Någon mer med asperger/autism?

Jag känner mer och mer att jag vill ta till mig dom nya diagnoserna då allt kallas autism och att man ligger inom ett spektrum. För det är ju så, det är ju autism och Asperger har väl setts som en lite "mildare" variant efter vad jag förstått men eftersom autismspektrat rymmer oss alla känns autism ändå bra.

Det som fick mig att trilla över mer till att säga autism istället var när jag läste i Autism och Asperger förbundets medlemstidning där det stod att Hans Asperger som satte kriterierna för Asperger och "upptäckte" det var trogen till nazi Tyskland och hjälpte till att deportera minst 800 personer med Asperger till dödskammare där dom gasades ihjäl. Och det var bara hans hjälp, nazisterna gasade ihjäl väldigt många med olika psykiska sjukdomar, utvecklingstörningar, autism, handkapp osv. Det är så himla hemskt, såg en dokumentär om det för några år sedan och med tanke på min gedigna lista på diagnoser hade jag behövt kämpa som en tok för att inte vara en av dom.
 
Jag tror det där är väldigt olika beroende på kunskapen hos dom som anställer men det gör mig väldig glad att läsa det du skriver. Universitetet där jag skulle börja 2017 var också anpassningsbara, dom skulle göra sitt bästa för att jag skulle klara av studierna, tyvärr gick det inte ändå men bara det att dom lyssnade, tog till sig direkt och ville hjälpa mig värmde väldigt mycket.
I vårt fall finns ingen större kunskap i ämnet, måste jag tillstå, men vi såg egenskaper som företaget kunde dra nytta av.
Som jag skrev, det som den arbetssökande såg som sin nackdel såg vi som en fördel.
Till exempel, den med sociala rädslor, såg vi som en fördel då miljön tjänsten gällde kunde personen få dra sig undan. De finns andra som kunde ta vara i frontlinjen socialt. Fördelen, när han fick jobba ostört, jobbade han hängivet och lojalt mot företaget.
Men som sagt, mitt företag är en palett av lite udda filurer, men tillsammans så är vi ganska framgångsrika. De som är mera udda filurer i bolaget tenderar att stanna och verkar vara mindre angelägna om att byta jobb/göra karriär.
 
I vårt fall finns ingen större kunskap i ämnet, måste jag tillstå, men vi såg egenskaper som företaget kunde dra nytta av.
Som jag skrev, det som den arbetssökande såg som sin nackdel såg vi som en fördel.
Till exempel, den med sociala rädslor, såg vi som en fördel då miljön tjänsten gällde kunde personen få dra sig undan. De finns andra som kunde ta vara i frontlinjen socialt. Fördelen, när han fick jobba ostört, jobbade han hängivet och lojalt mot företaget.
Men som sagt, mitt företag är en palett av lite udda filurer, men tillsammans så är vi ganska framgångsrika. De som är mera udda filurer i bolaget tenderar att stanna och verkar vara mindre angelägna om att byta jobb/göra karriär.
Jag vill jobba hos dig @Parrot :)
 
På seminariet jag var på med mamma om autism hos kvinnor berättade Svenny Kopp att det är vanligt att kvinnor med autism också drabbas av depressioner och ätstörningar i högre grad än nt-personer. Jag är bipolär och har anorexi och ångestsyndrom också utöver autismen så det gör det ju inte så lätt. Just nu är en hemsk period.

Jag fightas med stressen att packa allt jag har, jag fightas med den jätte stora förändringen som flytten innebär och även om det är ena bra förändring blir autismen jätte arg och stressad, jag orkar inte med allt socialt som är nu, jag vill inte ens fira jul men kommer göra det för familjens skull och för att jag kanske trots allt kommer känna mig ensam om jag väljer att inte göra det. Jag vill ju träffa familjen men det är det här med att man ska umgås så länge och i en hel grupp.

Jag kommer inte ur sängen annat än för att hunden måste ut men det tar lång tid, att borsta tänderna och håret och ta på mig kläder tar på riktigt en timme på morgonen /förmiddagen. Jag fastnar i soffan och kan sitta där i timmar eller tills jag somnar sittandes på kvällen, på dagtid får jag kämpa för att ta mig ur soffan. Jag brukar älska att gå med hunden, nu är det bara ett måste. Det bästa på hela dagen är efter hundens eftermiddags promenad då jag kan ta mina ångestdämpande mediciner och mer utöver så att jag får däcka och komma ifrån alla intryck, både psykiska och fysiska. Jag skulle vilja gråta men jag kan inte det. Jag har jätte svårt för att gråta, vet inte om det beror på autismen eller om det bara är jag, antagligen är det bara min personlighet.

Maten går inte heller vidare bra, jag gick upp flera kilo ganska snabbt och nu ser min kropp inte ut som min, det triggade igång allt så sak efter sak av vad jag åt förut har försvunnit från planeringen. Trots att jag vet att dietisten inte alls kommer bli nöjd med det. Men det är för mycket just nu och jag är svag.

Insåg först idag att alla symtom ju är tydliga tecken på att jag är deprimerad igen, och jag är livrädd för att hamna där nere på botten igen. Sjunka ännu lägre än nu.
 
@Qelina Det märks att både flytten och julen sätter igång saker i dig. För många är julen trevlig, men många av oss ser baksidorna också, som att ALLA MÅSTE HA SÅ JÄVLA TREVLIGT bara för att det är jul.

Hoppas att du tar dig igenom utan att trilla för djupt. Dina inlägg i den här tråden visar att du är en reflektrande, klarsynt person och väldigt bra på att förmedla ett budskap. Man lär sig verkligen något av det du skriver.
 
Jag vill jobba hos dig @Parrot :)
Ha ha tack 😍. Det är inte alltid så enkelt eller så bra som jag skriver. Dessutom skulle jag förmodligen driva dig till vansinne med min energi, den kan bli väldigt påfrestande😉 säger min omgivning.
Jag tror att vi arbetsgivare behöver bli mera moderna. Vi behöver se att vissa människor presterar bättre, om de få slippa massa krav i form av sociala krav. Man kan utföra vissa arbetsuppgifter ändå.
 
@Qelina Det märks att både flytten och julen sätter igång saker i dig. För många är julen trevlig, men många av oss ser baksidorna också, som att ALLA MÅSTE HA SÅ JÄVLA TREVLIGT bara för att det är jul.

Hoppas att du tar dig igenom utan att trilla för djupt. Dina inlägg i den här tråden visar att du är en reflektrande, klarsynt person och väldigt bra på att förmedla ett budskap. Man lär sig verkligen något av det du skriver.
Och alla måste ha trevligt på samma sätt som andra har trevligt -
trots att det inte passar alla och inte är trevligt för dem.

Jag har läst en lista som Bo Hejlskov har gjort med riskfaktorer för när NPF-barn plötsligt får ökade mängder och mer svårhanterliga utbrott. (typ börja felsöka här om du inte fattar varför...) Långt upp på den står "december".
Nej, alla barn måste inte få fira lucia, baka pepparkakor, hälsa på tomten i köpcentret, vara med på julklappsbyteskväll, första adventsfirande, klä granen osv. Och dessutom inte ihop med en stojig hög andra ungar och deras okända föräldrar. En del av dem måste få slippa det och göra bara EN julaktivitet som bryter den vanliga undervisningen i skolan (som då faktiskt kan bli kul för dem) och kanske se lucia på TV hemma när de andra spökar ut sig irl.

Tycker du @Qelina resonerar en massa bra om hur du ska försöka få julen att bli mer lagom och utifrån dina egna förutsättningar, istället för att fastna i hur du borde vara inför dina släktingar. :up:
 
@Qelina Det märks att både flytten och julen sätter igång saker i dig. För många är julen trevlig, men många av oss ser baksidorna också, som att ALLA MÅSTE HA SÅ JÄVLA TREVLIGT bara för att det är jul.

Hoppas att du tar dig igenom utan att trilla för djupt. Dina inlägg i den här tråden visar att du är en reflektrande, klarsynt person och väldigt bra på att förmedla ett budskap. Man lär sig verkligen något av det du skriver.
Fint inlägg.
Jag tror att det vore bra om man kortade ner julafton några timmar med släkten.
Jag och min familj går alltid först hem på julajulaftonen. Jag är ganska social men i min egen familj när vi "firar" med mina föräldrar och mina syskon familjer så håller jag besöket kort. Lunch, kaffe och julklappar. Sen pyser vi hem. Lika när vi firar med mannens släkt.
Bästa tiden på julen är när vi kommit hem till vårt eget hem och pustar ut i soffan.
 
Ha ha tack 😍. Det är inte alltid så enkelt eller så bra som jag skriver. Dessutom skulle jag förmodligen driva dig till vansinne med min energi, den kan bli väldigt påfrestande😉 säger min omgivning.
Jag tror att vi arbetsgivare behöver bli mera moderna. Vi behöver se att vissa människor presterar bättre, om de få slippa massa krav i form av sociala krav. Man kan utföra vissa arbetsuppgifter ändå.
Och inte söka folk som passar in på en hög standardfloskler till tjänsterna.
Kunna arbeta fokuserat med en uppgift kan vara bättre än "många bollar i luften" och nogrann och kvalitetsmedveten kan vara bättre än "flexibel och kundorienterad". Om man tänker efter ordentligt vad det är som gör nytta vid varje arbetsuppgift.
Tom att inte oreflekterat följa instruktioner bara för att de kommer från auktoriteter kan vara bra. Ifall AG gör sig omaket att lyssna på vad som var dåligt i de ursprungliga instruktionerna (men det är det inte alla som vill);)
 
Och inte söka folk som passar in på en hög standardfloskler till tjänsterna.
Kunna arbeta fokuserat med en uppgift kan vara bättre än "många bollar i luften" och nogrann och kvalitetsmedveten kan vara bättre än "flexibel och kundorienterad". Om man tänker efter ordentligt vad det är som gör nytta vid varje arbetsuppgift.
Tom att inte oreflekterat följa instruktioner bara för att de kommer från auktoriteter kan vara bra. Ifall AG gör sig omaket att lyssna på vad som var dåligt i de ursprungliga instruktionerna (men det är det inte alla som vill);)
Håller med dig.
Jag är ingen anhängare av många bollar i luften. Det är klart att man behöver kunna vara flexibel, men många bollar i luften är för mig en arbetsgivare som vill att arbetstagaren ska göra allt. Ospecificerad arbetsbeskrivning.
 
Appropå jobb-diskussionen ovan så såg jag nu att TV4 sänder repriser av en serie program där udda men kapabla människor (med bl.a. autism och tourettes) letar efter och får hjälp med att hitta var det kan funka för dem att arbeta. Vill minnas att det var riktigt intressanta program när jag såg dem tidigare.
Heter "Anställ mig" och finns på play (två avsnitt publicerade just nu), vet inte hur det är med vanliga sändingstider https://www.tv4play.se/program/anställ-mig/11793823
 
Appropå jobb-diskussionen ovan så såg jag nu att TV4 sänder repriser av en serie program där udda men kapabla människor (med bl.a. autism och tourettes) letar efter och får hjälp med att hitta var det kan funka för dem att arbeta. Vill minnas att det var riktigt intressanta program när jag såg dem tidigare.
Heter "Anställ mig" och finns på play (två avsnitt publicerade just nu), vet inte hur det är med vanliga sändingstider https://www.tv4play.se/program/anställ-mig/11793823
Den ska jag kolla in, och den där listan också på vad som är jobbigt kring jul, stämmer på mig låter det som
 
Tack alla alla er som skrivit så fint och uppmuntrande till mig, att ni SER mig och att jag kämpar och att det är ok att inte vara som "alla andra".

@mandalaki Ja förändringar och avbrott i mina rutiner är hemskt jobbiga, även om dom av andra ses som enbart positiva.

När jag hade lyckats spara ihop pengar till min egna första lilla TV så kunde jag inte sova i mitt rum utan total ångest och jag kunde inte kolla på TV´n, det var helt enkelt något som var nytt och annorlunda. Dom flesta andra barn skulle väl vara överlyckliga över en egen Tv (långt innan smartphones och surfplattor) men för mig var det bara jobbigt i flera veckor.

Tack också till er som skrivit att jag förklarar bra, det gör mig jätte glad. För mig är det viktigt att sprida kunskapen om autism hos kvinnor, både till dom som själva har det så och för alla andra för det är ett viktigt ämne. Till exempel är det inte bara ätstörningar, depressioner och ADHD osv som riskerna för att få i samband med autism, även självmordsstatisken visar att personer med autism oftare tar sitt liv än dom utan diagnosen.
 
Just nu hatar jag min diagnos :cry: Jag vill så himla mycket :cry:
Håller med till 100% procent, är extremt frustrerad över helas situationen nu, vet inte hur jag ska ta mig igenom problematiken med autismen, den bipolära sjukdomen som börjar tynga mig mer än på länge eftersom jag haft bra mediciner men som nu ändå gått över till depression och anorexin som också är starkare igen. När TUSAN ska man få vara ifred? Varför, varför är allt en ständig kamp?
 
Trots allt vill jag önska er alla en god jul. Nu ska jag bege mig iväg för mitt firande. Kommer antagligen bli problematiskt både med vad jag äter eller snarare inte äter och hur det sociala ska gå till (tänker parkera mig i soffan framför Tv+ när dom andra fixar och styr för jag ska ändå inte äta deras mat och dessutom orken och att jag i depressionen tappat lusten till något.

MEN jag ska gå in med positiv inställning faktist, så från och med nu är allt nollställt och jag ska göra allt för att ha det bra.
 
Trots allt vill jag önska er alla en god jul. Nu ska jag bege mig iväg för mitt firande. Kommer antagligen bli problematiskt både med vad jag äter eller snarare inte äter och hur det sociala ska gå till (tänker parkera mig i soffan framför Tv+ när dom andra fixar och styr för jag ska ändå inte äta deras mat och dessutom orken och att jag i depressionen tappat lusten till något.

MEN jag ska gå in med positiv inställning faktist, så från och med nu är allt nollställt och jag ska göra allt för att ha det bra.

Hoppas att det blir bra :heart
 
Fint inlägg.
Jag tror att det vore bra om man kortade ner julafton några timmar med släkten.
Jag och min familj går alltid först hem på julajulaftonen. Jag är ganska social men i min egen familj när vi "firar" med mina föräldrar och mina syskon familjer så håller jag besöket kort. Lunch, kaffe och julklappar. Sen pyser vi hem. Lika när vi firar med mannens släkt.
Bästa tiden på julen är när vi kommit hem till vårt eget hem och pustar ut i soffan.
Först hem från alla fester och sammankomster känns igen. Till slut lärde sig mina arbetskamrater att "jaha nu går XXX hem" synd . Nä bara skönt.
 
Håller med till 100% procent, är extremt frustrerad över helas situationen nu, vet inte hur jag ska ta mig igenom problematiken med autismen, den bipolära sjukdomen som börjar tynga mig mer än på länge eftersom jag haft bra mediciner men som nu ändå gått över till depression och anorexin som också är starkare igen. När TUSAN ska man få vara ifred? Varför, varför är allt en ständig kamp?
Jag har "bara" as plus depression i perioder. Men jag orkar inte utöva min hobby på det sättet jag vill, jag orkar inte göra något på det sättet som jag vill :(
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har en fundering angående diagnos och feldiagnosticering. När jag var runt 12 blev fick jag diagnosen autism samt en ovanlig och...
Svar
15
· Visningar
1 817
Senast: kolblakkur
·
Skola & Jobb Jag vet inte hur jag ska hantera den här situationen och behöver hjälp att tänka! Då barnet är vuxet känns det som om den här frågan...
9 10 11
Svar
210
· Visningar
16 592
Senast: Badger
·
Träning Jag har rätt nyligen (i våras) fått en ADHD-diagnos, som vuxen (snart 30). Jag hade aldrig ens tänkt tanken att jag kunde ha ADHD förrän...
2 3
Svar
47
· Visningar
4 904
Senast: Fazeem
·
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
6 451
Senast: Grazing
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp