Min man är död

[Kilauea]

Dina ord är så ärliga, varma men ändå smärtsamma med sorgen ni bär.
Ni verkar ha bra uppslutning runt er .

 

[stjarnhimmel]

En bra dag.
Jag har varit lite emotionellt avstängd. Fixat listor på allt som ska göras. På vilka jag ska be om hjälp med vad. Har bestämt mig för att be om- och ta emot hjälp från alla som erbjuder. Jag ska orka och räcka till för mina barn. Det är det viktigaste. Det enda.

De stora är där nere. Käbblar. Tjafsar. Vänskapligt. Kärleksfullt. Diskar. Umgås.

Jag sitter uppe med minsta som somnat på madrassen i vardagsrummet. Vi sover här, jag och flickorna. Vill vara nära. Dubbelsängen i sovrummet där han låg kan vi inte sova i. Den måste kanske slängas. Eller i varje fall saneras. Det är som det är. Vi har en skön hörnsoffa i vardagsrummet. Där sover jag och stora V. Lilla v på madrass nedanför. Killarna i respektive rum.

Fin energi idag. Vänner som kommit och gått. I hög person och i telefonen. Syster och mamma som fixar. Kommer med mat.
Mina hästvänner har gjort upp en ordning och meddelat mig; jag hör av mig till den personen som roddar ihop gänget och fixar. Jag tog dem på orden och bad om hjälp med hagbygge. Var planerat till denna veckan när jag är ledig och behöver göras då vinterfodret tryter.

Vår bästa vän är sambandscental för Js stora vänkrets. Han åkte till en vän och bad om hjälp med bilarna för min räkning. Hur göra? Besiktning. Ska vi ställa av en bil? Sälja? Spara till äldsta A att han gjort efter lumpen?
Alla ska få göra det de är bra på. Tror att det känns skönt att få hugga i och hjälpa till...

Nu är energin slut. Ångest och smärta kryper uppåt och pockar på. Tänker på dagen. På all kärlek som omsluter oss. På hur många min J berörde. Hur många som älskar honom. På vilken fantastisk person han var. Tittar i gamla album som han fixat och sparat. Från tonåren.

Som vi har älskat. Livet. Barnen. Vännerna. Varandra.
Det finns foton på oss från 1993. Då tog han studenten. Jag var 17. Hade gått ut 2:an i gymnasiet... Han var 18.

Lilla v ropade på mig i morse från toa. Jag kom, beredd att leverera toapapper eller nåt.
"Mamma", sa hon, "Hur ska vi göra när det är din födelsedag? Vem ska köra bilen med alla presenter i???" Frågor som kommer. I stort och i smått. Ledsnad. Lek. Sorgen är verkligen randig för de små, som man säger.
Stora V var i skolan någon timme. Sedan blev det för jobbigt. "Alla ljud var så starka och skarpa. Jag kunde inte sortera eller koncentrera mig" sa hon. Jag svarade att det är så i sorgen. Den tar så mycket energi.
Hon var på stan med en kompis på eftermiddagen några timmar. Det var skönt, tyckte hon, men hon var trött när hon kom hem.
Nu vila. Dricker ett glas Cava. Ska ut till hästarna snart.

Så vackert du skriver. Så fint och kärleksfullt om er familj och vänner.
Känns så futtigt att beklaga men... vi tänker på er

 

[Tualma]

Sorgen och ångesten kom ut i tjut nyss. Stora V som låg där nere i vårt "nya" fina vardagsrum kom upp och fick trösta. Jag tänkte ringa någon men det gick över. Frågade henne om det kändes bättre om jag ringde någon vuxen och sa förlåt för att hon fick trösta. Men sa också att det bara är sorgen som måste ut och att det är ok. Hon sa att det kändes ok och frågade om hon kunde gå ner igen. Helvetes jävla skit. Jag vill inte vara med om det här. Jag vill inte att mina barn ska gå igenom det här.

 

[YlvaG]

Buke är ju fantastiskt ändå. Jag beklagar sorgen så. Vilken chock det måste varit.

 

[TeamLundVer]

Sorgen och ångesten kom ut i tjut nyss. Stora V som låg där nere i vårt "nya" fina vardagsrum kom upp och fick trösta. Jag tänkte ringa någon men det gick över. Frågade henne om det kändes bättre om jag ringde någon vuxen och sa förlåt för att hon fick trösta. Men sa också att det bara är sorgen som måste ut och att det är ok. Hon sa att det kändes ok och frågade om hon kunde gå ner igen. Helvetes jävla skit. Jag vill inte vara med om det här. Jag vill inte att mina barn ska gå igenom det här.

Att dina barn ser dig ledsen är inget fel. Det visar dem att det är okej att vara ledsen och visa det.

Vad fint av din dotter att komma upp och trösta, ni har gjort ett bra jobb

 

[Tualma]

Att dina barn ser dig ledsen är inget fel. Det visar dem att det är okej att vara ledsen och visa det.

Vad fint av din dotter att komma upp och trösta, ni har gjort ett bra jobb

TACK. Jag känner mig så usel. Det är inte barnens jobb att trösta. Det är MITT!

 

[Tualma]

Hon är ju bara 12 år... ❤

 

[TeamLundVer]

TACK. Jag känner mig så usel. Det är inte barnens jobb att trösta. Det är MITT!

Jag tror våra barn blir bättre människor av att få se oss visa alla känslor. samtidigt förstår jag din känsla av att vilja beskydda dina barn men det finns ingen anledning för dig att känna dig usel.

 

[Tualma]

Jag tror våra barn blir bättre människor av att få se oss visa alla känslor. samtidigt förstår jag din känsla av att vilja beskydda dina barn men det finns ingen anledning för dig att känna dig usel.

Så hade jag tänkt och svarat om det gällt någon annan. Du har så rätt. Men instinkterna är starka... ❤

 

[Mineur]

TACK. Jag känner mig så usel. Det är inte barnens jobb att trösta. Det är MITT!

Jag har inte varit med om något ens i närheten av det ni går igenom, men däremot var min storebror väldigt sjuk när jag var just 12 år gammal. Då fick jag en gång trösta pappa när det slutligen brast för honom efter ett besök på sjukhuset. Även om pappa tyckte det var väldigt jobbigt själv, och precis som du bad om ursäkt efteråt, minns jag att jag som barn tyckte att det kändes ganska skönt och fint att kunna vara där för honom även om det såklart var väldigt tufft också. Han var (är) ju alltid där för mig när jag är ledsen, så det kändes bra att kunna "ge tillbaka" lite.

 

[Tualma]

Jag har inte varit med om något ens i närheten av det ni går igenom, men däremot var min storebror väldigt sjuk när jag var just 12 år gammal. Då fick jag en gång trösta pappa när det slutligen brast för honom efter ett besök på sjukhuset. Även om pappa tyckte det var väldigt jobbigt själv, och precis som du bad om ursäkt efteråt, minns jag att jag som barn tyckte att det kändes ganska skönt och fint att kunna vara där för honom även om det såklart var väldigt tufft också. Han var (är) ju alltid där för mig när jag är ledsen, så det kändes bra att kunna "ge tillbaka" lite.

Tack. Så fint att få ditt barnaperspektiv på det....

 

[Fibusen]

Vill bara flika in med att det är jättebra att du tar emot all hjälp du kan få nu. Hade någon av mina vänner gått igenom en stor sorg såhär så hade jag varit överlycklig om jag kunde hjälpa till rent praktiskt. Jag är tyvärr urusel på att trösta. Jag finns där men jag kan bli tyst, för jag vet inte vad jag ska säga och jag är rädd att säga någon som kommer ut eller tolkas fel. Skulle jag istället få hugga in och göra något praktiskt så hade jag känt mig nyttig, och att jag faktist tröstar, fast på ett annat sätt.

Så, se till att fortsätt ta emot hjälp, jag lovar att det är ingen som tycker att det är besvärligt, utan tvärt om.

Och du, du gör ett toppenjobb! Klanka inte ner på dig själv. Det gör inget att barnen får trösta dig, ni får hjälpas åt att trösta varandra. Mitt i all sorg och elände så är du alldeles tillräcklig. Stor kram på dig!

 

[Tualma]

Vill bara flika in med att det är jättebra att du tar emot all hjälp du kan få nu. Hade någon av mina vänner gått igenom en stor sorg såhär så hade jag varit överlycklig om jag kunde hjälpa till rent praktiskt. Jag är tyvärr urusel på att trösta. Jag finns där men jag kan bli tyst, för jag vet inte vad jag ska säga och jag är rädd att säga någon som kommer ut eller tolkas fel. Skulle jag istället få hugga in och göra något praktiskt så hade jag känt mig nyttig, och att jag faktist tröstar, fast på ett annat sätt.

Så, se till att fortsätt ta emot hjälp, jag lovar att det är ingen som tycker att det är besvärligt, utan tvärt om.

Och du, du gör ett toppenjobb! Klanka inte ner på dig själv. Det gör inget att barnen får trösta dig, ni får hjälpas åt att trösta varandra. Mitt i all sorg och elände så är du alldeles tillräcklig. Stor kram på dig!

Så klokt och fint. Tack. Ja, det är så jag tänker med vännerna utifrån när jag själv varit vän. Inte vågat närma mig... vad ska man säga liksom... ? Nu är jag noga med att säga till alla att de inte behöver fundera på vad de ska säga eller hur de ska agera. Det finns inga rätt eller fel i detta. Vill man komma över så bara kom! Orkar vi pratar vi lite strunt, eller så berättar jag om vad som hänt, eller så går vi ut med hunden och är tysta eller lyssnar på musik. Nån fixar mat. Spikar upp en spegel. Klipper gräs.... allt är kärlek. Viktigt. Rätt...

 

[Sel]

Även som vuxet "barn" tycker jag det känns otroligt viktigt och varmt när jag får vara där och trösta mina föräldrar. Jag älskar dem ju, nu och då.. och man sörjer i olika stunder ibland.

Du beskriver er familj så vackert och målande, det går att känna kärleken i orden. Ni klarar det här tillsammans.

 

[Tualma]

Även som vuxet "barn" tycker jag det känns otroligt viktigt och varmt när jag får vara där och trösta mina föräldrar. Jag älskar dem ju, nu och då.. och man sörjer i olika stunder ibland.

Du beskriver er familj så vackert och målande, det går att känna kärleken i orden. Ni klarar det här tillsammans.

Tack för kloka ord.

 

[Asko]

En bra dag.
Jag har varit lite emotionellt avstängd. Fixat listor på allt som ska göras. På vilka jag ska be om hjälp med vad. Har bestämt mig för att be om- och ta emot hjälp från alla som erbjuder. Jag ska orka och räcka till för mina barn. Det är det viktigaste. Det enda.

De stora är där nere. Käbblar. Tjafsar. Vänskapligt. Kärleksfullt. Diskar. Umgås.

Jag sitter uppe med minsta som somnat på madrassen i vardagsrummet. Vi sover här, jag och flickorna. Vill vara nära. Dubbelsängen i sovrummet där han låg kan vi inte sova i. Den måste kanske slängas. Eller i varje fall saneras. Det är som det är. Vi har en skön hörnsoffa i vardagsrummet. Där sover jag och stora V. Lilla v på madrass nedanför. Killarna i respektive rum.

Fin energi idag. Vänner som kommit och gått. I hög person och i telefonen. Syster och mamma som fixar. Kommer med mat.
Mina hästvänner har gjort upp en ordning och meddelat mig; jag hör av mig till den personen som roddar ihop gänget och fixar. Jag tog dem på orden och bad om hjälp med hagbygge. Var planerat till denna veckan när jag är ledig och behöver göras då vinterfodret tryter.

Vår bästa vän är sambandscental för Js stora vänkrets. Han åkte till en vän och bad om hjälp med bilarna för min räkning. Hur göra? Besiktning. Ska vi ställa av en bil? Sälja? Spara till äldsta A att han gjort efter lumpen?
Alla ska få göra det de är bra på. Tror att det känns skönt att få hugga i och hjälpa till...

Nu är energin slut. Ångest och smärta kryper uppåt och pockar på. Tänker på dagen. På all kärlek som omsluter oss. På hur många min J berörde. Hur många som älskar honom. På vilken fantastisk person han var. Tittar i gamla album som han fixat och sparat. Från tonåren.

Som vi har älskat. Livet. Barnen. Vännerna. Varandra.
Det finns foton på oss från 1993. Då tog han studenten. Jag var 17. Hade gått ut 2:an i gymnasiet... Han var 18.

Lilla v ropade på mig i morse från toa. Jag kom, beredd att leverera toapapper eller nåt.
"Mamma", sa hon, "Hur ska vi göra när det är din födelsedag? Vem ska köra bilen med alla presenter i???" Frågor som kommer. I stort och i smått. Ledsnad. Lek. Sorgen är verkligen randig för de små, som man säger.
Stora V var i skolan någon timme. Sedan blev det för jobbigt. "Alla ljud var så starka och skarpa. Jag kunde inte sortera eller koncentrera mig" sa hon. Jag svarade att det är så i sorgen. Den tar så mycket energi.
Hon var på stan med en kompis på eftermiddagen några timmar. Det var skönt, tyckte hon, men hon var trött när hon kom hem.
Nu vila. Dricker ett glas Cava. Ska ut till hästarna snart.

Måste bara säga att du är fantastisk som öppnar dig för all hjälp och ber om den dessutom. Det är så lätt att man stänger in sig eller vilja vara stark mitt i en katastrof. Det är istället starkt att kunna luta sig mot andra och låta dem hjälpa du skriver så klokt om att det viktigaste just nu och så berörande

 

[Enya]

Jag beklagar verkligen att du och barnen behöver gå igenom detta! Så oerhört orättvist och jobbigt och hemskt för er!

Jag vet vad ni går igenom, ögonen har fyllts med tårar av dina fina och beskrivande inlägg, jag känner igen mig så väl i det du känner, och förstår vad du har framför dig nu. Men så fint du sätter ord på dina känslor, så viktigt att du gör just det- skriver och sätter ord på allt det tunga och svåra, och så oerhört bra att du ber om hjälp av dina nära och kära! Det är en bumpig tid ni har framför er, men den blir lättare att hantera med all den kärlek som omsluter er.

Detta fixar du!
Detta fixar ni!
Så mycket kärlek som verkar finnas hos er, i er familj, och det är den viktigaste ingrediensen, tror jag, för att orka ta sig igenom en sådan här sak. Och mitt i allt det här finns ändå din man, inom dig, med dig. Det är kanske ingen tröst i dag just, men kanske blir det det sedan för dig.

 

[Tualma]

Beklagar verkligen
Ja, buke finns alltid här, var ovärderligt när min son gick bort för 8 år sen. Här kan man haspla ur sig sånt som inte går att säga till andra, och få chansen att läka med enorm stöttning.
Det finns inget rätt eller fel i sorg, du äger dina känslor, hur de än kommer att yttra sig

Jag minns det också, @ Texas.
Tack för fina rörande ord. Det är ju inget man önskar någon, och ens barn, det värsta, värsta av allt...

 

[Tualma]

Jag beklagar verkligen att du och barnen behöver gå igenom detta! Så oerhört orättvist och jobbigt och hemskt för er!

Jag vet vad ni går igenom, ögonen har fyllts med tårar av dina fina och beskrivande inlägg, jag känner igen mig så väl i det du känner, och förstår vad du har framför dig nu. Men så fint du sätter ord på dina känslor, så viktigt att du gör just det- skriver och sätter ord på allt det tunga och svåra, och så oerhört bra att du ber om hjälp av dina nära och kära! Det är en bumpig tid ni har framför er, men den blir lättare att hantera med all den kärlek som omsluter er.

Detta fixar du!
Detta fixar ni!
Så mycket kärlek som verkar finnas hos er, i er familj, och det är den viktigaste ingrediensen, tror jag, för att orka ta sig igenom en sådan här sak. Och mitt i allt det här finns ändå din man, inom dig, med dig. Det är kanske ingen tröst i dag just, men kanske blir det det sedan för dig.

Tack för ditt fina, empatiska och medkännande inlägg. Jag förstår att du gått igenom något liknande. Tack för att du delar med dig och skriver så fint och trösterikt. Tack. Tack. ❤

 

[Tualma]

Jag kan inte somna om. Hann nog sova en tio minuter - en kvart eller så, innan hunden väckte mig (se annan tråd ).
Jag önskar att någon kunde vagga mig till sömns...
Jag känner mig så ensam...