Vad är det för operation du gjort?
Min kropp är skum, i perioder känner jag hunger men om jag ignorerar dom känslorna försvinner dom. Fast jag har fått höra att när jag väl känner av hungern har det gått på tok för långt, jag känner hunger när jag känner att jag kommer svimma, när jag är så illamående att det känns som att jag ska kräkas, att det svartnar för ögonen eller att jag helt enkelt bara mår skit. Jag borde ha ätit tidigare innan det gått så långt så jag måste skriva upp när jag ska äta, har ett matschema på kylskåpet med tider och vad jag ska äta.
Angående sandalerna är dom en billig typ från Skopunkten men om jag inte klarar dom får jag gå till någon sådan där dyr affär som typ Echo och köpa lite bättre, det är det värt. Har bara haft mycket utgifter nu.
Har haft ett hypomant skov och tror jag köpt kläder för 4000 kr och en hel massa andra saker, jag har ju köpstopp egentligen men när jag blir hypoman finns inga gränser, jag har varit så otroligt uppe i varv så det inte är klokt, den inre stressen, rastlösheten och att allt går i 100, får sjukt mycket gjort och känner mig liksom glad och stark och energisk, blir beskriven som bubblande, unik, magisk, att det bara lyser om mig osv. Och ja så är det väl, men det slår också över till extrem rastlöshet och stress som bara är negativ. Och sen faller jag ofta in i depressioner som är jätte djupa så jag hoppas det inte blir så, pappa sa igår att det ju liksom är mitt problem, antingen är jag nere på 0 eller så är jag på 100, inga mellanting. Vi pratade om Lithium igen men sist jag hade det så blev det farligt pga min vikt för det var svårt med doserna.
Jag ska till boendestödet i augusti för utredning för att kanske få hjälp från dom igen. Perioder som den här känner jag inget behov av den men större delen av min tid tar jag mig ju inte för något, klarar knappt att lämna lägenheten, allt känns oöverstigligt och ångestfyllt och jag oroar mig flera dagar i förväg och måste ha 7 olika planeringstavlor men ändå känner jag mig rädd och vet inte hur jag ska hantera vardagen. Så det kan kanske vara bra. Fast det känns som att jag inte har tillräckliga problem för den hjälpen, att jag överdriver fast det ju inte är mitt förslag om boendestöd nu utan att vården ser behovet, men ja, det känns som att jag är svag och jag skäms för att jag inte får ihop mitt liv