Mitt barn ljuger

[Sar]

Hur menar du att vi kan bara visa att tuggandet noteras? Just nu om jag bara säger, kan du spotta ut det du tuggar på blir det svar att det minsann inte tuggas. Trots tuggande mellan orden....

-"Jag hör att du tuggar, ta ett tuggummi" och sedan inte göra någon sak av det utan gå därifrån. Säger barnet att det inte alls tuggade så är det en reflex som kommer av att barnet blivit påkommet med något det inte får göra, jag skulle inte bry mig om det alls, det bara slinker ut. Sådant räknar jag faktiskt inte ens som "riktiga" lögner och jag tror att det kommer med all säkerhet att upphöra med åldern.
Jag hade aldrig tagit bort något lördagsgodis eller stängt av en film på grund av ett sådant "reflexsvar". Framhärdar barnet hade jag berättat anledningen till att jag säger er, ex.vis att det förstör tänderna/kläderna etc. Om barnet kommer in och ljuger om att det blivit slagen av grannen, då är det en allvarlig lögn. Och ett tillika allvarligt samtal.
Sedan är ju frågan om det verkligen är ett speciellt stort problem att barnet tuggar? Eller är det bara du som tycker det? Anser barnet att det inte är ett problem men ger tillfredställelse så är det förstås svårt att avsluta vanan..
Vår son hade en period i 5-6 års-åldern där han tuggade på tröjlinningen vid "nya" grejer som hockeyträning. Irriterande då kläder blev förstörda, han blev så försjunken i vanan att han knappt hängde med på träningen och det blev stora våta fläckar på linningen. Här pratade vi med barnet om varför vi inte ville att han skulle göra det men jag förstår ju varför han gjorde det, det blev en trygghetsgrej i det okända som sedan utvecklade sig till en vana. Han sa också ibland att han inte alls hade gjort det men spåren var ju rätt tydliga... Vanan försvann helt efter ett tag men jag tror inga straff i världen hade gjort någon skillnad. Barnet blev tryggare i det okända, påmindes vid tillfällena och insåg sedan själv att det inte var en bra vana och då blir det lättare att sluta.

Jag tycker att det låter hemskt att barnet väljs bort av kompisar på grund av något sådant, är det verkligen hela anledningen?

 

[95johsv]

Jag har ju gjort så nu att jag alltid erbjuder ersättning. Partner är med på det också. Trots att vi säger exakt så, hör du tuggar ta detta istället så får vi till svar, tuggar inte. Sedan är cirkusen igång för barnet slutar inte där utan blir arg allt som oftast. Kompisar berättar att det händer med dem också. Då inte om tuggandet utan annat, barnet kör på sitt spår. Tror det är det som gör att de ytliga vännerna och bekanta försvinner iväg?

 

[Alexandra_W]

Jag har ju gjort så nu att jag alltid erbjuder ersättning. Partner är med på det också. Trots att vi säger exakt så, hör du tuggar ta detta istället så får vi till svar, tuggar inte. Sedan är cirkusen igång för barnet slutar inte där utan blir arg allt som oftast. Kompisar berättar att det händer med dem också. Då inte om tuggandet utan annat, barnet kör på sitt spår. Tror det är det som gör att de ytliga vännerna och bekanta försvinner iväg?

Vad svarar nu vidare? Det är svårt få bränsle till ilskan om ni bara lugnt konstaterar att saken är utagerad och ta vaddetnuär istället. Kastar ungen ersättningsgrejen över rummer så må så vara. Strunta i det. Börjar barnet tugga igen, repetera.

Börja inte dividera om "jag såg att du tuggade!" - barnet: gjorde jag inte alls!, du: Jag vet att du gjorde det etc.
Då borde ilskan självdö när den inte får bränsle och det inte blir diskussion.

 

[95johsv]

Jag är alltså int

Vad svarar nu vidare? Det är svårt få bränsle till ilskan om ni bara lugnt konstaterar att saken är utagerad och ta vaddetnuär istället. Kastar ungen ersättningsgrejen över rummer så må så vara. Strunta i det. Börjar barnet tugga igen, repetera.

Börja inte dividera om "jag såg att du tuggade!" - barnet: gjorde jag inte alls!, du: Jag vet att du gjorde det etc.
Då borde ilskan självdö när den inte får bränsle och det inte blir diskussion.

Vi dividerar inte. Bara erbjuder annat. Blir barnet arg får den bli det vi svarar inte mer än här har du * att tugga på. Gåt tillbaka till vad vi gjorde. Problemet är när det beteendet kommer med andra barn. Tror det är det som gör att vissa vänner försvinner.

 

[Alexandra_W]

Ja det kan nog påverka. Samtidigt kan ni kanske inte göra så mycket åt det mer än om barnet själv tar upp att det saknar vänner/vänner drar sig undan föra fram "teorin" att det kanske kan bero på att - och så lägga förklaringen på barnnivå och utan skuld.

 

[95johsv]

Ja det kan nog påverka. Samtidigt kan ni kanske inte göra så mycket åt det mer än om barnet själv tar upp att det saknar vänner/vänner drar sig undan föra fram "teorin" att det kanske kan bero på att - och så lägga förklaringen på barnnivå och utan skuld.

Nej det är ju så. Vill ju helst lösa allt... Dock inget bra framigenom.