När man har delade åsikter i ett förhållande

[Lena Furberg]

Det man får tänka på här är dock att TS säger att hennes partner är uppvuxen i länder där man har en fundamentalt annorlunda syn på husdjur och hundar.

Jag känner jättemånga som tycker att vi i Sverige har en helt bisarr syn på speciellt hundar och som inte begriper vad vi pysslar med. De är jättefina människor allihop, men är uppvuxna med en helt annan kultur än vår.

Jag tycker det är märkligt att prata varningsklockor när det kan vara en kulturell skillnad bara. Sen är det ju en annan fråga om huruvida TS ska ha överseende med detta eller ej (jag tycker personligen att han verkar väldigt osympatisk).

Jo, det har du rätt i, jag tänkte inte på det. Jag minns en nyhitkommen man som hälsade på hos oss och inte begrep varför vi hade två metallskålar stående på golvet, i vårt kök?? Det var hundens mat-och vattenskålar han menade. Nåt liknande hade han aldrig sett (han kom från Afghanistan). Det betydde absolut inte att han var otrevlig mot djur eller så, det var bara något helt nytt i hans värld.....

 

[Loons]

Jag har hört varningsklockor ett bra tag själv, men jag är rätt bra på att intala mig själv att jag överdriver och att jag är knäpp, typ. Inte bara i relationer heller. Jag behövde nog höra det från andra, att detta inte är hälsosamt. Jag har tittat på medan min syster blivit långsamt nedbruten det senaste året utan att kunna göra något, man tänker alltid att det där skulle jag aldrig tolerera. Men det var svårare än man tror.

Så, så får det bli. Den lilla lycka vi har emellan bråken är inte värt det, och jag vill att min partner också ska se mina hundar som familj. Han behöver inte vara lika intresserad, absolut inte, men de är familj.

Nu ska jag ta en promenad med vovvarna i vårvintersolen och gråta lite. Men tack för alla svar, jag behövde dem.

DU kommer hitta en annan UNDERBAR kille som älskar dina hundar och dig. Våga tror på det!
Du kommer vara tacksam du blev av med denna rövhatt.

Och en stor kram till dig. Inte roligt att göra slut. Breaking up is hard to do.

 

[Monstermom]

För att jag hade inte velat att mitt barn skulle utsättas för det h*n är allergisk mot även i hemmet. För att många allergiker säger att de blir trötta av allergin även om de äter allergimedicin och det är inget ett barn ska behöva leva med. Jag vet själv inte hur det är att vara allergisk men efter hur jag hört folk beskriva det (med medicinering) så är det inget jag skulle tvinga mina barn att leva med alltid.

Och jag vet hur det är att utveckla en allergi som barn och komma hem från sjukhuset till ett hus utan djur. Mina föräldrar tänkte som du, och många årtionden senare kan jag fortfarande inte tänka på det utan att känna det traumat igen.

Det är inte så jävla enkelt.

 

[Kilauea]

Varför skulle det vara någonting negativt att behandla en allergi? Vad jag vet så finns inga direkta biverkningar (om man nu inte har en så kraftig allergi att vanlig medicin inte hjälper). Hade mina barn blivit allergiker spå hade jag helt klart behandlat dom.

Jag förstår både ts och hennes partners syn på det hela.
Hade det gällt mina egna barn så hade jag prioriterat dom framför djuren (även om mina djur är en del av familjen). Hade det gällt en partners barn hade jag prioriterat mina djur.

Allergimedicin har ofta trötthet som biverkning. Det är inte för inte som man ofta använder det, som i grunden är allergimedicin, som ångestdämpande. Att sätta barn på en sån behandling, när det inte gäller liv och död för barnet, skulle jag inte göra.

 

[hoppsann]

Jag förstår både ts och hennes partners syn på det hela.
Hade det gällt mina egna barn så hade jag prioriterat dom framför djuren (även om mina djur är en del av familjen). Hade det gällt en partners barn hade jag prioriterat mina djur.

Allergimedicin har ofta trötthet dom biverkning. Det är inte för inte som man ofta använder det, som i grunden är allergimedicin, som ångestdämpande. Att sätta barn på en sån behandling, när det inte gäller liv och död för barnet, skulle jag inte göra.

Har barn med allergi, men så länge djuren är portade på övervåningen så går det fint.
Så länge man håller sig borta från hundvalpar, kattungar och andra gudomligt söta ungdjur vill säga, då blir det ofta medicinering. Men de bor ju inte hos oss.
Jag hade blivit uppsagd som förälder om jag hade gjort mig av med djuren! :O

Nu har vi dessutom ett husdjur som är mer allergisk mot oss, än tvärtom. Klurigt läge.

 

[Korven]

Och jag vet hur det är att utveckla en allergi som barn och komma hem från sjukhuset till ett hus utan djur. Mina föräldrar tänkte som du, och många årtionden senare kan jag fortfarande inte tänka på det utan att känna det traumat igen.

Det är inte så jävla enkelt.

Ja det är ett trauma. Jag skulle gärna ha både hund och katt framförallt. Men med två allergiska arvingar är det omöjligt. När jag hade häst var det nästan omöjligt att undvika hästdamm så jag fick bjuda på medicinen . Tur man har kompisar som har katt

 

[Tass]

Det har varit mycket om allergi i flera trådar nu.
Allt är inte vitt eller svart. Allt är inte att antingen lämna bort alla djur ELLER droga ner små barn med tunga mediciner. Det finns en massa mellanvarianter och lösningar man kan prova på. Det finns ibland också sätt att behandla allergin så man kan minska den eller kanske rent av bli av med den.
Just när det gäller barn så brukar de gilla djur och djur har så otroligt mycket att tillföra i deras liv. Jag önskar och hoppas att man försöker hitta sätt fler sätt att både förebygga och behandla allergi.

 

[Red_Chili]

Jag har hört varningsklockor ett bra tag själv, men jag är rätt bra på att intala mig själv att jag överdriver och att jag är knäpp, typ. Inte bara i relationer heller. Jag behövde nog höra det från andra, att detta inte är hälsosamt. Jag har tittat på medan min syster blivit långsamt nedbruten det senaste året utan att kunna göra något, man tänker alltid att det där skulle jag aldrig tolerera. Men det var svårare än man tror.

Så, så får det bli. Den lilla lycka vi har emellan bråken är inte värt det, och jag vill att min partner också ska se mina hundar som familj. Han behöver inte vara lika intresserad, absolut inte, men de är familj.

Nu ska jag ta en promenad med vovvarna i vårvintersolen och gråta lite. Men tack för alla svar, jag behövde dem.

Bra! Och lita på varningsklockorna. Tyvärr är det nog extra viktigt att lita på dem när det gäller nära relationer. Det är ju mycket prat om sådant överallt nu, hur många dåliga relationer det finns med (oftast) väldigt respektlösa män. Det är oerhört svårt, eller kanske omöjligt, att aldrig råka ut för någon sådan, men genom att lyssna på magkänsla och reagera på varningsklockor så går det många gånger att lämna relationen i tid, innan allt gått tokigt. Sedan behöver det såklart inte alltid sluta med världens extremkaos om relationen får fortsätta, men varför lägga tid på en halvtaskig relation när det faktiskt går att hitta personer att ha underbara relationer med?

 

[Lovisaleonora]

Varför skulle det vara någonting negativt att behandla en allergi? Vad jag vet så finns inga direkta biverkningar (om man nu inte har en så kraftig allergi att vanlig medicin inte hjälper). Hade mina barn blivit allergiker spå hade jag helt klart behandlat dom.

Jo, det finns många, många biverkningar av att medicinera allergi. Också bland receptfria mediciner. Inget man ger barn om man inte absolut måste.

 

[ainasoja]

Jo, det finns många, många biverkningar av att medicinera allergi. Också bland receptfria mediciner. Inget man ger barn om man inte absolut måste.

Jag kan skriva under på detta. Jag är allergisk mot blommande blommor, gräs, pollen och katt.

Nu lever jag med katt och det funkar om jag håller efter med städning men det andra funkar inte utan medicinering och jag mår skit av att medicinera med antihistaminer.

Hade aldrig utsatt ett barn för det!

 

[tanten]

För att jag hade inte velat att mitt barn skulle utsättas för det h*n är allergisk mot även i hemmet. För att många allergiker säger att de blir trötta av allergin även om de äter allergimedicin och det är inget ett barn ska behöva leva med. Jag vet själv inte hur det är att vara allergisk men efter hur jag hört folk beskriva det (med medicinering) så är det inget jag skulle tvinga mina barn att leva med alltid.

Men du är väl heltidsförälder?

Jag menar nog att det är viss skillnad mellan det och att kanske ha barn varannan helg. Nej jag tycker inte att TS ska avliva sina djur för att djuren kan råka träffa allergiska barn några timmar i månaden.
De få timmarna klarar en stor del av alla allergiker med någon tablett just den dagen när de kanske ska träffa djur.

 

[Lena Furberg]

Just allergi-argumentet tycker jag låter långsökt. Barnen har inte visat tecken på allergi alls, så att då nästan utgå ifrån att de kommer att utveckla allergi så småningom och redan nu agera därefter, känns galet. Man vet ju aldrig vad som kommer att dyka upp i ens framtid och att gå i ständig katastrofberedskap över nåt som antagligen inte kommer att hända, är rätt galet tycker jag. Har barnen inte visat på allergi ännu fastän de umgåtts med hunden och sovit över hos den, är nog risken rätt liten.
Med ett sådant resonemang kan ju ingen ha husdjur, för vem vet när man träffar en ny partners vars eventuella barn blir allergiska? OM det mot förmodan skulle hända ts partners barn, får man ta det problemet när det dyker upp.

 

[Iverla]

Jag tror jag just löste gåtan... Anledningen till att han irriterar sig så på mitt hundintresse är för att det inte stämmer in i hans bild över den perfekta familjen. För jag vet ju att det är det han vill ha, det vill jag väl också men inte på det sättet eller till vilket pris som helst. Att jag skulle sätta hundarna före honom passade inte in i bilden över hur han vill att hans familj ska se ut. Nu när jag tänker efter så minns jag att han sagt samma sak om hans ex, hon har två barn med en annan man sedan tidigare och innan de fick sina gemensamma barn så kände han sig som att hon aldrig hade tid för honom, har han sagt till mig. Och de var ändå hennes barn, inte "bara husdjur".

Ibland har jag frågat mig själv om det verkligen är mig han vill ha eller någon. Inte vem som helst kanske, men lite vem som helst som passar in på hans krav.

Nåja, han var ledsen och arg men lämnade tillbaka mina grejer och pengarna som han var skyldig mig. Jag är ledsen och lite uppgiven men har mina voffar. Imorgon ska vi umgås med min mamma och hennes voffar, det blir bra

 

[Killaloe]

Skönt att höra att det blir bra @Iverla Hoppas att du, om du vill, träffar en vettig person framöver som tycker om dig för att du är du!

 

[Amha]

Nu med ditt sista meddelande känns det inte som någon större förlust..

 

[MiniLi]

Jag hade inte fortsatt ett förhållande där vi bråkar regelbundet så tidigt eller där han inte respekterade det som är viktigt för mig. Jag hade tänkt att vi inte passar ihop.

Ser nu att jag var lite sen och överflödig. Bra gjort!

 

[Lingon]

Men du är väl heltidsförälder?

Jag menar nog att det är viss skillnad mellan det och att kanske ha barn varannan helg. Nej jag tycker inte att TS ska avliva sina djur för att djuren kan råka träffa allergiska barn några timmar i månaden.
De få timmarna klarar en stor del av alla allergiker med någon tablett just den dagen när de kanske ska träffa djur.

För mig hade det inte spelat någon roll. Mina barn ska kunna må bra hemma hos mig utan medicinering oavsett hur lång/kort tid de är där. Om jag haft djur och träffade någon som har barn som är allergiska hade jag och den jag träffade fått vara särbos, iaf så länge barnen är små. När de är vuxna så är det en annan sak. Jag hade aldrig velat att barn (mina eller andras) ska medicineras p.g.a. mina djur. Då får man hitta en annan lösning.

 

[Lingon]

Jag tror jag just löste gåtan... Anledningen till att han irriterar sig så på mitt hundintresse är för att det inte stämmer in i hans bild över den perfekta familjen. För jag vet ju att det är det han vill ha, det vill jag väl också men inte på det sättet eller till vilket pris som helst. Att jag skulle sätta hundarna före honom passade inte in i bilden över hur han vill att hans familj ska se ut. Nu när jag tänker efter så minns jag att han sagt samma sak om hans ex, hon har två barn med en annan man sedan tidigare och innan de fick sina gemensamma barn så kände han sig som att hon aldrig hade tid för honom, har han sagt till mig. Och de var ändå hennes barn, inte "bara husdjur".

Ibland har jag frågat mig själv om det verkligen är mig han vill ha eller någon. Inte vem som helst kanske, men lite vem som helst som passar in på hans krav.

Nåja, han var ledsen och arg men lämnade tillbaka mina grejer och pengarna som han var skyldig mig. Jag är ledsen och lite uppgiven men har mina voffar. Imorgon ska vi umgås med min mamma och hennes voffar, det blir bra

Starkt av dig!

Ibland passar man tillräckligt bra med någon för att inleda ett förhållande men inte tillräckligt bra för att leva tillsammans med allt vad det innebär. Det blir inte bra för någon av er om ni hade fortsätt när ni båda vill ha nåt annat av familjelivet än vad den andra vill.

 

[hoppsann]

Jag tror jag just löste gåtan... Anledningen till att han irriterar sig så på mitt hundintresse är för att det inte stämmer in i hans bild över den perfekta familjen. För jag vet ju att det är det han vill ha, det vill jag väl också men inte på det sättet eller till vilket pris som helst. Att jag skulle sätta hundarna före honom passade inte in i bilden över hur han vill att hans familj ska se ut. Nu när jag tänker efter så minns jag att han sagt samma sak om hans ex, hon har två barn med en annan man sedan tidigare och innan de fick sina gemensamma barn så kände han sig som att hon aldrig hade tid för honom, har han sagt till mig. Och de var ändå hennes barn, inte "bara husdjur".

Ibland har jag frågat mig själv om det verkligen är mig han vill ha eller någon. Inte vem som helst kanske, men lite vem som helst som passar in på hans krav.

Nåja, han var ledsen och arg men lämnade tillbaka mina grejer och pengarna som han var skyldig mig. Jag är ledsen och lite uppgiven men har mina voffar. Imorgon ska vi umgås med min mamma och hennes voffar, det blir bra

Bra beslut!
Du kommer inte att ångra dig, även om du troligen kommer att sakna en smula i början.
Men det är inget emot det ständigt dåliga samvetet du alltid hade haft mot din partner kontra dina djur.
Och om ni hade bildat familj, slitits mellan barn, voffar, dig själv och din partner...
Och det här med djuren var troligen bara början. Sedan hade det lätt kunnat bli dina vänner som tor för mycket tid o.s.v.

Njut dagen med mamma och voffar!

 

[tott]

@Iverla Bra beslut, som du kommer att vara stolt över bara det värsta lagt sig. Om du behöver stöd så tipsar jag (som många gånger förut) om bloggen på www.separation.se Där skrivs många kloka ord.
Lycka till!