Råd ang förlåtelse

[Tuvstarr]

Jag är inte van att bli inkluderad i speciellt mycket, om jag vill träffa någon får jag nästan alltid ta initiativet själv. Ibland så svider det ändå då jag känner att ingen tänkt på att jag kunde ha velat delta, som när alla tjejerna i min högstadieklass träffades i somras, men ingen hade hört av sig till mig. Men oftast reflekterar jag inte ens över att andra jag känner träffas utan mig.

Men visst händer det att jag blir medbjuden på något. En gång då det hände uppstod en väldigt konstig situation. Ett par bekanta skulle på konstutställning i grannbyn, och med kanske 15 min varsel frågade de mig om jag vill komma med, då den enas man hade fått förhinder. Javisst svarade jag glatt, och vi åkte iväg, hade jättetrevligt, och någon av oss postade några bilder på facebook.

Då jag kom hem fick jag en rad galet arga meddelanden av en annan bekant, om hur elakt det var att åka utan henne, hur hon alltid blir borglömd, om hur svårt det är att vara nykter när ingen vill inkludera henne i något program då hon inte dricker, och hur besviken hon blivit då hon kommit på att hon vill besöka mig, knackat på, och ingen varit hemma.

Jag förstod ingenting. Visst, hon känner de här två andra människorna också, men hon har gjort grejer både med dem och med en massa andra människor utan att alla som känner varandra i den här väldigt lösa gruppen av vänner och bekanta är tillfrågade. Hon hade aldrig tidigare hälsat på hemma hos mig, trots att hon bodde ett kvarter bort. Vi var inte ute och söp, utan tittade på konst. Jag hade inte bjudit någon på den här lilla utflykten utan blev själv bjuden i sista stund. Men det var tydligen ändå mitt fel att allt blev fel enligt henne. För mig var hennes utbrott totalt obegripligt.

 

[vemsomhelst123]

Hej!
En situation som känns som ett svek för mig men som jag måste få hjälp med att reda ut annars känns det som att vår relation är slut.
Jag och min kusin har alltid haft en väldigt nära relation från när vi var små. Hon har två bröder och jag har inga syskon. Nu är vi vuxna och har varsin familj. Vår släkt har alltid umgåtts mer eller mindre men när alla familjer blir större så träffas folk alltmer sällan. Vi har en golftävling i vår släkt där alla män spelar golf och vi kvinnor hittar på något med barnen. Under de senaste åren så har det skett i mindre omfång och i år skulle det bara vara männen som åkte iväg på golf. Vi kvinnor (min mamma, min morbrors fru plus hennes syster, min kusin samt min kusins bröders fruar ) har en messenger-grupp där vi skrivit i ett par år, pratat om att hitta på saker, resa eller springa ngt lopp har varit idéer. Tiden går och nu i höst var det ett tag sedan vi skrev i den. Min kusin och jag hörs ju av på andra sätt. Hur som helst så en lördagskväll satt sambon och jag och kollade film. jag kollade fb på mobilen och ser att min kusin har lagt ut bilder från en Mama mia-show där de festade loss ordentligt och hade superkul. Alla var med utom jag och min mamma. Alla förutom vi (i messenger-gruppen).
Jag blev så fruktansvärt ledsen och besviken. Gick ur vår messenger-grupp direkt , ringde mamma. Det är nog 1,5 månad sen sen nu. När jag gick ur gruppen hörde min kusin och kusinens mamma av sig direkt. Min mamma och min kusins mamma har pratat i telefon. Det fanns inte några ursäkter och ångern var stor. Hon försökte klämma in några ursäkter men fattade under samtalet hur fel det var att försöka. Både min kusin och min kusins mamma har skrivit meddelanden på messenger och ursäktat sig och ditt och datt. Jag har inte svarat alls, jag brukar kunna se klarare på saker en tid efter men icke. Jag blir lika upprörd över tanklösheten osv fortfarande. Visst man får umgås med vilka man vill osv men detta var inte ok för oss. Helgen innan Mama mia var golftävlingen, männen träffades och spelade men där kom det inte fram något. Min mamma pratade med min morbror dagarna innan golfen och sa att vi kvinnor borde hitta på ngt när de golfade men min morbror sa att det var sent påtänkt och att alla har så mycket just nu.
hur ska jag kunna se min kusin i ögonen igen hur ska jag kunna förlåta henne, vad ska jag svara henne? Går igång efter en stund när jag tänkt på det...Hjälp mig!

Om jag förstår alla släktband rätt är det alltså ”kärnfamiljen” och systern till din ingifta moster som gjort något ihop? Det är väl inte jättekonstigt? Det kan inte ha varit en present till någon av dem eller liknande? Ni kanske är otroligt tighta i eran större familj, men även där måste det ju finnas utrymme att göra något i andra konstellationer. Jag umgås ganska mycket med två av mina kusiner och deras föräldrar, blev medbjuden ihop med barn när deras pappa fyllde 70 och de ska iväg en helg, men de åker på fredagen och jag är inbjuden från lördagen, det är ju inte konstigt om de vill ses bara de en kväll..

 

[gulan]

Men tänk om TS och hennes mamma medvetet blivit uteslutna ur sammanhanget, och får sina känslor kring det förminskade här. Det känns inte så schysst. Bara för att andra kan ha större problem betyder det ju inte att man inte kan bli sårad av att uppleva sig utesluten.

Jag håller med om det du skriver här, men å andra sidan så kan just såna här reaktioner på en handling få en att tänka till över sina egna reaktioner / handlingar. Tex det reaktiva agerandet med att utan ett ord lämna gruppen. Varför inte istället ta reda på varför man inte blev tillfrågad och hur man upplever det hela? Tex. Åh vad det ser kul ut -jag önskar jag varit med.
Vid enstaka tillfällen ( bara i ungdomen och bara av nära vänner, ej släkt ) så har likande händelse hänt mig så jag är inte obekant med känslan av att bli bortvald och vara den enda som av okänd anledning inte blev bjuden. Den är inte nice

 

[Philosophia]

Om jag förstår alla släktband rätt är det alltså ”kärnfamiljen” och systern till din ingifta moster som gjort något ihop? Det är väl inte jättekonstigt? Det kan inte ha varit en present till någon av dem eller liknande? Ni kanske är otroligt tighta i eran större familj, men även där måste det ju finnas utrymme att göra något i andra konstellationer. Jag umgås ganska mycket med två av mina kusiner och deras föräldrar, blev medbjuden ihop med barn när deras pappa fyllde 70 och de ska iväg en helg, men de åker på fredagen och jag är inbjuden från lördagen, det är ju inte konstigt om de vill ses bara de en kväll..

Det här var även min tanke. Den närmsta familjen måste ju få göra saker tillsammans utan att moster och kusin måste inkluderas. Däremot, om tillfället var tänkt som ”det umgänge som vi alltid har när männen spelar golf” (här uppstår oundvikliga tankar kring könsroller och om kvinnorna någonsin får vara med och spela golf, men det är en separat fråga), så är det oförskämt och konstigt att utesluta TS och TS mamma.

 

[Voeux]

Jag håller med om det du skriver här, men å andra sidan så kan just såna här reaktioner på en handling få en att tänka till över sina egna reaktioner / handlingar. Tex det reaktiva agerandet med att utan ett ord lämna gruppen. Varför inte istället ta reda på varför man inte blev tillfrågad och hur man upplever det hela? Tex. Åh vad det ser kul ut -jag önskar jag varit med.
Vid enstaka tillfällen ( bara i ungdomen och bara av nära vänner, ej släkt ) så har likande händelse hänt mig så jag är inte obekant med känslan av att bli bortvald och vara den enda som av okänd anledning inte blev bjuden. Den är inte nice

Ja, jag håller med. Nu vet jag inte hur jag reagerat i just denna situation, men jag hade sannolikt varken gått ur gruppen eller skrivit att det ser kul ut och jag önskar att jag hade varit med. Jag hade nog väntat ett tag, samlat mina tankar lite och sedan hört av mig och berättat hur det kändes och frågade varför jag inte blivit tillfrågad just då. Ganska neutralt. Att reagera dramatiskt kan ju elda igång en konflikt som kanske inte ens hade behövt finnas där.

 

[stjarnhimmel]

Mitt svar blir ett flytande "det beror på". Förstår jag det rätt att det alltså är tre syskon med sin mamma ( och eventuellt syskonens barn) som har varit på musikalen? Mitt spontana svar är att det borde väl vara tillåtet för den familjen att hitta på något själva. Men - samtidigt beror det ju på hur det brukar vara. Om det är så att ni alltid gör allting tillsammans så kan jag förstå att man reagerar på det och undrar varför. Sen tolkar jag det som att handlar om tidpunkten dvs att det kopplas till att de hellre ville göra något själva bara deras familj istället för att köra den årliga släktaktiviteten?

 

[MiniLi]

Jag fattar att man kan bli sårad av att inte inkluderas, det kan jag också bli. Jag tänker dock att det händer alla människor ibland att man inte blir inbjuden och att det liksom inte behöver betyda något. Det kan finnas många anledningar som inte har med exkludering att göra.

Personligen så har jag oerhört svårt för krävande och komplicerade vänskapsrelationer. Jag orkar inte med folk som blir sura över att inte blivit medbjuden, eller att man själv sagt nej till aktiviteter osv. Därför är jag också noga med att inte bete mig så själv. Jag vill inte behöva oroa mig för om vissa vänner kommer ta det personligt om jag gör något med andra vänner, och då måste jag ju också acceptera att jag ibland är den som inte blev medbjuden.

Om jag hade varit dina vänner/släktingar så hade jag förstått att du kunnat bli ledsen, men jag hade tröttnat totalt på beteenden som att gå ur messengergrupp eller att ignorera folk. Jag orkar inte med sånt drama.

 

[Otherside]

Jag förstår ts ändå - och eftersom jag gärna övertänker lite (fast jag blivit bättre med åren på att inte övertänka jämt) hade jag säkert funderat över anledningen till att alla i "gruppen" blev inbjudna förutom just jag och min mamma. Jag hade nog undrat om de inte tyckte om oss och det hade känts sårande. Kanske grubblat över varför jag inte var önskvärd. Upplevs vi som jobbiga på nåt vis? Snarare än blivit förolämpad. Men jag vet inte vilket som är värre.

Jag hade nog samlat mod och frågat kusinen vad som "hänt" och verkligen försökt få ett uppriktigt svar. Fanns där nån fnurra som gjort att det blev trevligare utan oss? Utan mig? Utan mamma? Men inte skuldbelagt eller gjort drama av det. Men nog velat få veta.

 

[MiniLi]

Jag förstår ts ändå - och eftersom jag gärna övertänker lite (fast jag blivit bättre med åren på att inte övertänka jämt) hade jag säkert funderat över anledningen till att alla i "gruppen" blev inbjudna förutom just jag och min mamma. Jag hade nog undrat om de inte tyckte om oss och det hade känts sårande. Kanske grubblat över varför jag inte var önskvärd. Upplevs vi som jobbiga på nåt vis? Snarare än blivit förolämpad. Men jag vet inte vilket som är värre.

Jag hade nog samlat mod och frågat kusinen vad som "hänt" och verkligen försökt få ett uppriktigt svar. Fanns där nån fnurra som gjort att det blev trevligare utan oss? Utan mig? Utan mamma? Men inte skuldbelagt eller gjort drama av det. Men nog velat få veta.

Jag fattar också att man lätt hamnar i sådana tankar. Men iaf som jag tänker så finns det ju ganska många potentiella anledningar som inte behöver ha något alls att göra med att man skulle vara oönskad. Den mest troliga är väl att det var något som dessa personerna pratat om i något annat sammanhang och sen dragit ihop lite spontant. Jag har så svårt att tro att folk liksom skulle aktivt planera så att vissa vänner inte får följa med, även om det är lätt att tänka att de typ skulle ha planerat i stil med "Lisa, Kajsa och Bettan vore kul att ha med, men snälla vi kan väl skippa att bjuda Åsa? Hon är så jobbig" eller vad som. Varför skulle någon tänka så om sina vänner? Det känns helt orimligt, iaf sålänge inblandade personer är äldre än 14 år.

 

[RedQueen]

Hej!
En situation som känns som ett svek för mig men som jag måste få hjälp med att reda ut annars känns det som att vår relation är slut.
Jag och min kusin har alltid haft en väldigt nära relation från när vi var små. Hon har två bröder och jag har inga syskon. Nu är vi vuxna och har varsin familj. Vår släkt har alltid umgåtts mer eller mindre men när alla familjer blir större så träffas folk alltmer sällan. Vi har en golftävling i vår släkt där alla män spelar golf och vi kvinnor hittar på något med barnen. Under de senaste åren så har det skett i mindre omfång och i år skulle det bara vara männen som åkte iväg på golf. Vi kvinnor (min mamma, min morbrors fru plus hennes syster, min kusin samt min kusins bröders fruar ) har en messenger-grupp där vi skrivit i ett par år, pratat om att hitta på saker, resa eller springa ngt lopp har varit idéer. Tiden går och nu i höst var det ett tag sedan vi skrev i den. Min kusin och jag hörs ju av på andra sätt. Hur som helst så en lördagskväll satt sambon och jag och kollade film. jag kollade fb på mobilen och ser att min kusin har lagt ut bilder från en Mama mia-show där de festade loss ordentligt och hade superkul. Alla var med utom jag och min mamma. Alla förutom vi (i messenger-gruppen).
Jag blev så fruktansvärt ledsen och besviken. Gick ur vår messenger-grupp direkt , ringde mamma. Det är nog 1,5 månad sen sen nu. När jag gick ur gruppen hörde min kusin och kusinens mamma av sig direkt. Min mamma och min kusins mamma har pratat i telefon. Det fanns inte några ursäkter och ångern var stor. Hon försökte klämma in några ursäkter men fattade under samtalet hur fel det var att försöka. Både min kusin och min kusins mamma har skrivit meddelanden på messenger och ursäktat sig och ditt och datt. Jag har inte svarat alls, jag brukar kunna se klarare på saker en tid efter men icke. Jag blir lika upprörd över tanklösheten osv fortfarande. Visst man får umgås med vilka man vill osv men detta var inte ok för oss. Helgen innan Mama mia var golftävlingen, männen träffades och spelade men där kom det inte fram något. Min mamma pratade med min morbror dagarna innan golfen och sa att vi kvinnor borde hitta på ngt när de golfade men min morbror sa att det var sent påtänkt och att alla har så mycket just nu.
hur ska jag kunna se min kusin i ögonen igen hur ska jag kunna förlåta henne, vad ska jag svara henne? Går igång efter en stund när jag tänkt på det...Hjälp mig!

Alltså, det låter inte direkt sunt om du reagerar på ett sådant dramatiskt sätt av att de varit på en aktivitet utan er.

Det låter faktiskt som ett helt ärligt misstag och de har bett om ursäkt upprepade gånger verkar det som. Sånt händer och jag skulle gissa på att du fått veta anledningen redan men att du fortfarande blir arg på dem trots det, det är inte en bra utgångspunkt för att lappa ihop er relation alls. För just nu drar du ut på det hela genom att gå och vältra dig i din ilska istället för att faktiskt ta emot deras ursäkter och gå vidare.

 

[julgrisen]

Jag förstår nog inte riktigt, gör ni alltid precis allting tillsammans? De andra verkar ju vara del i samma familj, det är väl naturligt att de ibland gör saker tillsammans utan att ni är med?

 

[hastflicka]

Fast om de "pratar" flera ganger i veckan i sin FB grupp och berattar vad som hander i sina liv, vad man ska gora till helgen och sa vidare, i vanliga fall och plotsligt har ingen sagt nagot om det har verkar det ju som att de verkligen uteslot TS och henne's mamma.

Det ar naturligtvis helt okay att de gor nagot utan TS och henne's mamma, men da berattar man det innan och forklarar varfor i god tid for att inte riskera att sara nagon.

 

[megasus]

@hastflicka Jag fick dock uppfattningen att det inte var så pass frekvent konversation i gruppen, baserat på nedan citat:

Vi kvinnor (min mamma, min morbrors fru plus hennes syster, min kusin samt min kusins bröders fruar ) har en messenger-grupp där vi skrivit i ett par år, pratat om att hitta på saker, resa eller springa ngt lopp har varit idéer. Tiden går och nu i höst var det ett tag sedan vi skrev i den.

 

[megasus]

En tanke jag har, utan att ha någon aning om hur svårt det är att få tag på biljetter till Mamma Mia, är ju att detta kanske inte är något man kommer på alldeles i sista minuten utan kan ha varit planerat väldigt länge (och kan potentiellt ha handlat om en present till någon av de inblandade, som någon annan nämnde.), så bara för att det timing-mässigt råkade hamna i anslutning till "herrarnas golfspel" så behöver det inte finnas någon egentlig koppling däremellan alls.

Men aspekten att det inte alls verkar ha kommit upp till tals trots kontakt familjerna emellan förstår jag absolut bidrar till TS känsla av att aktivt ha blivit utesluten,

 

[stjarnhimmel]

Jag skulle också precis skriva att detta kanske är bokat sen länge och inte hade något samband med höstens uteblivna besök.

Men det jag funderar på TS- är det något annat som gör att du känner såhär? Alltså känner ni er inte välkomna i andra sammanhang?
Du behöver förstås inte svara men jag undrar om det ligger något mer bakom.

 

[Ramona]

Jag vet inte vad för hårdnackade människor som tittat in i denna tråden, men jag hade blivit jätteledsen om jag var i samma situation. Och jag hade inte klarat av att upprätthålla en likadan relation med dessa människor som innan. Jag hade blivit väldigt sårad om det var alla andra i släkten utom jag som var inbjudna.

Sen är det självklart att människor får umgås med vem de vill och att det nödvändigtvis inte är min rättighet att hänga med överallt, men just vid detta tillfället känner jag verkligen med ts.

Jag hade nog inte ens ifrågasatt valet de gjorde. Jag hade nog bara dragit mig undan.

 

[vemsomhelst123]

Jag vet inte vad för hårdnackade människor som tittat in i denna tråden, men jag hade blivit jätteledsen om jag var i samma situation. Och jag hade inte klarat av att upprätthålla en likadan relation med dessa människor som innan. Jag hade blivit väldigt sårad om det var alla andra i släkten utom jag som var inbjudna.

Sen är det självklart att människor får umgås med vem de vill och att det nödvändigtvis inte är min rättighet att hänga med överallt, men just vid detta tillfället känner jag verkligen med ts.

Jag hade nog inte ens ifrågasatt valet de gjorde. Jag hade nog bara dragit mig undan.

Fast alla andra i släkten är ju liksom alla i en annan ”grundfamilj”. I vår släkt gör vi inte allt ihop. Mina bröder umgås massor utan mig och jag umgås en del med mina bröder en och en utan att bjuda in båda två.. det blir ju ett jätteprojekt varje gång man ska ses om hela släkten eller ens hela familjen ska med.

 

[Voeux]

Jag hade nog inte ens ifrågasatt valet de gjorde. Jag hade nog bara dragit mig undan.

Är inte risken då att en annars värdefull relation går i stöpet på grund av ett missförstånd? Det finns ju så väldigt många olika anledningar till att det kan bli såhär, och om man inte pratar om det finns ju risken att bara ett väldigt olyckligt missförstånd förstör flera relationer. Om man pratar och fortfarande känner att det inte känns bra förstår jag dock att man håller sig på sin kant.

Kan också tillägga att jag i deras sits också hade blivit sårad av TS reaktion. I min värld pratar man med mig om man blivit sårad av något jag sagt eller gjort, särskilt om vi har en nära relation. Att klippa bandet och ge kalla handen utan att prata hade sårat mig väldigt. Framför allt om allt berodde på ett ärligt missförstånd. Hade jag gamblat med vår vänskap får man kanske äta upp det dock, men det har jag aldrig gjort.

 

[Ramona]

Är inte risken då att en annars värdefull relation går i stöpet på grund av ett missförstånd?

Fast är detta verkligen ett missförstånd? Det är ju uppenbart att de inte ville ha med dem, eller i alla fall inte tänkte på dem när de bokade biljetterna. Oavsett är det ju redigt illa.

Jag tänker att man märker vilka som är ens vänner. Jag är mycket hårdare nu än jag var som ung. Sen har jag mycket mer överseende nu än förr, men samtidigt är ju traditioner traditioner. Jag har lätt för att ta en sådan här diss personlig, att de helt enkelt inte ville ha med mig. Och då drar jag mig undan för jag lägger hellre tid och energin på människor som vill ha mig i sitt liv. Även om det är ett missförstånd så är känslan och relationen ändå förstörd.

 

[stjarnhimmel]

Fast är detta verkligen ett missförstånd? Det är ju uppenbart att de inte ville ha med dem, eller i alla fall inte tänkte på dem när de bokade biljetterna. Oavsett är det ju redigt illa.

Jag tänker att man märker vilka som är ens vänner. Jag är mycket hårdare nu än jag var som ung. Sen har jag mycket mer överseende nu än förr, men samtidigt är ju traditioner traditioner. Jag har lätt för att ta en sådan här diss personlig, att de helt enkelt inte ville ha med mig. Och då drar jag mig undan för jag lägger hellre tid och energin på människor som vill ha mig i sitt liv. Även om det är ett missförstånd så är känslan och relationen ändå förstörd.

Vi vet ju inte när biljetterna bokades dvs om det tex var ett halvår sen och anledningen till det. Vi vet ju inte heller om denna släkt alltid gör allt ihop hela släkten eller om det är vanligt att man också ibland gör saker med bara närmsta familjen.