Mitt barn ljuger

[95johsv]

Ja vad gör man?

Idag kom droppen, ljög mig rätt upp i ansiktet om en absolut struntsak. Hörde att det tuggandes på något, och först inget, sedan håret, sedan en nagel, sedan filten.

Aldrig varit arg på att det tuggas, förklarat att det kan bli farligt eller dyrt beroende på vad det tuggas på. Tex limtub kan ju bli förgiftning osv. Alltid ur säkerhetstänk på barnet.

Problemet är att det lögnerna. Ca en timme innan hade vi bråttom till bussen, pratade igenom det och att vi skulle hem och kolla på film. Godis, film och mys. Pratade då om lögner pga en lögn tidigare under dagen och detta var en bra öppning. Så trots vi precis pratat om det ljugs det snart efter. Förklarat om vargen kommer, förtroende osv och jag ser att barnet förstår. Kan förklara i egna ord, och ibland när den kan visar den, titta jag är ärlig. Viljan finns men ändå blir det fel.

Känns som jag provat allt, och jag blir ledsen över lögnerna. Hur ska jag kunna hjälpa om jag inte vet vad som hänt tex? Att jag inte kan lita på det som beskrivs? Ett annat problem med det är att vissa runt barnet undviker att bjuda hem och leka pga detta. Det gör ont i hjärtat.

Barnet är ca 8 år.

 

[gammalek]

Barn kan inte alltid skilja på fantasi och verklighet, även upp i skolåldern. Är du säker på att barnet "ljuger" eller handlar det om att hen har livlig fantasi och att fantasin faktiskt är verklig för hen?

 

[95johsv]

Barn kan inte alltid skilja på fantasi och verklighet, även upp i skolåldern. Är du säker på att barnet "ljuger" eller handlar det om att hen har livlig fantasi och att fantasin faktiskt är verklig för hen?

Funderat på det, men vid vissa tillfällen är det definitivt inte det. Andra kan det vara så. Ibland tror jag barnet inte är medveten, eller kommer ihåg. Dock att det faktiskt är mer omedvetenhet än fantasi i så fall.

Men låt oss säga det är fantasi eller omedvetenhet. Hur kommer man vidare? Barnet förlorar vänner, föräldrar får inte veta att andra lägger ut pengar åt barnet osv. Saker missas pga detta.

 

[gammalek]

Funderat på det, men vid vissa tillfällen är det definitivt inte det. Andra kan det vara så. Ibland tror jag barnet inte är medveten, eller kommer ihåg. Dock att det faktiskt är mer omedvetenhet än fantasi i så fall.

Men låt oss säga det är fantasi eller omedvetenhet. Hur kommer man vidare? Barnet förlorar vänner, föräldrar får inte veta att andra lägger ut pengar åt barnet osv. Saker missas pga detta.

Jag skulle prova att säga ungefär:
-Jaha, det låter intressant. Är det något som du har tänkt eller är det något som har hänt i verkligheten?
Om barnet säger att det har hänt fast att du vet att inte stämmer, skulle jag säga:
-Jaha, det låter som att det är något som du har tänkt.

Inget mer, inget dömande. Som ett sätt att hjälpa barnet att skilja på fantasi/drömmar/önskningar och verkligheten.

 

[Anders]

Ja vad gör man?

Idag kom droppen, ljög mig rätt upp i ansiktet om en absolut struntsak. Hörde att det tuggandes på något, och först inget, sedan håret, sedan en nagel, sedan filten.

Aldrig varit arg på att det tuggas, förklarat att det kan bli farligt eller dyrt beroende på vad det tuggas på. Tex limtub kan ju bli förgiftning osv. Alltid ur säkerhetstänk på barnet.

Problemet är att det lögnerna. Ca en timme innan hade vi bråttom till bussen, pratade igenom det och att vi skulle hem och kolla på film. Godis, film och mys. Pratade då om lögner pga en lögn tidigare under dagen och detta var en bra öppning. Så trots vi precis pratat om det ljugs det snart efter. Förklarat om vargen kommer, förtroende osv och jag ser att barnet förstår. Kan förklara i egna ord, och ibland när den kan visar den, titta jag är ärlig. Viljan finns men ändå blir det fel.

Känns som jag provat allt, och jag blir ledsen över lögnerna. Hur ska jag kunna hjälpa om jag inte vet vad som hänt tex? Att jag inte kan lita på det som beskrivs? Ett annat problem med det är att vissa runt barnet undviker att bjuda hem och leka pga detta. Det gör ont i hjärtat.

Barnet är ca 8 år.

Barnet får bli politiker som stor

Skämt å sido, om det inte finns någon röd tråd som gör att det går att se en orsak bakom, som att imponera på kamrater tex. tror jag det bästa är att vara konsekvent med att man skall tala sanning men inte göra någon sak av om det blir någon lögn lite ibland, det är nog bara en period i utvecklingen.

Hittade den här på internet: Var inte orolig om ditt barn ljuger lite. Det visar bara på intelligens.

 

[Luff]

Dom yngre som jag träffat på som ljuger - i onödan så att säga - brukar törsta efter uppmärksamhet. Först får en uppmärksamhet och sen blir det en vana att ljuga för att få det och sen ignorerar folk vad en säger och så behöver lögnerna bli större och sen blir det en tråkig rundgång. Så ge inte uppmärksamhet till lögnerna utan fokusera massor på positiva saker som barnet gör.
Kan du sätta lögnerna i samband med någon händelse?

 

[95johsv]

Jag skulle prova att säga ungefär:
-Jaha, det låter intressant. Är det något som du har tänkt eller är det något som har hänt i verkligheten?
Om barnet säger att det har hänt fast att du vet att inte stämmer, skulle jag säga:
-Jaha, det låter som att det är något som du har tänkt.

Inget mer, inget dömande. Som ett sätt att hjälpa barnet att skilja på fantasi/drömmar/önskningar och verkligheten.

Det ska jag tänka på att skilja på fantasi och verklighet så. Vi pratar om det, spel, filmer osv och att det är någons fantasi. Har även fantasier som godnattsagor. Och barnet berättar mycket sagor ur sin fantasi för mig självmant. Men att uttrycka -det låter som något du tänkt, är inte sagt så det kan jag prova.

Jag kan vara dömande vid vissa saker som där det är bevisat osanning med baktanke. Dock ovanligt och idag extra på alla nivåer.

 

[95johsv]

Dom yngre som jag träffat på som ljuger - i onödan så att säga - brukar törsta efter uppmärksamhet. Först får en uppmärksamhet och sen blir det en vana att ljuga för att få det och sen ignorerar folk vad en säger och så behöver lögnerna bli större och sen blir det en tråkig rundgång. Så ge inte uppmärksamhet till lögnerna utan fokusera massor på positiva saker som barnet gör.
Kan du sätta lögnerna i samband med någon händelse?

Nej, jag tror inte det är uppmärksamhet. För det har vi haft funderingar och resonemang om vi vuxna och det uttrycker sig på annat vis. Ska dock ta det ett varv till ifall något smugit sig in... Man vet aldrig!

 

[TinyWiny]

Hur reagerar ni föräldrar om hen gör något hen inte får? Många barn ljuger för att de är rädda för konsekvensen av det de har gjort. Andra ljuger för att bli intressantare, för att bättra på sanningen, för att få uppmärksamhet, för att de har livlig fantasi och tusen andra saker.

Sedan är det också så att barn ljuger ibland bara. Det är en lek, lite testande vad som händer om jag gör si eller så.

 

[95johsv]

Hur reagerar ni föräldrar om hen gör något hen inte får? Många barn ljuger för att de är rädda för konsekvensen av det de har gjort. Andra ljuger för att bli intressantare, för att bättra på sanningen, för att få uppmärksamhet, för att de har livlig fantasi och tusen andra saker.

Sedan är det också så att barn ljuger ibland bara. Det är en lek, lite testande vad som händer om jag gör si eller så.

Vi förklarar varför det inte får göra det. Jag har aldrig blivit arg över det, däremot sagt att det där var dumt eftersom om något hänt hade vi inte hittat dig snabbt tex. Barnet sa själv idag att denne inte uppfattat mig som arg då. Barnet blev alltså ledset idag och grät när jag var som värst arg. Sedan fick jag andas lite och vi pratade om det och det var då barnet sa detta. Däremot snurrar det i bakhuvudet att barn är lojala, och säger det så för att vara snäll?

Funderar på efter de tankar som finns här om det handlar om omedvetenhet, överrumpling när frågan kommer och lögnen blir av överrumplingen och sedan när tankarna kommer ikapp blir det svårare att backa från första svaret eftersom det också kan tolkas som medvetet ljug när det faktiskt inte var så.

 

[TinyWiny]

Vi förklarar varför det inte får göra det. Jag har aldrig blivit arg över det, däremot sagt att det där var dumt eftersom om något hänt hade vi inte hittat dig snabbt tex. Barnet sa själv idag att denne inte uppfattat mig som arg då. Barnet blev alltså ledset idag och grät när jag var som värst arg. Sedan fick jag andas lite och vi pratade om det och det var då barnet sa detta. Däremot snurrar det i bakhuvudet att barn är lojala, och säger det så för att vara snäll?

Funderar på efter de tankar som finns här om det handlar om omedvetenhet, överrumpling när frågan kommer och lögnen blir av överrumplingen och sedan när tankarna kommer ikapp blir det svårare att backa från första svaret eftersom det också kan tolkas som medvetet ljug när det faktiskt inte var så.

Jag är inte säker på att jag hänger med nu. Du blir inte arg när något händer men hen blev ledsen när du var arg idag? Jag menar absolut inte att man inte ska visa sina känslor, det jag var ute efter är att barns reaktion ofta är en spegling av förälderns reaktion på något. Att gråta är ett sätt att blidka den som är arg, som ett sätt att be "var inte arg på mig". Det är inget barn gör medvetet och ofta är det i en kombination av rädsla gråten kommer. Det jag var ute efter när jag frågade hur ni reagerar är för att om barn tycker att reaktionen är otäck så kan de ljuga för att slippa reaktionen.
Nja kanske. Eller kanske för att du inte skulle bli arg igen. Barn vet instinktivt att de är beroende av sina föräldrar, det är därifrån lojaliteten kommer.

Överrumpling är nog den vanligaste orsaken till lögner i utsatta lägen tätt efter att slippa konsekvenser för sitt handlande. Det handlar i barns fall inte alltid om medvetna lögner utan kan för dem vara som en vit lögn är för en vuxen, ett sätt att vara smidig och något som är svårt att stoppa just när det händer.

 

[hastflicka]

Jag har tre barn. Den aldsta kan inte ljuga "to save his soul", fast han forsokt da och da.
Mellan barnet ar det enda barn jag vet som var fodd me etik ... han har inte medvetet ljugit sedan han var gammal nog att prata.
Den yngsta, daremot ... hade inga problem att se mig i ogonen och ljuda mig full, fran det att han var liten nog att bara kunna komma undan med det nagon enstaka gang, tills han var tonaring och forsokte helt klart fa fordelar med att ljuga. Sa har i efterhand kan jag ju saga att det inte ar mycket som fungerar nar de kommer undan med det oftare an man kommer pa dem.

Vi borjade tidigt med att han fick sjalv hitta pa konsekvenser nar han hade ljugit. Det gick ganska lange, men han ar ju langt ifran dum, sa straffen sjonk med alder och vi fick stiga in nar det inte var rimligt langre.
Sedan sattes det en del mycket klara regler med klara konsekvenser av hans handlande. Det skrevs "kontrakt" och det blev battre nar vi alla skrivit under ... ett tag. Det var inte latt ... men vi har tagit oss igenom och han har nu som vuxen sagt att han ar sa glad att vi varit sa strikta, "Annars hade det inte slutat bra for mig".

Eftersom han ljugit sedan han var 2 ar, eller sa, larde vi oss vissa mycket viktiga lardommar. ALLTID kolla fakta, anklaga inte utan att man VET att barnet ljugit.

ALDRIG stalla fragor nar man vet svaret. Det uppmanar till en logn. Om man VET att barnet tuggade pa nagot och far svaret, "nej ingenting" skulle jag, med lagon irriterad, dock inte arg, rost saga nagot i stil med, "Sluta larva dig, jag ar inte dum, jag VET att du tuggade. Vad var det pa?"

Stall aldrig fragor som, "Har du gjort det eller det?" om man vet att barnet gjort det. Fraga da istallet varfor barnet gjorde det ... eller bara papeka hur dumt det var.

ALLTID konsekvenser vid direkt logn. Det drog atminstone i vart fall ner pa lognerna. I det fall du forklarar, fick barnet se filmen och ha myskvall?

 

[95johsv]

Jag är inte säker på att jag hänger med nu. Du blir inte arg när något händer men hen blev ledsen när du var arg idag? Jag menar absolut inte att man inte ska visa sina känslor, det jag var ute efter är att barns reaktion ofta är en spegling av förälderns reaktion på något. Att gråta är ett sätt att blidka den som är arg, som ett sätt att be "var inte arg på mig". Det är inget barn gör medvetet och ofta är det i en kombination av rädsla gråten kommer. Det jag var ute efter när jag frågade hur ni reagerar är för att om barn tycker att reaktionen är otäck så kan de ljuga för att slippa reaktionen.
Nja kanske. Eller kanske för att du inte skulle bli arg igen. Barn vet instinktivt att de är beroende av sina föräldrar, det är därifrån lojaliteten kommer.

Överrumpling är nog den vanligaste orsaken till lögner i utsatta lägen tätt efter att slippa konsekvenser för sitt handlande. Det handlar i barns fall inte alltid om medvetna lögner utan kan för dem vara som en vit lögn är för en vuxen, ett sätt att vara smidig och något som är svårt att stoppa just när det händer.

Jag blir inte arg när barnet säger sanningen om vad den gjort. Jag svarade på hur jag reagerar när den gjort något den inte får. Däremot blir jag arg när den ljuger och det inte är tveksamheter kring det.

Igår var en lögn och droppen och jag blev rejält arg just för det är något som vi pratat om precis om ändå ljögs det igen.

 

[Anders]

Jag tycker också man får skilja på vad som är att ljuga och vad som är mer att inte vilja säga. Om man tex. svarar på frågan "Vad tuggar du på?" med "Inget" och sen "håret" osv. uppfattar jag det nog mer som att inte vilja svara än att ljuga.

 

[95johsv]

.

Vi borjade tidigt med att han fick sjalv hitta pa konsekvenser nar han hade ljugit. Det gick ganska lange, men han ar ju langt ifran dum, sa straffen sjonk med alder och vi fick stiga in nar det inte var rimligt langre.
Sedan sattes det en del mycket klara regler med klara konsekvenser av hans handlande. Det skrevs "kontrakt" och det blev battre nar vi alla skrivit under ... ett tag. Det var inte latt ... men vi har tagit oss igenom och han har nu som vuxen sagt att han ar sa glad att vi varit sa strikta, "Annars hade det inte slutat bra for mig".

Eftersom han ljugit sedan han var 2 ar, eller sa, larde vi oss vissa mycket viktiga lardommar. ALLTID kolla fakta, anklaga inte utan att man VET att barnet ljugit.

ALDRIG stalla fragor nar man vet svaret. Det uppmanar till en logn. Om man VET att barnet tuggade pa nagot och far svaret, "nej ingenting" skulle jag, med lagon irriterad, dock inte arg, rost saga nagot i stil med, "Sluta larva dig, jag ar inte dum, jag VET att du tuggade. Vad var det pa?"

Stall aldrig fragor som, "Har du gjort det eller det?" om man vet att barnet gjort det. Fraga da istallet varfor barnet gjorde det ... eller bara papeka hur dumt det var.

ALLTID konsekvenser vid direkt logn. Det drog atminstone i vart fall ner pa lognerna. I det fall du forklarar, fick barnet se filmen och ha myskvall?

ALDRIG stalla fragor nar man vet svaret. Det uppmanar till en logn. Om man VET att barnet tuggade pa nagot och far svaret, "nej ingenting" skulle jag, med lagon irriterad, dock inte arg, rost saga nagot i stil med, "Sluta larva dig, jag ar inte dum, jag VET att du tuggade. Vad var det pa?"

Detta var i princip det som började igår. Jag sa att jag hör du tuggar på något vad är det? Sedan svaret, inget, och tro mig jag är ärlig. Min reaktion är då att men jag hör ju. Känner ju käkarna osv.

På varför får jag, bra fråga jag vet inte. Eller jag kommer inte ihåg.

Igår blev det inget godis till filmen pga första lögnen och filmen blev avbruten pga andra. Noga förklarat varför.

 

[95johsv]

Jag tycker också man får skilja på vad som är att ljuga och vad som är mer att inte vilja säga. Om man tex. svarar på frågan "Vad tuggar du på?" med "Inget" och sen "håret" osv. uppfattar jag det nog mer som att inte vilja svara än att ljuga.

Kan kanske vara så ja, men det har jag frågat och får då samma, jag vet inte, bra fråga, vill inte svara på det (heller?).

 

[hastflicka]

ALDRIG stalla fragor nar man vet svaret. Det uppmanar till en logn. Om man VET att barnet tuggade pa nagot och far svaret, "nej ingenting" skulle jag, med lagon irriterad, dock inte arg, rost saga nagot i stil med, "Sluta larva dig, jag ar inte dum, jag VET att du tuggade. Vad var det pa?"

Detta var i princip det som började igår. Jag sa att jag hör du tuggar på något vad är det? Sedan svaret, inget, och tro mig jag är ärlig. Min reaktion är då att men jag hör ju. Känner ju käkarna osv.

På varför får jag, bra fråga jag vet inte. Eller jag kommer inte ihåg.

Igår blev det inget godis till filmen pga första lögnen och filmen blev avbruten pga andra. Noga förklarat varför.

Bra.

Jag skulle nog undvika att fraga alls ... istallet ge barnet klara "statements" som "sluta tugga". i det fallet. Att se till att du inte behover fa svar pa nagot. och jag skulle verkligen undvika (lattare sagt an gjort, jag vet) att stalla nagra fragor alls som barnet kan tankas vilja ljuga om.
Inte fraga om barnet ar klar med laxan, disken, stadningen av rummet, man kollar. SUCK. det var nog det jobbigaste.
Inte fraga om barnet har laxor. Se till att lararen skriver in i en bok/pa internet/whatever ... ta ut alla kansliga fragor ur ekvationen. Det ar SUPER jobbigt att alltid ligga steget fore och sjalv kolla allt.

Jag kande mig ofta som om jag var en fangelsevakt. Mina andra tva hade mycket frihet da de kunde ta ansvaret. Den yngsta formagan hade ganska stora begransningar, vilket ju ocksa skapade begransningar for oss foraldrar, da han inte kunde ta det ansvaret.

 

[Whirlie]

Vad är det barnet ljuger om?

Om jag, som bara har en 18-månaders, får spekulera så undrar jag om barnet kan vara i en "fas" där den provar att använda "vita lögner". Dvs att det kan vara något övergående.

Om det var mitt barn skulle jag reflektera över mina egna vita lögner, min partners och ev andra i min omgivning. Använder jag/vi vita lögner? I vilka sammanhang? Vilka konsekvenser får det för mig/oss? Appropå tuggandet svarade min mamma "tungan" när jag frågade henne som liten vad hon tuggade på. Jag har som barn spenderat mycket tid med att fundera på hur man gör för att tugga på tungan. Tänker att barn gör som vi gör. Det sagt utan att ha någon koll på hur ni gör. Bara hur jag skulle tänka.

 

[Raderad medlem 6459]

Detta var i princip det som började igår. Jag sa att jag hör du tuggar på något vad är det? Sedan svaret, inget, och tro mig jag är ärlig.

Men menar du att det här är lögnen du talar om?

 

[95johsv]

Bra.

Jag skulle nog undvika att fraga alls ... istallet ge barnet klara "statements" som "sluta tugga". i det fallet. Att se till att du inte behover fa svar pa nagot. och jag skulle verkligen undvika (lattare sagt an gjort, jag vet) att stalla nagra fragor alls som barnet kan tankas vilja ljuga om.
Inte fraga om barnet ar klar med laxan, disken, stadningen av rummet, man kollar. SUCK. det var nog det jobbigaste.
Inte fraga om barnet har laxor. Se till att lararen skriver in i en bok/pa internet/whatever ... ta ut alla kansliga fragor ur ekvationen. Det ar SUPER jobbigt att alltid ligga steget fore och sjalv kolla allt.

Jag kande mig ofta som om jag var en fangelsevakt. Mina andra tva hade mycket frihet da de kunde ta ansvaret. Den yngsta formagan hade ganska stora begransningar, vilket ju ocksa skapade begransningar for oss foraldrar, da han inte kunde ta det ansvaret.

Ger jag bara statements så får jag ändå tillbaka men jag tuggade inte! Hade inget i munnen, du måste känt/hört whatever något annat.

Läxor/gympa osv har vi inga problem med alls. Ansvar tas där som skönt är. Likaså städa osv.

Däremot om vi hämtar hos en kompis måste vi fråga där om barnet ätit. För det är inte alls säkert vi får ett sanningsenligt svar på.