Lägga sig i någon annans relation (Behöver råd)

[Lovisaleonora]

Du upptäckte det själv?

 

[Lampan]

Du upptäckte det själv?

Du skriver att du hyser stor beundran för dom som står ut med rövhattar
Va det ironi?

 

[Lovisaleonora]

Nej, du började härja om "stå ut i förhållande". Jag skrev stå ut med person. För mig är det en milsvidd skillnad.

 

[Badger]

Fel fokus.
Du ska inte ändra på honom.

Däremot kan du prata med din syster. Det finns väl telefon?
Berätta att du ser och bry dig om henne. Hon behöver inte hjälp med att skälla på sin sambo. Hon behöver medmänsklighet och syskonkärlek. Precis som alla människor.

Begriper faktiskt inte varför ditt fokus ligger på honom?? Sluta vara arg på honom. Börja bry dig om din syster istället.

Fast nu låter alla honom bete sig hemskt mot dem, det är ju ett av problemen. Vet inte om man ska låta sig bli behandlad som hans barnflicka för att inte lägga sig i hans fantastiska relation. Det är att trampa på sig själv.

Fast jag ser också att du tycker att hon ska prata med sin syster, den biten håller jag med om!

(Egentligen tycker jag nog att man ska lägga sig i när personer man tycker mycket om hamnar i elände. Inte bara strunta i det och vara tyst. Att bry sig om är ju lite en del av att vara vän eller syskon tänkte jag, annars är man väl bara någon som pratar med folk socialt och artigt. Men ni har ju större erfarenhet av sådant, har inte haft anledning att lägga mig i egentligen och är ett sådant där förfärligt ensambarn.)

 

[Lampan]

Nej, du började härja om "stå ut i förhållande". Jag skrev stå ut med person. För mig är det en milsvidd skillnad.

Om en har en partner som är en rövhatt, som en "står ut med"
Då står en väl ut med rövhatt i förhållandet?

 

[Lovisaleonora]

Om en har en partner som är en rövhatt, som en "står ut med"
Då står en väl ut med rövhatt i förhållandet?

Snälla, ser du inte själv skillnaden?

Stå ut med en person och stå ut i förhållandet? Jag kan inte argumentera i ämnet, svenska språket tar slut för mig. Låt oss lägga det åt sidan.

 

[tanten]

Fast nu låter alla honom bete sig hemskt mot dem, det är ju ett av problemen. Vet inte om man ska låta sig bli behandlad som hans barnflicka för att inte lägga sig i hans fantastiska relation. Det är att trampa på sig själv.

Fast jag ser också att du tycker att hon ska prata med sin syster, den biten håller jag med om!

(Egentligen tycker jag nog att man ska lägga sig i när personer man tycker mycket om hamnar i elände. Inte bara strunta i det och vara tyst. Att bry sig om är ju lite en del av att vara vän eller syskon tänkte jag, annars är man väl bara någon som pratar med folk socialt och artigt. Men ni har ju större erfarenhet av sådant, har inte haft anledning att lägga mig i egentligen och är ett sådant där förfärligt ensambarn.)

Ditt första stycke begriper jag itne riktigt. Var det så jag skrev? Det menade jag verkligen inte.

Jag försökte få fram att fokus som syster borde vara att just vara syster. Inte ställa sig och skälla på honom - som egentligen inte är värd någon energi alls. Det är väl systern som ska vara i fokus?

 

[Lampan]

Snälla, ser du inte själv skillnaden?

Stå ut med en person och stå ut i förhållandet? Jag kan inte argumentera i ämnet, svenska språket tar slut för mig. Låt oss lägga det åt sidan.

Jag skrev står ut i relation i mitt första inlägg

Om en har en rövhatt i ens närhet som en står ut med, då har man nägon form av relation till rövhatten som en "står ut med". Vilket du påstår dig beundra
Det tyckte jag va märkligt Jag beundrar människor som INTE står ut med rövhattar i sin närhet

Vi lägger ner

 

[Petruska]

Om en har en partner som är en rövhatt, som en "står ut med"
Då står en väl ut med rövhatt i förhållandet?

På vilket sätt tror du att det här för TS tankegångar framåt? Det är väl en rätt ointressant sidofråga, och andra har ju begripit hur @Lovisaleonora menar.

 

[Lampan]

På vilket sätt tror du att det här för TS tankegångar framåt? Det är väl en rätt ointressant sidofråga, och andra har ju begripit hur @Lovisaleonora menar.

Varför fortsätter DU att älta om det är ointressant och inte för något framåt

 

[Badger]

tanten skrev: ↑
Ditt första stycke begriper jag itne riktigt. Var det så jag skrev? Det menade jag verkligen inte.

Jag försökte få fram att fokus som syster borde vara att just vara syster. Inte ställa sig och skälla på honom - som egentligen inte är värd någon energi alls. Det är väl systern som ska vara i fokus?.

Saken är den att i många sammanhang kan man undvika att möta personer som behandlar en illa och fasa ut bekantskapen. I det här fallet med systerns man är det svårt att undvika att träffa honom. Jag tycker det är ok att berätta för honom att man inte vill bli trampad på, själv, personligen. För jag kan inte se någon anledning till att man måste tåla det bara för att man ska vara noga med att inte försöka förändra honom. Jag tycker inte det är ok att vara hans barnflicka -den man lämnar över barn med bajsblöjor till. Det är ok att skicka tillbaka barnet. Det är inte ok att han är elak -säger att ens hobby borde ätas upp. Man får säga till. Osv osv när han är otrevlig. Ok det kanske bara är lämpligt att markera ens egna gränser för ens egen mentala hälsa. Inte riskera iofs att han blir så sur att han vägrar umgås med en, då kommer man nog sakna sin syster.

Systern är ju såklart den som mår sämst, men det känns som att ts mår ganska dåligt av honom också.

När alla säger att man absolut inte får uppfostra honom eller försöka förändra honom så kan det uppfattas som att ts+familj bör låta honom trampa på sig allt han kan utan att få sätta persongränser.

 

[Petruska]

Jag tänker inte att det är en moralisk värdering (förstår inte riktigt hur du menar faktiskt?) utan en funktionell. En relation där parternas välmående främjas av relationen skulle jag kalla sund, en där någon/båda/alla mår sämre pga att de är i relationen osund.

Det är ingen viktig punkt för mig egentligen, kanske mest en hang-up.

Jag tycker ordet för mycket drar åt att värdera relationer utifrån egna normer. Vi ser ofta ordet använt här på buke, och då är än den ena än den andra relationen sund eller osund, men det handlar alltid om andras relationer. Det bär mig emot lite. Men som sagt, rätt oviktigt. Jag har aldrig påpekat ordet förut, trots att jag ofta reagerat lite. (Jag associerar även till sådant som jag mötte i min ungdom, tex homosexuella relationer som osunda till skillnad från den ständigt sunda heterosexualiteten. Jag förstår att det inte är så du använder ordet.)

 

[ekra]

Jag tänker på det kopplat till att du beskriver mannen så mångordigt för oss. Som att det är viktigt för dig att vi övertygas om hans tråkighet.

Men vad gäller relationen mellan dig och din syster, så kunde det här ju handla om lite vad som helst som hon gör och som du oroar dig över.

Om man tar det därifrån blir utfallet för min del att det tyvärr är begränsat vad du kan göra och stor risk att hon försvarar sig/mannen mot dig.

Ja jag kokade över lite inatt och behövde använda buke som avfallskvarn. Jag vill inte kräka ur mig allt jag tycker och tänker om barnens pappa till henne, det vinner ingen på. Men jag ville få ett utomstående perspektiv på det hela. Och råd om hur jag ska kunna ta upp frågan med henne.

Jag som syster tycker inte att hon behandlas bra, och inte heller barnen. Jag vill veta hur hon mår egentligen, och om jag kan hjälpa till på något vis. Om hon känner att allt är frid och fröjd så är det ju lugnt.

Men hon har under julen sagt en del när jag frågat lite försiktigt som tyder på att det är ganska slitsamt.

Jag vill inte gå in och säga att jag tycker att han är en idiot och att hon borde dumpa honom. Hon är ju vuxen och får själv bestämma hur hon vill ha sitt liv och vem hon delar det med. Men det innebär väl inte att jag som bryr mig om henne inte får prata med henne om hennes relation och mående?

 

[Petruska]

Ja jag kokade över lite inatt och behövde använda buke som avfallskvarn. Jag vill inte kräka ur mig allt jag tycker och tänker om barnens pappa till henne, det vinner ingen på. Men jag ville få ett utomstående perspektiv på det hela. Och råd om hur jag ska kunna ta upp frågan med henne.

Jag som syster tycker inte att hon behandlas bra, och inte heller barnen. Jag vill veta hur hon mår egentligen, och om jag kan hjälpa till på något vis. Om hon känner att allt är frid och fröjd så är det ju lugnt.

Men hon har under julen sagt en del när jag frågat lite försiktigt som tyder på att det är ganska slitsamt.

Jag vill inte gå in och säga att jag tycker att han är en idiot och att hon borde dumpa honom. Hon är ju vuxen och får själv bestämma hur hon vill ha sitt liv och vem hon delar det med. Men det innebär väl inte att jag som bryr mig om henne inte får prata med henne om hennes relation och mående?

Det är väl inte min sak att vare sig tillåta eller förbjuda, men frågan är ju fri.

Jag förstår att du är bekymrad över din syster, men jag tror att man i sådana situationer har goda skäl att fundera över sina egna motiv. Uppenbarligen skaver ju det hela i dig. Ok för att hon har en trist partner och barnen har en trist pappa, men varför skaver det så i dig? Det är ju hennes liv. (Varför skavde min kompis liknande sits som den gjorde i mig? Jag vet faktiskt inte, men jag vet att det skavet säger mer om mig än om henne.)

Och du skriver ju igen om dina behov: du vill veta hur hon har det egentligen? Varför är det viktigt för dig att veta det? Vad förändras av att du vet det? (Vad betyder det ens att veta hur någon har det "egentligen"?)

 

[ekra]

@Badger
Jag har fräst ifrån honom angående hästarna för jag blev så less. Det har inte kommit upp sedan dess. Och så har jag ifrågasatt om han menar allvar när han kommer med de värsta kommentarerna, som att "-Jaha, nu åkte offerkoftan på direkt" som han sa vid frukostbordet när jag hälsade på dem tre veckor efter att senaste babyn förlösts med kejsarsnitt och syrran sa att hon kände sig helt slut efter att båda barnen vaknat på natten flera gånger. Jag pratade med systern efteråt och undrade om hon inte blir arg och ledsen när han håller på så, men hon viftade bort det med "Äh, det var inte så farligt, han har en jargong bara". Men hon kunde inte se mig i ögonen när hon sa det.

@Lampan De har bara varit ihop i ca 2 år och jag har bara tänkt att han är lite introvert och tystlåten och tar tid att lära känna/ blir osäker på hur han ska bete sig när han umgås i vår ganska stora familj.

Men sedan senaste barnet kom för lite mindre än ett halvår sedan har jag haft möjlighet att umgås mer med dem och träffat honom mer även hemma hos dem. Och det är då jag känt att syster inte har det så bra.

 

[Ramona]

Jag vill inte gå in och säga att jag tycker att han är en idiot och att hon borde dumpa honom. Hon är ju vuxen och får själv bestämma hur hon vill ha sitt liv och vem hon delar det med. Men det innebär väl inte att jag som bryr mig om henne inte får prata med henne om hennes relation och mående?

Självklart ska du bry dig om din syster. Givetvis ska du prata med henne och få henne att känna sig hört och viktig.

Men att säga att folk får bestämma själva hur de vill ha sina liv och att hon liksom valt detta är nog lite fel approach. Alla som har läst någonting om normaliseringsprocessen när det kommer till våld i nära relationer vet att det inte handlar så mycket om ett aktivt val, som att när första slaget väl kommer så tycker kvinnorna att det var deras fel och att de hade provocerat fram det hela. Nu säger jag verkligen inte att det är där din syster sitter, men det är få av oss som gör aktiva val och liksom lever sådär genomtänkt hela tiden. Många av oss lever på i ren rutin tills situationen är helt åt fanders och ohållbar. De flesta människorna tänker aldrig till på vad de egentligen vill och vad som är vad i deras liv.

Hon har inte aktivt valt. Det har blivit så och hon kör på av bara farten.

 

[ekra]

@Petruska
Jag är orolig för att hon mår dåligt och inte har någon som hon känner att hon kan prata helt öppenhjärtigt om det med, jag utgår från mig själv eftersom jag upp till vuxen ålder inte var bekväm med att prata om hur jag mådde. Det var nästan aldrig ett tema i vår familj under uppväxten. Jag bar jättejobbiga känslor inom mig och tänkte inte ens tanken att det kunde lätta och hjälpa att prata med någon annan.

Jag var jättedeprimerad, ledsen och låg inombords, men utåt var jag glad, positiv, normal och "som vanligt".

@Ramona ja det är så jag känner också. Om man tror att någon man tycker om inte har det så bra, så vill man ju hjälpa om man kan. Man kan inte välja åt någon annan, men man kan prata igenom hur det är nu och hur det skulle kunna vara, och hur den andra känner.

 

[tanten]

När alla säger att man absolut inte får uppfostra honom eller försöka förändra honom så kan det uppfattas som att ts+familj bör låta honom trampa på sig allt han kan utan att få sätta persongränser.

OK.

Så hade jag inte alls avsett att det skulle tolkas. Det är för mig en helt annan sak. Vad man fräser åt rövhatten är liksom utanför det jag diskuterar.

Min utgångspunkt var - kanske väldigt klumpigt formulerad - att man till systern skulle erbjuda just systerskap. Inte att kräka ur sig hur uselt partnerval hon gjort, hur illa han beter sig och vilket allmänt stolpskott han är.
Gentemot syster ska man koncentrera sig på henne. Inte på att skälla ut honom.

skälla ut kan man göra direkt till den det berör. Förstår du nu hur jag menar?

 

[Petruska]

Saken är den att i många sammanhang kan man undvika att möta personer som behandlar en illa och fasa ut bekantskapen. I det här fallet med systerns man är det svårt att undvika att träffa honom. Jag tycker det är ok att berätta för honom att man inte vill bli trampad på, själv, personligen. För jag kan inte se någon anledning till att man måste tåla det bara för att man ska vara noga med att inte försöka förändra honom. Jag tycker inte det är ok att vara hans barnflicka -den man lämnar över barn med bajsblöjor till. Det är ok att skicka tillbaka barnet. Det är inte ok att han är elak -säger att ens hobby borde ätas upp. Man får säga till. Osv osv när han är otrevlig. Ok det kanske bara är lämpligt att markera ens egna gränser för ens egen mentala hälsa. Inte riskera iofs att han blir så sur att han vägrar umgås med en, då kommer man nog sakna sin syster.

Systern är ju såklart den som mår sämst, men det känns som att ts mår ganska dåligt av honom också.

När alla säger att man absolut inte får uppfostra honom eller försöka förändra honom så kan det uppfattas som att ts+familj bör låta honom trampa på sig allt han kan utan att få sätta persongränser.

Gränser runt sig själv får man alltid sätta! Jag lutar snarast åt att man nästan är skyldig att göra det, det underlättar livet väldigt mycket för både en själv och andra om man har koll på sina gränser.

I kontakten med karln hade jag, om jag uppfattat honom som TS uppfattar honom, säkerligen både varit tjurig och arg växelvis, med lite olika uttryck. Ibland på sätt som jag själv kunde försvara, ibland mer som irriterade reaktioner som inte hade varit något jag varit särskilt stolt över.

Att vända sig till systern med negativa synpunkter på karln, blir ju antingen att skuldbelägga henne för ett misslyckat partnerval eller som ett uppdrag åt henne att få ordning på honom. Båda delarna är givetvis orimliga.

 

[Petruska]

@Petruska
Jag är orolig för att hon mår dåligt och inte har någon som hon känner att hon kan prata helt öppenhjärtigt om det med,

Jag förstår det. Men det är inte det enda som framkommer i det du skriver.

Jag tycker att det verkar fullt rimligt att du pratar med henne. Men det hindrar inte att jag också finner det motiverat att du funderar över dina motiv. Det betyder inte att du tycker - eller borde tycka - att du behöver fundera över dina motiv.

Det är ju heller inte säkert - om inte du och din syster har pratat om det förut - att du och hon uppfattar er uppväxt på samma vis, och det är oavsett det oklart vilken betydelse det har för den här frågan. Prata om känslor kan man ju göra på väldigt många olika sätt. Jag tänker att man måste hantera sina egna känslor kring andras situation innan man tar upp frågan med dem.