Matvanor (utbruten från Tips i vardagen)

[Mint]

Jag kör på en mindre traditionell matlagning, på köpet tycker jag det sparar tid och ork i planering. Improviserar helt enkelt ihop något mer eller mindre avancerat efter dagsform, hungersnivå och vad som finns i skåpen. Aldrig efter recept och väldigt sällan ”klassiskt sammansatta måltider” med tillbehör. Så då krävs ingen planering eller inköpslistor, jag köper det jag råkar vara sugen på i affären och gör något av det som finns hemma. Men så bor jag ensam och är helt obrydd om jag äter curry till frukost och gröt till middag.

 

[Araminta]

Jag gillar att laga mat och blir ledsen av för mycket "snabbmat" (i.e. mackor, hel-/halvfabrikat etc.). Dock lagar jag inte mat dagligen utan lägger den tiden som krävs tre-fyra dagar i veckan och gör flera portioner. Har efter ett år med matkasse insett fördelen med att slippa välja varje måltid. Använder just nu Portionen under tians veckomatsedel som en grov riktlinje för varje vecka (pågående projekt att få ner matkostnaderna som skenat iväg). Lagar inte alla rätter och tar mig stora friheter att förändra recepten efter smak och omständigheter, men tycker det är skönt att ha något att hålla sig i.

 

[Marje]

Om man regelmässigt har så bråttom med middagen att varje minut räknas, så kan man väl få fråga varför det är så otroligt bråttom med maten? Om anledningen är att man har tonåringar som tränar varje dag strax efter att man kommer hem så är ju det en bra förklaring. Ingen värdering i det.

Det är väl inte egentligen så bråttom med maten, skulle det ta en halvtimme någon dag så får det bli så. Men oavsett hur mycket jag gillar god mat så tycker jag det är fruktansvärt tråkigt att laga den, och dessutom är jag katastrofalt dålig på det. Trots otaliga försök så misslyckas jag jämt med matlagningen, och då gör jag hellre några snabba, enkla rätter till vardags och låter sedan min man (som är kock) laga den där himmelskt goda maten på helger, eller kvällar när han orkar och vill efter jobbet.

 

[Zpunk]

För egen del så avskyr jag matlagning, det absolut tråkigaste jag vet att göra hemma. Städar hellre badrummet. Så jag gör storkok för att slippa göra det alltför ofta. Dessutom så vill jag att det ska gå fort för att jag helt enkelt har annat att göra, jag har i princip inte tid att laga mat på vardagarna. Att ta en macka istället är helt otänkbart, jag behöver riktig mat i min lunchlåda. Jag jobbar oftast mer än 40 timmar i veckan, tränar crossfit nästan varje lunch och fyra dagar i veckan sticker jag direkt från jobbet till stallet och rider. Kommer hem 21-22 ca. och då äter jag inget och har absolut inte tid att laga mat.

När jag hör folk som handlar och lagar mat en timme varje dag så undrar jag ofta hur många timmar de har på sitt dygn egentligen. Men fattar ju såklart att det handlar om prioriteringar man gör. När vi pratat om på jobbet vad man gör på sin fritid är det ofta någon av kvinnorna i medelåldern som svarar att de handlar, lagar mat och fixar tvätten. För mig låter urtråkigt, men de tycker det låter supermärkligt att jag är i stallet flera timmar på kvällarna. Man är helt enkelt olika.

Edit: jag har heller inga barn i ekvationen, men under min uppväxt åt vi inte lagad mat på kvällen om det inte var något särskilt. Jag och mina syskon hade flera aktiviteter så vi var sällan hemma samtidigt.

 

[cirkus]

Jag är sån som äter ungefär samma i perioder så det är lätt att ha rätt saker hemma. Och blir jag sugen på något väldigt specifikt så håller det ofta i sig ett bra tag.

Jag är precis likadan.
Så här års är det i princip nåt protein och sallad. Både till lunch och middag.

Jag har alltid en liten batch smashed potaoes beredd också.

 

[Wille]

Jag kör på en mindre traditionell matlagning, på köpet tycker jag det sparar tid och ork i planering. Improviserar helt enkelt ihop något mer eller mindre avancerat efter dagsform, hungersnivå och vad som finns i skåpen. Aldrig efter recept och väldigt sällan ”klassiskt sammansatta måltider” med tillbehör. Så då krävs ingen planering eller inköpslistor, jag köper det jag råkar vara sugen på i affären och gör något av det som finns hemma. Men så bor jag ensam och är helt obrydd om jag äter curry till frukost och gröt till middag.

Jag önskar jag kunde funka så men det är omöjligt. Jag kan bara inte improvisera.

 

[Badger]

Det där har jag undrat över - hur vet man vad man kommer vara sugen på och ha lust att laga en vecka framåt? ”Vad vill jag äta ikväll?” är svårt att veta tidigare än samma dag. tycker jag.

Jag brukar iofs inte nödvändigtvis äta vad jag är sugen på utan vad som serveras eller servera vad som gör att jag slipper handla. Men jag håller med om att jag aldrig skulle klara att handla för en hel vecka i taget. Vi handlar normalt en gång om dagen. Om inte jag lagar mat då...

(just nu försöker jag leva på vad som finns hemma och i trädgården så jag slipper handla en vecka, men det är ju för att kyl och frys och trädgård behöver tömmas inte för att jag planerat )

 

[Lingon]

Det där har jag undrat över - hur vet man vad man kommer vara sugen på och ha lust att laga en vecka framåt? ”Vad vill jag äta ikväll?” är svårt att veta tidigare än samma dag. tycker jag.

Vi planerar goda middagar några dagar framåt. Vi är inte småbarn som alltid måste äta det som man i stunden är sugen på. Varje dag står det däremot en god vällagad middag på bordet. På helgen när man har mer tid kan man vara mer spontan. Men spontanitet på vardagarna har ju sitt pris. Då skulle jag ju tvingas åka inom affären varje dag. Det känns oerhört onödigt. Samt känns det som ett enormt slöseri på tid att laga mat varje dag när man kan laga större satser av många rätter och äta dem dagen efter (eller lägga in i frysen och plocka fram senare). Jag föredrar att några dagar per vecka äta rester och kunna lägga tiden på annat än matlagning (hästen, spela på datorn, måla, umgås med familj/vänner, gå en promenad, ett varmt bad).

Om jag blir väldigt sugen på något så planerar jag in det till ett senare tillfälle (några dagar senare, till helgen eller veckan efter). Inget konstigt med det.

 

[MiniLi]

Men vadan denna stress med maten? Nästan alla tips i tråden om enklare vardagsliv har handlat om hur man skär ner på tiden till matlagningen. Varför är det så bråttom att få maten på bordet?

För att det finns andra saker i livet som man hellre ägnar tid åt?
Kroppen behöver mat men jag har inget som helst intresse av att lägga mer tid på matlagning än jag måste.

Det skulle jag också göra. Har all förståelse för att sakna tid och lust och ork, och ta en macka eller yoghurt. Men då skulle jag ju göra just det snarare än att försöka stressa fram en köttfärssås på 15 minuter.

Jag kan också ta macka och yoghurt mellan jobb och stall om jag har bråttom och det inte finns färdig mat hemma, men då blir det ett mellanmål och sen behöver jag äta lagad mat senare när jag kommer hem från stallet istället. Annars blir jag inte mätt ordentligt. Mår dessutom rätt dåligt de dagar jag gör så, huvudvärken kommer som ett brev på posten..

KL
Vi gör storkok 1-2 ggr per vecka just för att slippa lägga tid på matlagning i vardagen. Ofta 2-3 rätter samtidigt som vi sen äter till lunch och middag sålänge det räcker. Jag köper dock en del färdig mat också för att dryga ut det och få lite mer variation.

 

[Badger]

Jag blir lite facinerad av de svenska lunchvanorna och hur mycket tid och planering som går åt.

Personligen har jag aldrig varit någon framstående lunchätare och inte ens som barn fattade jag varför man skulle äta varm lagad mat två gånger om dagen. Mitt yrkesverksamma liv har i stort sett föregått i Danmark och Norge där lunchvanorna är helt annorlunda. Man tar med sig två eller fler smörgåsar, tar ingen tid att göra och kräver ingen planering, matlagning eller infrysning etc. Bröd och pålägg finns i de flesta hem. Tidsbesparande är bara förnamnet.

Även på öretag med lunchmatsal äter de flesta smörgås till lunch. även om sallader och också soppa har blivit ett vanligare inslag så är två brödskivor med pålägg standard.

Jag är också lite förvånad. Trots att jag är gift med en helglunchätare som ska laga en hel måltid till lunch även en lördag . Jag är uppvuxen med att på sommar och helger äts till lunch de rester som hittas i kylskåpet i en salig blandning eller macka. Mamma kunde lyxa till det med tre prinskorvar och ett stekt ägg möjligen. (dessutom har jag rätt och mannen fel, när man väl ätit frukost runt tio och en rejäl lunch runt 14 (för folk blev ju inte hungriga innan dess) så vill man faktiskt inte ha en rejäl middag på det.)

Vad som förvånar mig mer är dock folks intresse för att laga mellanmål ovanpå både lunch och middag istället för att äta typ ett äpple (eller som min kära farmor, frukost, förmiddagsfika, lunch (resterna ovan eller knäckemacka med rökt flundra typ), eftermiddagsfika, middag med efterrätt, lite ost.) men just att laga tex kesopannkakor mellan frukost och lunch och lunch och middag.

 

[Hippocampus]

Men vadan denna stress med maten? Nästan alla tips i tråden om enklare vardagsliv har handlat om hur man skär ner på tiden till matlagningen. Varför är det så bråttom att få maten på bordet?

För att jag hatar att laga mat och har inte det som prio. Jag har heltidsjobb, 9 mil resväg till jobbet (tor), extrajobb, 3 hästar, 1 hund och träning/match 3 gånger i veckan.

Min köttfärssås står inte puttrar nånstans, det handlar om att steka lök,champinjoner, ner med köttfärs, bryn den, i med ketchup o lite puré, rör runt, krydda, lite vätska, stå i 5 minuter.

 

[Badger]

Då förstår jag. Jag kommer hem ungefär vid 18, också, via affären. Och sen tar väl maten ungefär en timme att fixa, beroende på vad det blir.

Samma här typ. Hemma runt 18 och har jag tur har jag lyckats laga en middag runt 19.

 

[Nota]

Jag handlar nästan varje dag och det jag/vi är sugna på blir det.
Har slutat storhandla blir att vi sånger hälften då.

 

[Nota]

För egen del så avskyr jag matlagning, det absolut tråkigaste jag vet att göra hemma. Städar hellre badrummet. Så jag gör storkok för att slippa göra det alltför ofta. Dessutom så vill jag att det ska gå fort för att jag helt enkelt har annat att göra, jag har i princip inte tid att laga mat på vardagarna. Att ta en macka istället är helt otänkbart, jag behöver riktig mat i min lunchlåda. Jag jobbar oftast mer än 40 timmar i veckan, tränar crossfit nästan varje lunch och fyra dagar i veckan sticker jag direkt från jobbet till stallet och rider. Kommer hem 21-22 ca. och då äter jag inget och har absolut inte tid att laga mat.

När jag hör folk som handlar och lagar mat en timme varje dag så undrar jag ofta hur många timmar de har på sitt dygn egentligen. Men fattar ju såklart att det handlar om prioriteringar man gör. När vi pratat om på jobbet vad man gör på sin fritid är det ofta någon av kvinnorna i medelåldern som svarar att de handlar, lagar mat och fixar tvätten. För mig låter urtråkigt, men de tycker det låter supermärkligt att jag är i stallet flera timmar på kvällarna. Man är helt enkelt olika.

Edit: jag har heller inga barn i ekvationen, men under min uppväxt åt vi inte lagad mat på kvällen om det inte var något särskilt. Jag och mina syskon hade flera aktiviteter så vi var sällan hemma samtidigt.

Inga problem alls för mig hinner absolut stanna och handla mat eller köpa något färdigt dom flesta vardagar
Städar gör vi lite varje dag det är aldrig stökigt hemma och slänga in en tvätt varje kväll tar heller ingen särskild tid

För mig hade det varit mycket jobbigare att ägna en hel dag åh tvätt stöd och mat

 

[Nota]

Jag är också lite förvånad. Trots att jag är gift med en helglunchätare som ska laga en hel måltid till lunch även en lördag . Jag är uppvuxen med att på sommar och helger äts till lunch de rester som hittas i kylskåpet i en salig blandning eller macka. Mamma kunde lyxa till det med tre prinskorvar och ett stekt ägg möjligen. (dessutom har jag rätt och mannen fel, när man väl ätit frukost runt tio och en rejäl lunch runt 14 (för folk blev ju inte hungriga innan dess) så vill man faktiskt inte ha en rejäl middag på det.)

Vad som förvånar mig mer är dock folks intresse för att laga mellanmål ovanpå både lunch och middag istället för att äta typ ett äpple (eller som min kära farmor, frukost, förmiddagsfika, lunch (resterna ovan eller knäckemacka med rökt flundra typ), eftermiddagsfika, middag med efterrätt, lite ost.) men just att laga tex kesopannkakor mellan frukost och lunch och lunch och middag.

Mellanmål har jag inte ätit sen jag var barn räcker med lunch och kvällsmat

 

[Badger]

Mellanmål har jag inte ätit sen jag var barn räcker med lunch och kvällsmat

Jag äter ju gärna ett äpple ändå eller några mandlar, men ser det som en del i att få i mig frukt. Kan också som sagt förstå farmors kex eller kakor om man som hon åt ganska lite till frukost och lunch, men just att faktiskt laga någonting, igen, verkar jättejobbigt

 

[Nota]

Jag äter ju gärna ett äpple ändå eller några mandlar, men ser det som en del i att få i mig frukt. Kan också som sagt förstå farmors kex eller kakor om man som hon åt ganska lite till frukost och lunch, men just att faktiskt laga någonting, igen, verkar jättejobbigt

Ja det hade jag inte haft tid med,det finns roligare saker än att laga mellanmål

Men visst var det mysigt att som barn äta oboy och mackor efter skolan

 

[Badger]

Ja det hade jag inte haft tid med,det finns roligare saker än att laga mellanmål

Men visst var det mysigt att som barn äta oboy och mackor efter skolan

Ja absolut! då var man så hungrig med. o skollunchen..

 

[pepp]

Jag vet absolut inte vad jag kommer vara sugen på. Har några rätter jag varvar (stroganoff, curry och en annan gryta.)
En låda räcker i 4-5 dagar, så jag äter den vare sig jag är sugen eller inte. På helgen varierar jag lite mer.
Tycker det är jätteskönt att slippa tänka ut något på jobbdagarna.

 

[Eurydome]

Jag är också lite förvånad. Trots att jag är gift med en helglunchätare som ska laga en hel måltid till lunch även en lördag . Jag är uppvuxen med att på sommar och helger äts till lunch de rester som hittas i kylskåpet i en salig blandning eller macka. Mamma kunde lyxa till det med tre prinskorvar och ett stekt ägg möjligen. (dessutom har jag rätt och mannen fel, när man väl ätit frukost runt tio och en rejäl lunch runt 14 (för folk blev ju inte hungriga innan dess) så vill man faktiskt inte ha en rejäl middag på det.)

Men man skaffar väl sig egna vanor när man flyttar hemifrån? Nu när jag är vuxen har jag helt andra vanor och referensramar än vad vi hade i min ursprungsfamilj. Jag skulle aldrig hävda att det finns ett ”rätt” sätt med hänvisning till hur jag är uppvuxen.