Sv: Nätdejting del 5!
Jag är allt lite beroende av att tjuvtitta i den här tråden, trots att jag inte nätdejtar alls..
Jag är fascinerad av de som både "orkar" "vågar" och så de som faktiskt hittar sin livskamrat på nätet.
Jag hittade visserligen (blev hittad..) mina senaste två relationer via nätet, men den senare som nu är far till mitt barn o sambo, genom fb via gemensamma vänner.
han har dock nätdejtat innan och det märktes lite på sättet att prata (på nätet) att det var någon som fått in vanan att ligga på och söka.
Lite som rättfram marknadsföring av sin person, vilket kändes ovant då jag annars alltid träffat folk irl först och då redan fått en bild av vem det är.
Det är mkt skumt att bilda en uppfattning av någon från text och sedan ses tycker jag!
Så lätt att man lyckas ge en bild av sig själv som verkar attraktiv, spec. för någon som är lite "halvdesperat" efter att finna den rätta, men döljer, omedvetet eller medvetet, viktiga grejer.
Det som inte går att förmedla riktigt är ju kemin, det där som gör att det klickar. "Tänket, attityden"..
Min nuvarande hade jag nog inte träffat alls om han inte bott typ i grannbyn, och han hittade på en förevändning att hälsa på... Är skiträdd för att bli "fast" med någon som känns fel en hel kväll, och inte våga bryta upp och skita i det nog fort.. hatar fasader och spel..
Så nån långväga dejt hade det nog inte blivit, men det vore ju synd, då jag blev kär då vi väl började umgås..
var på en dejt efter att ha blivit ihoptussad på nätet en gång, och det var märkligt. En sån där "det glömmer vi snabbt" grej. Trevlig människa, men så fel. Och så, jo men vi går väl till ännu en bar (får jag gå hem snart..)
Helt otroligt vad man kan få en felkänsla av fåniga saker.
Jag tittade på hans tummar, och tänkte, nån med sådana spetsiga tummar kan jag inte vara ihop med! Typ som en symbol för att hela grejen kändes så fel..
Nej, oj vad skönt att få se folk irl INNAN man väcker tanken att det kunde kanske bli något, så man har deras uttryck, kemi och person där från början.
Tycker som sagt det verkar skitläskigt med dejtingsidor! Drunknar inte de seriösa tänkbara kärlekarna bland alla bekräftelsesökare som vill slänga runt mail?
Skulle nog inte våga lägga ut bilder o öppen profil, utan att känna det som att jag fläkte ut livet inför en massa slemmon.. Men samtidigt, är det ju fel att smygkika på andras öppna profiler och dölja sin egen..
Men om det är så, att kvinnor blir utsatta för mer creeps och meningslösa mail så kanske det är rätt ok ändå?
Tänker ibland också, så jädra många människor man träffar, på jobb, krogen, i livet. och så himla få som väcker attraktion, hur tusan ska man kunna sålla ut guldkornet bland en massa "tjaba, läget, vem e du?" på dejtingsidor?
men så kan jag tänka, lite fascinerat, att det kanske är lite som en del i livets förutspådda väg, att två som borde mötas tussas ihop, genom en rörig dejtingsite, även om de träffar några nitar på vägen som kommer de till slut hitta varann! (oh sweet romance!)
Jaja, jag är ju inte på jakt så jag kan ju slappna av...
