Här harvar det på med Mr Ny. Som att dansa tango. Två steg fram och ett tillbaka. Tappar hoppet ibland. Är så jäkla trött på folk med ofärdigt bagage. Hur svårt kan det vara att avsluta något innan man går vidare???
Men han hör av sig, ringer osv. Vi träffas när det går. Men det kan ta upp till 2 veckor i mellanåt. Egentligen inget konstigt. Men vi är i helt fel fas.
Jag har varit singel i 3 år och är tokklar med singelliv, ex, har allt omkring mig i ordning och reda och när jag var redo att gå vidare DÅ började jag nätdejta.
Han är nyskild, även om han är klar mentalt med exet så är inte hans ex det alls!! Här pratar vi om total förnekelse, ovilja att gå vidare och en djup tro på att det ska bli de igen.
Jag förstår att man kan behöva gå varligt fram i början av en brytning med ett långt äktenskap. Men det finns gränser för hur mycket offer man får vara. Speciellt när man gör sig till offer inför sina barn.
Jag vill inte smyga som en älskarinna. Just nu mörkas det för barn när han träffar mig för att det sköra exet inte ska få veta något och bryta ihop och dra med sig ungarna ner i måendet. Ungarna i sig hade nog tålt att höra att pappsen hade gått vidare säger han. Men exet......här är offerkofta och krokodiltårar.
Inte ett så kul och bekymmersfritt dejtande som jag ville ha.
Ena stunden känner jag mig ego som inte har tålamod att vänta ut det här. Å andra sidan har jag rensat och väntat i 3 år av mitt liv för att bli redo för att träffa någon seriöst och nu sitter jag lika fast i samma sits som innan pga den jag träffat inte gjorde sig klar innan han började dejta.
Men vi har det helt otroligt bra på alla plan när vi ses. Känns kanon. Men vi tappar farten mellan vi ses. Jag har lovat mig själv att ge detta lite tid....några veckor till. Då ska barnen börja bo hos mamman mer ( bor i dagsläget hos Mr Ny) och vi kan ses mer. Får se då hur det känns och vad det kan locka fram i båda av oss.
(Jag tror att jag har en massa såna hoppande gröna bollar i magen just nu).
