Någon mer med asperger/autism?

[gul_zebra]

Jag nämnde personer som skrivit i tråden och där du inte vet.

Och jag pratar inte om tråden utan om hur vi bemöts ute i samhället och den snedfördelning av förväntningar som finns på oss respektive NT.

 

[MiaMia]

Fast andra kanske också är trötta. Man orkar kanske inte prata med någon som inte följer samtalsreglerna, man orkar inte hela tiden tänka på att man inte kan reagera spontant på vad den andre säger, utan måste filtrera allting och anpassa sina reaktioner efter den andres funktionsnedsättning. Absolut, det kan ju vara orättvist att människor inte gör något de är fysiskt kapabla till, men de kanske är trötta de med.

Jag vänder mig mot antagandet att det är en enkel och lättvindig anpassning som krävs av omgivningen. Det kan vara en otroligt krävande anpassning, en som man nästan inte mäktar med. Och kanske väljer bort, för att man helt enkelt inte orkar, för att den är för krävande, för att man blir helt slut av den.

Men det har inte talats om att kräva att omgivningen ska anpassa sig alltid och under alla förutsättningar.
Det som talades om var att det inte ska krävas anpassning -som det inte finns förutsättningar för att prestera- av den som har en funktionsnedsättning.

Om du bara låter bli att förvänta dig att det ska fungera när du inte har ork till att anpassa dig så kommer ingen att klaga. Tyvärr är der sällan så utan skuld/ansvar/förväntningar i olika grad läggs på den funktionshindrade för att motparten inte tar hand om sin egen hantering av att de befinner sig i en icke-fungerande situation.

 

[mandalaki]

Det vet man ju inte alltid då heller. Dels berättar inte alla sådant, dels finns det givetvis personer som har funktionsnedsättningarna men som ändå inte är diagnosticerade.

Blir det inte hårklyverier nu? Personer med npf måste väl kunna berätta om en jobbig grej de möter från andra utan att bemötas med att de andra kanske också har npf. Det låter både som att deras problem förringas samt att de själva har en del av ansvaret i situationen.

 

[Petruska]

Blir det inte hårklyverier nu? Personer med npf måste väl kunna berätta om en jobbig grej de möter från andra utan att bemötas med att de andra kanske också har npf. Det låter både som att deras problem förringas samt att de själva har en del av ansvaret i situationen.

Ja, jag ser ju att det landar så. Själv tänker jag att dina/mina/annans svaga sidor är en del av dig/mig/annan. För min del kvittar det om den svaga sidan kan kopplas till någon npf eller inte. Som jag ser det förklarar inte heller npf så mycket, diagnosen pekar på ett mönster. Det är en annan sak än en förklaring.

Det är väl rätt vanligt överlag, när man pratar om hur jobbig en massa skit är, att andra svarar med att visa sin jobbiga skit?

Man känner ju bara sina egna känslor inifrån, därmed vet man mest av alla om dem. Men också minst, eftersom man inte riktigt har något att jämföra med.

Som tex @Mabuse s exempel. Om vi har en nt och en npf som ska kommunicera, och de är som från olika planeter och talar olika språk - vad säger att inte båda är funktionsnedsatta i den situationen? För ingen av dem funkar det som faller sig naturligt. (Jag bortser nu från myndigetskontakter o dyl, där klickar ju regelverk in.) Med lite tur har nt-personen tillgång till ett större kommunikationsregister, sas, men det kan ju vara drastiskt beskuret vid vissa tillfällen.

Edit: plus att inte alla som har npf vet om att de har det. Den person som tas för nt kanske inte är det. Och givetvis vill inte alla som vet att de har en npf yppa den.

 

[gul_zebra]

Som tex @Mabuse s exempel. Om vi har en nt och en npf som ska kommunicera, och de är som från olika planeter och talar olika språk - vad säger att inte båda är funktionsnedsatta i den situationen?

Ptja, det faktum att ens hjärna inte plötsligt förändras av att man pratar med en autist kanske

 

[mandalaki]

Ja, jag ser ju att det landar så. Själv tänker jag att dina/mina/annans svaga sidor är en del av dig/mig/annan. För min del kvittar det om den svaga sidan kan kopplas till någon npf eller inte. Som jag ser det förklarar inte heller npf så mycket, diagnosen pekar på ett mönster. Det är en annan sak än en förklaring.

Det är väl rätt vanligt överlag, när man pratar om hur jobbig en massa skit är, att andra svarar med att visa sin jobbiga skit?

Man känner ju bara sina egna känslor inifrån, därmed vet man mest av alla om dem. Men också minst, eftersom man inte riktigt har något att jämföra med.

Som tex @Mabuse s exempel. Om vi har en nt och en npf som ska kommunicera, och de är som från olika planeter och talar olika språk - vad säger att inte båda är funktionsnedsatta i den situationen? För ingen av dem funkar det som faller sig naturligt. (Jag bortser nu från myndigetskontakter o dyl, där klickar ju regelverk in.) Med lite tur har nt-personen tillgång till ett större kommunikationsregister, sas, men det kan ju vara drastiskt beskuret vid vissa tillfällen.

Edit: plus att inte alla som har npf vet om att de har det. Den person som tas för nt kanske inte är det. Och givetvis vill inte alla som vet att de har en npf yppa den.

Jag måste sova nu och kanske är det för att min hjärna är trött - men jag tycker att det du skriver i och för sig är intressant som teoretisk/filosofisk diskussion, men inte har så mycket tillämpbarhet i de praktiska situationer som t ex zebran beskriver.

Jag tycker att hennes liknelse med stamning var bra. Om någon här skrev att det var jobbigt med folk som inte tog hänsyn till hennes stamning så tror jag inte att hon hade bemötts med De är nog trötta och orkar inte eller De andra kanske också har något som gör att de har svårt att ”visa respekt” i samtalet.

Men nu behöver jag sova.

 

[Raderad medlem 120709]

Ptja, det faktum att ens hjärna inte plötsligt förändras av att man pratar med en autist kanske

Fast den verkar ju göra det ändå, bara den här tråden är ett klart exempel på att NTs tydligen tappar allt förnuft och förmåga till empati av blotta tanken på att behöva förstå och respektera autister istället för att komma med klumpiga argument om att andra minsann kanske "bara" är odiagnostiserade eller blaha blaha 7000 andra ursäkter för att de minsann ska få fortsätta att bära sig åt som de gör...

 

[gul_zebra]

Fast den verkar ju göra det ändå, bara den här tråden är ett klart exempel på att NTs tydligen tappar allt förnuft och förmåga till empati av blotta tanken på att behöva förstå och respektera autister istället för att komma med klumpiga argument om att andra minsann kanske "bara" är odiagnostiserade eller blaha blaha 7000 andra ursäkter för att de minsann ska få fortsätta att bära sig åt som de gör...

Ja men typ.
Personligen förstår jag inte ens hur det är relevant varken i ett individperspektiv eller samhällsperspektiv. Det är ingen majoritet som är autister liksom, men tydligen ska man utgå från att varenda jävel man möter är det ändå? Och det ska alltså bara gälla oss med AST, inte neurotyperna som gott kan fortsätta klampa på bäst de vill även när de vet om att den de klampar över har AST, för neurotypen kan ju kanske ha svårt för nånting
Det är ju jävligt talande iaf. Thanks for proving my point liksom.

 

[Petruska]

Jag måste sova nu och kanske är det för att min hjärna är trött - men jag tycker att det du skriver i och för sig är intressant som teoretisk/filosofisk diskussion, men inte har så mycket tillämpbarhet i de praktiska situationer som t ex zebran beskriver.

Jag tycker att hennes liknelse med stamning var bra. Om någon här skrev att det var jobbigt med folk som inte tog hänsyn till hennes stamning så tror jag inte att hon hade bemötts med De är nog trötta och orkar inte eller De andra kanske också har något som gör att de har svårt att ”visa respekt” i samtalet.

Men nu behöver jag sova.

Fast strategin att andra är nt och kan anpassa sig, verkar inte heller särskilt användbar. Andra ändrar sig ju inte bara för att man vill det.

Jag tänker nog att en rimlig strategi är att tänka sig att de flesta nog gör så gott de kan här i världen, och ta det därifrån. Eller nåt. Om misslyckanden kan relateras till en diagnos eller inte, är rätt underordnat för mig. Folk är ju som de är ändå.

Men den strategin funkar ju inte heller, i alla fall inte om man uttalar den högt.

 

[EmmaBovary]

Fast strategin att andra är nt och kan anpassa sig, verkar inte heller särskilt användbar. Andra ändrar sig ju inte bara för att man vill det.

Jag tänker nog att en rimlig strategi är att tänka sig att de flesta nog gör så gott de kan här i världen, och ta det därifrån. Eller nåt. Om misslyckanden kan relateras till en diagnos eller inte, är rätt underordnat för mig. Folk är ju som de är ändå.

Men den strategin funkar ju inte heller, i alla fall inte om man uttalar den högt.

Att döma av rätt många trådar här så köper jag verkligen att det är något som är underordnat för dig, att du tycker att folk är som de är oavsett diagnos på ett ganska okomplicerat icke-dömande vis. Problemet är väl snarare att samhället inte riktigt ser ut så alla gånger, jag själv har iaf inte träffat på någon med den approachen någon gång, åtminstone inte i den kalibern riktigt. Tycker också att det är en rimlig strategi att tänka sig att de flesta nog gör så gott de kan, men samtidigt så blir det lätt lite förminskande om man tex. har en npf-diagnos och hela sitt liv haft svårt att passa in i samhällets normer, och inte "får" uttrycka svårigheterna.

 

[Gry]

Fast den verkar ju göra det ändå, bara den här tråden är ett klart exempel på att NTs tydligen tappar allt förnuft och förmåga till empati av blotta tanken på att behöva förstå och respektera autister istället för att komma med klumpiga argument om att andra minsann kanske "bara" är odiagnostiserade eller blaha blaha 7000 andra ursäkter för att de minsann ska få fortsätta att bära sig åt som de gör...

Men det där är ju faktiskt inte sant.

 

[Gry]

Som den där som trots inväntande av tystnad innan jag börjar prata ändå konstant blir avbruten, överröstad och överkörd så undrar jag faktiskt precis samma sak. Jag är inte ens den som brukar avbryta folk och när det händer så backar jag i samma millisekund (jag är tvärtom den där som fått jobba hårt på att ens våga öppna käften inför folk och är fruktansvärt lätt att köra över) men det är ändå jag som förväntas "lära mig" (varesig det är möjligt eller inte) och inte de neurotyper som avbryter och bara stövlar rätt över. Är det rimligt?

Jag tänker att om jag pratar med någon som tex stammar eller är blyg eller på andra sätt har svårt att göra sig hörd och prata i samma takt och således kan ha svårt att komma in i ett samtal för att andra alltid hoppar in precis före eller avbryter, så försöker jag vara lyhörd mot denne och väntar in så att hen också kan vara med i samtalet. Jag som har AST och tydligen brister i turtagning klarar av det, men gud nåde om man skulle begära att neurotyper behandlade oss med AST med samma respekt

Pratar du om hur folk är mest som du träffar eller är det någon speciell? Alla människor finns på skalorna av det som diskuteras. Jag tycker inte att det är särskilt typiskt en NT att köra över, stövla in och avbryta och sedan tycka att det är människor med NPF som ska lära sig. Det låter mer som enskilda som har svårt att ratta in det själva eller är oförskämda.

Jag kämpar också med turtagning men då mer i grupp. Tycker det är jättesvårt. Blir oftast jättestressad och får kämpa rejält med dåligt humör. Jag tycker nog dock att jag inte har rätten att lägga över mina svårigheter på andra eller att påföra min irritation på dem. Jag är irriterad och stressad, pga mina svårigheter, inte för att de gör fel.

 

[Raderad medlem 120709]

Men det där är ju faktiskt inte sant.

Fast det där är också ett fullkomligt onödigt svar, som inte verkar ha något syfte annat än att försöka trycka till mig. Något som verkar vara populärt i trådar oavsett ämne, faktiskt...

 

[Gry]

Fast det där är också ett fullkomligt onödigt svar, som inte verkar ha något syfte annat än att försöka trycka till mig. Något som verkar vara populärt i trådar oavsett ämne, faktiskt...

Nej, det är inte ett onödigt svar. Du tolkar, känner och påmålar andra din tolkning. Och tar dig rätten till tolkningsföreträde på ett ganska svepande och oförskämt sätt. Det är faktiskt inte okej.

 

[grodan21]

Jag tycker det är sorgligt att samhället utreder oss och ger oss npf diagnoser. Men sen finns det inte någon hjälp att få. Jag är alldeles för "normal"

 

[Sockersött]

Jag tycker det är sorgligt att samhället utreder oss och ger oss npf diagnoser. Men sen finns det inte någon hjälp att få. Jag är alldeles för "normal"

Vilken hjälp söker du?

Mina vänner som har npf får lönebidrag, kontaktperson, rätt till ledsagning och ibland handlingshjälp, boendestöd, samtal, arbetsterapeut som hjälper med kognitiva hjälpmedel, få ut hjälpmedel på recept, de åker på pensionärs kort på bussen (billigare) , vissa har hemtjänst som kommer och städar, hjälp att studera på universitetet med förlängd studietid, personliga ombud, hjälp med ekonomin/god man, vissa får pengar av FK för att kunna rida som hobby och annat jag inte känner till...

Vad skulle behövas? Vad är det som inte fungerar med det som finns?

 

[grodan21]

Vilken hjälp söker du?

Mina vänner som har npf får lönebidrag, kontaktperson, rätt till ledsagning och ibland handlingshjälp, boendestöd, samtal, arbetsterapeut som hjälper med kognitiva hjälpmedel, få ut hjälpmedel på recept, de åker på pensionärs kort på bussen (billigare) , vissa har hemtjänst som kommer och städar, hjälp att studera på universitetet med förlängd studietid, personliga ombud, hjälp med ekonomin/god man, vissa får pengar av FK för att kunna rida som hobby och annat jag inte känner till...

Vad skulle behövas? Vad är det som inte fungerar med det som finns?

Jag ville söka aktivitetsersättning på deltid, men tydligen har jag för avancerat jobb för att ens få ansöka jag har ju en universitetsutbildning. sen är kunskaperna om diagnoser inom vården helt värdelösa. Jag behöver inte en god man, lönebidrag eller liknande. Jag hade behövt hjälp med att se till att min energi inte är helt slut när jag går hem från jobbet.

 

[Qelina]

0000

 

[Mabuse]

Du tror inte att ett helt liv av att konstant behöva anpassa sin autistiska hjärna till ett neurotypiskt ickeaccepterande samhälle gör en rätt jäkla trött då? Ändå förväntas vi konstant fortsätta anpassa oss hela tiden livet ut.

Många med Asperger får depressioner, det går i stort sett hand i hand i väldigt många fall. 84% av alla aspergare lider av ångest. Medellivslängden är kort pga en stor andel självmord. Men det är såklart jättesynd om den stackars neurotypen som är för trött för att låta bli att köra över folk.

Jag blir så jävla matt.

Det är klart det är jobbigt att ha en funktionsnedsättning, det tvivlar jag inte på. Och såklart är det otrevligt att köra över folk. Det artigare, om man inte orkar vara på helspänn och filtrera varje ord man säger, är väl att inte umgås, i så fall. Kan man inte det, låta bli att umgås alltså, så är det ju rätt vanligt att föräldrar till autistiska barn får utmattningsdepressioner etc också. För det kan kräva så otroligt mycket att ständigt anpassa sig.

Vad jag försöker säga är att det är en svår situation för bägge parter. Du verkar tro att det är busenkelt och inte kräver någon ansträngning att anpassa sig om man är neurotypisk. Så är det inte. Det kan vara utmattande på nivån att man blir sjuk av det för en neurotypisk också.

 

[Qelina]

Word. Jag har fått backa ur den här tråden pga alla oförstående allistiska/neurotypiska användare som klafsar på och verkligen inte vill ha medkänsla, utan bara grina för att de känner sig utpekade. Det var en fin tråd innan det tydligen enhälligt bestämdes att här får förtryckta minsann inte berätta om hur deras liv ser ut. Man bara känner hur jävla hopplöst det är att ens försöka kommunicera med NTs överhuvudtaget, lika bra att lämna den här skitplaneten...

Jag blir också ledsen över trådens rikting, när jag startade den såg jag den som en plats för oss med npf att prata och dela med oss och känna oss mindre ensamma, inte behöva försvara och diskutera om våra problem ens finns eller om vi är värda att anpassas för