Så otroligt tufft för dig att vara ensam med alla era fina barn. Skönt att du tar emot hjälp, det behöver ni just nu
. Det måste få vara okej att visa sorg nu. Visa att man är ledsen. Det är så olika i hur man hanterar sorgen, och alla sätt måste vara okej.
Min sambo förlorade sin bror precis i början av vårt förhållande. De var fyra syskon. De har alla, inklusive föräldrarna, hanterat sorgen olika. Min sambo uppehöll sig med jobb, men har kunnat prata om sin bror. En syster ville absolut inte prata om det. Deras mamma hade väldigt svårt att hitta en väg ut ur sorgen och ältande mycket. Hennes väg för att komma vidare var att gå till ett medium. Där fann hon tröst och kände sig nära honom. Vi andra har följt med dit och det har varit jättefina upplevelser. Det är bara en av systrarna som inte klarat av det. För henne blev istället kärnfamiljen väldigt viktig och har nog hanterat sorgen mycket i att det under flera år var otroligt viktigt att alla var närvarande vid födelsedagar och högtider. Båda föräldrarna skulle vara där, trots att de egentligen var skilda. Allt har varit olika vägar för att bearbeta och komma vidare i sin sorg, och allt är okej. Brodern glöms ju inte bort bara för att det nu gått 13 år. Han fyller i helgen och då ska han självklart firas med fika och besök i den fina minneslunden.
Nu blev detta ett väldigt svammel, och jag ber om ursäkt. Jag tycker mig ändå se att ni hanterar sorgen lite olika i er familj också. Det är så det ska vara, och oavsett är det okej att visa känslor åt alla håll.
Ta hand om er!