Livskristråden

[iNHALE]

Det verkar som att vi är flera som är inne i en semi-livskris för tillfället så jag tänkte att vi skulle kunna ha en egen tråd. För en del av oss är det givetvis inte någon riktig kris egentligen även om det kan kännas så bitvis.

Min "kris" består av att jag på senare tid fått en väldig längtan efter förändring i livet. Lite oklart i vilken form det skulle vara. Jag har allt man kan önska sig i livet, men min hjärna börjar mer och mer spinna iväg i tankebanor om att kanske flytta, separera, nystarta livet, kasta mig ut i något nytt och lite okänt. Jag och sambon har varit tillsammans i 8 år i år och jag både älskar honom och bryr mig om honom väldigt mycket, men någonstans i bakhuvudet finns det en tanke om en nystart på egen hand. Känner mig väldigt vilsen i alla dessa känslor och vet inte riktigt på vilket ben jag ska stå.

 

[pajaztar]

Känner likadant. Har levt med samma person på samma plats i nästan tio år och levt i princip samma liv i de fem senaste. Det är praktiskt och bekvämt men tråkigt och oinspirerande och jag längtar efter förändring. Är inte direkt olycklig men känner mig lite… less? Det bara rullar på liksom. Men ska i alla fall hälsa på en vän som bor långt bort nästa helg, det blir ett välkommet avbrott i vardagslunken.

 

[pajaztar]

Och liksom… jag saknar att ha mitt eget boende och få vara ifred ibland. Att inte behöva ta hänsyn till någon annan hela tiden, som har åsikter och preferenser. Samtidigt är det ganska trevligt att ha nån att dela vardagen med? Att vara ensam kan ju bli just ensamt, även om jag har en dotter som får hänga med. Nä det är väl också att man vet vad man har men inte vad man får.

 

[farin]

Det verkar som att vi är flera som är inne i en semi-livskris för tillfället så jag tänkte att vi skulle kunna ha en egen tråd. För en del av oss är det givetvis inte någon riktig kris egentligen även om det kan kännas så bitvis.

Min "kris" består av att jag på senare tid fått en väldig längtan efter förändring i livet. Lite oklart i vilken form det skulle vara. Jag har allt man kan önska sig i livet, men min hjärna börjar mer och mer spinna iväg i tankebanor om att kanske flytta, separera, nystarta livet, kasta mig ut i något nytt och lite okänt. Jag och sambon har varit tillsammans i 8 år i år och jag både älskar honom och bryr mig om honom väldigt mycket, men någonstans i bakhuvudet finns det en tanke om en nystart på egen hand. Känner mig väldigt vilsen i alla dessa känslor och vet inte riktigt på vilket ben jag ska stå.

Kanske inte alls passar in på dig, men hörde en föreläsning om förklimakteriet häromveckan och det var tydligen ganska vanligt att just den känslan av att behöva förändring tar över mycket när hormonerna börjar ändras. Kommer inte ihåg på vad hon hette som föreläste, har det på jobbet tyvärr.

 

[iNHALE]

Kanske inte alls passar in på dig, men hörde en föreläsning om förklimakteriet häromveckan och det var tydligen ganska vanligt att just den känslan av att behöva förändring tar över mycket när hormonerna börjar ändras. Kommer inte ihåg på vad hon hette som föreläste, har det på jobbet tyvärr.

Jag är 34 så det är ju inte helt uteslutet även om det rent statistiskt kanske är lite tidigt.

 

[Stergo]

Jag livskrisar också, men jag hoppas att det mestadels är säsongsbetonat och blir bättre snart.

Men karriärsmässigt så befinner jag mig på en plats där jag inte riktigt utvecklas. Jag trodde jag hade en bra karriärsöppning till våren men den försvann precis efter jul så kommer förmodligen stå och stanna på samma ställe länge nu. Det är ju dessutom lågkonjunktur så det blir ju få nya öppningar. På boendefronten så har räntehöjningarna från när vi köpte huset ätit upp stora delar av det ekonomiska kapitalet vilket tillsammans med alla kostnadsökningar gjort att jag inte har råd med häst som planen var nu (eller för den delen en massa resor, lyxigare inredning och stora trädgårdsprojekt). Det gör också att jag står och velar med att köpa en ändamålsenlig större bil med de ökade kostnaderna som det skulle innebära. Särskilt som jag inte lyckades avancera som jag önskat. Jag är just nu mest less på att vara kvinna (Undermetveten könsmaktsordning etc från gubbar som ser sig som bra och för jämnställdhet men som i praktiken agerar annorlunda).

Hunden vill inte heller gå på ordentliga promenader när det bara är slask Igår var typ första gången sedan november som vi hade en riktigt rolig lunchpromenad. Men det är ju också segt. Dessutom så är hästarna och ridningen sådär just nu. Det skulle eventuellt bli lite bättre om jag fixade den där dragbilen själv så det blir enklare att åka och rida för tränare. Men just nu så stökar det oavsett med hästarna.

Dessutom är jag så himla less på hela min umgängeskrets som älskar när jag fixar och är drivande, men det är aldrig någonsin någon annan som är drivande för att fixa något roligare än typ ”ses över en kaffe”.

 

[iNHALE]

Och liksom… jag saknar att ha mitt eget boende och få vara ifred ibland. Att inte behöva ta hänsyn till någon annan hela tiden, som har åsikter och preferenser. Samtidigt är det ganska trevligt att ha nån att dela vardagen med? Att vara ensam kan ju bli just ensamt, även om jag har en dotter som får hänga med. Nä det är väl också att man vet vad man har men inte vad man får.

Jag känner precis likadant. Sen jag var 15 (är 34 nu) har mitt liv ändrats ganska drastiskt ungefär var tredje år. I yngre år flyttade vi och jag bytte skola, i vuxen ålder har jag flyttat utomlands, flyttat hem till Sverige, bytt jobb och haft relationer. Nu har mitt liv stått ganska still några år. Har samma jobb sedan 7 år tillbaka, för 3 år sedan köpte jag häst, bott i samma hus med samma sambo i 7 år. Jag känner mig väldigt rastlös i livet på något sätt.

Satt och kollade på boende på hemnet tidigare, funderade lite. Jag både vill och inte vill samtidigt...

 

[Spelberoende]

Jag hade väl min livskris, om man nu ska kalla det så för sisådär 40 år sen, jag kommer ju ursprungligen från ett "villaghetto" i utkanten av Eskilstuna, var klar med det där att vara löneslav, hade startat egen firma men kände mer och mer att den stan jag var född i och växt upp i inte var "hem" längre utan landet var hem för mig med skog, åkrar, ängar och djur och det var då jag gick all in och drog upp bopålarna och flydde stan och jag bor fortfarande på landet och kommer troligtvis tack och lov att även dö här. Det är här jag hör hemma.

 

[cambodia]

Bra initiativ!

Min livskris består nog mest av känslan av att sitta fast, och vilja börja om. Göra något nytt. Eller inte? Jag trivs på mitt jobb, jättebra! Och i min lägenhet. Samtidigt som det känns som det enda jag gör är jobbar och sover, äter och städar ibland. Om och om igen. Helgen vilar jag upp mig för att sen starta en ny jobbvecka.

Jag känner mig ensam. Och ledsen. Jag vill göra saker men jag vet inte vad.

Jag vill flytta (?) men kan inte pga barnet.

Jag vill egentligen inte ha något annat jobb.

Sen till råga på allt ska det dras igång någon sorts giftfabrik här i stan som ger mig ångest så pass att jag knappt kan tänka på det. Jag vill fly härifrån men det går lixom inte. Staden står ju kvar så vi överlever väl, men det är sjukt obehagligt!

 

[grodan21]

här är en med typ ständig livskris.

 

[iNHALE]

Jag sitter och funderar rent praktiskt hur man ska få ihop det, ffa ekonomiskt, om jag skulle välja att flytta (helt oavsett om vi separerar eller inte). Har häst, hund, reser i jobbet ibland och har ingen familj eller vän här nere som har möjlighet att passa häst och hund... Flyttar jag lär jag behöva ha hunden på hunddagis om dagarna när jag jobbar (dyrt). Känns som att det alternativet kommer innebära att jag måste göra mig av med minst ett av mina djur och jag vettefan om jag orkar med det...

 

[Tuvstarr]

Det var väl jag som föreslog en livskristråd, så jag får väl då också se till att skriva i den då den skapats

Min livskris om man nu kan kalla det så, tror jag egentligen kommer sig av att jag äntligen mår bra. Fysiska problem har fått en lösning, och nu har jag också ett jobb där jag inte fysiskt sliter slut på mig. Jag får göra sådant jag trivs med, träffar folk, och jobbar med trevliga människor.

Och då börjar jag på något vis mjukna, inte bara på bänken hos min massör, utan också som person. Jag måste inte längre kämpa mig genom blod svett och tårar varje dag.

Och då börjar de där små grejerna som kanske skaver lite märkas, då jag kan känna efter hur det egentligen känns.

Jag har en särbo sedan många år. Trevlig karl och jag trivs ju med honom och tycker om honom. Jag som inte brukar trivas med folk. Men ändå fattas det något. Jag får ingen näring för psyket eller själen i det förhållandet, han är svårkonverserad, vi kommer liksom inte in på djupet, det blir inga diskussioner utan mer rapporter om vad vi gjorde i dag och ytligt prat.

Och så går jag och blir förtjust i en kvinna.

Och tänker att ja ja, det går väl över, trevligt medan det varar, men allt kring henne är en jäkla röra som man nog inte ens borde peta på.

Och så kysser jag henne.

Och därav sitter jag här i inte-livskris-tråden-men-ändå.

Och vill inte fatta något beslut, och vet inte ens om det finns något beslut att fatta.

 

[Spelberoende]

Bra initiativ!

Min livskris består nog mest av känslan av att sitta fast, och vilja börja om. Göra något nytt. Eller inte? Jag trivs på mitt jobb, jättebra! Och i min lägenhet. Samtidigt som det känns som det enda jag gör är jobbar och sover, äter och städar ibland. Om och om igen. Helgen vilar jag upp mig för att sen starta en ny jobbvecka.

Jag känner mig ensam. Och ledsen. Jag vill göra saker men jag vet inte vad.

Jag vill flytta (?) men kan inte pga barnet.

Jag vill egentligen inte ha något annat jobb.

Sen till råga på allt ska det dras igång någon sorts giftfabrik här i stan som ger mig ångest så pass att jag knappt kan tänka på det. Jag vill fly härifrån men det går lixom inte. Staden står ju kvar så vi överlever väl, men det är sjukt obehagligt!

Ja den fabriken var ju inte så genomtänkt att lägga just där, hoppas den aldrig blir av för den soppan dom ska använda är ingen hit att ha nästgårds precis.

 

[Sonic76]

Ja jag känner igen det där med rastlöshet.
Är inne på sjätte året på samma jobb och älskar det, men är rastlös och vet inte hur jag vill göra
Ibland funderar jag på att byta bransch, men jag älskar ju mitt jobb. Vettesjuttom hur det blir sen

 

[cambodia]

Som tillägg ska vi också byta journalsystem på jobbet i höst, det skulle varit nu i vår men blev framskjutet. Det känns sjukt jobbigt och jag vill bara ha mitt jobb som det är nu. Men nu fick jag i alla fall lite mer tid att processa det…

 

[Enya]

Som tillägg ska vi också byta journalsystem på jobbet i höst, det skulle varit nu i vår men blev framskjutet. Det känns sjukt jobbigt och jag vill bara ha mitt jobb som det är nu. Men nu fick jag i alla fall lite mer tid att processa det…

Oj, jag ser själv fram emot det! Det verkar lättare än det som finns nu, påminner om ett som finns i Skåne, och jag känner mest att allt känns lite överdrivet med klassrumsutbildningar och en massa kurser om det. Tror det måste komma igång för att det ska bli lättare att förstå och alla utbildning, kurser och information om det mer oroar.

 

[Nixehen]

Jag är typ en vandrande livskris.
Vantrivs med mitt boende (hyresvärden, inte själva huset), less på jobbet pga känner mig rätt illa behandlad lite för ofta.
Drömmer om helt andra saker i livet och vill ha steget, men det känns stort och svårt att slita upp sonen från skola (som visserligen inte är superbra, men som ändå funkar) och flytta från den lilla familj vi ha kvar.
Innan jag fick barn flyttade jag kors och tvärs i landet när andan föll på, nu har vi bott på samma ort i sju år och det äter upp min själ.

Samtidigt har jag ett jobb där jag trivs med arbetsuppgifterna, sonens skola fungerar som sagt och vi har det liksom bra. Men allting skaver.
Jag vill ha ett eget boende där jag får göra vad jag vill, men det kan jag inte få här. Det är helt enkelt för dyrt och jag som ensamstående får inga sådana lån.

Blörk, är verkligen som en åsna mellan två hötappar.

 

[Hippocampus]

Jag är i livskris sen den dagen jag föddes typ.
Just nu vet jag inte vart jag ska bo.

 

[grodan21]

Någon som har tips på hur en kommer på vad en vill jobba med? Jag trivs inte riktigt på mitt jobb, men jag vet inte vad jag skulle vilja göra istället. Vet liksom bara vad jag inte vill vill ha ett jobb som utmanar mig lite lagomt mycket. Har hittat en kurs som jag har funderat på att söka, men frågan är om jag klarar av att plugga 50% samtidigt som jag jobbar 100%.

 

[bumpo]

Någon som har tips på hur en kommer på vad en vill jobba med? Jag trivs inte riktigt på mitt jobb, men jag vet inte vad jag skulle vilja göra istället. Vet liksom bara vad jag inte vill vill ha ett jobb som utmanar mig lite lagomt mycket. Har hittat en kurs som jag har funderat på att söka, men frågan är om jag klarar av att plugga 50% samtidigt som jag jobbar 100%.

Söka tjänstledigt 50% för studier?