Ledarskap, viktigt?

[Lager]

Sv: Ledarskap, viktigt?

Jag tror No1: Vill man bossa över sin häst är man ute efter nåt jag inte förstår. Kanske har man ett behov av att mästra, jag vet inte.

Håller med! Och därför förstår jag inte varför man vill flytta runt och mästra en häst tills den blir förbannad - för att sedan säga att det är HÄSTEN som är för dominant och ska lära sig lyssna.

Jag tyckte fio i ett inlägg angående ridning beskrev också min inställning till både ridning och hantering väl. Är det så att en häst reagerar "mer" än jag väntat mig så beror det på att jag tagit i för mycket alternativt varit otydlig. Det är mitt fel, inte hästens.

Nu kanske jag feltolkat dig tidigare, men pudels kärna för mig är just detta. Hästen är egen individ som jag har till uppgift att komma överens med, våran gemensamma relation fungerar när hästen litar på mig och jag litar på hästen -det vill säga, när jag vågar släppa efter ibland och det därigenom blir en interaktion. Det betyder inte fritt fram för bus och dumheter.


Att dominera en häst blir fel. I min värld så leder jag situationer.

Jaa... - för min del såtillvida att jag är ordförande, jag har sista ordet.


För att: alla ska må bra, vardagen funka fint och hanteringen blir så säker som möjligt.
Jag försöker förbereda hästen för vad som komma skall - i världen med människan.

Jag mår bra, hästis är glad, och hanteringen är säker (det är ju prio ett).

Föreberedelser kan man alltid göra, jag ser inget fel i det så länge det inte stannar vid enbart förberedelser och man aldrig vågar sig iväg "på riktigt". Det går ju inte att förbereda för ALLT, och när det oväntade kommer måste hästen lita på mitt goda omdöme och lita på att jag löser situationen och inte kräver saker som han inte klarar.

 

[Lager]

Sv: Ledarskap, viktigt?

Jag har inte lyckats räkna ut hur man svarar på flera inlägg i samma svar... Kan någon upplysa mig är det välkommet för framtida diskussioner. Nu blir det flera svar på raken.


Jag håller inte alls med dig.
Jag ser det som att man spaltar upp vissa saker som är solida. Du kan inte göra avkall på dessa saker IBLAND beroende på ditten och datten.

Vissa saker är solida, som jag skrev tidigare - medan vissa saker är öppna för diskussion.

Handlar det om enkel vardagshantering såsom i mitt tidigare exempel så ser jag ingen orsak att av ren princip alltid ta in hästen i stallet bara "för att vi alltid gjort så". Det handlar inte om en rädd häst, inte om en svårhanterlig häst, inte om en situation som kan bli farlig - utan om att han markerar att han gärna står ute. Om jag envisas, och går in ändå, så går han in efter mig såklart. Han bråkar inte, det är bara ett önskemål. Jag känner mig inte hotad av att han får stå ute, och tror inte för ett ögonblick att han skulle bli lyckligare om jag trots hans lilla markering tog in honom i stallet.

Jag förstår inte varför en dialog med hästen, plötsligt blir detsamma som slapphänthet och otydlighet. Han får inte rusa iväg om jag säger stopp, han får inte strunta i hjälper, dra i grimskaftet, bita/sparka etc - det finns väl ingen ryttare som ibland accepterar att hästen bara drar iväg, eller liknande dumheter?

Däremot så får hästen komma med förslag, han får markera om han vill någonting eller inte vill någonting, han behöver inte acceptera vad som helst. Men det är jag i sista hand som har hjärnan (förhoppningsvis...) och som är den som bäst bedömer hur vi ska göra i varje situation, och de ska hästen lita på.


I hästens vardag och värld så vill dom ha en värdig ledare som leder flocken på ett säkert och fast sätt. Klarar du inte uppgiften tar en bättre vid, inget mer med det.

Tja, jag är rätt nöjd med mina hästrelationer so far. Har kanske inte kommit sådär enormt långt på tävlingsbanan, men LA är ju en start i alla fall. Jag har aldrig aktivt bevisat något ledarskap för någon häst förutom på NH-kurserna.

Känner mig inte särskilt hotad över att hästen kanske skulle välja bort som ledare, mest för att jag ser mig som människa. Inte som alfahäst. Hästen ska kunna lita på mig, lyssna på mig, och sedan har resten följt av sig självt så länge den får sin mat, motion, och bustid i hagen. I alla fall hittils.


Du kan ju se det som att du dagligen ska föra din "flock" på ett värdigt sätt genom trafiken, till hagen, in i trsnsporten, på en tävling eller vad du nu gör. Duger du inte kommer någon annan ta över, och då din "flock" förmodligen bara är du och din häst så blir det hästen.
Och hästen vet inte vad som är bäst och säkrast, den går på instinkter.

Hästen ska lita på att jag tar hand om den och inte sätter den i situationer som den inte kan hantera. Förtroende tar tid att få, det växer fram i relationen under tiden som hästen och jag gör saker tillsammans och jag då varje dag bevisar att jag inte kommer go bananas helt plötsligt. Kan inte hästen lita på mig så vågar den såklart inte gå dit jag ber om heller.


Jag ser ingen vits med att dominera sönder sin häst utan vardagen ska fungera bra och säkert. Sedan om du har en kombination av utåtagerande och dominant häst då du själv är ganska låg så kanske det inte fungerar jättebra i vardagliga saker, eller så fungerar det jättebra. Det är här "horsenalities" kommer in, alltså hästens personlighet VS din.

Jag vet inget om horsenalities. Jag oroar mig som sagt inte så mycket, uppstår ett problem så tar jag itu med det i situationen där det uppstår. Det har funkat bra, men rätt så många hästar, i rätt så många år.

Allmän reflektion för att föra diskussionen ett snäpp till...
Inom hundvärlden (jag har brukshundar) är "dominant" för mig en mycket positiv egenskap, en dominant individ är högt upp i hierarkin och har därför ingen orsak att agera utåt, den är säker på sig själv ändå och behöver inte bevisa någonting. Det är osäkra individer som är aggressiva, aggressivitet är en avståndsökande signal, som oftast visar på just rädsla eller osäkerhet. En individ som är säker, stabil och mår bra behöver inte använda sig av aggression. Så tänker jag även om människor, en person soim mår fysiskt bra, har ett bra social situation, etc, den agerar inte destruktivt. Det är de osäkra, passiva och rädda som är/blir destruktiva.

Jag blir oftast lite förvirrad av detta när (en del) människor talar om aggressiva dominanta hästar - för mig är det något av en paradox. En häst kan försvara sig om den anser sig direkt hotad såklart - men en häst som är säker i sig själv, mår bra, får utlopp för sina behov, den blir inte helt plötsligt aggressiv om den behandlas rättvist.

Förstår någon vad jag säger eller blir det bara otydligt och flummigt?

 

[Lager]

Sv: Ledarskap, viktigt?

Här vill jag bara inflika, det handlar inte om att tvinga hästen till dess eget bästa. Utan att anpassa situationen till vad hästen klarar av och är förberedd till.
Jag tvingar inte heller in hästen utan förbereder den ännu bättre.
Till ex, varför lasta hästen när den är klaustrofobisk?
Varför tvinga ner huvudet om du inte kan sitta på marken och tränsa?
Varför binda upp en häst som får panik vid tryck?
Få bort det innan...visa hästen hur den ska hantera situationen den hamnar i!
Man får inga pinnhål i någon hierkiskala, du förlorar mark när du tvingar in din häst i en situation den inte för förberedd för.

Nu handlade exemplet inte om en rädd häst i och för sig, han går in och ut igenom den där dörren absolut minimul två gånger per dag och har gjort så i fyra år. Så någon stalldörrsträning behövs nog inte.

I övrigt håller jag med dig om det du skriver, man lär hästen det som man vill att den ska göra. Inga konstigheter.


Min valack till exempel får aldrig panik när han sitter fast.
Däremot så är han extremt klaustrofobisk och jag måste förbereda honom innan varje lastning. Påminna och frächa upp, annars flippar han mentalt.
Så jag bekräftar honom varje gång, låter han känna som han gör men visar att han inte kommer dö denna gång heller. Och det får ta tid!

Låter ju jättebra! Lasta gör man inte (iaf inte jag) sådär jätteofta. Alltid bra att träna på sådant.

 

[Lager]

Sv: Ledarskap, viktigt?

För länge sedan när jag inte red så bra så skulle man ju ha igenom vissa saker när hästen protesterade för att man ställde krav men ju mer man lärde sig desto mer lärde man sig att ställa samma krav men att alltid ge hästen en utväg för att inte "låsa in den" om du förstår vad jag menar. Utväg är inte här att ryttaren låter hästen slippa utan man gör på ett sådant vis att det inte finns någon anledning för hästen att protestera. Då kommer man åt samma saker utan att bråka med den.. jag menar det är ju bara att vara intelligentare än hästen för det är vi ju.. varför dra det till sin spets när det finns andra vägar för att komma åt samma sak, genom logik och genom att använda sin hjärna.

Ju skickligare man är som ryttare desto snabbare kan man svara upp på hästen och förekomma den vilket innebär att hästen blir överrumplad och inte egentligen har någon anledning till att "dominera" Är man för långsam i sina signaler hinner ju hästen reagera och agera innan människan kommer till skott med nästa signal.

Alltså egentligen är det inte en skicklighetssak

Väl skrivet.

 

[axel]

Sv: Ledarskap, viktigt?

Jag har inte lyckats räkna ut hur man svarar på flera inlägg i samma svar... Kan någon upplysa mig är det välkommet för framtida diskussioner. Nu blir det flera svar på raken.


Jag håller inte alls med dig.
Jag ser det som att man spaltar upp vissa saker som är solida. Du kan inte göra avkall på dessa saker IBLAND beroende på ditten och datten.

Vissa saker är solida, som jag skrev tidigare - medan vissa saker är öppna för diskussion.

Handlar det om enkel vardagshantering såsom i mitt tidigare exempel så ser jag ingen orsak att av ren princip alltid ta in hästen i stallet bara "för att vi alltid gjort så". Det handlar inte om en rädd häst, inte om en svårhanterlig häst, inte om en situation som kan bli farlig - utan om att han markerar att han gärna står ute. Om jag envisas, och går in ändå, så går han in efter mig såklart. Han bråkar inte, det är bara ett önskemål. Jag känner mig inte hotad av att han får stå ute, och tror inte för ett ögonblick att han skulle bli lyckligare om jag trots hans lilla markering tog in honom i stallet.

Jag förstår inte varför en dialog med hästen, plötsligt blir detsamma som slapphänthet och otydlighet. Han får inte rusa iväg om jag säger stopp, han får inte strunta i hjälper, dra i grimskaftet, bita/sparka etc - det finns väl ingen ryttare som ibland accepterar att hästen bara drar iväg, eller liknande dumheter?

Däremot så får hästen komma med förslag, han får markera om han vill någonting eller inte vill någonting, han behöver inte acceptera vad som helst. Men det är jag i sista hand som har hjärnan (förhoppningsvis...) och som är den som bäst bedömer hur vi ska göra i varje situation, och de ska hästen lita på.


I hästens vardag och värld så vill dom ha en värdig ledare som leder flocken på ett säkert och fast sätt. Klarar du inte uppgiften tar en bättre vid, inget mer med det.

Tja, jag är rätt nöjd med mina hästrelationer so far. Har kanske inte kommit sådär enormt långt på tävlingsbanan, men LA är ju en start i alla fall. Jag har aldrig aktivt bevisat något ledarskap för någon häst förutom på NH-kurserna.

Känner mig inte särskilt hotad över att hästen kanske skulle välja bort som ledare, mest för att jag ser mig som människa. Inte som alfahäst. Hästen ska kunna lita på mig, lyssna på mig, och sedan har resten följt av sig självt så länge den får sin mat, motion, och bustid i hagen. I alla fall hittils.


Du kan ju se det som att du dagligen ska föra din "flock" på ett värdigt sätt genom trafiken, till hagen, in i trsnsporten, på en tävling eller vad du nu gör. Duger du inte kommer någon annan ta över, och då din "flock" förmodligen bara är du och din häst så blir det hästen.
Och hästen vet inte vad som är bäst och säkrast, den går på instinkter.

Hästen ska lita på att jag tar hand om den och inte sätter den i situationer som den inte kan hantera. Förtroende tar tid att få, det växer fram i relationen under tiden som hästen och jag gör saker tillsammans och jag då varje dag bevisar att jag inte kommer go bananas helt plötsligt. Kan inte hästen lita på mig så vågar den såklart inte gå dit jag ber om heller.


Jag ser ingen vits med att dominera sönder sin häst utan vardagen ska fungera bra och säkert. Sedan om du har en kombination av utåtagerande och dominant häst då du själv är ganska låg så kanske det inte fungerar jättebra i vardagliga saker, eller så fungerar det jättebra. Det är här "horsenalities" kommer in, alltså hästens personlighet VS din.

Jag vet inget om horsenalities. Jag oroar mig som sagt inte så mycket, uppstår ett problem så tar jag itu med det i situationen där det uppstår. Det har funkat bra, men rätt så många hästar, i rätt så många år.

Allmän reflektion för att föra diskussionen ett snäpp till...
Inom hundvärlden (jag har brukshundar) är "dominant" för mig en mycket positiv egenskap, en dominant individ är högt upp i hierarkin och har därför ingen orsak att agera utåt, den är säker på sig själv ändå och behöver inte bevisa någonting. Det är osäkra individer som är aggressiva, aggressivitet är en avståndsökande signal, som oftast visar på just rädsla eller osäkerhet. En individ som är säker, stabil och mår bra behöver inte använda sig av aggression. Så tänker jag även om människor, en person soim mår fysiskt bra, har ett bra social situation, etc, den agerar inte destruktivt. Det är de osäkra, passiva och rädda som är/blir destruktiva.

Jag blir oftast lite förvirrad av detta när (en del) människor talar om aggressiva dominanta hästar - för mig är det något av en paradox. En häst kan försvara sig om den anser sig direkt hotad såklart - men en häst som är säker i sig själv, mår bra, får utlopp för sina behov, den blir inte helt plötsligt aggressiv om den behandlas rättvist.

Förstår någon vad jag säger eller blir det bara otydligt och flummigt?

Vi är nog helt på samma våglängd här.

Ang. W´s lastningsproblem så kan det lösas ganska lätt- om... man orkar bry sig.

man har så mkt öppet som möjligt framtill vid lastning o låter den åka brett. de flesta hästarna lär sig fort, utan mental träning.
Men många tänker inte o envisas med att hästen ska gå in i en mörkt litet bås.

man har ju en skyldighet att lära dem vissa saker o som med transport- om den blir sjuk o måste till klinik.

vet inte i hur många trådar folk försöker att tvångslasta sina hästar som t o m då förvärrar sina skador eller inte kommer iväg alls.

Klaustron kan oxå förvärras av att man köra illa.
Coari har ett bra tips- Kör som du hade ett glas vatten i släpet o låt hästen LÄRA sig hur den ska agera vid svängar mm.

 

[LIA]

Sv: Ledarskap, viktigt?

Håller med! Och därför förstår jag inte varför man vill flytta runt och mästra en häst tills den blir förbannad - för att sedan säga att det är HÄSTEN som är för dominant och ska lära sig lyssna.

Råkade se det här och undrar vem som säger att man ska göra så eller gör det?

LIA

 

[Lager]

Sv: Ledarskap, viktigt?

Jag tänkte specifikt på hästen som Tibra nämner första gången i inlägg 209, och som waldorff då kommenterar i inlägg 210.

Det är kanske inkorrekt att skriva att man "vill" att hästen ska bli förbannad, det vill ingen. Men i det här fallet blev detta resultatet - och hästen blev definierad som dominant.

 

[waldorff]

Sv: Ledarskap, viktigt?

Fast dominant är ju inget negativt?
Jag tror säkert hästen var och är det, men pressad och utmanad.
Det är ju vilken människa den möter och hur den blir behandlad som avgör en hel del, så tänker jag. Det hänger ju på människan hur utgången blir.

 

[kryddelydd]

Sv: Ledarskap, viktigt?

Om mina hästar ser mig som sin ledare eller inte bryr jag mig inte om, de gör vad jag ber de om av godheten i sina hjärtan antar jag. Men förklara gärna varför ni tycker det är viktigt!

Om hästarna gör det du ber om, ser de nog dig som sin ledare!

Jag har sett många situationer där folk har svårt att klättra upp på hästen för den står inte still, hästen vill inte gå in i hästtransport, hästen blir rädd för allt vid uteritt.
Det är mycket mer praktiskt om hästen ser mig som sin ledare och står still när jag ska upp, kliver på transporten utan krångel, går lugnt vid uteritt och litar på att jag håller kollen.
Mycket enklare att hantera dem om de ser mig som ledare, och färre risker.

 

[flashlight]

Sv: Ledarskap, viktigt?

Varför kan du inte hålla dig till trådens ämne och låta bli att vädra din okunnighet beträffande NH? Som omväxling?

Du tillhör eventuellt dom som klarar sitt hästägande galant utan att behöva reflektera över hur du ska göra eller varför. Men majoriteten har inte detta medfött, vilket syns tydligt om man läser olika trådar. Skulle tro att c:a 99,9% av deltagarna här är rädda för att göra något med sin häst som får den att gripas av panik! Dom saknar medfödd känsla för ledarskap, hur man uppnår det och vad det innebär. Varför skulle det vara fel att lära sig om detta med ledarskap och allt som följer med ett gott sådant?

LIA

Delvis KL

Tja jag tror att just såna fenomen som NH kan skapa dessa osäkra hästägare faktiskt mer än det hjälper. Det blir en massa trams om att vara ledare och olika konstiga tricks för att "bli ledare" och givetvis dyra kurser och en massa behov av böcker och annat man kan köpa

Om folk inte höll på och krånglade till det så jäkla mycket och tro att saker måste vara si och så utan lyssande på vanliga kloka hästmänniskor istället för att sitta och läsa böcker och försöka mästra dem som kan mer via nätet

Hästhantering handlar om sunt förnuft och att förstå sej på hästarna, det gör man av att umgås med hästar och lära sej av andra som kan hantera dem på ett bra sätt.

Det är väl för att kreti och pleti idag skippar ridskolorna och skaffar egen häst ute i skogen, utan tillräckliga kunskaper, som dessa fenomen får sån uppmärksamhet. Hästarna ser att "den där figuren kan inte ta några beslut bäst att göra det själv"

Det är helt sanslöst med folk som viftar rep och kommenderar runt hästarna för sakens skull för att de är så himla osäkra att de måste kuva hästen till att inte våga visa minsta egenheter för då blir ägaren så rädd...

 

[LIA]

Sv: Ledarskap, viktigt?

Som du ser i mitt inlägg, är jag tveksam till om man läst hästen rätt. Men uppenbarligen fick man fram en reaktion man inte förväntat sig och som tydligen inte heller var önskvärd.
Om det berodde på att man "tvingade" fram reaktionen genom överdriven markhantering eller bara råkat öppna en dörr är svårt att veta. Fast det framgår inte heller vad som menas med "dominant" eller om hästen blev "förbannad".

Driver man, genom sitt markarbete, en häst att bli förbannad, har man helt klart gjort fel.

LIA

 

[IngelaH]

Sv: Ledarskap, viktigt?

*Knapplån*


Nu är vi där igen. Allt är svart och vitt. Det finns ingenting där emellan

Astrologi, horoskop, spåkäringar, hästpratare, meditation och farao och hans moster är bara humbug och lurendrejeri

NH, som i grunden är från gamla hästmänniskor med sunt hästförnuft som specialiserat sig på hästhantering är bara humbug och lurendrejeri.

Akademisk Ridkonst, som i grunden är från akademiernas lärosäten, samt lite ihopplock från övriga riddiscipliner är bara humbug och lurendrejeri

Tävlingsryttare kan bara rida inom fyra väggar och gör de inte det, så har de graman och fara och hans moster, för att inte hästen ska nysa i stället för att hantera sina hästar som NH-folket.

Konstigt att tävlingsryttare har hatt o frack, i stället för hjälm och väst och NH-are behöver ju ingenting, för deras hästar är så väluppfostrade.

Hästhantering är bara enkelt sunt hästförnuft och inget man behöver gå extra kurser för.

Och ridning är allt över TR's MSV hopp och dressyr allt annat är skogsmulle

OBSERVERA, ovanstående är hårt draget, jag vet. Men jag tror att många förstår vad jag menar... för det dyker upp om och om igen på ett eller annat sätt, ute i forumen.

Jag blir SKRÄMD, när jag ser sånt här.

Jag är hästmänniska, hästintresset är mitt liv och min livsfilosofi, oavsett vad jag kan, eller vad jag använder mig av för att trivas med mitt hästliv.

Vill jag tävla dressyr på klubbnivå - regional nivå, då kan jag göra det om jag vill om min häst är tränad till det, då hon har licens för det och jag kan skaffa licens och har grönt kort.

Vill jag sitta i hagen och mysa med min häst en halv dag, tillsammans med en bok och en kopp kaffe (jag vet - den kallnar), ja då gör jag det.

Vill jag stå på stallplan och borsta vita hår och lera så dammet yr i 2.5 timme och sen gå ut på en promenad vid hand med min häst, då gör jag det.

Om jag sen vill kalla det, hästhantering, NH eller en salig blandning, det är en annan sak. Om det sen är att jag ibland använder repgrimma i stället för lädergrimma, när jag är ute och går, eller att jag rider ut i repgrimma eller sidepull (med träns under som nödbroms) är att det blir NH av det hela, eller att jag rider enhändigt på portugisisk stång, eller dresserar på kandar, även om vi bara rider volter med tanke tagen bakdel eller framdel, ja då skäms jag inte för det heller.

Men när olika ridgrenar som inte passar alla dras i smutsen, det är då det blir grupperingar, som inte alltid leder till god stämning i det allmänna "horsemanshipet".

Ska jag behöva sluta med hästar och börja samla på bokmärken, för att jag gör på ett eller annat vis med hästen och det från endera hållet ses som helt fel?

 

[Lobelia]

Sv: Ledarskap, viktigt?

Vill jag sitta i hagen och mysa med min häst en halv dag, tillsammans med en bok och en kopp kaffe (jag vet - den kallnar), ja då gör jag det.

Använd termos vet jag.

Du glömde förresten islandshästarna, de som inte kan ta ett normalt steg har huvudet i vädret.

 

[flashlight]

Sv: Ledarskap, viktigt?

Så länge hästen mår bra och alla är nöjda så gör väl var och en som den tycker. Men generellt kan man ha synpunkter på vad som ligger bakom olika fenomen, eller kan man inte det?

Nh har sin grund i inridning av vilda mustanger i USA. Det säger sej självt att det kräver en del annat än att hantera vanliga hobbyhästar i Sverige. Visst en del av det handlar om att förstå hästens sätt att tänka och det är bra!
Men det går till överdrifter och själva läran övervärderas, hantera hästar har väl vettigt folk kunnat i alla tider.

Jag tycker så här;

Har man inte kunskap nog för att hantera lite olika typer av hästar ska man inte ha häst - punkt. Då har man för mycket kvar att lära. Man kan istället rida på ridskola, be att få hjälpa till i stall bland kunnigt folk, lära av andra i praktiken.

Det är ingen mänsklig rättighet att ha häst, helt enkelt. Klarar man inte av att hantera en vanlig häst utan en massa tricks som är avsedda att kommunicera med helt vilda hästar utan tidigare mänsklig kontakt, ja då är man inte en lämplig hästägare. Man riskerar i värsta fall att förstöra en stackars häst som kommer att betraktas som "svår" för att en okunnig människa inte begrep sej på den


Det har sagts förr, men ridskolorna borde ha grundläggande kurser i att hantera hästar, om nu någon skulle gå dem, folk är ju ofta så mycket "kan själv" när dom skaffar första hästen och sen när problemen blir ohanterabara ja då ska det gås dyra kurser...

Jag har aldrig haft problem med att hantera hästar heller, det är inte så himla unikt som någon skrev. Men så hade jag en gedigen grund när jag skaffade egna hästar så småningom.
När jag var liten och hjälpte till i stall fick jag lära mej genom egna misstag och andras kunskaper. Det är ju så man får kunskaper. Men numera vill så många gå genvägar och då finns grund för alla möjliga läror som folk tror ska ge de genvägarna.

Jag tycker att det finns svart och vitt många gånger. Parellifilmerna var ju inte särskilt positiva men de säljer massor på sina läror ändå. Tja för att ta ett exempel. Där finns verkligen rätt och fel. Och alla har väl rätt att ha åsikter, men vissas är faktiskt mer välgrundade det kommer man inte ifrån, det är fakta både irl och på buke. Vissa har mycket längre och bredare erfarenhet av hästhantering än andra, det har några svårt att tugga i sej men det är ju faktiskt så.

 

[Anaconda]

Sv: Ledarskap, viktigt?

Så länge hästen mår bra och alla är nöjda så gör väl var och en som den tycker. Men generellt kan man ha synpunkter på vad som ligger bakom olika fenomen, eller kan man inte det?

Nh har sin grund i inridning av vilda mustanger i USA. Det säger sej självt att det kräver en del annat än att hantera vanliga hobbyhästar i Sverige. Visst en del av det handlar om att förstå hästens sätt att tänka och det är bra!
Men det går till överdrifter och själva läran övervärderas, hantera hästar har väl vettigt folk kunnat i alla tider.

Jag tycker så här;

Har man inte kunskap nog för att hantera lite olika typer av hästar ska man inte ha häst - punkt. Då har man för mycket kvar att lära. Man kan istället rida på ridskola, be att få hjälpa till i stall bland kunnigt folk, lära av andra i praktiken.

Det är ingen mänsklig rättighet att ha häst, helt enkelt. Klarar man inte av att hantera en vanlig häst utan en massa tricks som är avsedda att kommunicera med helt vilda hästar utan tidigare mänsklig kontakt, ja då är man inte en lämplig hästägare. Man riskerar i värsta fall att förstöra en stackars häst som kommer att betraktas som "svår" för att en okunnig människa inte begrep sej på den


Det har sagts förr, men ridskolorna borde ha grundläggande kurser i att hantera hästar, om nu någon skulle gå dem, folk är ju ofta så mycket "kan själv" när dom skaffar första hästen och sen när problemen blir ohanterabara ja då ska det gås dyra kurser...

Jag har aldrig haft problem med att hantera hästar heller, det är inte så himla unikt som någon skrev. Men så hade jag en gedigen grund när jag skaffade egna hästar så småningom.
När jag var liten och hjälpte till i stall fick jag lära mej genom egna misstag och andras kunskaper. Det är ju så man får kunskaper. Men numera vill så många gå genvägar och då finns grund för alla möjliga läror som folk tror ska ge de genvägarna.

Jag tycker att det finns svart och vitt många gånger. Parellifilmerna var ju inte särskilt positiva men de säljer massor på sina läror ändå. Tja för att ta ett exempel. Där finns verkligen rätt och fel. Och alla har väl rätt att ha åsikter, men vissas är faktiskt mer välgrundade det kommer man inte ifrån, det är fakta både irl och på buke. Vissa har mycket längre och bredare erfarenhet av hästhantering än andra, det har några svårt att tugga i sej men det är ju faktiskt så.

Det är verkligen en del som jag håller med om i utövandet av NH. Tanken är god, och jag har bara träffat seriösa utövare, om jag nu kan kalla det utövande, för i min värld är det ett sätt att förhålla sig till hästen, ett sätt att leva med den. Att det har ett namn för mig är för att jag inte har haft lång och gedigen erfarenhet, utan målmedvetet skaffat mig kunskapen och träningen genom just att läsa och träffa instruktör. Jag har tagit en genväg som jag är tacksam över idag. Min erfarenhet idag är byggd på på den kunskap jag skaffat mig på det sättet. Jag har förstås själv jobbat upp känsla och egna tillvägagångssätt, men hade jag inte haft tillgång till andras kunskap genom lättillgängliga medium som böcker o DVD så hade jag aldrig börjat förstå vad jag saknade och behövde jobba på.

Det blir fel ibland med detta som allt annat, när man är nybörjare och experimenterar. Tror att allt blir rätt. Även en erfaren hästmänniska kan göra skada. Är attityden fel och man är otålig och dominant själv, så blir resultatet därefter, på hästens bekostnad.

Vad jag tycker är konstigt är att dra allt till sin spets.
Syns verkligen inte ALLA dessa ödmjuka superduktiga hästmänniskor som kan visa upp sina glada harmoniska och balanserade hästar?

Det är besvärligt med alla fel, alla felaktiga påståenden som automatiskt ger en negativ eller missvisande bild.
Ett exempel bara här är till exempel NHn's ursprung. Ett litet antal seriösa jänkare fick i början av 1900-talet möjligheten att ta del av lärdom från invandrade beundrade horsemen, Vaqueros. Dessa i sin tur hade utvecklat sin lära från den europeiska krigskonsten. Om vi jämför med fint utförd NH idag, så var metoderna tuffare, men med hästens mentala och känslomässiga välmående och samarbete och respekt häst och horseman emellan i fokus. Till stor skillnad faktiskt från dåtidens sätt att tämja och rida in mustanger, samt att träna boskapshästar, vilket också var önskan från dessa få horsemen som inte tränade hästar med samma förnedrande och nedtryckande attityd.

Den som har varit med ett tag ser var det uppstår problem, och naturligtvis är det så att man önskar att inte fel människor blir hästägare, och att hästägare inte blir just hästägare till fel häst. Det är en utmaning att ändra på detta, eftersom man naturligtvis inte, i oförstånd eller okunnighet, ser själv att man tar sig vatten över huvudet.

Jag tycker såhär;

I fint utförd NH hittar jag enklast kunskap om hur jag lyckas utföra moment med kunskap och känsla för hästens känslomässiga och mentala välbefinnande.
I fint utförd dressyr och AR hittar jag enklast kunskap om hur jag lyckas utföra moment med kunskap om hästens fysiska utveckling och träning.

För mig är inte allt svart eller vitt, så jag poängterar att det finns många som är fantastiska på alla bitarna, dock alldeles för få för att räcka till och utbilda och influera hela hästvärlden!

 

[Lobelia]

Sv: Ledarskap, viktigt?

I fint utförd NH hittar jag enklast kunskap om hur jag lyckas utföra moment med kunskap och känsla för hästens känslomässiga och mentala välbefinnande.
I fint utförd dressyr och AR hittar jag enklast kunskap om hur jag lyckas utföra moment med kunskap om hästens fysiska utveckling och träning.

Många fina ord i inlägget i stort och sedan faller du i gropen alldeles på slutet.

Ursäkta uttrycket, men jag anser inte det har ett jävla dugg att göra med vilken filosofi eller gren man valt. Det finns duktiga NH-människor, travtränare, hoppryttare islandshästtränare mm som är duktiga både på den fysiska och mentala biten. Gren och inriktning är underordnad, en duktig "hästkarl" eller "hästkvinna" är duktig skit samma vilken inriktning.

 

[Tibra]

Sv: Ledarskap, viktigt?

Som du ser i mitt inlägg, är jag tveksam till om man läst hästen rätt. Men uppenbarligen fick man fram en reaktion man inte förväntat sig och som tydligen inte heller var önskvärd.
Om det berodde på att man "tvingade" fram reaktionen genom överdriven markhantering eller bara råkat öppna en dörr är svårt att veta. Fast det framgår inte heller vad som menas med "dominant" eller om hästen blev "förbannad".

Driver man, genom sitt markarbete, en häst att bli förbannad, har man helt klart gjort fel.

LIA

Okej jag kan hoppa in igen och förklara lite mer som jag missade att skriva.

Jag vet exakt hur det började. Men först vill jag tillägga att absolut: han såg mig inte som sin ledare, då skulle han aldrig gjort såhär. Men jag la aldrig till tvång eller retade hästen med mening, det gjorde ingen. Man tog i hans takt.

Jag hade inte erfarenhet av den svåra hästen, jag klarade inte av honom och det var med svett och tårar genom våran resa. Jag ville inte sälja hästen jag ville lösa våran "konflikt" och tog hjälp av många erfarna. Men de flesta rådde mig till att sälja, för mycket av kemin mellan mig och hästen stämde inte, även om jag kunde få tillbaka mitt ledarskap och våran vänskap så var kemin så otroligt viktig och att det aldrig kunde bli riktigt bra. Vilket jag kännt länge, men har man skaffat sig ett djur så får man ta det ansvaret- Dock insåg jag senare att det bästa för båda var att skiljas åt.

Jag minns så väl den första tiden då allt var som vanligt. Han var hur snäll som helst, en liten bebis som skulle ha all uppmärksamhet. Jag och en vän stod i hagen med en del morötter i fickorna. Jag tror jag hade tränat buga vilket han på den tiden tyckte var roligt.

Så blev han plötsligt närgången, sträckte fram huvudet och var rätt inpå, det var lite jobbigt med hästen så nära på det viset, så jag markerade lugnt att han fick ta lite avstånd och att nu var det färdigt med morötter och leken. Hästen slickade då öronen bakåt och gjorde en rörelse som varken jag eller min vän var beredd på och backade ett steg (vilket var det största misstaget jag gjort med den hästen) men man tänkte inte så snabbt. Det slutade med att han hade bakåtstrukna öron och jagade oss ur hagen. Det var sista gången han fick mig att backa för honom även om det var många gånger jag trodde han tammetusan skulle springa över mig.

Efter den gången började allt. Han blev besvärlig att rida, att klippa, att hämta från hagen, att longera. ALLT blev kaos. Det var även denna häst som från början var hackkycklingen i hagen som började "leda" flocken och sparkade sönder min ena hästs ben. Han blev totalförändrad bara av det där lilla steget jag tog bakåt.

Så ja, det började såklart med ett misstag från mig, men under resans gång har det bara varit i hans takt och på ett lugn och trevligt sätt tillsammans med erfarna personer. Men dagarna började alltid med att han hotade en utan att man ens gjort något. Visst det blev ju en ond cirkel mellan oss två, när vi dessutom inte trivdes ihop. Sista gången jag skulle hämta honom och hade fortfarande i tanken att försöka klara detta gick jag lugnt och sansat fram till honom, hästen stegrade då mot mig högt och jag kände klumpen i halsen. Hästen måste verkligen hata mig, tänk dig känslan, man har kämpat och verkligen försökt med allt så ska man bara gå in i hagen och möts av detta. Då gick jag därifrån och lade ut annonsen med tårar i ögonen.

Så det ända felet jag egentligen gjort var att backa för honom den gången plus att jag insåg väldigt sent att vi inte passade ihop. Jag vet vad jag gör med mina hästar och denna var den ända hästen som jag misslyckades med vilket känns lite hårt men det får man ta jag var väl inte på den nivån att klara av honom. Idag har han det jättebra och verkar trivas super med sin nya matte som tydligen har bra erfarenhet av såkallade problemhästar o.s.v

 

[Tibra]

Sv: Ledarskap, viktigt?

Varför inte jag har förklarat mer i detalj är för att jag kände att det fanns ingen rätt till det, det var ingen mening att vi skulle gå in på just denna häst vilket jag inte hade lust med heller då det är lite jobbigt att tänka tillbaka på den tiden, för det var verkligen en hemskt jobbig tid och det var faktiskt jobbigt att sälja hästen.

Jag gav honom som ett förslag i min mening sedan skulle vi spekulera om vad jag gjort för fel, läst hästen fel o.s.v

Ja menar om jag bara står mitt i hagen, stilla gör inget och hästen kommer och anfaller. Jag har ju inte ens gjort något. Men enligt folket här så kan inte hästen göra anfall eller andra slags våldsamma saker utan att människan har gjort något riktigt fel. Felet av mig var väl att vara i hans revir, i hans närhet.

 

[axel]

Sv: Ledarskap, viktigt?

Jag minns så väl den första tiden då allt var som vanligt. Han var hur snäll som helst, en liten bebis som skulle ha all uppmärksamhet. Jag och en vän stod i hagen med en del morötter i fickorna. Jag tror jag hade tränat buga vilket han på den tiden tyckte var roligt.

Det är av en anledning som man ska låta hästarna vara med de sina o inte överträna o lära dem att leka med en.
Hästar fostrar hästar bäst.

Det är det här som jag menar att man mycket lätt kan provocera hästen o den blir förstörd.

 

[Tibra]

Sv: Ledarskap, viktigt?

Det är av en anledning som man ska låta hästarna vara med de sina o inte överträna o lära dem att leka med en.
Hästar fostrar hästar bäst.

Det är det här som jag menar att man mycket lätt kan provocera hästen o den blir förstörd.

Överträna? Det var nog inte många gånger jag hade tränat det. Jag tycker inte alls att det är fel med att träna tricks. Det är en rolig grej som kan skapa en bättre kommunikation. O att vara i hagen eller utanför varför skulle det vara så mycket annorlunda?

Jaja det spelar ingen roll han trädde in för nära inpå och jag markerade. Han kände ju att jag hade morötter i fickan, o ja minns inte ens om jag hade tränat buga den dagen, jag kanske bara hade gett dom godis, jisses det är ju snart 4 år sedan.