Min man är död

[Tualma]

Mamma plockade liljekonvaljer.

 

[Tualma]

Jag tycker det känns otroligt fint och starkt att du orkar möta så pass många i sin sorg mitt i din egen. Jag har någon föreställning om att jag inte skulle orka prata mer än en kort stund och sedan bli helt utmattad.
Självklart skulle jag uppskatta om de kom förbi och visade sin uppskattning för min man, men att orka prata minnen redan...

Jag har aldrig varit med om något i närheten av detta, så det kanske inte alls stämmer, men det känns som sagt fint.

Jag känner mig otroligt trött, men får energi när folk kommer förbi . När mina jobbarkompisar var här pratade jag som en forcerad duracellkanin i en timme. När Js gamla jobbarkompis var här i går eftermiddag låg jag kvar i soffan med filt och vi pratade sakta och grät. Så det är ju olika hela tiden. Och så får det vara. Men jag vill inte att det ska vara ett hjärta på fejjan och sen går folk vidare, liksom. Det är viktigt och fint att få mötas i sorgen. Att få dela hur andra sett på J. Hur han har spelat roll i så många liv. Viktigt för barnen att se. De behöver ju inte vara med. Men de ser att folk kommer. Och bryr sig om...

 

[Tajger]

Min man dog idag vid kl strax efter 11. Plötsligt Hjärtstillestånd.
Jag och barnen (6-19 år) har nära och kära hos oss, men kanske behöver kära Buke också..

Känner med er Kram

 

[Tualma]

Vår son lillebror J var så ledsen för sina systrar. Han sa till sin mormor att "jag och A har ju fått ha pappa i 19 och nästan 17 år. Flickorna är ju så små... "

Minsta v sa redan i söndags eller i måndags att hon ska lägga pappas keps på (i?) kistan...
Hon sa också att hon vill att pappa ska begravas i kyrkan här, bara två km bort. Vi ser den härifrån och hör kyrkklockorna här... När vi flyttade hit för tre år sedan så sa hon titta slottet! Varje dag när vi åkte förbi kyrkan...
Stora V har tänt ljus i vårt sovrum varje dag och lagt hans solbrillor bredvid ljuset...

 

[athena_arabians]

Vår son lillebror J var så ledsen för sina systrar. Han sa till sin mormor att "jag och A har ju fått ha pappa i 19 och nästan 17 år. Flickorna är ju så små... "

Minsta v sa redan i söndags eller i måndags att hon ska lägga pappas keps på (i?) kistan...
Hon sa också att hon vill att pappa ska begravas i kyrkan här, bara två km bort. Vi ser den härifrån och hör kyrkklockorna här... När vi flyttade hit för tre år sedan så sa hon titta slottet! Varje dag när vi åkte förbi kyrkan...
Stora V har tänt ljus i vårt sovrum varje dag och lagt hans solbrillor bredvid ljuset...

Jag säjer som så många andra, vilka fina barn du och din man skapat

 

[Kilauea]

Vår son lillebror J var så ledsen för sina systrar. Han sa till sin mormor att "jag och A har ju fått ha pappa i 19 och nästan 17 år. Flickorna är ju så små... "

Minsta v sa redan i söndags eller i måndags att hon ska lägga pappas keps på (i?) kistan...
Hon sa också att hon vill att pappa ska begravas i kyrkan här, bara två km bort. Vi ser den härifrån och hör kyrkklockorna här... När vi flyttade hit för tre år sedan så sa hon titta slottet! Varje dag när vi åkte förbi kyrkan...
Stora V har tänt ljus i vårt sovrum varje dag och lagt hans solbrillor bredvid ljuset...

När min pappa dog, pga sjukdom, så var jag och tittade på honom i kistan och la ner ett brev mm som kändes rätt för mig att ge honom.
Så visst brukar man kunna lägga saker i kistan .

 

[Ninnurur]

Vi la saker både i och på kistan. Sambon var väldigt engagerad i ett LAN här och hade sparat alla sina entréband från dem. De la jag på kistan istället för handblomma.

 

[Kiwifrukt]

Jag är helt övertygad om att i er fina familj så kommer minnet av din man hållas levande, även för dina yngre barn.

Det går inte alls att jämföra, men jag miste morfar och farmor inom loppet av ett år. På mammas sida fanns yngre kusiner, som var sex år när morfar dog. Där har morfar fortsatt vara en del av livet, alla har pratat om honom och framför allt ville mormor att vi skulle fortsätta prata. Minnas. Skratta åt tokiga saker han gjort. Självklart har jag helt andra minnen av morfar, jag fick ha honom i nästan trettio år och han var fortfarande yngre när jag var barn, men mina kusiner har genom att vi pratar fått en bild av morfar hur han var förut, innan han blev gubben med rullatorn som de mest har svaga minnen av (de är tolv idag).

När farmor dog ville varken farfar, pappa eller pappas bröder prata om det. Pappa har pratat lite om det hemma, eller med någon av farmors syskon, men hon städades liksom bort och sen fick ingen prata om det mer. På den sidan finns inga småbarn så alla har ju så klart sina minnen av farmor ändå, men hade det varit där de små kusinerna fanns hade nog deras minnen bleknat betydligt fortare än när folk pratar om det.

 

[Lazy Lady]

Vår son lillebror J var så ledsen för sina systrar. Han sa till sin mormor att "jag och A har ju fått ha pappa i 19 och nästan 17 år. Flickorna är ju så små... "

Minsta v sa redan i söndags eller i måndags att hon ska lägga pappas keps på (i?) kistan...
Hon sa också att hon vill att pappa ska begravas i kyrkan här, bara två km bort. Vi ser den härifrån och hör kyrkklockorna här... När vi flyttade hit för tre år sedan så sa hon titta slottet! Varje dag när vi åkte förbi kyrkan...
Stora V har tänt ljus i vårt sovrum varje dag och lagt hans solbrillor bredvid ljuset...

När vår dotter dog så fick hon ett guldhjärta i halsbandet, en snutte ifrån mormor och morfar och farmor och farfar en liten docka med sig i sin kista. Vi tyckte alla att det kändes fint att hon fick med sej det

Vi kan se kyrktornen och kyrkogården hemifrån, känns fint att bara kunna lyfta blicken och tänka på henne.

 

[Tualma]

När vår dotter dog så fick hon ett guldhjärta i halsbandet, en snutte ifrån mormor och morfar och farmor och farfar en liten docka med sig i sin kista. Vi tyckte alla att det kändes fint att hon fick med sej det

Vi kan se kyrktornen och kyrkogården hemifrån, känns fint att bara kunna lyfta blicken och tänka på henne.

Så vackert och sorgligt så att jag går sönder ❤. Tack för att du delade med dig❤.

 

[Lazy Lady]

Så vackert och sorgligt så att jag går sönder ❤. Tack för att du delade med dig❤.

Vi har alla våra sorger
Alla gör så som det passar sin familj och sitt hjärta. Man ångrar aldrig att man gjorde för mycket eller hur man ska säga

 

[Ray]

Vår son lillebror J var så ledsen för sina systrar. Han sa till sin mormor att "jag och A har ju fått ha pappa i 19 och nästan 17 år. Flickorna är ju så små... "

Minsta v sa redan i söndags eller i måndags att hon ska lägga pappas keps på (i?) kistan...
Hon sa också att hon vill att pappa ska begravas i kyrkan här, bara två km bort. Vi ser den härifrån och hör kyrkklockorna här... När vi flyttade hit för tre år sedan så sa hon titta slottet! Varje dag när vi åkte förbi kyrkan...
Stora V har tänt ljus i vårt sovrum varje dag och lagt hans solbrillor bredvid .

Min pappa hade en svart cowboyhatt från Texas som han gick runt med. Den hade han med sig i kistan! Det går hur bra som helst.
Vi hade en icke kyrklig begravning som vi hade skräddarsytt efter vad han tyckte om. Det var väldigt fint att känna att det liksom var HAN.
Om jag känner mig ledsen och i gråtläge så är det bara att spela den musiken. Känns lite som att man plötsligt är nära varandra då?

 

[Sel]

Min älskade morbror dog plötsligt och alldeles för tidigt, vi stod varandra otroligt nära och hade gått igenom mycket ihop. Jag kunde inte närvara vid begravningen, men hade skrivit ett personligt brev om vilken fantastisk människa han var för mig - och mamma ställde upp det som ett öppet brev tillsammans med ett foto på mig och hundarna (som han avgudade) som folk kunde läsa om de ville.
Jag vet faktiskt inte vad som hände med brevet sedan, men det finsn så många olika sätt att delta på, att visa kärlek och sorg på.

Buke är så himla fantastiskt, och Du är så otrolig som orkar dela med dig så öppet @Tualma. Vilken underbar familj, jag är så ledsen att det här skulle hända er!

 

[Kilauea]

Min pappa hade en svart cowboyhatt från Texas som han gick runt med. Den hade han med sig i kistan! Det går hur bra som helst.
Vi hade en icke kyrklig begravning som vi hade skräddarsytt efter vad han tyckte om. Det var väldigt fint att känna att det liksom var HAN.
Om jag känner mig ledsen och i gråtläge så är det bara att spela den musiken. Känns lite som att man plötsligt är nära varandra då?

Pappa fick med sig ridhjälm och ridspö på kistan, vi la dit dom på begravningen. Vi hade också borgerlig begravning och det blev också så helt rätt och han hade nog varit nöjd om han vetat.

 

[Gnist]

Vår son lillebror J var så ledsen för sina systrar. Han sa till sin mormor att "jag och A har ju fått ha pappa i 19 och nästan 17 år. Flickorna är ju så små... "

Minsta v sa redan i söndags eller i måndags att hon ska lägga pappas keps på (i?) kistan...
Hon sa också att hon vill att pappa ska begravas i kyrkan här, bara två km bort. Vi ser den härifrån och hör kyrkklockorna här... När vi flyttade hit för tre år sedan så sa hon titta slottet! Varje dag när vi åkte förbi kyrkan...
Stora V har tänt ljus i vårt sovrum varje dag och lagt hans solbrillor bredvid ljuset...

När lillebror dog i vintras, så dekorerades kistan med vintertema och de flesta lämnade en tomte på kistan istf ros. Dessa tomtar stoppades sedan ner till honom.

Han älskade jul, dog 2'a december och begravdes i mellandagarna, så det var det finaste farväl vi kunde ge honom.

Finns inga rätt eller fel, man gör vad som känns bäst, mest rätt och då blir det fint, personligt och mitt i den skrikande sorgen också ett fint minne som ni alla bär med er genom livet.

 

[Tualma]

Kvinno-(plus lite man-)kraft. Hagbygge.

 

[Tualma]

Full kyl...

 

[hastflicka]

Jag tycker det känns otroligt fint och starkt att du orkar möta så pass många i sin sorg mitt i din egen. Jag har någon föreställning om att jag inte skulle orka prata mer än en kort stund och sedan bli helt utmattad.
Självklart skulle jag uppskatta om de kom förbi och visade sin uppskattning för min man, men att orka prata minnen redan...

Jag har aldrig varit med om något i närheten av detta, så det kanske inte alls stämmer, men det känns som sagt fint.

Jag känner mig otroligt trött, men får energi när folk kommer förbi . När mina jobbarkompisar var här pratade jag som en forcerad duracellkanin i en timme. När Js gamla jobbarkompis var här i går eftermiddag låg jag kvar i soffan med filt och vi pratade sakta och grät. Så det är ju olika hela tiden. Och så får det vara. Men jag vill inte att det ska vara ett hjärta på fejjan och sen går folk vidare, liksom. Det är viktigt och fint att få mötas i sorgen. Att få dela hur andra sett på J. Hur han har spelat roll i så många liv. Viktigt för barnen att se. De behöver ju inte vara med. Men de ser att folk kommer. Och bryr sig om.

Sa gar det till har i USA. Familj, vanner, och bekanta tar med nagot (vanligaste en casserole, "ugns grattinerad"?) ratt som latt kan frysas da det blir sa manga. Om de sorjande vill sover folk over, eller kommer och bara sitter och pratar, sitter tysta, eller hjalper till med det som behovs/kan goras av andra.
Jag har alltid tyckt att det ar sa oerhort fint ... och ar sa glad att fa hora at @Tualma verkligen uppskattar det. Precis sa har jag uppfattat nar jag deltagit som van/bekant.

 

[Tualma]

Det låter sjukt, men har haft två fantastiskt fina dagar. Om än oändligt sorgefyllda så klart.
La ut det här på fb nyss...
https://m.facebook.com/sannah.larss...813521444:::ftmd_400706.111111l&__tn__=*s*s-R

 

[Fille]

Det låter sjukt, men har haft två fantastiskt fina dagar. Om än oändligt sorgefyllda så klart.
La ut det här på fb nyss...
https://m.facebook.com/sannah.larsson.3#!/story.php?story_fbid=8627927807233005&id=100000476138500&m_entstream_source=timeline&refid=17&_ft_=mf_story_key.8627927807233005:top_level_post_id.8627927807233005:tl_objid.8627927807233005:content_owner_id_new.100000476138500:throwback_story_fbid.8627927807233005:story_location.4rofile_id.100000476138500rofile_relationship_type.1:actrs.100000476138500:thid.100000476138500:306061129499414:2:0:1654066799:-336997756813521444:::ftmd_400706.111111l&__tn__=*s*s-R

Går tyvärr inte att öppna länken, eller inte för mig i alla fall.

Man måste få ha bra dagar, trots sorg. Ibland känns det väldigt tabu, som om att man bara ska sitta hemma ensam och gråta och att det inte är okey att ha bra dagar.