Kiwifrukt
Trådstartare
Med inspiration från pepps tråd om att gå på barnkalas för vänners barn, jag har ett dilemma och vet inte om det är jag som resonerar rätt eller om jag är helt överkänslig för att jag blev förbannad på mamma för att hon uttryckte sig otroligt klumpigt.
Lång historia lite kortare. I min släkt så är vi först och främst fyra syskon i min familj, jag är äldst. Har två syskon som flyttat till stan (dryga tre mil bort) och har sambo, har ytterligare en bror som är singel och fortfarande bor hemma hos föräldrarna. Jag bor 2,5 kilometer från mitt barndomshem, så visst, jag träffar mamma, pappa och min bror som fortfarande bor hemma varje dag, särskilt nu under pandemin där jag blivit helt isolerad utan dem. Sen har vi fyra kusiner, fördelat på två syskonpar där det ena paret är unga vuxna som ännu inte flyttat hemifrån och det andra syskonparet fyller tolv i år, som vi umgås mycket med. Det är de som jag firar alla högtider och så med. De här kusinerna är från mammas sida av släkten.
Utöver detta har jag två kusiner på pappas sida som är lika gamla som det äldre syskonparet på mammas sida, men som vi inte haft någon direkt kontakt med. Vi firade födelsedagar när vi var små och så länge farmor levde träffades vi där ibland, men vi har aldrig gått på varandras konfirmationer eller studenter eller så. Och så har vi då ytterligare en kusin på mammas sida som är femton, och som vi inte heller har haft någon direkt kontakt med, sista gången jag firade en födelsedag där var 2010 och det säger ju lite om hur sällan vi har setts.
Nu ska femtonåringen konfirmeras. Jag tyckte inte det verkade superkul att gå på en konfirmation en ledig dag som tar hela den dagen i anspråk, till en person som jag aldrig träffar eller pratar med eller ens har en relation till, och som jag besökte på hens födelsedag för sista gången för tolv (!!!) år sen. Jag tyckte inte ens det var orimligt, att vill mamma gå för att supporta sitt syskon så är det upp till henne, men att vuxna, inte längre hemmaboende barn ska tvingas med tyckte jag var helt orealistiskt?
Det tyckte inte mamma. Och refererade till att mina två syskon som har sambo kunde få slippa eftersom de hade sambo, medan jag och min bror inte har något val utan måste följa med, för vi har ändå inget vettigt för oss. Det här med att jag är singel har varit ett otroligt känsligt ämne för mig tidigare, vilket mamma mycket väl vet, och nu har det tack och lov vänt de senaste åren och det är ärligt talat inget jag hänger upp mig på i vanliga fall längre. Men nu blev jag fruktansvärt sårad och kränkt och kände att "jaha, så hade jag bara haft en kille hade jag sluppit men nu måste jag släpas med som någon gammal ogift hemmadotter, för evigt gift med mina föräldrar". Alltså, är det rimligt att man måste uppmärksamma såna här tillställningar bara för att man är släkt? Även om man inte har någon kontakt i vanliga fall?
Har som sagt inte gått på några sådana här tillställningar till kusinerna på pappas sida, och där är relationen ungefär lika stark (eller svag). Har däremot gått på mina andra kusiners studenter, men de står jag mycket, mycket närmare? Jämställer ni alla kusiner, eller kan man göra skillnad beroende på relation till vederbörande?
Lång historia lite kortare. I min släkt så är vi först och främst fyra syskon i min familj, jag är äldst. Har två syskon som flyttat till stan (dryga tre mil bort) och har sambo, har ytterligare en bror som är singel och fortfarande bor hemma hos föräldrarna. Jag bor 2,5 kilometer från mitt barndomshem, så visst, jag träffar mamma, pappa och min bror som fortfarande bor hemma varje dag, särskilt nu under pandemin där jag blivit helt isolerad utan dem. Sen har vi fyra kusiner, fördelat på två syskonpar där det ena paret är unga vuxna som ännu inte flyttat hemifrån och det andra syskonparet fyller tolv i år, som vi umgås mycket med. Det är de som jag firar alla högtider och så med. De här kusinerna är från mammas sida av släkten.
Utöver detta har jag två kusiner på pappas sida som är lika gamla som det äldre syskonparet på mammas sida, men som vi inte haft någon direkt kontakt med. Vi firade födelsedagar när vi var små och så länge farmor levde träffades vi där ibland, men vi har aldrig gått på varandras konfirmationer eller studenter eller så. Och så har vi då ytterligare en kusin på mammas sida som är femton, och som vi inte heller har haft någon direkt kontakt med, sista gången jag firade en födelsedag där var 2010 och det säger ju lite om hur sällan vi har setts.
Nu ska femtonåringen konfirmeras. Jag tyckte inte det verkade superkul att gå på en konfirmation en ledig dag som tar hela den dagen i anspråk, till en person som jag aldrig träffar eller pratar med eller ens har en relation till, och som jag besökte på hens födelsedag för sista gången för tolv (!!!) år sen. Jag tyckte inte ens det var orimligt, att vill mamma gå för att supporta sitt syskon så är det upp till henne, men att vuxna, inte längre hemmaboende barn ska tvingas med tyckte jag var helt orealistiskt?
Det tyckte inte mamma. Och refererade till att mina två syskon som har sambo kunde få slippa eftersom de hade sambo, medan jag och min bror inte har något val utan måste följa med, för vi har ändå inget vettigt för oss. Det här med att jag är singel har varit ett otroligt känsligt ämne för mig tidigare, vilket mamma mycket väl vet, och nu har det tack och lov vänt de senaste åren och det är ärligt talat inget jag hänger upp mig på i vanliga fall längre. Men nu blev jag fruktansvärt sårad och kränkt och kände att "jaha, så hade jag bara haft en kille hade jag sluppit men nu måste jag släpas med som någon gammal ogift hemmadotter, för evigt gift med mina föräldrar". Alltså, är det rimligt att man måste uppmärksamma såna här tillställningar bara för att man är släkt? Även om man inte har någon kontakt i vanliga fall?
Har som sagt inte gått på några sådana här tillställningar till kusinerna på pappas sida, och där är relationen ungefär lika stark (eller svag). Har däremot gått på mina andra kusiners studenter, men de står jag mycket, mycket närmare? Jämställer ni alla kusiner, eller kan man göra skillnad beroende på relation till vederbörande?
Med tanke på beskrivningen av din och kusinens (icke)relation så tycker jag inte alls det är konstigt att stanna hemma för dig.
