Qelina
Trådstartare
Jag läste på lite om relativ fattigdom som är olika i olika länder och i Sverige går gräsen under 14 000 i månaden om man ska få med all som behövs. Intressant då att FK ger mig lite mindre är 10 000 kr i månaden att leva på. Jag har turen att ha lite småpengar sparade så jag har fått det att gå ihop och även innan jag läste om fattigdomsgränsen så behövde jag ha in ca 3000-4000 kr i månaderna för att få ihop allt så det verkar verkligen vara gränsen om man inte lever i slummen eller bara köper in precis allt de enda man behöver till lägsta pris och inte kvalitet. Men jag har det så knapert att jag till och med får jämföra kilopriset på toapapper för att hålla igen, jag köper det billigaste av allt jag kan men försöker prioritera maten för den är viktigast för mig för att må bra så där är jag inte snål alls. Självklart betalar jag ju även hyra och el och telefon och försäkringar osv men utöver det är jag sjukt strikt nu.Med köpstopp osv.
Kommer få en ny lägenhet med mer än halva månadsavgiften nu plus att elen ingår så kanske jag går runt iaf ? Det är mitt mål.
Tror också på det där med att man jämför med sin uppväxt, vi hade dåligt med pengar hemma som barn och sen första åren som sjukskriven fick jag ut 1400 kr ungefär, tur att jag fortfarande bodde hemma men jag ville flytta men det fans det ju ingen chans till.
På ett sätt är jag fattig och på ett annat relativt välställd i och med att jag kunnat lägga till lite pengar när det behövts men ett litet sparande räcker ju inte hur länge som helst. Känner mig rikare än under min uppväxt och att vara helt beroende av mig själv. Jag tar inga lån, frågar aldrig föräldrarna om hjälp utan löser allt själv. Min vardag går ihop när jag lever på 13 000- 14 000 kr men ser fram emot den billiga hyran. Då kommer jag inte behöva ta lika mycket av sparkontot.
Kommer få en ny lägenhet med mer än halva månadsavgiften nu plus att elen ingår så kanske jag går runt iaf ? Det är mitt mål.
Tror också på det där med att man jämför med sin uppväxt, vi hade dåligt med pengar hemma som barn och sen första åren som sjukskriven fick jag ut 1400 kr ungefär, tur att jag fortfarande bodde hemma men jag ville flytta men det fans det ju ingen chans till.
På ett sätt är jag fattig och på ett annat relativt välställd i och med att jag kunnat lägga till lite pengar när det behövts men ett litet sparande räcker ju inte hur länge som helst. Känner mig rikare än under min uppväxt och att vara helt beroende av mig själv. Jag tar inga lån, frågar aldrig föräldrarna om hjälp utan löser allt själv. Min vardag går ihop när jag lever på 13 000- 14 000 kr men ser fram emot den billiga hyran. Då kommer jag inte behöva ta lika mycket av sparkontot.