När man inte kan se andras behov

[Lingon]

Ja om det finns andra aspekter att ta med kanske det kan vara en kombination som du är inne på, även om det är omöjligt för oss att sia om det, vanlig idioti är ju tyvärr inte heller förbehållet genomsnittliga människor. Om en person inte förstår eller har svårigheter att tolka andra eller hantera sin omgivning kan det kanske också leda till ännu mindre energi över till att faktiskt förstå andras situation när konflikter väl uppstår.

Men om du fokuserar på din oro för både personens och ert egna välmående på sikt, och inte på konflikterna i sig ur ditt eget perspektiv, så kanske personen skulle vara mer mottaglig för hjälp?

Alltså konstatera att ni alla inblandade faktiskt har ett problem i hur ni förhåller er till varandra eftersom samvaron inte funkar, hen stör er och ni stör också hen, hur kan ni då lösa det tillsammans? Om du formulerar det som ett gemensamt problem som du är villig att försöka lösa så länge hen också är det, då kanske det är lättare att nå fram? Mindre "du måste söka hjälp" och mer "vi har ett allvarligt problem här, hur löser vi det tillsammans?". Men om det är så att ni faktiskt inte behöver ha något alls med personen att göra egentligen och att du dessutom är övertygad om att personen är helt oemottaglig för professionell hjälp så är det nog att slösa med tid och energi.

Fast då måste man ju vilja och kunna lägga energi på att lösa det. Ibland vill man inte. Det är helt ok att bryta med en person som behandlar en illa och sårar en oavsett varför hen gör det. Jag tycker att ditt skuldbeläggande av att bryta med en person som sårar en och behandlar en illa är riktigt obehaglig.

 

[Luff]

Sociologiska drag kanske?

 

[Mkb]

Det är inte rimligt att ens försöka diagnostisera folk via ett forum på internet.

Och sen vad är normalt? Många med bokstavsdiagnoser har egenskaper som varit nödvändiga under mänsklighetens utveckling de har haft roller i samhället som gynnar gruppen. Sen passar de inte in i vårt samhälle och betecknas som avvikande.

Om du eller snarare någon ofta stöter på folk som fäller elaka kommentarer så kanske man ska titta lite på dig själv, är det verkligen en elak kommentar eller är det något som du med dina erfarenheter uppfattar som elakt?

Precis.

Normalt är genomsnittligt. Ja det är definierat utifrån hur samhället är konstruerat, väldigt subjektivt.

Jag stöter ganska sällan på människor som fäller elaka kommentarer, så det kan jag inte uttala mig om. Däremot tycker jag man ska vara väldigt försiktig med att lägga det på sig själv med tanke på vilka maktstrukturer som många gånger finns i bakgrunden, det vill säga om sådant som fetthat, sexism, funkofobi och rasism och så vidare reproduceras i hög grad i samhället och det resulterar i att man ofta får höra elaka kommentarer är det knappast den enskildas fel.

 

[Thaliaste]

Fast då måste man ju vilja och kunna lägga energi på att lösa det. Ibland vill man inte. Det är helt ok att bryta med en person som behandlar en illa och sårar en oavsett varför hen gör det. Jag tycker att ditt skuldbeläggande av att bryta med en person som sårar en och behandlar en illa är riktigt obehaglig.

Jag tycker det är ett trevligt nyansering som komplement till det mest vanliga rådet - att man bör bryta med en person, oavsett situation. Om alla alltid ska bryta med personer som inte fungerar som en själv, vad har vi då för möjlighet att lära oss att leva tillsammans som den sociala varelse som människan till stor del är?

Man FÅR lämna relationer, helt utan att ta hänsyn till den andre. Men det generella rådet i alla situationer tycker inte jag är att man alltid ska bryta med dem som har olika typer av svårigheter.

Tycker inte att @Mkb är ett dugg skuldbeläggande, hen skriver ju att det ibland är rimligt att lämna. Hen skriver däremot inte det alltid är det självklara första alternativt, vilket jag tycker är en sympatisk inställning till sina medmänniskor.

 

[Mkb]

Fast då måste man ju vilja och kunna lägga energi på att lösa det. Ibland vill man inte. Det är helt ok att bryta med en person som behandlar en illa och sårar en oavsett varför hen gör det. Jag tycker att ditt skuldbeläggande av att bryta med en person som sårar en och behandlar en illa är riktigt obehaglig.

Det låter en aning drastiskt att kalla det obehagligt skuldbeläggande med tanke på att jag redan poängterat:

Om det visar sig att personen redan ger sitt allt och ändå inte når till en punkt där hen klarar av att inte såra andra så får man nog däremot acceptera att alla inte orkar eller har förutsättningar att vara md längre, så som du beskriver.

Men just den biten verkar inte riktigt gå in för flera, så jag kanske lämnar det till övriga att föra en icke-obehaglig konversation om ämnet, vi verkar inte riktigt prata samma språk ändå.

 

[Lobelia]

Precis.

Normalt är genomsnittligt. Ja det är definierat utifrån hur samhället är konstruerat, väldigt subjektivt.

Jag stöter ganska sällan på människor som fäller elaka kommentarer, så det kan jag inte uttala mig om. Däremot tycker jag man ska vara väldigt försiktig med att lägga det på sig själv med tanke på vilka maktstrukturer som många gånger finns i bakgrunden, det vill säga om sådant som fetthat, sexism, funkofobi och rasism och så vidare reproduceras i hög grad i samhället och det resulterar i att man ofta får höra elaka kommentarer är det knappast den enskildas fel.

Nja, det är väl knappast frågan om maktstrukturer om en person jämnt och ständigt upplever många som elaka. Jag syftar givetvis inte på en viss miljö, som arbetsplatsen eller hemmet utan sammantaget lite överallt.

Jag avser heller inte att man ska skuldbelägga sig själv utan att konstatera att: "Jag upplever mycket negativitet där andra inte ser det." Ska jag ägna min tid åt att få alla andra att respektera att jag blir sårad och ändra på sig eller jobba på mig själv så att jag inte blir triggad? Vad är det egentligen som triggar mig?

 

[Lobelia]

Jag tycker det är ett trevligt nyansering som komplement till det mest vanliga rådet - att man bör bryta med en person, oavsett situation. Om alla alltid ska bryta med personer som inte fungerar som en själv, vad har vi då för möjlighet att lära oss att leva tillsammans som den sociala varelse som människan till stor del är?

Man FÅR lämna relationer, helt utan att ta hänsyn till den andre. Men det generella rådet i alla situationer tycker inte jag är att man alltid ska bryta med dem som har olika typer av svårigheter.

Tycker inte att @Mkb är ett dugg skuldbeläggande, hen skriver ju att det ibland är rimligt att lämna. Hen skriver däremot inte det alltid är det självklara första alternativt, vilket jag tycker är en sympatisk inställning till sina medmänniskor.

Men har var det någon slags tvång inbyggt i att försöka ta tag i situationen som både jag och @Lingon reagerade. Man har flera val här och ett är i min värld att vända ryggen mot situationen och ett annat är att lägga ner sin själ i att göra något åt det och sen en ammas versioner där emellan. JAg uppfattar det inte som att @Lingon på något sätt uppmanar TS att bryta och gå sin väg.

 

[Thaliaste]

Men har var det någon slags tvång inbyggt i att försöka ta tag i situationen som både jag och @Lingon reagerade. Man har flera val här och ett är i min värld att vända ryggen mot situationen och ett annat är att lägga ner sin själ i att göra något åt det och sen en ammas versioner där emellan. JAg uppfattar det inte som att @Lingon på något sätt uppmanar TS att bryta och gå sin väg.

Jag läser inte in något tvång alls, utan som ett alternativ till att bryta direkt.

 

[Lingon]

Jag tycker det är ett trevligt nyansering som komplement till det mest vanliga rådet - att man bör bryta med en person, oavsett situation. Om alla alltid ska bryta med personer som inte fungerar som en själv, vad har vi då för möjlighet att lära oss att leva tillsammans som den sociala varelse som människan till stor del är?

Man FÅR lämna relationer, helt utan att ta hänsyn till den andre. Men det generella rådet i alla situationer tycker inte jag är att man alltid ska bryta med dem som har olika typer av svårigheter.

Tycker inte att @Mkb är ett dugg skuldbeläggande, hen skriver ju att det ibland är rimligt att lämna. Hen skriver däremot inte det alltid är det självklara första alternativt, vilket jag tycker är en sympatisk inställning till sina medmänniskor.

Alla som beter sig som svin har inte svårigheter och diagnoser. Alla som har svårigheter och diagnoser beter sig inte som svin. Långt därifrån.

Jag anser att alla borde inse att man inte behöver stanna i en relation som får en att må dåligt. Att man inte behöver ha en relation med en person som behandlar en illa och sårar en. Det måste vara ok utan ett skuldbeläggande om att man borde gjort mer för att se till att personen får hjälp för att lära sig hur man beter sig i sociala situationer osv.

Man ska helt enkelt bara kunna säga till personen (utan att vara arg eller elak) att jag orkar tyvärr inte umgås med dig för att du behandlar mig illa och sårar mig gång på gång. Ingen ska känna nån skyldighet att själv gå in i väggen och må dåligt för att rädda någon annan.

 

[Lobelia]

Jag läser inte in något tvång alls, utan som ett alternativ till att bryta direkt.

Det blir för mig väldigt konstigt svar på någon som protesterar mot att man ska känna sig tvungen att agera och inte lämna om man inte orkar. Jag tror inte du menar att just det är uppfriskande.

Jag kan i och för sig hålla med om att många skriker "lämna" i tid och otid. Ibland får man intrycket att alla bukefalister är änglar som är bekanta - gifta med monster.

 

[Thaliaste]

Alla som beter sig som svin har inte svårigheter och diagnoser. Alla som har svårigheter och diagnoser beter sig inte som svin. Långt därifrån.

Jag anser att alla borde inse att man inte behöver stanna i en relation som får en att må dåligt. Att man inte behöver ha en relation med en person som behandlar en illa och sårar en. Det måste vara ok utan ett skuldbeläggande om att man borde gjort mer för att se till att personen får hjälp för att lära sig hur man beter sig i sociala situationer osv.

Man ska helt enkelt bara kunna säga till personen (utan att vara arg eller elak) att jag orkar tyvärr inte umgås med dig för att du behandlar mig illa och sårar mig gång på gång. Ingen ska känna nån skyldighet att själv gå in i väggen och må dåligt för att rädda någon annan.

Men...är det någon som påstått det du argumenterar emot då?

Man FÅR lämna en relation. Det är inte en skyldighet att alltid stanna. Men det är inte heller en allmängiltig sanning att man alltid bör lämna direkt. Det beror på. Jag ser inte att det är skuldbeläggande att konstatera att det kan vara olika vad som är bäst i olika situationer.

 

[Thaliaste]

Det blir för mig väldigt konstigt svar på någon som protesterar mot att man ska känna sig tvungen att agera och inte lämna om man inte orkar. Jag tror inte du menar att just det är uppfriskande.

Jag kan i och för sig hålla med om att många skriker "lämna" i tid och otid. Ibland får man intrycket att alla bukefalister är änglar som är bekanta - gifta med monster.

Ja, det är precis ditt sista stycke jag upplever. Och då tycker jag att det är nyanserande med inlägg som skriver att det också KAN vara en möjlighet att försöka hjälpa personen med svårigheter, innan man lämnar om då man konstaterar att det är lönlöst.

 

[Lobelia]

Ja, det är precis ditt sista stycke jag upplever. Och då tycker jag att det är nyanserande med inlägg som skriver att det också KAN vara en möjlighet att försöka hjälpa personen med svårigheter, innan man lämnar om då man konstaterar att det är lönlöst.

Som jag uppfattat det så säger flera, fortsätt att försöka om det funkar för dig annars ge upp och så kommer en person och säger försök först och när du försökt är det okej att ge upp.

Sen kommer ditt inlägg, som jag uppfattar det, hejar på att man ska försöka och "dissar" det mer nyanserade resonemanget att det både och är okej, fast du i texten verkar hålla med.

Det blir för mig inkonsekvent. Sen kan jag ha missuppfattat allt.

 

[nowayout]

Jag har försökt flera gånger att prata med personen om hens beteende. Nu senaste gången förklarade hen det med att hen gör det för att "öppna upp mig", för hen har märkt att jag drar mig undan och blir tyst. När jag talade om för personen att det var rent kontraproduktivt att säga till någon hur dålig hen är på alla sätt och vis, om syftet är att få någon att vilja öppna upp sig för en, så var hen helt oförstående. Det är också den förklaringen som får mig att tro att det finns någon diagnos bakom, för ingen "normalstörd" person tror väl att man får någon att öppna upp sig och visa tillit till någon som kallar en tjock, ful och andra nedsättande saker.

Beträffande möjligheterna till att få till en förändring, ser jag som mycket små. Beteendet som hen har, har funnits i många år, troligen redan sedan barndomen.

 

[Lobelia]

Jag har försökt flera gånger att prata med personen om hens beteende. Nu senaste gången förklarade hen det med att hen gör det för att "öppna upp mig", för hen har märkt att jag drar mig undan och blir tyst. När jag talade om för personen att det var rent kontraproduktivt att säga till någon hur dålig hen är på alla sätt och vis, om syftet är att få någon att vilja öppna upp sig för en, så var hen helt oförstående. Det är också den förklaringen som får mig att tro att det finns någon diagnos bakom, för ingen "normalstörd" person tror väl att man får någon att öppna upp sig och visa tillit till någon som kallar en tjock, ful och andra nedsättande saker.

Beträffande möjligheterna till att få till en förändring, ser jag som mycket små. Beteendet som hen har, har funnits i många år, troligen redan sedan barndomen.

När du beskriver det här så verkar ni vara 2 personer som vill ändra på den andra och ni verkar onekligen ha olika syn på situationen. Jag tror inte någon av er lyckas.

Hen menar att du drar dig undan och vill hjälpa dig.
Du menar att hen beter sig illa och vill hjälpa.

Jag var inte där så jag vet inte vad min beskrivning blivit men få andra att ändra på sig för att lösa ett problem/en konflikt funkar inte så värst bra.

 

[Luff]

Jag har försökt flera gånger att prata med personen om hens beteende. Nu senaste gången förklarade hen det med att hen gör det för att "öppna upp mig", för hen har märkt att jag drar mig undan och blir tyst. När jag talade om för personen att det var rent kontraproduktivt att säga till någon hur dålig hen är på alla sätt och vis, om syftet är att få någon att vilja öppna upp sig för en, så var hen helt oförstående. Det är också den förklaringen som får mig att tro att det finns någon diagnos bakom, för ingen "normalstörd" person tror väl att man får någon att öppna upp sig och visa tillit till någon som kallar en tjock, ful och andra nedsättande saker.

Beträffande möjligheterna till att få till en förändring, ser jag som mycket små. Beteendet som hen har, har funnits i många år, troligen redan sedan barndomen.

Men du menar väl inte att det är din partner som beter sig så här?

 

[Thaliaste]

Som jag uppfattat det så säger flera, fortsätt att försöka om det funkar för dig annars ge upp och så kommer en person och säger försök först och när du försökt är det okej att ge upp.

Sen kommer ditt inlägg, som jag uppfattar det, hejar på att man ska försöka och "dissar" det mer nyanserade resonemanget att det både och är okej, fast du i texten verkar hålla med.

Det blir för mig inkonsekvent. Sen kan jag ha missuppfattat allt.

Vi läser nog tråden olika

 

[Luff]

Sociologiska drag kanske?

Sociopatiska drag menade jag förståss.

 

[nowayout]

Men du menar väl inte att det är din partner som beter sig så här?

Jo, det är det, ifall det har någon betydelse för vilka råd som är tillämpliga då.

 

[Lobelia]

Jo, det är det, ifall det har någon betydelse för vilka råd som är tillämpliga då.

Det har stor betydelse såtillvida att det är en mycket nära relation. Jag antar ni lever tillsammans och kommunikationen är inte på topp. Kanske ta professionell hjälp typ parterapi/familjeterapi. Det låter inte direkt upplyftande att leva på det viset.