Råd ang förlåtelse

Min mamma var sadan. Det var inte sallan pappa ringde och sa att mamma trodde att jag var arg eller sur pa henne for att jag inte hort av mig pa "sa" eller "sa" lange. Jag var bara jatte "busy" med job, familj och hus.

Att mamma aldrig ringde sjalv och undrade har gjort mig till en person som ar valdigt rak. "You see what you get" och som aldrig nagonsin stanger en dorr innan hon forsoker "reda ut". Jag skulle kunna "reda ut" varldsproblemen tror jag, det finns inget stopp for "reda ut" for mig. :cautious: Och, mitt kardinal fel, jag ar "devils advocate ad nauseam" och om nagon har tagit pa sig en offerkofta kan inget stoppa mig fran att argumentera "den andra" sidan av saken.😬🙄
 
Jag fick en baby shower av några vänner innan dottern föddes. En inom familjen hörde av sig till maken och frågade varför hon inte blivit medbjuden. Hon hade också sett det i sociala medier och nog blivit lite stött. Men det planerades av några vänner till mig och de höll det litet till mina närmsta vänner, och hade inte tänkt att bjuda in alla kvinnor inom familjerna. Så det var inte så att någon blivit utesluten, bara att de hade olika syn på vilka som brukar/bör bjudas in till en baby shower. Mina vänner är ganska otraditionella och tänkte bara göra en liten kul grej.
Å andra sidan kan jag tycka att organiserar man en babyshower eller liknande så torde man inse att fler än de närmsta vännerna borde bjudas in? Det är ju oftast bara en babyshower per graviditet, precis som en möhippa etc. Man är ju väldigt taktlös eller till och med lite halvt egocentrerad om man bara bjuder med de man själv vill ha med. Det handlar ju ändå inte om kompisarna, utan om den som är gravid.
 
Å andra sidan kan jag tycka att organiserar man en babyshower eller liknande så torde man inse att fler än de närmsta vännerna borde bjudas in? Det är ju oftast bara en babyshower per graviditet, precis som en möhippa etc. Man är ju väldigt taktlös eller till och med lite halvt egocentrerad om man bara bjuder med de man själv vill ha med. Det handlar ju ändå inte om kompisarna, utan om den som är gravid.

Nej jag håller inte med. Jag tycker att det blir alldeles för ängsligt med alla regler, vilket bland annat ledde till att mitt eget giftermål mest kantades av ont i magen av alla förväntningar från omgivningen. Eller upplevda förväntningar. Jag var så rädd att göra fel att det nästan förtog lyckan att få gifta mig. Vi gifte oss ensamma tillslut. Det finns säkert de som hade åsikter om det också. Aldrig blir det rätt.

Om man nu tycker att någons baby shower är väldigt viktigt, varför är man då inte den som planerar den? Eller är med och planerar den? Om jag ville att någon jag kände skulle få en baby shower så hade har hört av mig till personens närmsta vänner och frågat om något sådant planerades. Om det gjorde det, sagt att jag gärna kommer. Om inte, planerat det själv. Inte suttit på min rumpa och hoppats på att någon annan planerar det, och dessutom har samma syn som mig på att bland annat jag ska bjudas, och sedan bli sur om det visade sig att de och jag tänkt olika. Som gravid blev jag väldigt överrumplad av att något ens planerats. Jag skulle inte tänka tanken att mina vänner som planerat ett firande för mig och lagt tid på det, var egocentriska för att de inte bjöd in alla kvinnor i min och makens släkt också. Jag hade snarare tyckt att ett stort firande varit lite jobbigt. Tänk så olika vi alla är. Kanske känner mina vänner mig så väl att de vet om det.

Vore det inte väldigt konstigt om vi alla fungerade likadant, tänkte likadant och ville likadant?
 
Senast ändrad:
Om man nu tycker att någons baby shower är väldigt viktigt, varför är man då inte den som planerar den? Eller är med och planerar den?
Det beror ju på hur nära man är eller i alla fall hur nära man upplever sig vara. Och det är ju här det blir farligt när man inte har all info och istället fyller det tomrummet med sin egna känsla eller sina egna åsikter och tankar. I ditt fall kan det ju varit så enkelt att hon trodde att du inte ville ha någon eftersom det ingen blev. Eller att dina närmaste hade hört av sig.

Jag tänker att det finns lite oskrivna regler, som tex vid en möhippa så är det tärnorna (om de finns) som organiserar möhippan. Jag tänker också att det är ett ansvar. Tar man på sig ansvaret att organisera någonting så har man liksom ansvaret att de som "borde" vara med blir inbjudna.

Nu börjar ju diskussionen dra iväg alldeles här, men jag kan konstatera att jag är rätt så krass och hårdhudad när det kommer till mycket, men i ts situation hade jag blivit ledsen och sårad.
 
Det beror ju på hur nära man är eller i alla fall hur nära man upplever sig vara. Och det är ju här det blir farligt när man inte har all info och istället fyller det tomrummet med sin egna känsla eller sina egna åsikter och tankar. I ditt fall kan det ju varit så enkelt att hon trodde att du inte ville ha någon eftersom det ingen blev. Eller att dina närmaste hade hört av sig.

Jag tänker att det finns lite oskrivna regler, som tex vid en möhippa så är det tärnorna (om de finns) som organiserar möhippan. Jag tänker också att det är ett ansvar. Tar man på sig ansvaret att organisera någonting så har man liksom ansvaret att de som "borde" vara med blir inbjudna.

Nu börjar ju diskussionen dra iväg alldeles här, men jag kan konstatera att jag är rätt så krass och hårdhudad när det kommer till mycket, men i ts situation hade jag blivit ledsen och sårad.

Om man inte trodde att jag ville ha en baby shower borde det ju om något verkligen inte vara ett problem att inte vara där. Som du sa, festen är till för den gravida och inte andra.

Även med möhippor har jag varit med om att bli bjuden på de som jag inte trodde jag skulle bli bjuden på, och inte bjuden på någon som jag trodde jag skulle bli bjuden på. Jag har även varit med vid minst två tillfällen att personer blivit bjudna som bruden inte ville ha där. Jag tror du måste inse att vilka som ”borde” bli bjudna skiljer sig åt beroende på vem du frågar, hur kretsarna ser ut, vem firandet är till för osv. Alla tänker inte likadant som du, och vore det också konstigt om alla gjorde det? Om det vore glasklart hade ju dessa situationer inte dykt upp. Visst har vi alla våra idéer om vilka situationer vi borde blivit inbjudna till och man kan bli sårad. Min poäng är att det är dumt att ta det personligt, och framför allt att bryta kontakt, innan man ens frågat.
 
Å andra sidan kan jag tycka att organiserar man en babyshower eller liknande så torde man inse att fler än de närmsta vännerna borde bjudas in? Det är ju oftast bara en babyshower per graviditet, precis som en möhippa etc. Man är ju väldigt taktlös eller till och med lite halvt egocentrerad om man bara bjuder med de man själv vill ha med. Det handlar ju ändå inte om kompisarna, utan om den som är gravid.

Oj, jag hade verkligen inte velat att alla kvinnor jag känner bjudits in till min babyshower! Det tänker jag verkligen är något för bara de närmaste. Jag var gravid under pandemin så min babyshower var väldigt liten men det var precis de jag ville skulle vara med som var där. Hade inte velat ha fler där även om det varit möjligt. Jag tänker att man förhoppningsvis känner sina vänner så väl att man ordnar något som de vill ha det.
Har heller aldrig förstått varför man ska bjuda exakt alla kvinnor på möhippor heller, en flickvän till en kompis till min sambo som jag aldrig träffat verkar helt orimligt att ha med till exempel.
 
Å andra sidan kan jag tycka att organiserar man en babyshower eller liknande så torde man inse att fler än de närmsta vännerna borde bjudas in? Det är ju oftast bara en babyshower per graviditet, precis som en möhippa etc. Man är ju väldigt taktlös eller till och med lite halvt egocentrerad om man bara bjuder med de man själv vill ha med. Det handlar ju ändå inte om kompisarna, utan om den som är gravid.
Jag tänker att många inte känner sina vänners hela bekantskapskrets. Jag umgås själv i olika kretsar och känner inte alls alla mina vänners vänner. De har hänt att jag blivit lite ledsen över att inte bli medbjuden på aktiviteter, men jag har senare fått reda på att de ursprungligen ordnats av personer utanför min krets och förstår då varför man inte tänkt på mig.
 
Jag tänker att många inte känner sina vänners hela bekantskapskrets. Jag umgås själv i olika kretsar och känner inte alls alla mina vänners vänner. De har hänt att jag blivit lite ledsen över att inte bli medbjuden på aktiviteter, men jag har senare fått reda på att de ursprungligen ordnats av personer utanför min krets och förstår då varför man inte tänkt på mig.

Vi planerade just en baby shower en gång och bjöd in en person som vännen umgåtts väldigt mycket med. Vi fick inget svar, fören några dagar innan och det var lite svävande och oklart men hur som tackade hon nej. Vi berättade sedan för vännen vilka mer som varit bjudna men som tyvärr inte kunnat komma. Jag minns inte hennes exakta ord men jag uppfattade det som att det var nog lika bra, och jag läste in mellan raderna att de kanske haft någon form av konflikt.

Ja, hur ska man veta 🤷‍♀️ Så länge man har människor omkring sig som vill andra väl och gör sitt bästa för varandra så får man nog också räkna med att det kan bli lite tokigt ibland.
 
Jag tänker att många inte känner sina vänners hela bekantskapskrets. Jag umgås själv i olika kretsar och känner inte alls alla mina vänners vänner. De har hänt att jag blivit lite ledsen över att inte bli medbjuden på aktiviteter, men jag har senare fått reda på att de ursprungligen ordnats av personer utanför min krets och förstår då varför man inte tänkt på mig.
Fast det är ju en helt annan grej. Här handlar det ju om familj som brukar hitta på saker ihop. Jag förstår att ts blev ledsen och jag kan absolut förstå att hon drar sig undan.

Att vänner hittar på grejer utan att jag är med är ju ingen större grej, det är ju så livet är.
 
Fast det är ju en helt annan grej. Här handlar det ju om familj som brukar hitta på saker ihop. Jag förstår att ts blev ledsen och jag kan absolut förstå att hon drar sig undan.

Att vänner hittar på grejer utan att jag är med är ju ingen större grej, det är ju så livet är.
Fast det du skrev som jag svarade på handlade inte allt om ts situation utan du tyckte att om man organiserar en babyshower eller liknande så torde man inse att fler än de närmsta vännerna borde bjudas in. Därav mitt svar att den som arrangerar tillställningen inte kan förväntas ha koll på en persons hela bekantskapskrets.
 
Fast det du skrev som jag svarade på handlade inte allt om ts situation utan du tyckte att om man organiserar en babyshower eller liknande så torde man inse att fler än de närmsta vännerna borde bjudas in.
Och det håller jag fast vid. Engångshändelser kräver ett visst ansvar som tex en konsert, middag ute, skidresa eller någonting liknande inte gör.
 
Det beror ju på hur nära man är eller i alla fall hur nära man upplever sig vara. Och det är ju här det blir farligt när man inte har all info och istället fyller det tomrummet med sin egna känsla eller sina egna åsikter och tankar. I ditt fall kan det ju varit så enkelt att hon trodde att du inte ville ha någon eftersom det ingen blev. Eller att dina närmaste hade hört av sig.

Jag tänker att det finns lite oskrivna regler, som tex vid en möhippa så är det tärnorna (om de finns) som organiserar möhippan. Jag tänker också att det är ett ansvar. Tar man på sig ansvaret att organisera någonting så har man liksom ansvaret att de som "borde" vara med blir inbjudna.

Nu börjar ju diskussionen dra iväg alldeles här, men jag kan konstatera att jag är rätt så krass och hårdhudad när det kommer till mycket, men i ts situation hade jag blivit ledsen och sårad.
Jag tycker det är en annan sak med möhippa. För då finns det en gästlista. Då jag ordnat möhippa har jag hört av mig till brudens make/partner och fått listan. Sen har jag ringt runt. Men tex en babyshower har man ju ingen gästlista att utgå ifrån. Det ät ju inte ens så etablerat i sverige enligt min uppfattning. Så de jag har varit på har helt enkelt bara handlat om några vänner som träffats för fira sin vän. Vänner som ändå ses lite då och då.

Om vi hade förväntats göra det större och bjuda in fler hade vi låtit bli. Det blir en så pass mkt större organisation av det hela och det krävs någon som har större lägenhet/boende där man får plats och större kostnader.
 
Och det håller jag fast vid. Engångshändelser kräver ett visst ansvar som tex en konsert, middag ute, skidresa eller någonting liknande inte gör.
Och jag tänker att det är svårt att täcka in alla som kan vara intresserade av att delta, särskilt om det arrangeras av någon annan än huvudpersonen som inte har koll på hela umgänget.

Jag tycker att det är lite sorgligt som @Voeux skrev att de valde att gifta sig utan att andra var med för att det blev jobbigt med vilka som skulle bjudas.
 
Och jag tänker att det är svårt att täcka in alla som kan vara intresserade av att delta, särskilt om det arrangeras av någon annan än huvudpersonen som inte har koll på hela umgänget.

Jag tycker att det är lite sorgligt som @Voeux skrev att de valde att gifta sig utan att andra var med för att det blev jobbigt med vilka som skulle bjudas.

Det var många saker som spelade in när vi valde att gifta oss ensamma. Men visst var gästlistan ett huvudbry då vi nog hade behövt bjuda in kring 130-140 personer för att ingen skulle behöva känna sig utesluten. I slutändan gifte vi oss under pandemin så det passade oss bra.

Men värre var nog många andra regler att förhålla sig till. Möhippa, vad den får kosta och vilka som blir bjudna. Här har jag stött på flertalet konflikter. Det blev för dyrt, för billigt, fel person blev bjuden, någon hade inte råd att komma, den blev för tråkig, för hetsig. Vem som blir tärna och inte. Varit med om en person som blev väldigt sårad av att inte bli vald. Vilket datum. En vän till mig valde att gifta sig i mitten av juli. En släkting till henne tyckte att det var själviskt av henne att lägga bröllopet mitt i semestern, och valde i stället att åka på utlandssemester den veckan enligt deras plan. Brudens mamma blev vansinnig. Vips var det en konflikt i släkten för att.. ja, de valde fel datum.

Låt säga att jag nästan inte tagit mig igenom ett enda bröllop eller baby shower utan att det gnisslar här och var. Det är väl därför jag får utslag av tanken på alla regler som folk förväntas följa. Folk som egentligen bara vill väl och försöker göra någonting kul. Så när vi förlovade oss kom obehaget krypandes ganska snabbt och jag skrev mycket om det här. Jag kände mig ängslig och stressad. Jätterädd att göra fel. Jätterädd att det skulle bli konflikt mellan mina vänner kring hippan. Så beslutet att gifta oss ensamma under pandemin blev helt perfekt för oss. Vi hade en mer avslappnad fest året efter.
 
För något år sedan var vi några som tänkte ordna en liten babyshower för en vän. Vi hade varken tid eller ork att ordna något stort. Men en släkting till blivande mamman tyckte att "alla kvinnor i bekantskapskretsen måste bjudas in." De blivande föräldrarna hade gift sig något år tidigare och då var det ca 50 kvinnor inbjudna som då alla skulle bjudas in enligt henne.
Jag frågade då denna kvinnan som tyckte att alla skulle bjudas in vad vi skulle ha för lokal och om hon kunde ordna det. Men nej- hon hade inte tid att ordna något. Jag kollade då upp lokaler men det tyckte hon inte var bra för det var för dyrt. Hon tyckte med andra ord att vi skulle hitta en lokal för kanske 30 pers som knappt kostade något. Jag frågade henne vad det var för lokaler som hon tänker på som är stora men inte kostar något? Hon hade ingen ide men "det borde väl gå att fixa" Men fortfarande hade hon inte lust att hjälpa till utan ville bara komma på festen.

Ska läggas till att vi alla bodde i små lägenheter och det var på vintern så en picknick i en park funkade inte heller. Och för mig är det här typiskt för hur det ofta blir dvs de personer som har mest åsikter om hur det ska vara och vilka som ska bjudas- ja de är inte ens intresserade av att hjälpa till att ordna. Utan de tycker att någon annan ska fixa en gratis lokal men de har inte själva någon tanke på hur det ska ordnas. "Någon annan" får fixa. Dessutom tänker de inte heller på tiden det tar att kontakta alla de personerna i bekantskapskretsen som ska bjudas in.

Jag har ofta varit med och ordnat saker då ingen annan velat men har blivit lite luttrad. Numera när folk kommer med såna förslag så säger jag "Jättebra förslag- fixar du det?" I stort sett alltid så får man nej. "jag hinner inte" är det vanliga svaret. Och min tanke är att folk måste börja uppskatta de människor som fixar saker istället för att bara klaga på att de gör saker fel. Alternativet är ju att man inte ordnar något alls. Som i detta fallet- antingen ordnar vi en liten babyshower för de närmsta vännerna hemma hos någon eller så ordnar vi inte något alls. Vad är bäst och trevligast för blivande mamman? Att inte få något alls eller få äta tårta och få några presenter hemma hos någon vän med kanske 6-7 av närmsta vännerna?
 

Liknande trådar

Relationer Jag skulle behöva lite råd. Jag är sedan ca 20 år tillbaka tillsammans med en man. Vi blev sambos för 7 år sedan och har två barn med...
2
Svar
24
· Visningar
5 975
Relationer Vi har en man i vår släkt som blivit totalt genomelak på äldre dar. Han är 91 år. Han blev änkling för 6-7 år sen och därefter har det...
2
Svar
23
· Visningar
4 389
Senast: pimy
·
Relationer Min syster har två små barn, äldsta är 2år. Pappan är väldigt passiv och nästintill ointresserad av barnen. (Och av syrran som det ser...
3 4 5
Svar
89
· Visningar
10 060
Senast: ekra
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp