Lägga sig i någon annans relation (Behöver råd)

[Lampan]

@Badger
Jag har fräst ifrån honom angående hästarna för jag blev så less. Det har inte kommit upp sedan dess. Och så har jag ifrågasatt om han menar allvar när han kommer med de värsta kommentarerna, som att "-Jaha, nu åkte offerkoftan på direkt" som han sa vid frukostbordet när jag hälsade på dem tre veckor efter att senaste babyn förlösts med kejsarsnitt och syrran sa att hon kände sig helt slut efter att båda barnen vaknat på natten flera gånger. Jag pratade med systern efteråt och undrade om hon inte blir arg och ledsen när han håller på så, men hon viftade bort det med "Äh, det var inte så farligt, han har en jargong bara". Men hon kunde inte se mig i ögonen när hon sa det.

@Lampan De har bara varit ihop i ca 2 år och jag har bara tänkt att han är lite introvert och tystlåten och tar tid att lära känna/ blir osäker på hur han ska bete sig när han umgås i vår ganska stora familj.

Men sedan senaste barnet kom för lite mindre än ett halvår sedan har jag haft möjlighet att umgås mer med dem och träffat honom mer även hemma hos dem. Och det är då jag känt att syster inte har det så bra.

Min syster va tillsammans med ett riktigt stolpskott...länge.
Jag avskydde honom ( han avskydde mig )
Åren gick, dom fick barn. Han skadade ingen fysiskt, men syrran mådde inte bra
Till slut ville hon separera, då fanns jag som ett stöd för henne.
Hennes ex började då hota henne att han skulle hugga huvudet av henne om han träffade på henne ute. Han hotade i två års tid

I nuläget kan du inte göra något alls, din svåger bryter ingen lag

 

[Monstermom]

I nuläget kan du inte göra något alls, din svåger bryter ingen lag

Det är väl ändå enormt snävt!?

 

[mandalaki]

Jag förstår det. Men det är inte det enda som framkommer i det du skriver.

Jag tycker att det verkar fullt rimligt att du pratar med henne. Men det hindrar inte att jag också finner det motiverat att du funderar över dina motiv. Det betyder inte att du tycker - eller borde tycka - att du behöver fundera över dina motiv.

Det är ju heller inte säkert - om inte du och din syster har pratat om det förut - att du och hon uppfattar er uppväxt på samma vis, och det är oavsett det oklart vilken betydelse det har för den här frågan. Prata om känslor kan man ju göra på väldigt många olika sätt. Jag tänker att man måste hantera sina egna känslor kring andras situation innan man tar upp frågan med dem.

Aj vad plågsamt att läsa. Det är så jäkla lätt att det bara är ens egna behov man ger uttryck för, medan man lurar sig att det är omsorg om andra som driver en.

 

[Lampan]

Det är väl ändå enormt snävt!?

Vad kan en göra som syster?
Det en kan göra är att prata och ge stöd i vardagen
När det kommer till vuxna människors val av livspartner, så ska en bara inte lägga sig i. Om ena partnern inte begår något olagligt

 

[Gimlan]

Vad kan en göra som syster?
Det en kan göra är att prata och ge stöd i vardagen
När det kommer till vuxna människors val av livspartner, så ska en bara inte lägga sig i. Om ena partnern inte begår något olagligt

Att stötta är väl verkligen att göra något?

 

[Monstermom]

Vad kan en göra som syster?
Det en kan göra är att prata och ge stöd i vardagen
När det kommer till vuxna människors val av livspartner, så ska en bara inte lägga sig i. Om ena partnern inte begår något olagligt

Tvångsåtgärder eller ingenting, alltså?

 

[Lampan]

Att stötta är väl verkligen att göra något?

Att stötta är en sak
Att ha åsikter är en helt annan

 

[Badger]

OK.

Så hade jag inte alls avsett att det skulle tolkas. Det är för mig en helt annan sak. Vad man fräser åt rövhatten är liksom utanför det jag diskuterar.

Min utgångspunkt var - kanske väldigt klumpigt formulerad - att man till systern skulle erbjuda just systerskap. Inte att kräka ur sig hur uselt partnerval hon gjort, hur illa han beter sig och vilket allmänt stolpskott han är.
Gentemot syster ska man koncentrera sig på henne. Inte på att skälla ut honom.

skälla ut kan man göra direkt till den det berör. Förstår du nu hur jag menar?

Absolut, det håller jag med om. Om man skäller för mycket på honom till systern kanske hon rent av försvarar honom bara.

 

[Lampan]

Tvångsåtgärder eller ingenting, alltså?

Om systern/ barnen inte är utsatta för misshandel av något slag ( mentalt, fysiskt) Så har en inte rätt att uttala sina åsikter om hur det ser ut i en annans hem.
Min syrra visste att jag avskydde hennes ex, det märkte hon. Jag sa aldrig något negativt om honom

 

[Badger]

Gränser runt sig själv får man alltid sätta! Jag lutar snarast åt att man nästan är skyldig att göra det, det underlättar livet väldigt mycket för både en själv och andra om man har koll på sina gränser.

I kontakten med karln hade jag, om jag uppfattat honom som TS uppfattar honom, säkerligen både varit tjurig och arg växelvis, med lite olika uttryck. Ibland på sätt som jag själv kunde försvara, ibland mer som irriterade reaktioner som inte hade varit något jag varit särskilt stolt över.

Att vända sig till systern med negativa synpunkter på karln, blir ju antingen att skuldbelägga henne för ett misslyckat partnerval eller som ett uppdrag åt henne att få ordning på honom. Båda delarna är givetvis orimliga.

Jo precis, men alla var så noga med att man inte fick försöka förändra hans beteende på något vis inte säga till honom inte uppfostra honom. Det kan då uppfattas, kanske inte korrekt, som att folk tycker att man inte får säga till honom om han äter sina egna chips själv eller lämnar över barn eller säger läskiga saker till övriga familjen. Det är ju delvis att försöka förändra honom. Därav kommentaren.

 

[Badger]

Att stötta är en sak
Att ha åsikter är en helt annan

Fast vad menar ni då med att stötta. Att inte prata om saken och skala potatis tillsammans och vänta tills hon eventuellt lämnar honom. Dvs helt enkelt stå ut med honom och vara artig och trevlig mot honom och umgås mycket med honom tills hon ger upp. Det känns lite kyligt. Eller att ta upp saken? Men då är det att lägga sig i? Stötta är ju ett väldigt vagt modeord som inte riktigt innehåller någon information om eventuella handlingar.

 

[Lampan]

Fast vad menar ni då med att stötta. Att inte prata om saken och skala potatis tillsammans och vänta tills hon eventuellt lämnar honom. Dvs helt enkelt stå ut med honom och vara artig och trevlig mot honom och umgås mycket med honom tills hon ger upp. Det känns lite kyligt. Eller att ta upp saken? Men då är det att lägga sig i? Stötta är ju ett väldigt vagt modeord som inte riktigt innehåller någon information om eventuella handlingar.

Om en behöver fråga sin syster hur hen har det i sin vardag, så ska en nog undvika frågan
Isåfall finns ju ingen öppen komunikation alls

Då hjälper inga frågor i världen... inga uttalade åsikter kommer att ändra hur systern lever sitt liv.
Det enda som händer är att en distanserar sig ännu mer till varandra

 

[Gimlan]

Fast vad menar ni då med att stötta. Att inte prata om saken och skala potatis tillsammans och vänta tills hon eventuellt lämnar honom. Dvs helt enkelt stå ut med honom och vara artig och trevlig mot honom och umgås mycket med honom tills hon ger upp. Det känns lite kyligt. Eller att ta upp saken? Men då är det att lägga sig i? Stötta är ju ett väldigt vagt modeord som inte riktigt innehåller någon information om eventuella handlingar.

Lyssna av situationen, fråga vad hon känner, kanske fråga om situationer och prata om den, men utan att vara dömande. Typ så.

 

[Gimlan]

Om en behöver fråga sin syster hur hen har det i sin vardag, så ska en nog undvika frågan
Isåfall finns ju ingen öppen komunikation alls

Då hjälper inga frågor i världen... inga uttalade åsikter kommer att ändra hur systern lever sitt liv.
Det enda som händer är att en distanserar sig ännu mer till varandra

Eller så är det hög tid att ta tag i den biten.

 

[Lampan]

Eller så är det hög tid att ta tag i den biten.

Då tror jag att en ska börja "någonannanstans"
Det är inte bra att börja med att kritisera pappan till ens barn

 

[Gimlan]

Då tror jag att en ska börja "någonannanstans"
Det är inte bra att börja med att kritisera pappan till ens barn

Men det handlar inte om att kritisera! Det handlar om att tvärtom stötta, finnas till, öppna upp en dörr, kolla hur syrran mår. Det är inte att kritisera.

 

[Mia_R]

Min syster blev misshandlad i många år av sin fd sambo. Vi anade men hon nekade och när till och med vår pappa på dödsbädden bad henne lämna honom talade han för stängda öron.

Hon har två barn med honom, tyvärr. Inte för att jag missunnar henne ungarna, men jag önskar hon hade valt en bättre pappa till dem. Nu sitter hon fast med honom i resten av livet pga dem. Jag tycker inte han är bra för ungrna, han svär och är otrevlig mot dem i telefon och har gett sig på syrran fysiskt när han hälsade på en gång. De har sett honom slå och de var helt förskrämda när jag kom ner av någon bortglömd anledning när jag hälsade på vår mamma. Som tur var hade han hunnit gå, men annars är jag rädd att jag hade hjälpt honom både ner för stentrapporna i en vådlig fart och sedan sett honom åka med blåljus åt ena hållet samtidigt som jag hade åkt med blåljus åt andra hållet.

Min bror och jag hade gladeligen knäckt varje ben i kroppen på honom när de var sambos, om vi vetat säkert och om det hade hjälpt. Det hade däremot knappast hjälpt min syster ett dugg. Hon försvarade honom mot polisen när han blev anmäld efter att ha slagit en annan kvinna, syrran hade inte "sett" något alls.

Vad jag ville ha sagt är att trots att jag inte själv kan förstå hur man både stannar kvar och även skaffar barn med ett sånt uruselt avelsmaterial så vet jag att det går inte att försöka prata med någon om deras val. Syrran var inte redo att lämna förrän det kom fram att skitskallen var otrogen, tack och lov. Jag är rädd att hon hade blivit en siffra i statistiken om hon stannat kvar och jag vet inte vad man kan göra annat än försöka stötta så långt man kan och förmår.

 

[Vallmo]

Min syster har två små barn, äldsta är 2år. Pappan är väldigt passiv och nästintill ointresserad av barnen. (Och av syrran som det ser ut för utomstående)

Jag skulle verkligen önska att hon och hennes underbara barn fick leva i en kärleksfull relation, men nu är det inte sunt.

Javisst hennes relation hennes problem kan tyckas, men det känns så tragiskt att han är så kall mot dem.

Saker han inte gör:
• Byter bajsblöjor. (Har bytt färre än som kan räknas på händernas fingrar!!!)

• Badar/ duschar barnen

• Är kärleksfull och varm med barnens mamma när de ser.

• Spontangosar med barnen och öser kärlek över dem. (Vilket min syster gör i tonvis)

• Kliver upp tidigt och tar hand om barnen. Är han ledig kan han ligga och sova med ett gråtande barn bredvid sig tills syrran hämtar det.

• Han hittar aldrig på aktiviteter med barnen på eget initiativ.

• Är i det närmaste ointresserad av att leka med kidsen mer än 15-30min.

• Hämtar och lämnar på dagis

• Tar ansvar för inköp till barnen

Och så vidare. Min syster har det mesta ansvaret. När jag hälsat på så har han oftast suttit vid datorn när han varit ledig, och vissa dagar knappt interagerat alls med barnen. (Eller oss) Jag ser på tvååringen att h*n förstått att pappa inte vill vara så mycket med henom. H*n frågar aldrig efter honom, och när han är med henom så låter han henom oftast sitta i knät vid datorn och se på youtube, eller sitta själv och leka med i-paden eller se barnprogram.

Rekordet sist de var på besök hos mig var sådär 2h ipad och tv medan pappa själv låg i en annan soffa än barnet och läste. (Jag och syrran var upptagna med att fixa förberedelser inför julmaten). Syrran hinner knappt gå på toa, eller ta en dusch medan sambon gör allt han vill. Tex reser bort när hon är höggravid eller nyligen kejsarsnittad.

Jag blir så ledsen av att se det. Pappan ger väldigt lite kärlek och närhet, inte ens en godnattkram.

Jag skulle verkligen vilja prata med min syster och få henne att se det jag ser och förstå att hon inte borde behöva ha det sådär!!! Antingen familjerådgivning eller separation. Men vet inte hur jag ska lägga fram det. Vi har pratat om att jag inte förstår sambon och att jag inte kan läsa honom (han har stoneface, är tystlåten och ler sällan). Plus att jag tycker att det är synd att han tar så få initiativ med barnen.

Listan över märkliga beteenden kan göras hur lång som helst. Mycket verkar bottna i egoism, udda uppväxt, social inkompetens och brist på empati.

Besök hos svärföräldrarna och mina syskon: Han bor och äter gratis, blir servad med mat, vin, dessertvin, öl i över en vecka. Han har med sig egen whisky som ingen annan inklusive sambon får smaka. (Poängterar för henne att den var dyr, är hans, och hon får ingen!) Köper egna snacks bara till sig själv, frågar inte ens om någon vill ha. Diskar inte efter sig, tar inte undan när han ätit. Förväntar sig att andra åker och handlar, eller plockar undan barnens leksaker etc.

Bröllop: En nära släkting till oss gifter sig. Tjocka släkten samlas, Han lyfter inte ett finger för att hjälpa till med påklädning och matning av barn trots att det är väldigt stressigt. Dessutom stannar han kvar på festen istället för att unna syrran att njuta av sällskapet. Hon fick åka hem tidigt och lägga barn.

Samma sak på andra sammankomster i vår släkt. Han tar aldrig ansvaret att lägga kidsen så att syrran får vara den som är kvar och umgås.

När han varit på besök säger han nästan aldrig tack för maten, det var gott, eller så. (Tvärtom, är det inte gott tar han bara några tuggor och slänger resten) I vår familj älskar vi matlagning, men anpassar maten en hel del efter honom för att han ska "kunna äta den" när han hälsar på.

Och när han väl reser så kan han bara gå utan att ens säga hejdå nu åker jag, tack för oss. Plötsligt sitter han i bilen.

Jag blir så matt. Och obekväm i hans sällskap. Jag vill egentligen prata med honom också, men jag lyckas inte lära känna honom, förstår honom inte, och han verkar rätt ointresserad av att lära känna mig, så det känns sisådär. Särskilt som han ofta har åsikter som har att göra med att kvinnor är kärringar.

Just nu är det enda jag kommer på att jag skulle vilja ruska om honom och skrika VAKNA!!! Du har en jättetrevlig och härlig sambo och två underbara barn. Tycker du om att vara med dem? Älskar du dem??? Varför visar du det inte i så fall? Ta ditt ansvar, du är vuxen nu!

Jag har frågat syrran om hon älskar honom, om han är the löööööv of her life, men riktigt så är det inte. Det sorgliga är att det verkar som om hon gått in i någonsorts "ok, vi har barn ihop, nu är det vi vare sig vi vill eller inte". Visst, hennes val, men är det fel av mig att vilja diskutera detta ordentligt med henne? Jag älskar både henne och barnen och ser att de liksom lever sitt liv bredvid pappan. Under samma tak, men inte i symbios... Och ingen verkar må bra av det.

Svår situation! Verkligen!
Jag läser in i din situation att du är enormt frustrerad och att du vill kunna göra mer för att hjälpa din syster.

När jag läser din beskrivning av syrrans man kan jag inte låta bli att tänka att han antingen har någon störning och/eller depression eller livskris eller liknande.
Han verkar helt immun mot sociala färdigheter och verkar inte bry sig alls över hur han uppfattas av andra människor.
Jag tänker inte gå in på några teorier om vad som är fel. Såna diskussioner brukar inte bli så bra....

Men, mitt råd blir som de flesta andras.
Försök inte att uppfostra mannen. Det ger inget gott med sig för någon.
Talar han nedsättande mot ex dina hästar kan du absolut säga ifrån.
Det är en helt annan sak.
För människor som är så socialt inkompetenta och empatilösa som den här mannen verkar vara så fungerar inte hintar eller pikar heller.
Det är bara klarspråk som gäller och det verkar ju inte heller funka.

Sikta in dig på att stötta din syster.
Försök att inte prata nedsättande om mannen eller deras relation.
Låt det vara hennes initiativ.
Din syster kommer troligtvis försvara honom och/eller relationen för att det i viss mån även handlar om henne själv.
Mannen är ju hennes val, eller var åtminstone , så kritiserar du honom så är det troligt att din syster blir mer sänkt eftersom du automatiskt kritiserar hennes val.
Sen kan situationen för din syster bli ännu mer outhärdlig när någon påpekar hur jobbigt och hemskt det måste vara och vilken skit han är osv.
Det kan sätta igång massa negativ energi för din syster.

Jag läser in att du hyser stort engagemang och mycket kärlek till din syster.
Och mycket frustration.
Stötta henne 100% genom att alltid finnas där. Tala illa om mannen kommer inte hjälpa, men stötta henne om hon tar upp det.
Avlasta henne praktiskt i mån av din tid och ork.

För din egen skull, försök undvika sammankomster där du måste bo under samma tak som mannen.

 

[Ramona]

Man kan inte välja åt någon annan, men man kan prata igenom hur det är nu och hur det skulle kunna vara, och hur den andra känner.

Vad har hon sagt nu när du ringt till henne? Vad säger hon om allt? Har du berättat för henne om den här tråden?

 

[ekra]

@Badger mfl. Huvudanledningen till att vi Inte tjatat på honom är för att vi vill att han skall känna sig välkommen i vår familj och att vi inte vill kritisera systerns val av sambo. Enklare att försöka vara smidig än att tjata om att plocka undan efter sig/ gå ut med sopor mm. Vi har med honom närvarande pratat om att vi när vi är många samlade i samma hus får vi hjälpas åt med matlagning, slänga sopor och så vidare. Han gör det bara om man säger det rakt till honom att idag får du göra det och det. Men oftast lyckas han komma undan och syrran slätar över/ gör vad han skulle ha gjort.

Jag tycker att det verkar fullt rimligt att du pratar med henne. Men det hindrar inte att jag också finner det motiverat att du funderar över dina motiv. Det betyder inte att du tycker - eller borde tycka - att du behöver fundera över dina motiv.

Det är ju heller inte säkert - om inte du och din syster har pratat om det förut - att du och hon uppfattar er uppväxt på samma vis, och det är oavsett det oklart vilken betydelse det har för den här frågan. Prata om känslor kan man ju göra på väldigt många olika sätt. Jag tänker att man måste hantera sina egna känslor kring andras situation innan man tar upp frågan med dem.

Motiven är att jag vill kunna umgås med hennes familj och förstå mig på sambon. Jag vill lära mig att se vad hon ser i honom, hans bra sidor. Jag upplever att både systern, jag och barnen har en väldigt bra relation och vill inte känna att jag ska stanna kortare för att jag inte kan hantera sambon på ett bra sätt när jag hälsar på dem. Och givetvis att jag önskar min syster att ha en kärleksfull och jämlik relation. Jag upplever hennes självkänsla som låg, lite som att hon inte kan få en bättre livssituation än den hon har, trots att han trampar på henne och får henne att serva honom väldigt mycket mer än man "borde" serva en vuxen människa.
Tillägg: Hon är ingen mespropp normalt, hon biter ifrån ibland när det behövs och jag upplever det som om karln även om han är som han är faktiskt ofta lyssnar när han får raka order av henne.

Och @Vallmo tack för det du skrev, och jag är också inne på att han kanske är deprimerad, eller faktiskt har någon störning. Han beter sig inte som någon annan vuxen människa jag känt.

Lyssna av situationen, fråga vad hon känner, kanske fråga om situationer och prata om den, men utan att vara dömande. Typ så.

Låter vettigt.