När man har delade åsikter i ett förhållande

[Fruentimber]

Första gången jag träffade min sambo sa han att han hatade hundar, på ett litet skämtsamt vis. Men han var ju snygg, trevlig och bra i sängen () så efter ett par veckors dejting kom det fram att så var det ju inte alls, han hade bara träffat på alltför många ouppfostrade. Efter ytterligare ett par veckor låg han i soffan och snarkade ikapp med min nu avlidna boxertik.

Hundarna och hundträningen är mitt intresse men han tar ansvar när det behövs och håller på med hundarna varje dag. Gammeltiken är hans drottning som han gärna sätter på piedestal och unghanen hänger med honom i ur och skur. Han är helt med på att det tar tid (träning + instruktör så jag blir ju borta en del veckokvällar och helgdagar) och skulle aldrig gnälla över det. Det enda han är orolig för är att jag ska ta på mig för mycket. Precis som han kan vara ute hela kvällen för att laga en maskin i båtvarvet så kan jag ibland inte komma hem förrän vid 22 för att jag haft kurs. Vissa nätter sover jag till och med i stan för att slippa pendlandet om jag ändå ska in tidigt på morgonen igen. Jag skulle säga att vår relation på så sätt är väldigt ultimat där vi respekterar varandras intressen och även hjälper till när vi kan. Nu är han så pass intresserad att han gärna vill bestämma nästa ras, men eftersom jag har huvudansvaret så kan han glömma det...

 

[Hyacinth]

Underbar formulering av händelser i livet, jag delar din åsikt!

Man skulle kunna säga att jag är ett Geni.

 

[Miao]

Man skulle kunna säga att jag är ett Geni.

#humblebrag ! Eller #notsohumblebrag , ännu bättre !

 

[Monstermom]

Jag håller med de flesta i tråden till stor del, men inte helt. Jag tycker inte att det bara - som verkligen inte är något bara - är frågan om att han ska respektera @Iverla s intressen i just det här fallet. Om man ser sina hundar som familjemedlemmar så går det utöver det, jag skulle se det som omöjligt att vara i ett förhållande med någon som inte har samma syn som jag på vilka som ingår i familjen. Det är så grundläggande omöjligt för mig att ens föreställa mig, så jag förstår inte riktigt hur det är tänkt att fungera... Man måste inte dela varandras intressen (men man måste respektera dem), men nog måste man vara överens om vilka som är ens familj och inte?

 

[Lena Furberg]

Personligen skulle jag inte kunna leva ihop med en person som inte respekterar djur och tycker om djur. Jag tycker till och med att det säger rätt mycket om personen överhuvudtaget. Jag kanske har fördomar här, men om någon tycker illa om djur eller inte förstår och respekterar djur, ringer varningsklockor för mig.

 

[em-pirre]

Utan att försöka hitta rätt och fel här så känner jag att det finns en viktig fråga:
Kan ts leva ett sådant liv som hen drömmer om med denna man? Är det livet att hålla på med hundar så känns det ju lite osannolikt.

Livet är kort, välj att dela det med folk som gör ditt liv roligt och enkel, inte en sån där du måste begränsa dig och kompromissa, känna skuldkänslor o.s.v.

 

[Vogue]

Jag har ett relativt nytt förhållande med en man som jag verkligen tycker om. Vi har det jättebra när det är bra, men tyvärr är det alltid inte det. Vi bråkar ganska ofta och det är en specifik diskussion som vi har då och då (typ en gång i veckan) som jag inte kan gå vidare från. Men jag vet inte riktigt varför. Jag skulle verkligen behöva någon annans tankar om det här.

Jag brinner för hundträning och hundsport, jag har två hundar som jag tränar och ska så småningom tävla med. För mig är hundarna familj, de är det viktigaste jag har. Hundägande för mig är inte en rättighet, jag anser att det är oansvarigt att inte förbereda sig för sitt hundägande och bara gå och köpa en valp från blocket för att den var söt och billig. Det tycker inte han, däremot. Han är uppvuxen i länder där man inte ser på hundar och hundägande på samma sätt som i Sverige. De är älskade husdjur för honom, men lite slit och slängvaror sådär. Han tycker man är en ansvarstagande hundägare sålänge man matar och klappar hunden, typ. Och han tycker att min passion för hundar och allt vad det innebär är "galet". Han påstår sig älska hundar men i slutändan så är de bara husdjur, inte mer.

Detta stör mig så otroligt. Han är fin med mina hundar, myser med dem och har tagit någon promenad själv med dem och så. Men vetskapen att de "bara" är husdjur för honom stör mig, att han är helt okej med människor som köper en fem månaders valp helt utan planering och sen blir arg på valpen när den kissar inne (mina grannar, en diskussion vi hade nyss). Man är enbart oansvarig om man svälter eller slår hunden, enligt honom. Man behöver inte ens gå ut med den, bara man torkar upp efter den.

Egentligen är det väl inte hans åsikter som stör mig mest utan att han inte kan respektera eller försöka förstå mig i den här frågan. Han klagar på hur mycket pengar jag lägger på dem, hur mycket deras mat kostar, att jag inte skulle avliva/omplacera dem om hans barn blev allergiska, att jag lägger för mycket tid på valpen, att jag jämt är upptagen med dem... Och sen att jag aldrig någonsin kan få beklaga mig om saker i hundvärlden (typ människor som mina grannar) för det blir alltid en diskussion om att hundar är husdjur och det är inte så noga, inte så viktigt, jag överdriver hundägandet, osv.

Är det jag som överreagerar? Är det märkligt att jag tycker det här är jobbigt? Att det får mig att tvivla? Han tycker att vi ska agree to disagree så att säga men jag kan liksom inte... Det är så jäkla viktigt för mig. Dessutom verkar vi inte kunna sluta tjafsa/bråka om det.

Tankar, åsikter och erfarenheter är mycket uppskattat.

Hjälp hade lämnat en sådan man på direkten. Känns som att han har en bristande empatisk förmåga och det är direkt fruktansvärt enligt mig.

1. Jag kan relatera till min sambo, han gillar egentligen inte katter utan är en renodlad hundmänniska men eftersom att han vet hur viktig min katt är för mig och hur noga jag är med djur överlag så har han anammat katten nästan mer än mig och leker och påminner om att godiset snart är slut och köper leksaker på eget bevåg osv, det är hans "son" med andra ord
2. Han är helt enkelt en väldigt empatisk djurmänniska som har respekt för alla levande varelser överlag och givetvis för mig.

(Vet inte varför det blev en punktlista )

 

[Sporthorse]

Ang allergi så finns det ju läkemedel att ta för att minska besvären, det kan du tala om för din dejt vid nästa tillfälle.

Men tyvärr tror jag att problemet är större än så, han har ingen respekt för dig eller dina intressen.

 

[Lyraolissy]

Ang allergi så finns det ju läkemedel att ta för att minska besvären, det kan du tala om för din dejt vid nästa tillfälle.

Han har ju inte ens allergi

 

[Sporthorse]

Han har ju inte ens allergi

Nej precis, men han sa något om att barnen ev kunde bli allergiker. Då får han väl medicinera barnen.
För mig är valet glasklart; djuren går alltid först. Ingen relation står lika högt som min relation till min hund, eller val av livsstil. Hästarna är mitt liv, like it or leave it.
Kanske därför mina relationer sällan håller speciellt länge

 

[Lyraolissy]

Nej precis, men han sa något om att barnen ev kunde bli allergiker. Då får han väl medicinera barnen.
För mig är valet glasklart; djuren går alltid först. Ingen relation står lika högt som min relation till min hund, eller val av livsstil. Hästarna är mitt liv, like it or leave it.
Kanske därför mina relationer sällan håller speciellt länge

Tror bara han vill att hon ska göra sig av med hundarna o ägna sig åt honom och hans avkommor..

 

[Sporthorse]

Tror bara han vill att hon ska göra sig av med hundarna o ägna sig åt honom och hans avkommor..

Ja, det tror tyvärr jag också. Han kanske vill ha en kvinna utan några intressen, en kvinna som enbart bryr sig om herrn själv.

 

[Lingon]

Nej precis, men han sa något om att barnen ev kunde bli allergiker. Då får han väl medicinera barnen.
För mig är valet glasklart; djuren går alltid först. Ingen relation står lika högt som min relation till min hund, eller val av livsstil. Hästarna är mitt liv, like it or leave it.
Kanske därför mina relationer sällan håller speciellt länge

Nä, man medicinerar inte barn för att man har djur. En vuxen får själv bestämma om det är värt att medicinera sig själv. Men barn ska inte behöva vara medicinerade för att kunna vistas i sitt eget hem när det faktiskt går att åtgärda. Då får man vara särbos så slipper djuren omplaceras och barnen slipper må dåligt. Jag hade ALDRIG medicinerat mitt barn p.g.a. jag vill ha djur hemma. Har man barn då går barnen först. Men, nu var ju det här inget problem eftersom barnen i tråden inte uppvisar nån allergi.

 

[Sporthorse]

Nä, man medicinerar inte barn för att man har djur. En vuxen får själv bestämma om det är värt att medicinera sig själv. Men barn ska inte behöva vara medicinerade för att kunna vistas i sitt eget hem när det faktiskt går att åtgärda. Då får man vara särbos så slipper djuren omplaceras och barnen slipper må dåligt. Jag hade ALDRIG medicinerat mitt barn p.g.a. jag vill ha djur hemma. Har man barn då går barnen först. Men, nu var ju det här inget problem eftersom barnen i tråden inte uppvisar nån allergi.

Varför skulle det vara någonting negativt att behandla en allergi? Vad jag vet så finns inga direkta biverkningar (om man nu inte har en så kraftig allergi att vanlig medicin inte hjälper). Hade mina barn blivit allergiker spå hade jag helt klart behandlat dom.

 

[Lingon]

Varför skulle det vara någonting negativt att behandla en allergi? Vad jag vet så finns inga direkta biverkningar (om man nu inte har en så kraftig allergi att vanlig medicin inte hjälper). Hade mina barn blivit allergiker spå hade jag helt klart behandlat dom.

För att jag hade inte velat att mitt barn skulle utsättas för det h*n är allergisk mot även i hemmet. För att många allergiker säger att de blir trötta av allergin även om de äter allergimedicin och det är inget ett barn ska behöva leva med. Jag vet själv inte hur det är att vara allergisk men efter hur jag hört folk beskriva det (med medicinering) så är det inget jag skulle tvinga mina barn att leva med alltid.

 

[Sporthorse]

För att jag hade inte velat att mitt barn skulle utsättas för det h*n är allergisk mot även i hemmet. För att många allergiker säger att de blir trötta av allergin även om de äter allergimedicin och det är inget ett barn ska behöva leva med. Jag vet själv inte hur det är att vara allergisk men efter hur jag hört folk beskriva det (med medicinering) så är det inget jag skulle tvinga mina barn att leva med alltid.

Okej, men det gäller inte alla. Jag vet personer som har husdjur och äter medicin utan några bieffekter. Jag ser inte avlivning, omplacering eller byte av livsstil som ett alternativ efter ett helt liv med husdjur och hästar. Det finns fler alternativ än att avliva, som tur är.

Nu har ju inte ens TS det här problemet, utan problemet i TS fall tycks snarare vara kontrollbehov och brist på respekt och acceptans från partnerns sida.

 

[Raderad medlem 6459]

. Jag kanske har fördomar här, men om någon tycker illa om djur eller inte förstår och respekterar djur, ringer varningsklockor för mig.

Det man får tänka på här är dock att TS säger att hennes partner är uppvuxen i länder där man har en fundamentalt annorlunda syn på husdjur och hundar.

Jag känner jättemånga som tycker att vi i Sverige har en helt bisarr syn på speciellt hundar och som inte begriper vad vi pysslar med. De är jättefina människor allihop, men är uppvuxna med en helt annan kultur än vår.

Jag tycker det är märkligt att prata varningsklockor när det kan vara en kulturell skillnad bara. Sen är det ju en annan fråga om huruvida TS ska ha överseende med detta eller ej (jag tycker personligen att han verkar väldigt osympatisk).

 

[Iverla]

Jag har hört varningsklockor ett bra tag själv, men jag är rätt bra på att intala mig själv att jag överdriver och att jag är knäpp, typ. Inte bara i relationer heller. Jag behövde nog höra det från andra, att detta inte är hälsosamt. Jag har tittat på medan min syster blivit långsamt nedbruten det senaste året utan att kunna göra något, man tänker alltid att det där skulle jag aldrig tolerera. Men det var svårare än man tror.

Så, så får det bli. Den lilla lycka vi har emellan bråken är inte värt det, och jag vill att min partner också ska se mina hundar som familj. Han behöver inte vara lika intresserad, absolut inte, men de är familj.

Nu ska jag ta en promenad med vovvarna i vårvintersolen och gråta lite. Men tack för alla svar, jag behövde dem.

 

[Iverla]

Det man får tänka på här är dock att TS säger att hennes partner är uppvuxen i länder där man har en fundamentalt annorlunda syn på husdjur och hundar.

Jag känner jättemånga som tycker att vi i Sverige har en helt bisarr syn på speciellt hundar och som inte begriper vad vi pysslar med. De är jättefina människor allihop, men är uppvuxna med en helt annan kultur än vår.

Jag tycker det är märkligt att prata varningsklockor när det kan vara en kulturell skillnad bara.

Detta är sant. Hans syn på djur och hundar är helt normal där han är uppvuxen. Han är inte elak med dem på något sätt, men ja. Resten.

 

[Sporthorse]

Jag har hört varningsklockor ett bra tag själv, men jag är rätt bra på att intala mig själv att jag överdriver och att jag är knäpp, typ. Inte bara i relationer heller. Jag behövde nog höra det från andra, att detta inte är hälsosamt. Jag har tittat på medan min syster blivit långsamt nedbruten det senaste året utan att kunna göra något, man tänker alltid att det där skulle jag aldrig tolerera. Men det var svårare än man tror.

Så, så får det bli. Den lilla lycka vi har emellan bråken är inte värt det, och jag vill att min partner också ska se mina hundar som familj. Han behöver inte vara lika intresserad, absolut inte, men de är familj.

Nu ska jag ta en promenad med vovvarna i vårvintersolen och gråta lite. Men tack för alla svar, jag behövde dem.

Vad bra att du innerst inne känner att någonting inte stämmer.
Du kommer komma starkare ur det här, tvivla aldrig på dina hundar, du är inte ensam om att sätta dom först.