Mera dejting del.2

[Raderad medlem 6459]

Någonstans påvägen förväntar du dig då att din sexpartner slutar ha sex med andra eller har det skyddat med dessa? Jag tog upp det till diskussion, ingen kondom=inget sex med andra. Jag vill inte gissa och anta med min hälsa.

Jag tycker sånt är rätt enkelt faktiskt. När jag har träffat någon mer regelbundet och vi bestämt för att köra oskyddat, efter tester, så har vi ju bägge två förstått vad det innebär - se till att inte smitta varandra. Dvs, antingen ligger man inte med andra eller så skyddar man sig när man ligger med andra. Easy peasy.

 

[Petruska]

Ja, om en sexuell relation visar sig bli regelbunden och varaktig, föreslår jag att vi ser till att inte smitta varandra.

Inte som ett sätt att villkora vad den andra gör utan mer som ett praktiskt förslag.

Säker kan man givetvis aldrig vara utan att skydda sig alltid, men så är ju livet. Jag är inte skräckslagen för varje liten smittrisk när det gäller någon sjukdom.

 

[monster1]

Ja, om en sexuell relation visar sig bli regelbunden och varaktig, föreslår jag att vi ser till att inte smitta varandra.

Inte som ett sätt att villkora vad den andra gör utan mer som ett praktiskt förslag.

Säker kan man givetvis aldrig vara utan att skydda sig alltid, men så är ju livet. Jag är inte skräckslagen för varje liten smittrisk när det gäller någon sjukdom.

Just HIV är jag ganska nojjig med kanske för att jag är uppväxt under den perioden då det var ett väldigt pådrag om just HIV och andra typer av sexuellt överförbara sjukdomar, kanske för att de sällan ger symptom hos mannen men kan ge väldiga problem hos kvinnan. Eller så är det bara för att man blivit i bankad att det är jätteviktigt att skydda sig från det man gick på högstadiet.

 

[monster1]

Jag tycker sånt är rätt enkelt faktiskt. När jag har träffat någon mer regelbundet och vi bestämt för att köra oskyddat, efter tester, så har vi ju bägge två förstått vad det innebär - se till att inte smitta varandra. Dvs, antingen ligger man inte med andra eller så skyddar man sig när man ligger med andra. Easy peasy.

Jag har varit testad sedan tidigare och aldrig behövt göra det som ett "gemensamt" ställningstagande, men jag antar att det fungerar lika bra som att bara ta upp ämnet. Vi har faktiskt även pratat om vad vi skulle göra om jag blev gravid.

 

[Petruska]

Om jag verkligen nojade över sexuellt överförbara sjukdomar, antar jag att jag alltid skulle se till att skydda mig med kondom om en man är inblandad. Man kan ju rent krasst inte veta vad andra människor gör.

Men jag nojar inte. Jag gör realistiska riskbedömningar.

 

[Raderad medlem 6459]

@monster1

Ja, alltså, testerna har ju liksom inte gjorts gemensamt utan att vi båda två vet att vi inte haft oskyddat sex sedan vi testat oss, så vi vet att vi kan köra oskyddat utan problem . Min poäng är att monogamin har lite med saken att göra, egentligen. Sen kan jag ju givetvis bli smittad av nåt ändå, precis som nu när jag lever i en uttalat monogam relation men det är ju en risk man tar när man har oskyddat sex.

 

[monster1]

@monster1

Ja, alltså, testerna har ju liksom inte gjorts gemensamt utan att vi båda två vet att vi inte haft oskyddat sex sedan vi testat oss, så vi vet att vi kan köra oskyddat utan problem . Min poäng är att monogamin har lite med saken att göra, egentligen. Sen kan jag ju givetvis bli smittad av nåt ändå, precis som nu när jag lever i en uttalat monogam relation men det är ju en risk man tar när man har oskyddat sex.

Hur har du vetat det menar du om ni inte pratar om det?
Visst kan man bli smittad ändå, men risken minskar ju om man är testad och inte har sex med andra (eller med andra med skydd om man nu önskar det).

 

[Raderad medlem 6459]

Hur har du vetat det menar du om ni inte pratar om det?

Telepati

Nä, givetvis har vi ju pratat om det såklart, men vi har liksom inte sagt "imorgon går vi och testar oss". Det var så jag menade, sorry om jag var otydlig .

Visst kan man bli smittad ändå, men risken minskar ju om man är testad och inte har sex med andra (eller med andra med skydd om man nu önskar det).

Min poäng var mer att min kille kan lova monogami hur mycket som helst till mig, men ändå gå och ligga med andra på daglig basis utan att jag vet om det. Jag tror inte det, men jag vet ju inte. Vill jag verkligen minimera risken för att bli smittad av något måste jag ju alltså ha skyddat sex jämt, eller inte ha sex alls.

 

[monster1]

Telepati

Nä, givetvis har vi ju pratat om det såklart, men vi har liksom inte sagt "imorgon går vi och testar oss". Det var så jag menade, sorry om jag var otydlig .


Min poäng var mer att min kille kan lova monogami hur mycket som helst till mig, men ändå gå och ligga med andra på daglig basis utan att jag vet om det. Jag tror inte det, men jag vet ju inte. Vill jag verkligen minimera risken för att bli smittad av något måste jag ju alltså ha skyddat sex jämt, eller inte ha sex alls.

De flesta sexuellt överförbara sjukdomarna smittar ju även vid oralsex, jag gillar oralsex och vill inte avstå det enda tills vi är i en etablerad relation, det skulle ju kunna ta år. Alltså togs sexuellhälsa upp tidigt till diskussion.

Visst kan en partner ha sex med någon annan trots att man är i en vad man "monogam" relation, men det är ju lite skillnad mot det och att vara precis i början av ett dejtande. Då det kanske är mer vanligt att man testar lite olika partners.

 

[Brolinskan]

Long time no see. Tyvärr beror dte inte på att jag träffat mannen i mitt liv och därför inte varit inne, det beror snarare på att jag haft fullt upp med annat.
Det här med män tycks bara snurra ihop sig för mig. Det är en salig blandnig av fel killar, för många killar, ex och ointressanta killar. SUCK.

Hoppet växer ju inte heller när den dagliga skörden från HP bland annat innehåller detta (obs, allt från olika män..):
"Söt du är! Får man äta upp dig?"
"Får man nypa dina gulliga kinder?"
"Jag vill äta upp dig! hur är läget med dig bebis"
"Hallo där! Vilket fint specail komplment du hade skrivet.Har du haft en bra dag idag?"
"Du e så sexy att ja skulle låta dig stå o dansa på min mage,, kram"
"OOååh wow MEN herre Gud ,FAN man vill slå sig själv när man ser dig ...=) "
"hej fint leende å fin stor byst!"

Med mera med mera.
För att inte tala om de ändlösa "hej" jag får. Och då står dte ändå ganska utförligt att jag gillar intellekt och feminism och ogillar sexism. Men alltså, vuxna män som känner att det de ska skriva till en kvinna är "får man nypa dina gulliga kinder?"
tappar hoppet..

 

[Trani]

Just HIV är jag ganska nojjig med kanske för att jag är uppväxt under den perioden då det var ett väldigt pådrag om just HIV och andra typer av sexuellt överförbara sjukdomar, kanske för att de sällan ger symptom hos mannen men kan ge väldiga problem hos kvinnan. Eller så är det bara för att man blivit i bankad att det är jätteviktigt att skydda sig från det man gick på högstadiet.

Lite OT men jag är inte särskilt skraj för att få HIV. Idag i västvärlden så lever man ett fullgott liv och smittorisken är som jag har förstått det i princip obefintlig om man äter bromsmediciner. Klart att det inte är kul att få en kronisk sjukdom men det är inte slutet på ens liv eller sexliv.

(Jag tror att det är bra att HIV avdramatiseras en smula så att vi kan slopa den där puckade stigmatiseringen. Synd bara att lagstiftarna är så tröga.)

Det finns krasst sett andra könssjukdomar som kan ge "värre" effekter, som att man blir steril. Det hjälper inga bromsmediciner mot.

 

[emma74]

Smyger in och lämnar ett konstaterande att jag ska träffa killen jag träffat litegrann i sommar idag.

 

[TygerTyger]

Är det något man då säger till varandra, menar du?

Själv skulle jag nog bli ganska besvärad om någon började ha synpunkter på om jag har sex med andra eller inte. Jag ser det som min sak att besluta om, ingen annans.

Ja, när jag märker att jag börjar ha synpunkter på dejtens eventuella sexliv med andra så funderar jag på huruvida jag kan tänka mig att offra mitt eget. Kan jag det så föreslår jag förmodligen att vi slutar träffa andra på det sättet och så får han (har hittills bara dejtat män) ta ställning till det. Det vore så klart en möjlighet att ta upp frågan enkelsidigt, köra "Jag vill att du slutar ligga med andra" och se vad han säger om vad det skulle behöva innebära i form av motprestation, men det känns väl fräckt och därför har jag aldrig testat.
Edit: För att återknyta till diskussionen igår så skulle jag alltså förmodligen använda ord som "tillsammans" och/eller "pojkvän" snarare än "ligga med andra". Eventuellt finns det tydligare och därmed mer effektiva sätt att åstadkomma det önskade resultatet.

Naturligtvis är det upp till dig att besluta om sex med andra, men om du och jag hade dejtat så hade det varit en dealbreaker om du förbehöll dig rätten att fortsätta göra det löpande, på obestämd framtid. Då kanske det är lika bra att vi hade haft den diskussionen, blivit ömsesidigt besvärade på olika sätt och sedan kunnat "ge upp" innan vi hade slösat för mycket tid på varandra.

Ja, om en sexuell relation visar sig bli regelbunden och varaktig, föreslår jag att vi ser till att inte smitta varandra.

Inte som ett sätt att villkora vad den andra gör utan mer som ett praktiskt förslag.

Säker kan man givetvis aldrig vara utan att skydda sig alltid, men så är ju livet. Jag är inte skräckslagen för varje liten smittrisk när det gäller någon sjukdom.

Nej, när man väl haft diskussionen så utgår jag ifrån att det som bestämts också efterföljs. För att vara krass: Skulle det inte vara på det sättet så har jag hellre en otrogen partner och en STD än en otrogen partner, en STD och flera år av mitt liv förstört av svartsjuka och paranoida tankar.

 

[Petruska]

Ja, när jag märker att jag börjar ha synpunkter på dejtens eventuella sexliv med andra så funderar jag på huruvida jag kan tänka mig att offra mitt eget.

sedan kunnat "ge upp" innan vi hade slösat för mycket tid på varandra.

För mig skulle det snarare vara så att om jag kom på mig med att ha synpunkter på den andras sexliv, så skulle jag fråga mig varför i första hand. Sen beror ju resten på vad jag kommer fram till.

Det där med slösa tid förstår jag inte även om man ser det ofta i dejtingtrådarna. Om det är mysigt slösar man väl inte tid? Om man blir svartsjuk och paranoid är väl det problemet, inte tiden primärt?

 

[TygerTyger]

Det där med slösa tid förstår jag inte även om man ser det ofta i dejtingtrådarna. Om det är mysigt slösar man väl inte tid? Om man blir svartsjuk och paranoid är väl det problemet, inte tiden primärt?

För mig har tidsslöseri blivit en fråga ganska nyligen. Tidigare har jag varit nöjd med att glida runt som singel tills jag plötsligt träffat någon särskild person som jag inte vill vara utan och då har det i sig lett till att jag hamnat i ett förhållande. Det här med att aktivt söka en relation har jag ställt mig ganska frågande till. Nu sammanföll dock singelskap med 30+ och allvarlig brist på lämpliga kandidater i samtliga naturliga sociala sammanhang under en längre period. (För att vara ärlig är jag så här i efterhand inte helt säker på att tidigare partners har kunnat kallas just lämpliga heller, då hade jag kanske inte varit singel nu. )

Vid det här laget är jag ganska säker på att jag vill ha en partner att behålla länge och eventuellt även skaffa barn med, och sett ur det perspektivet så är det trist att upptäcka onödigt sent om någon av de jag silat fram på nätet visar sig ha inställningar som inte är kompatibla med mina. Visst kan man ha det mysigt med folk som det inte blir något mer med i längden, men eftersom det är just långsiktiga som mina mål är så vill jag inte lägga tid på saker som inte har i alla fall potential att bli det. Är det konstigt?

 

[Petruska]

Visst kan man ha det mysigt med folk som det inte blir något mer med i längden, men eftersom det är just långsiktiga som mina mål är så vill jag inte lägga tid på saker som inte har i alla fall potential att bli det. Är det konstigt?

Ur fertilitetsaspekten är det där med tid inte konstigt. Det är ju som det är. Mest synd att det är så svårt att tänka barn som en sak och förhållanden som en annan, utan direkt koppling.

De där långsiktiga syftena att och att sådant som inte har potenial att bli så långsiktigt (och som dessutom kan hindra att man träffar någon där potentialen finns), är begriplig mot bakgrund av att man lägger upp sitt liv som ett projekt till den grad som ofta verkar vara förknippad med just nätdejting (antingen med den företeelsen, eller med att man öht använder begrepp som dejting, jag är lite osäker på den punkten).

Det är däremot inte känslomässigt begripligt för mig att man så att säga har så detaljerade och långsiktiga planer för en annan person (den blivande partnern) innan man ens har träffat hen - hur förhållandet ska vara beskaffat, idéer om hens framtida sexliv, hens framtida barn osv. Där är det för mig mer rimligt att relationerna i livet utvecklas utifrån vilka personer man har dem med, inte att man har en plan för dem och sedan letar upp personer som stämmer med planerna.

 

[mandalaki]

Din sk.moral är ju så way of the chart så ingen vettig lär ringa dig i den här tråden, speciellt som du redan är upptagen sedan många år.
(OBS. "vettig")

Ja, det utesluter ju i varje fall dig

Att du läste in en förhoppning om att någon i tråden skulle ringa mig är så dumt att det blir roligt. Fortsätt så

 

[mandalaki]

Hoppet växer ju inte heller när den dagliga skörden från HP bland annat innehåller detta (obs, allt från olika män..):
"Söt du är! Får man äta upp dig?"
"Får man nypa dina gulliga kinder?"
"Jag vill äta upp dig! hur är läget med dig bebis"
"Hallo där! Vilket fint specail komplment du hade skrivet.Har du haft en bra dag idag?"
"Du e så sexy att ja skulle låta dig stå o dansa på min mage,, kram"
"OOååh wow MEN herre Gud ,FAN man vill slå sig själv när man ser dig ...=) "
"hej fint leende å fin stor byst!"

Det är inte möjligt!

Alltså, det intryck man får av dig är att du är en öppen och social person, och sådana brukar ha stora kontaktytor. IRL-dejting borde inte vara omöjligt för dig. De där kontaktförsöken du får är ju rena förolämpningar. Det är en förolämpning att de tror att du är korkad nog att bli intresserad av det där.

 

[TygerTyger]

Ur fertilitetsaspekten är det där med tid inte konstigt. Det är ju som det är. Mest synd att det är så svårt att tänka barn som en sak och förhållanden som en annan, utan direkt koppling.

Ja, det håller jag med om. Å andra sidan: Att skaffa barn med någon gör det ganska troligt att man binder sig till den personen på olika sätt. Blir tvungen att bo i närheten av varandra och upprätthålla någon form av kommunikation i nästan 20 år och sånt. Har jag kärlekskänslor för någon så vill jag inte vara långt ifrån honom och pratar ganska mycket och gärna. För att slippa konflikter mellan de två kopplingarna så kan det ju vara smidigt om barnens far och personen jag är kär i är samma person, tänker jag.

De där långsiktiga syftena att och att sådant som inte har potenial att bli så långsiktigt (och som dessutom kan hindra att man träffar någon där potentialen finns), är begriplig mot bakgrund av att man lägger upp sitt liv som ett projekt till den grad som ofta verkar vara förknippad med just nätdejting (antingen med den företeelsen, eller med att man öht använder begrepp som dejting, jag är lite osäker på den punkten).

Det är möjligt. Jag började nog inte själv använda uttrycket dejting förrän jag började se sex-/kärleksdelen i mitt liv som ett projekt, så på mig stämmer det nog i alla fall in. Resten av mitt liv har å andra sidan varit indelat i olika projekt ganska länge och jag trivs med det. Gör glatt linjediagram över budget och träning i perioder, t ex.

Det är däremot inte känslomässigt begripligt för mig att man så att säga har så detaljerade och långsiktiga planer för en annan person (den blivande partnern) innan man ens har träffat hen - hur förhållandet ska vara beskaffat, idéer om hens framtida sexliv, hens framtida barn osv. Där är det för mig mer rimligt att relationerna i livet utvecklas utifrån vilka personer man har dem med, inte att man har en plan för dem och sedan letar upp personer som stämmer med planerna.

På ett abstrakt plan tilltalas jag av tanken att låta relationerna och livet utvecklas utifrån personer som jag träffar och vill behålla, men rent praktiskt orkar jag inte hålla på. Standardsättet att leva passar mig ganska bra, så så länge jag kan göra det med någon som jag trivs med så räcker det att ha övriga alternativ som tankeexperiment.

Edit: Och alltså "detaljerade och långsiktiga planer" - jag vet inte exakt hur detaljerade just mina är? Ganska mycket är nog förhandlingsbart med tiden, men allt är väl relativt antar jag. Jag vill preliminärt bo kvar runt Stockholm, ha två barn med en jämställd och ickerasistisk man som jag förhoppningsvis ska vilja fortsätta ligga med och som helst ska vilja ligga med (bara) mig också. I övrigt är jag flexibel.

 

[Petruska]

Ja, det håller jag med om. Å andra sidan: Att skaffa barn med någon gör det ganska troligt att man binder sig till den personen på olika sätt.

Just det där talar ju helt klart både för och emot att man får barn med den man råkar vara kär i och pilsk på. Men jag förstår hur du menar, det är svårt att tänka helt "fritt" på området.

På ett abstrakt plan tilltalas jag av tanken att låta relationerna och livet utvecklas utifrån personer som jag träffar och vill behålla, men rent praktiskt orkar jag inte hålla på.

Fast "hålla på" måste man ju oavsett. Tråden, tex, visar ju med all önskvärd tydlighet vilket ståhej det är att få till de önskade relationerna. (Livet är en strid, helt enkelt.)

. Jag vill preliminärt bo kvar runt Stockholm, ha två barn med en jämställd och ickerasistisk man som jag förhoppningsvis ska vilja fortsätta ligga med och som helst ska vilja ligga med (bara) mig också. I övrigt är jag flexibel.

Det mesta av det där gäller väl även om du gör som jag citerar strax ovan? Varför skulle du fästa dig vid personer som är rasistiska och ojämställda bara för att planen för deras räkning inte var uträknad på förhand? Det är ju oavsett allt annat, ingen total slump vem man gillar. Och man skulle ju (förhoppningsvis) inte ha sex med någon man inte vill ha sex med.

Men barn har ju ändå ett väldigt stort inflytande över ens liv. Även om man kan bo både i Botswana och Norge med barn, tex, så styr ju barnansvaret mycket över livet. Och planen om livslångt/långt förhållande redan på förhand, ställer ju också väldigt speciella krav på personen det gäller. Och leder lätt till att separation ses som ett misslyckande (misslyckat projekt) osv.

Så jag ser inte att man slipper "hålla på" bara för att man på förhand planerar för något slags "standardlivsstil".

Fast min huvudinvändning handlar nog om just det där att ha en plan för vilka funktioner personen ska fylla i ens liv, egentligen innan man ens känner hen. Det är något mycket känslomässigt underligt i det, tycker jag. Som om livet var ett jobb, parbildningen en anställningsprocess. Ungefär.