Det lät på inlägget som att man kastade av sig familjens vanor när man blev vuxen och klev ut som ett oskrivet blad där man formade sina egna vanor och rutiner helt omärkt av de vanor familjen haft under uppväxten. Att jag behåller de vanor jag trivs med och ändrar på sådant jag inte trivts med känns rätt givet. Att jag känner mig just bekväm med det hänger ju ofta starkt ihop med att det var så vi förhöll oss till matrutiner under uppväxten. Som tex det här med lagad lunch eller inte.Varför skulle det vara obekvämt? Man behåller ju det man trivs med och som passar ens liv och ändrar på det man inte trivs med eller som inte passar ens liv. Min mamma var hemmafru. Det var många saker hon gjorde som inte passar i mitt liv eller som inte är intresserad av att göra eftersom jag jobbar heltid. T.ex. baka brödet själv. Jag köper färdigt bröd i affären. Nej, det känns inte obekvämt. Snarare väldigt bekvämt att slippa stå och baka brödet själv. Den tiden lägger jag hellre på annat.
Det dracks aldrig te hemma under min uppväxt. Det fanns bara Liptons gula hemma under hela min uppväxt och den bara stod där i skåpet för att man skulle ha te hemma. Jag drack O'Boy hela min uppväxt. Nu dricker jag aldrig O'Boy men däremot en massa te. För att jag tycker om det.