Har en son med autism, tics och tourettes. Han har väldiga problem i skolan, särskilt när det inte klickar med ämnesläraren. Han är väldigt ojämn i sin begåvning. Matte funkar knappt. Historia och geografi kan han allt i.
Dataspel och datorer är han också väldigt intresserad av och duktig i.
Problemet är att han vänder på dygnet och spelar långt in på nätterna och sover på dagarna.
Han är 13 år gammal.
Hade en kompis med familj hemma igår Där vi fick en massa ”tips” och ”råd” om hur vi skulle hantera den biten. Det var hyggligt påfrestande eftersom vi redan försökt det mesta. Dessutom har han melatonin som han tar, men han somna men det han gör det i alla fall Inte.,
Alla dom råden fungerar utmärkt på ett ”normalt” barn. Vi har ett sånt också men där är det inga problem att få honom att förstå eller sätta upp regler.
Då sitter hon med en ytterst välartad gosse i samma ålder och jag antar att hon utgår från det.
Min son vägra dessutom klippa sig och har bara vissa slags kläder på sig, vilket gör att skillnaden mellan de båda barnen blir lätt horribel.
Hennes son tar dessutom hand om sin syster som är yngre och anpassar sig efter henne,
i vårat fall är det vår sons bror, som är tre år yngre som måste anpassa sig hela tiden.
Orkade inte ens säga att soc är involverad, han har korttidsboende, vi har familjeresurs och så vidare.
Med detta vill jag bara säga att folk som inte förstår sig på npf-diagnoser och jämför dom med ”normala” i vissa situationer är väldigt okunniga eller ointresserade, eller så menar dom väl genom att säga det märks ju inte. Allt blir vansinnigt fel. Det blir så otroligt skuldbeläggande. Jag som förälder blir ledsen och känner mig misslyckad.
Tack
@gul_zebra för att du påpekat detta flera gånger i tråden.
Det finns uppenbarligen ett stort behov av det.
