Jag tror jag just löste gåtan... Anledningen till att han irriterar sig så på mitt hundintresse är för att det inte stämmer in i hans bild över den perfekta familjen. För jag vet ju att det är det han vill ha, det vill jag väl också men inte på det sättet eller till vilket pris som helst. Att jag skulle sätta hundarna före honom passade inte in i bilden över hur han vill att hans familj ska se ut. Nu när jag tänker efter så minns jag att han sagt samma sak om hans ex, hon har två barn med en annan man sedan tidigare och innan de fick sina gemensamma barn så kände han sig som att hon aldrig hade tid för honom, har han sagt till mig. Och de var ändå hennes barn, inte "bara husdjur".
Ibland har jag frågat mig själv om det verkligen är mig han vill ha eller någon. Inte vem som helst kanske, men lite vem som helst som passar in på hans krav.
Nåja, han var ledsen och arg men lämnade tillbaka mina grejer och pengarna som han var skyldig mig. Jag är ledsen och lite uppgiven men har mina voffar. Imorgon ska vi umgås med min mamma och hennes voffar, det blir bra
Skönt att ha landat i ett välgrundat beslut, gissar jag. Med det du berättar låter det som relationen krävt mer energi än den gett.
Bra beslut, nu kan du leva ditt liv som du själv väljer och lägga den tiden på vofflarna. Rätt människa kommer in i ditt liv när det är tid.
