Någon mer med asperger/autism?

[gul_zebra]

@gul_zebra "Jag känner spontant att vi behöver en egen variant av "We're here, we're queer, get used to it".

Det är så sant så, det är alltid oss det är fel på, alltid vi som inte passar in och måste dölja hur vi är, jag har blivit mobbad sen barnsben för att jag är annorlunda och aldrig känt att jag passat in i samhället.

Man kan läsa i mina dagböcker sen jag var liten att jag kände att jag inte är gjord för det här livet, att jag inte borde finnas, att något blev fel när jag föddes och att jag inte passar in i samhället. Så himla tragiskt att ett litet barn som inte ens börjat skolan ska känna så Började fundera på att ta livet av mig när jag var 10 år, vet exakt var jag var, jag gick längs med en bäck och tanken på att bara gå ner och dränka mig kom helt plötsligt, jag visste knappt vad det var som dök upp i huvudet för jag var ju ett litet barn och visste inte vad självmord var men det kändes som en utväg ut ur lidandet och det var svårt att stå emot.

En sak dock som jag vill bli bättre på och aktivt tränar på är det här med turtagning. Jag vet liksom inte när i ett samtal jag ska prata och när jag ska vänta och hur man för ett normalt samtal utan att hela tiden tänka på det aktivt. Det blir lätt att jag avbryter eller måste fundera på hur jag ska föra samtalet utan att helt missa att få in det jag vill säga eller missa tillfället. Hatar att jag kan avbryta andra eller gissa vad dom ska säga i förväg och då säga det istället för att lyssna klart. Måste ibland fundera på vad dom andra menar ibland. Jag kan missförstå saker ganska lätt och det kan bli lite jobbigt tycker jag. Det är ganska ofta det blir så. Jag vrider och vänder på allt jag hör, både i samtal och TV och radio. Hittar alternativa ord, ändrar på orden i huvudet och tycker många ord är helt och hållet hej yxskaft fast andra bara låter orden flyta förbi för att dom vet vad dom betyder, så är det inte i min hjärna, jag uppmärksammar alla ord.

Och jag kan kanske ta lite längre tid på mig med svar om någon säger ett ordspråk, jag VET vad det betyder för jag är bra med ord och gillar att skriva men ändå måste jag hantera dom bilderna som dyker upp i huvudet Just det går nog inte att träna bort men turtagningen hoppas jag efter 31 år få bukt på. Men om någon säger "strö salt i såret" fattar jag ju direkt men ändå får jag jobba aktivt för att bilden av att någon har ett sår och häller salt i det för att få bort det. Jag börjar fundera på vilket sorts sår det är, på armen, på benet, litet, stort och hur saltkaret ser ut eller om man häller direkt ur förpackningen.

Det är så jävla tragiskt att barn inte bara får vara barn och leka och ha kul istället för att behöva må piss

Ja men gud, turtagning vill jag mest slå ihjäl som koncept. Jag sitter snällt och väntar på min tur, jag väntar på att folk faktiskt är tysta helt och hållet, riktigt supertydliga luckor, men då duger det inte ändå utan antingen avbryter jag för att mänskan tar världens längsta konstpaus (läs: använder "jag var inte klar" eller liknande som ett fult sätt att avbryta folk när de kommer på nåt mer att säga efter att ha pratat klart) eller så blir jag överkörd för att folk envisas med att avbryta mig hela jäkla tiden. Så ja, jag känner helt ärligt att folk som förväntar sig en bra turtagning kan dra åt helvete, för jag orkar inte när folk inte ger och tar utan bara kräver att jag ska ge hela tiden. Jag sitter för det mesta tyst, det är liksom ingen idé att försöka när man bara blir överkörd ändå. Älskar människor som aktivt bjuder in en till samtal däremot, de är guld värda.

Om man bara TRÄNAR så lär man sig det man inte kan. Vet väl alla.
Precis som alla problem med vardagsaktiviteter i hushållet försvinner om man gör ett SCHEMA.

Men ja gud, scheman! Älskade schemat i skolan. Älskar att ha en schemaliknande struktur över kollektivtrafik och aktiviteter om jag åker bort. Att ha ett schema över rutiner hemma? Nej men dra åt helvete bara

Det stora problemet är att det finns många människor med många olika diagnoser. Givetvis ska man inte kräva att alla ska vara likadana för att uppskattas som de de är, jag tänker på situationer där olika svårigheter krockar. Där man har svårt att förstå varandra på grund av sina egna svårigheter och skapar situationer som egentligen inte finns.

Jag är själv högkänslig och uppvuxen med en förälder med svårigheter inom autismspektrat, och våra svårigheter har krockat gång på gång. Om man bortser från att en av oss var barn och en vuxen så kan man reflektera över vem som skulle ha backat för den andres svårigheter?

Är man två med svårigheter så får man väl ge och ta. Jag har daglig verksamhet med andra funktionsnedsatta och det är samma där, vi tar hänsyn till varandras svårigheter och drar nytta av varandras styrkor.
Men, nu var det inte det som var ämnet utan det faktum att vi med AST konstant förväntas anpassa oss till ett neurotypiskt samhälle som extremt sällan förväntas ta någon som helst hänsyn till oss. Vi kräver inte av en rullstolsburen att kunna ta sig uppför en trappa själv utan vi lagstiftar om tillgänglighet och bygger en ramp, men har du AST så förväntas du lära dig turtagning, volymkontroll, att kallprata, att hålla ögonkontakt, att skaka hand eller kramas trots obehag eller smärta, att kväva ditt stimbeteende och gud vet allt utan någon som helst hänsyn när det inte går eller inte är rimligt.

 

[Gry]

men har du AST så förväntas du lära dig turtagning, volymkontroll, att kallprata, att hålla ögonkontakt, att skaka hand eller kramas trots obehag eller smärta, att kväva ditt stimbeteende och gud vet allt utan någon som helst hänsyn när det inte går eller inte är rimligt.

Turtagning: Hur tänker du dig att ett samtal ska kunna bära utan dialog/turtagning?

 

[Hedinn]

Turtagning: Hur tänker du dig att ett samtal ska kunna bära utan dialog/turtagning?

Blir inte det lite samma sak som att fråga hur man ska förflytta sig utan två fungerande ben? ”Kan du inte förstå konceptet av turtagning får du inte vara med i samtalet” är ju inte direkt inkluderande.

 

[mandalaki]

Turtagning: Hur tänker du dig att ett samtal ska kunna bära utan dialog/turtagning?

Hon säger ju inte alls att hon kräver att slippa turtagning? Hon listar FLERA svårigheter. Och läs sista orden i citatet också.

 

[gul_zebra]

Turtagning: Hur tänker du dig att ett samtal ska kunna bära utan dialog/turtagning?

Som den där som trots inväntande av tystnad innan jag börjar prata ändå konstant blir avbruten, överröstad och överkörd så undrar jag faktiskt precis samma sak. Jag är inte ens den som brukar avbryta folk och när det händer så backar jag i samma millisekund (jag är tvärtom den där som fått jobba hårt på att ens våga öppna käften inför folk och är fruktansvärt lätt att köra över) men det är ändå jag som förväntas "lära mig" (varesig det är möjligt eller inte) och inte de neurotyper som avbryter och bara stövlar rätt över. Är det rimligt?

Jag tänker att om jag pratar med någon som tex stammar eller är blyg eller på andra sätt har svårt att göra sig hörd och prata i samma takt och således kan ha svårt att komma in i ett samtal för att andra alltid hoppar in precis före eller avbryter, så försöker jag vara lyhörd mot denne och väntar in så att hen också kan vara med i samtalet. Jag som har AST och tydligen brister i turtagning klarar av det, men gud nåde om man skulle begära att neurotyper behandlade oss med AST med samma respekt

 

[Mabuse]

Som den där som trots inväntande av tystnad innan jag börjar prata ändå konstant blir avbruten, överröstad och överkörd så undrar jag faktiskt precis samma sak. Jag är inte ens den som brukar avbryta folk och när det händer så backar jag i samma millisekund (jag är tvärtom den där som fått jobba hårt på att ens våga öppna käften inför folk och är fruktansvärt lätt att köra över) men det är ändå jag som förväntas "lära mig" (varesig det är möjligt eller inte) och inte de neurotyper som avbryter och bara stövlar rätt över. Är det rimligt?

Jag tänker att om jag pratar med någon som tex stammar eller är blyg eller på andra sätt har svårt att göra sig hörd och prata i samma takt och således kan ha svårt att komma in i ett samtal för att andra alltid hoppar in precis före eller avbryter, så försöker jag vara lyhörd mot denne och väntar in så att hen också kan vara med i samtalet. Jag som har AST och tydligen brister i turtagning klarar av det, men gud nåde om man skulle begära att neurotyper behandlade oss med AST med samma respekt

Jag tänker att känslan av att inte förstå samtalets regler och inte hänga med, och vara för trött för att orka anpassa sig kan vara ömsesidig?

Hur kan du veta att det är lättare för neurotypiska att anpassa sig till dig än tvärtom? Jag tänker att det kan vara extremt ansträngande och krävande att få ett samtal att flyta på med någon som följer andra samtalsregler än dem som känns naturligt för en själv. Även utan handikapp. Även om man har förmågan, rent teoretiskt, så kanske man inte alltid mäktar med.

Det blir ju lite som att kräva att den som har fungerande ben ska bära den som är funktionshindrad, och sedan bli arg över om den icke-funktionshindrade inte orkar, den har ju ben och borde bära de som inte kan gå.

 

[Hedinn]

Jag tänker att känslan av att inte förstå samtalets regler och inte hänga med, och vara för trött för att orka anpassa sig kan vara ömsesidig?

Hur kan du veta att det är lättare för neurotypiska att anpassa sig till dig än tvärtom? Jag tänker att det kan vara extremt ansträngande och krävande att få ett samtal att flyta på med någon som följer andra samtalsregler än dem som känns naturligt för en själv. Även utan handikapp. Även om man har förmågan, rent teoretiskt, så kanske man inte alltid mäktar med.

Det blir ju lite som att kräva att den som har fungerande ben ska bära den som är funktionshindrad, och sedan bli arg över om den icke-funktionshindrade inte orkar, den har ju ben och borde bära de som inte kan gå.

Där tycker jag att du gör en tankevurpa. Att släppa in någon i ett samtal efter dennes förmåga är inte jämförbart med att bära någon. Jämför snarare att två personer ska ut och fika på ett café, ena med ben och andra utan, rullstolsburen. Den med ben har ett stammiscafé, en trappa upp och utan hiss. En bit bort ligger ett café i markplan, men det tycker inte den med ben om för den har fått otroligt dålig service där tidigare. Så den med ben går till sitt stammiscafé och anser att den utan ben helt enkelt får följa med, efter bästa förmåga. Resultatet blir såklart att personen inte kan följa med alls.

En del i diagnosen i fråga är väl just att man ofta har brist på anpassningsförmåga, därför är det generellt bra mycket lättare för övriga att anpassa sig. Det är en sak att vara bekväm med något och tycka att det är jobbigt att behöva anstränga sig för någon annans skull, en annan sak att faktiskt inte kunna göra den anpassningen.

 

[gul_zebra]

Jag tänker att känslan av att inte förstå samtalets regler och inte hänga med, och vara för trött för att orka anpassa sig kan vara ömsesidig?

Hur kan du veta att det är lättare för neurotypiska att anpassa sig till dig än tvärtom? Jag tänker att det kan vara extremt ansträngande och krävande att få ett samtal att flyta på med någon som följer andra samtalsregler än dem som känns naturligt för en själv. Även utan handikapp. Även om man har förmågan, rent teoretiskt, så kanske man inte alltid mäktar med.

Det blir ju lite som att kräva att den som har fungerande ben ska bära den som är funktionshindrad, och sedan bli arg över om den icke-funktionshindrade inte orkar, den har ju ben och borde bära de som inte kan gå.

Men herregud, dra inte upp den diskussionen igen. Jag vet att det är lättare för neurotyper för att de inte har en funktionsnedsättning.

Kan man inte vara tyst en stund ibland så att andra också kommer till tals istället för att köra över folk så är det knappast en fråga om att inte mäkta med utan en fråga om bristande respekt för sina medmänniskor. Att inte bete sig som ett arsle är inte att likställa med att bära folk.

 

[MiaMia]

Jag tänker att känslan av att inte förstå samtalets regler och inte hänga med, och vara för trött för att orka anpassa sig kan vara ömsesidig?

Hur kan du veta att det är lättare för neurotypiska att anpassa sig till dig än tvärtom? Jag tänker att det kan vara extremt ansträngande och krävande att få ett samtal att flyta på med någon som följer andra samtalsregler än dem som känns naturligt för en själv. Även utan handikapp. Även om man har förmågan, rent teoretiskt, så kanske man inte alltid mäktar med.

Det blir ju lite som att kräva att den som har fungerande ben ska bära den som är funktionshindrad, och sedan bli arg över om den icke-funktionshindrade inte orkar, den har ju ben och borde bära de som inte kan gå.

Det är inte att kräva att bli buren som det handlar om här.
Det är att slippa kravet på att gå själv.

Ifall jag inte kan gå och den som är med inte kan bära så får man konstatera att det är så det är. Istället för att agera som att den som inte kan gå ska lösa det genom att gå i alla fall. Och sedan fundera på hur man hanterar att det är som det är.

 

[Petruska]

Men herregud, dra inte upp den diskussionen igen. Jag vet att det är lättare för neurotyper för att de inte har en funktionsnedsättning.

Kan man inte vara tyst en stund ibland så att andra också kommer till tals istället för att köra över folk så är det knappast en fråga om att inte mäkta med utan en fråga om bristande respekt för sina medmänniskor. Att inte bete sig som ett arsle är inte att likställa med att bära folk.

Du vet ju inte om de som du tror är neurotypiska också är det. Dvs, du blir då en av dem som kräver att någon som har en funktionsnedsättning ändå ska anpassa sig.

Tex vet jag att minst en persom som har fått skäll i trådar på temat, inte är neurotypisk. Men påstås vara det av andra i tråden, som själva säger sig ha olika diagnoser.

 

[mandalaki]

Du vet ju inte om de som du tror är neurotypiska också är det. Dvs, du blir då en av dem som kräver att någon som har en funktionsnedsättning ändå ska anpassa sig.

Tex vet jag att minst en persom som har fått skäll i trådar på temat, inte är neurotypisk. Men påstås vara det av andra i tråden, som själva säger sig ha olika diagnoser.

Fast trådar är väl en sak. Där framgår det inte alltid. Men diskussionen här handlar väl om de fall IRL där ena parten har npf och den andra är nt.

 

[gul_zebra]

Du vet ju inte om de som du tror är neurotypiska också är det. Dvs, du blir då en av dem som kräver att någon som har en funktionsnedsättning ändå ska anpassa sig.

Tex vet jag att minst en persom som har fått skäll i trådar på temat, inte är neurotypisk. Men påstås vara det av andra i tråden, som själva säger sig ha olika diagnoser.

Berätta gärna mer om vad jag vet och inte vet om mina egna familjemedlemmar.

 

[Mabuse]

Där tycker jag att du gör en tankevurpa. Att släppa in någon i ett samtal efter dennes förmåga är inte jämförbart med att bära någon. Jämför snarare att två personer ska ut och fika på ett café, ena med ben och andra utan, rullstolsburen. Den med ben har ett stammiscafé, en trappa upp och utan hiss. En bit bort ligger ett café i markplan, men det tycker inte den med ben om för den har fått otroligt dålig service där tidigare. Så den med ben går till sitt stammiscafé och anser att den utan ben helt enkelt får följa med, efter bästa förmåga. Resultatet blir såklart att personen inte kan följa med alls.

En del i diagnosen i fråga är väl just att man ofta har brist på anpassningsförmåga, därför är det generellt bra mycket lättare för övriga att anpassa sig. Det är en sak att vara bekväm med något och tycka att det är jobbigt att behöva anstränga sig för någon annans skull, en annan sak att faktiskt inte kunna göra den anpassningen.

Fast andra kanske också är trötta. Man orkar kanske inte prata med någon som inte följer samtalsreglerna, man orkar inte hela tiden tänka på att man inte kan reagera spontant på vad den andre säger, utan måste filtrera allting och anpassa sina reaktioner efter den andres funktionsnedsättning. Absolut, det kan ju vara orättvist att människor inte gör något de är fysiskt kapabla till, men de kanske är trötta de med.

Jag vänder mig mot antagandet att det är en enkel och lättvindig anpassning som krävs av omgivningen. Det kan vara en otroligt krävande anpassning, en som man nästan inte mäktar med. Och kanske väljer bort, för att man helt enkelt inte orkar, för att den är för krävande, för att man blir helt slut av den.

 

[Tonto]

Fast andra kanske också är trötta. Man orkar kanske inte prata med någon som inte följer samtalsreglerna, man orkar inte hela tiden tänka på att man inte kan reagera spontant på vad den andre säger, utan måste filtrera allting och anpassa sina reaktioner efter den andres funktionsnedsättning. Absolut, det kan ju vara orättvist att människor inte gör något de är fysiskt kapabla till, men de kanske är trötta de med.

Jag vänder mig mot antagandet att det är en enkel och lättvindig anpassning som krävs av omgivningen. Det kan vara en otroligt krävande anpassning, en som man nästan inte mäktar med. Och kanske väljer bort, för att man helt enkelt inte orkar, för att den är för krävande, för att man blir helt slut av den.

Alltså, jag bryr mig verkligen inte om folk inte orkar prata med mig, det är skitsamma för mig, då jag jag inte har intresse av att prata med folk som inte fattar att jag inte är intresserad av kallprat osv., men då får de acceptera att jag inte tänker anpassa mig efter dom. Vilket oftast är problemet. Dom blir som sura små barn.

 

[gul_zebra]

Fast andra kanske också är trötta. Man orkar kanske inte prata med någon som inte följer samtalsreglerna, man orkar inte hela tiden tänka på att man inte kan reagera spontant på vad den andre säger, utan måste filtrera allting och anpassa sina reaktioner efter den andres funktionsnedsättning. Absolut, det kan ju vara orättvist att människor inte gör något de är fysiskt kapabla till, men de kanske är trötta de med.

Jag vänder mig mot antagandet att det är en enkel och lättvindig anpassning som krävs av omgivningen. Det kan vara en otroligt krävande anpassning, en som man nästan inte mäktar med. Och kanske väljer bort, för att man helt enkelt inte orkar, för att den är för krävande, för att man blir helt slut av den.

Du tror inte att ett helt liv av att konstant behöva anpassa sin autistiska hjärna till ett neurotypiskt ickeaccepterande samhälle gör en rätt jäkla trött då? Ändå förväntas vi konstant fortsätta anpassa oss hela tiden livet ut.

Många med Asperger får depressioner, det går i stort sett hand i hand i väldigt många fall. 84% av alla aspergare lider av ångest. Medellivslängden är kort pga en stor andel självmord. Men det är såklart jättesynd om den stackars neurotypen som är för trött för att låta bli att köra över folk.

Jag blir så jävla matt.

 

[Qelina]

Jag har problemet att jag pga alla detaljtankar i huvudet har väldigt svårt att hänga med i samtal, jag kunde inte fokusera på vad ledaren för fotokursen idag sa för att jag fastnade i vad hon hade för märke fastsatt på sin dator. Bara ett exempel. Jag fick fråga saker flera gånger för mer detaljer eller att jag inte hängde med alls.

Jag kan fråga massor först för att jag bara måste förstå allt men sen är det som en knapp som bara stänger av mig, jag varken hör eller ser eller fattar eller kan prata utan bara stirrar ner på något som typ en rispa i bordet, om det finns en liten maska som lossnat från duken (super bra med en tumugg då att koncentrera mig på). Skitjobbigt.

Vi träffades halv två och började inne och pratade sen gick vi ut för att träna, redan efter pratet innan ville jag gå hem, då hade vi varit där i ca 30 minuter och min gräns var nådd, följde med ut ett tag men avvek 1 timme före alla andra för jag klarade helt enkelt inte mer fast det var väldigt roligt och intressant men huvud och kropp skrek att det inte gick mer. VILL ju så, så mycket mer.

Angående turtagning känns det ändå som något jag vill bli bättre på, jag vill inte köra över någon utan att mena det eller kanske inte ens märka det. Och balansen där, inte gå från mest pratsam av alla till att inte säga ett enda ord. Hur mycket eller hur lite är normalt att prata? Vill veta var gränsen går, vad får andra säga till mig och vad är ok att säga tillbaka om jag tar illa upp?

 

[mandalaki]

Fast andra kanske också är trötta. Man orkar kanske inte prata med någon som inte följer samtalsreglerna, man orkar inte hela tiden tänka på att man inte kan reagera spontant på vad den andre säger, utan måste filtrera allting och anpassa sina reaktioner efter den andres funktionsnedsättning. Absolut, det kan ju vara orättvist att människor inte gör något de är fysiskt kapabla till, men de kanske är trötta de med.

Jag vänder mig mot antagandet att det är en enkel och lättvindig anpassning som krävs av omgivningen. Det kan vara en otroligt krävande anpassning, en som man nästan inte mäktar med. Och kanske väljer bort, för att man helt enkelt inte orkar, för att den är för krävande, för att man blir helt slut av den.

Jag ser inget antagande om att anpassningen som behövs från omgivningen skulle vara enkel. Sannolikt räcker det väl att man gör så gott man kan, att man försöker förstå - eller att man i alla fall inte argumenterar för sin rätt att inte ens försöka. Att vara trött (nt) är inte jämförbart med att ha ett kemiskt hinder i hjärnan (npf).

 

[Raderad medlem 120709]

Du tror inte att ett helt liv av att konstant behöva anpassa sin autistiska hjärna till ett neurotypiskt ickeaccepterande samhälle gör en rätt jäkla trött då? Ändå förväntas vi konstant fortsätta anpassa oss hela tiden livet ut.

Många med Asperger får depressioner, det går i stort sett hand i hand i väldigt många fall. 84% av alla aspergare lider av ångest. Medellivslängden är kort pga en stor andel självmord. Men det är såklart jättesynd om den stackars neurotypen som är för trött för att låta bli att köra över folk.

Jag blir så jävla matt.

Word. Jag har fått backa ur den här tråden pga alla oförstående allistiska/neurotypiska användare som klafsar på och verkligen inte vill ha medkänsla, utan bara grina för att de känner sig utpekade. Det var en fin tråd innan det tydligen enhälligt bestämdes att här får förtryckta minsann inte berätta om hur deras liv ser ut. Man bara känner hur jävla hopplöst det är att ens försöka kommunicera med NTs överhuvudtaget, lika bra att lämna den här skitplaneten...

 

[Petruska]

Berätta gärna mer om vad jag vet och inte vet om mina egna familjemedlemmar.

Jag nämnde personer som skrivit i tråden och där du inte vet.

 

[Petruska]

Fast trådar är väl en sak. Där framgår det inte alltid. Men diskussionen här handlar väl om de fall IRL där ena parten har npf och den andra är nt.

Det vet man ju inte alltid då heller. Dels berättar inte alla sådant, dels finns det givetvis personer som har funktionsnedsättningarna men som ändå inte är diagnosticerade.