och det är inte konstigt för mig att det tar evig tid innan barn somnar när man lägger dem. Det senare kan ha många förklaringar, men att barnet inte är så trött som föräldern önskar att det är, är nog den vanligaste.

Självsäkerhet i sin föräldraroll, tja, jag vet inte hur bra det är. Jag skulle nog se det som en känsla som motiverar ganska noggrann självrannsakan, just för att självsäkerhet kan göra att man döljer sina svagheter för sig själv. Det är ju viktigare hur barnet mår och utvecklas, än hur självsäker du känner dig.

Å andra sidan kan man fundera på varför andra mammor tycker det är så viktigt att påtala för en mamma som ber om hjälp att det är hennes inställning, hennes föräldrarskap och hon som är felet.
Det kan finnas tusen skäl till varför nån inte kan/vill ligga bredvid sitt somnande barn.
Kanske är plättlätt för nån att rodda bebis samtidigt som de söver en 3åring, för andra är det en enorm utmaning.

Det börjar likna Föräldrarliv här inne där varje fråga får snyftsvar om staaaaackars baaarnet.

 

[Petruska]

Å andra sidan kan man fundera på varför andra mammor tycker det är så viktigt att påtala för en mamma som ber om hjälp att det är hennes inställning, hennes föräldrarskap och hon som är felet.
Det kan finnas tusen skäl till varför nån inte kan/vill ligga bredvid sitt somnande barn.
Kanske är plättlätt för nån att rodda bebis samtidigt som de söver en 3åring, för andra är det en enorm utmaning.

Det börjar likna Föräldrarliv här inne där varje fråga får snyftsvar om staaaaackars baaarnet.

Oavsett vem/vad som.är "felet" så är det väl i allmänhet lättare för den vuxna att ändra på sig själv än på barnet.

Att ts inte står ut med nypningarna förstår jag dock till fullo. Men så presenterades inte problemet från början.

 

[Pontevecchio]

Oavsett vem/vad som.är "felet" så är det väl i allmänhet lättare för den vuxna att ändra på sig själv än på barnet.

Att ts inte står ut med nypningarna förstår jag dock till fullo. Men så presenterades inte problemet från början.

Det beror väl på vad det gäller? Barnet kanske bara vill hålla handen av vana, kanske går lätt att vänja av. Barn klarar förändringar utan trauman.

 

[Lingon]

Oavsett vem/vad som.är "felet" så är det väl i allmänhet lättare för den vuxna att ändra på sig själv än på barnet.

Att ts inte står ut med nypningarna förstår jag dock till fullo. Men så presenterades inte problemet från början.

Det beror på. Många av de lösningar som presenterats i tråden t.ex. samsovning hade aldrig funkar för mig. Jag hade inte kjnnat sova och det hade lett till att jag hade kraschat helt. Alltså behövde mitt barn kunna sova själv i sin säng för att vi alla skulle må så bra som möjligt. Mitt barn har ingen nytta av en mamma som mår skit.