Genomelak släkting

[Mabuse]

Vi har en man i vår släkt som blivit totalt genomelak på äldre dar. Han är 91 år. Han blev änkling för 6-7 år sen och därefter har det gått utför. Han har alltid varit småelak, plump, egocentrisk och ska ha allt på sina villkor. Men det har funnits en spärr. Hans fru bidrog nog till det.

Nu är han rent ut hemsk och det drabbar hela släkten, men hans barn mest. Eller hans dotter rättare sagt, sonen drabba inte så mycket. Det är gammaldags tänk där så sonen har alltid haft det enklare medan dottern har förväntats hjälpa till och ställa upp. När sonen separerade åkte hans mamma dit och städade åt honom t.ex.

Hursomhelst. Mannens dotter har ställt upp massor på honom. När frun började bli sjuklig åkte dottern dit en gång i veckan minst för att hjälpa till att städa och hålla ordning. När frun gick bort fortsatte hon med det. Dottern jobbar ju själv och är 60+ så energin är ju inte alltid på topp där, men hon har inte klagat. Mannen i fråga däremot är inte tacksam alls.
När dottern åkte dit innan jul för att putsa fönster och sätta upp julgardiner fick hon kritik för att det gått för snabbt så hon säkert fuskat. Det är såna pikar hela tiden. Inget duger, alla ska ställa upp. När mannens son + dennes son åkte dit för att klippa gräs och röja ogräs fick de höra att det inte dög så de fick göra om alltihop.

Nu är det dock kris. Jag tror det började när mannens dotter förklarade att hon inte orkade städa/tvätta åt honom mer och hjälpte honom få kontakt med privat städerska. Dottern började känna sig sliten och utbränd, dels pga tungt jobb men också stressen av att åka dit och ändå få skit. Mannen blev fly förbannad och han vägrar ta emot hjälp.
Sen grejen som är nu då. Mannen hade fest när han fyllde 90. Han hade faktiskt 3 kalas. Först ett med sina barn och några vänner på hans födelsedagskalas. Sen ett kalas när han blev bjuden på fin restaurang och vi närmaste släkten var där allihop. Ett halvår senare hade han ett kalas som mest var för vänner men närmsta familj var där.
På det kalaset missade ett barnbarnsbarn att ge honom en kram. Barnet var runt 10 år. Mannen själv tar inte initiativ så barnet vägrade inte kramas, det blev väl bara inte läge och glömdes sen bort. Barnet hälsade, pratade och så förstås, men inte kramade. Det här hände i augusti. Mannen är fortfarande arg över det, han kan inte släppa det.
Nu har han anklagat sin dotter (det var hennes familj) för att ha vänt hans barnbarn och barnbarnbarn emot honom. Han menar att dotter sagt åt barnet att inte kramas, varför vet vi inte. Barnets syskon gav kram. Men jo, kvinnan ska ha vänt alla emot honom. Hon kan inte uppfostra sina barn osv osv.
Han anser att han ska ha en ursäkt. Barnbarnsbarnet straffas av honom också. I julas fick barnet hälften av julklappspengar mot vad de brukar få varje år, barnets syskon fick den vanliga summan. Mannen ringde inte och gratulerade barnet på födelsedagen eller följde med på kalas. Barnet är alltså runt 10 år. Mannen har uttryckt att han tycker det är värt att förstöra en hel familj pga det inträffade.

Han är riktigt elak mot sin dotter. Häromdagen i en diskussion sa han att hon fått för lite stryk när hon var liten. Dottern har fått magkatarr och mår jättedåligt över situationen. Hon vill skydda sin egen dotter och barnbarn förstås.

Vad gör man i en sån situation? Mannen har en ny kvinna i sitt liv och han är lika elak mot henne i perioder, men hon åker bara hem då. Mannen är elak mot sina vänner så han har snart inga kvar. Mannen är i övrigt helt klar i huvudet, han kommer ihåg allt, fixar betala räkningar, håller koll på läkarbesök, sköter hygien osv osv. Annars hade man kunnat skylla på demens eller liknande men han är bara rent ut elak.

Ska man dansa efter hans pipa, bita ihop när man får ta skit bara för husfridens skull? Hur kan man stötta dottern i det här? Dotterns syskon säger ingenting. Håller med om att det är förfärligt förstås, men håller sig utanför det hela. Syskonet har aldrig förväntats hjälpa till med något hos föräldrarna. Det är dotterns familj som hjälpt till i alla år med vedhuggning, städning vid behov (de har hyrt ut några stugor) osv. Syskonen har lika långt dit.

Ja vad gör man? Det är så sorgligt att mannen ska förstöra alla relationer nu de sista åren. När han går bort kommer han lämna efter sig bittra minnen av hur elak han är.

Jag tänker såhär: mannen är gammal, han har haft ett långt liv. Hans barn och barnbarn har större ansvar mot sina egna barn än mot honom. Så är han elak mot dem så skulle jag undvika att utsätta dem för honom. Visst, mannen kanske blir ledsen och ensam, men han har haft sitt liv, de andra har sitt framför sig i högre utsträckning, de kommer troligen att få leva med minnet av hans elakheter längre än han.

 

[purity_666]

Ring kommunen och gör en orosanmälan? Förklara att det enbart är dotterns hjälp som har gjort att släktingen öht klarat sig själv. Och att hon nu inte orkar mer. Samt att han är 90 år och sitter i en stuga ensam någonstans. Att han kan sköta ekonomin mm behöver inte betyda att han inte behöver hjälp med det dagliga livet, tvätt städ osv. Det är i alla fall värt ett försök och det kan kanske ge dottern lättnad och lite ro.

Vad säger hennes dotter? Den vars barn blivit behandlad som skit av sin mormorsfar? Vore jag dottern skulle jag bli fly förbannad, skälla ut honom och sedan bryta kontakten helt.

Ja mannen ringde den dottern, barnbarnet alltså, när hon fyllde år. Det blev bråk och barnbarnet sa att mannen inte är välkommen i deras liv förrän han ber om ursäkt för sitt beteende.

 

[Wysiwyg]

@purity_666 Det är nog bara att skydda sig själv som hjälper. Stötta hans barn och undvika mannen i fråga själv. Och som @Mabuse sa, inte tillåta att han är dum mot barnbarnen. Om det innebär att han inte får träffa dem så är det ju så det måste bli.

 

[pimy]

Att vat

Vi har en man i vår släkt som blivit totalt genomelak på äldre dar. Han är 91 år. Han blev änkling för 6-7 år sen och därefter har det gått utför. Han har alltid varit småelak, plump, egocentrisk och ska ha allt på sina villkor. Men det har funnits en spärr. Hans fru bidrog nog till det.

Nu är han rent ut hemsk och det drabbar hela släkten, men hans barn mest. Eller hans dotter rättare sagt, sonen drabba inte så mycket. Det är gammaldags tänk där så sonen har alltid haft det enklare medan dottern har förväntats hjälpa till och ställa upp. När sonen separerade åkte hans mamma dit och städade åt honom t.ex.

Hursomhelst. Mannens dotter har ställt upp massor på honom. När frun började bli sjuklig åkte dottern dit en gång i veckan minst för att hjälpa till att städa och hålla ordning. När frun gick bort fortsatte hon med det. Dottern jobbar ju själv och är 60+ så energin är ju inte alltid på topp där, men hon har inte klagat. Mannen i fråga däremot är inte tacksam alls.
När dottern åkte dit innan jul för att putsa fönster och sätta upp julgardiner fick hon kritik för att det gått för snabbt så hon säkert fuskat. Det är såna pikar hela tiden. Inget duger, alla ska ställa upp. När mannens son + dennes son åkte dit för att klippa gräs och röja ogräs fick de höra att det inte dög så de fick göra om alltihop.

Nu är det dock kris. Jag tror det började när mannens dotter förklarade att hon inte orkade städa/tvätta åt honom mer och hjälpte honom få kontakt med privat städerska. Dottern började känna sig sliten och utbränd, dels pga tungt jobb men också stressen av att åka dit och ändå få skit. Mannen blev fly förbannad och han vägrar ta emot hjälp.
Sen grejen som är nu då. Mannen hade fest när han fyllde 90. Han hade faktiskt 3 kalas. Först ett med sina barn och några vänner på hans födelsedagskalas. Sen ett kalas när han blev bjuden på fin restaurang och vi närmaste släkten var där allihop. Ett halvår senare hade han ett kalas som mest var för vänner men närmsta familj var där.
På det kalaset missade ett barnbarnsbarn att ge honom en kram. Barnet var runt 10 år. Mannen själv tar inte initiativ så barnet vägrade inte kramas, det blev väl bara inte läge och glömdes sen bort. Barnet hälsade, pratade och så förstås, men inte kramade. Det här hände i augusti. Mannen är fortfarande arg över det, han kan inte släppa det.
Nu har han anklagat sin dotter (det var hennes familj) för att ha vänt hans barnbarn och barnbarnbarn emot honom. Han menar att dotter sagt åt barnet att inte kramas, varför vet vi inte. Barnets syskon gav kram. Men jo, kvinnan ska ha vänt alla emot honom. Hon kan inte uppfostra sina barn osv osv.
Han anser att han ska ha en ursäkt. Barnbarnsbarnet straffas av honom också. I julas fick barnet hälften av julklappspengar mot vad de brukar få varje år, barnets syskon fick den vanliga summan. Mannen ringde inte och gratulerade barnet på födelsedagen eller följde med på kalas. Barnet är alltså runt 10 år. Mannen har uttryckt att han tycker det är värt att förstöra en hel familj pga det inträffade.

Han är riktigt elak mot sin dotter. Häromdagen i en diskussion sa han att hon fått för lite stryk när hon var liten. Dottern har fått magkatarr och mår jättedåligt över situationen. Hon vill skydda sin egen dotter och barnbarn förstås.

Vad gör man i en sån situation? Mannen har en ny kvinna i sitt liv och han är lika elak mot henne i perioder, men hon åker bara hem då. Mannen är elak mot sina vänner så han har snart inga kvar. Mannen är i övrigt helt klar i huvudet, han kommer ihåg allt, fixar betala räkningar, håller koll på läkarbesök, sköter hygien osv osv. Annars hade man kunnat skylla på demens eller liknande men han är bara rent ut elak.

Ska man dansa efter hans pipa, bita ihop när man får ta skit bara för husfridens skull? Hur kan man stötta dottern i det här? Dotterns syskon säger ingenting. Håller med om att det är förfärligt förstås, men håller sig utanför det hela. Syskonet har aldrig förväntats hjälpa till med något hos föräldrarna. Det är dotterns familj som hjälpt till i alla år med vedhuggning, städning vid behov (de har hyrt ut några stugor) osv. Syskonen har lika långt dit.

Ja vad gör man? Det är så sorgligt att mannen ska förstöra alla relationer nu de sista åren. När han går bort kommer han lämna efter sig bittra minnen av hur elak han är.

vara gammal är inget försvar för att få bete sig hur som helst, så är man säker på att det inte finns demens eller liknande som kan förklara beteendet så är det kanske läge att tala om för gubben att han får klara sig själv nu. Det är hårt, men man ska inte ta sån skit!