Sv: Ledarskap, viktigt?
Varför sitter jag här *himlar med ögonen*
Jag tänkte faktiskt tillägga att jag tror ledarhästen inte tordes göra så mycket mer för att jag stod där, men så tänkte jag att nee men sådan "makt" kan väl en människa inte tänkas ha, för vi är ju inga hästar med tanke på många inlägg i tråden. Så det kändes totalt meningslöst att skriva ut och starta ännu en diskution. Det är ganska häftigt när två hästar som i vanliga fall jämt naggas i närheten av varandra kan stå som två änglar tillsammans med mig.
Hästarna bråkar aldrig i min närhet och detta ville jag väl kanske inte kalla bråk, det var små och milda varningar. Jag har alltid brytit "bråk" eller början till bråk mellan mina hästar. Nu gjorde jag ett undantag för att se hur hästarna reagerade mot varandra - jag såg att det inte var något allvarligt och jag skulle aldrig utsätta mina djur eller mig själv för fara, tro mig. Ledarhästen är svartsjuk plus att en tant stod där islänningen stod med mat. Dock gjorde han inte så mycket mer än att vila med huvudet på islänningens rumpa med en djup suck. Hade jag inte haft fullt förtroende till min häst och kännt honom 100 och hade jag inte kunnat läst av honom tydligt hade jag inte stått och tittat på, jag läste även av islänningen som stod och halvsov.
Fast enligt bukefalos gör jag tydligen mycket fel. Mina hästar kan inte lita eller älska mig, stämmer det? Konstigt att jag får en helt annan respons av folk in the real life. Jag kanske inte passar in i ett forum helt enkelt. Jag beskrivs som en helt annan människa. Tråkigt.
Varför sitter jag här *himlar med ögonen*
Jag tänkte faktiskt tillägga att jag tror ledarhästen inte tordes göra så mycket mer för att jag stod där, men så tänkte jag att nee men sådan "makt" kan väl en människa inte tänkas ha, för vi är ju inga hästar med tanke på många inlägg i tråden. Så det kändes totalt meningslöst att skriva ut och starta ännu en diskution. Det är ganska häftigt när två hästar som i vanliga fall jämt naggas i närheten av varandra kan stå som två änglar tillsammans med mig.
Hästarna bråkar aldrig i min närhet och detta ville jag väl kanske inte kalla bråk, det var små och milda varningar. Jag har alltid brytit "bråk" eller början till bråk mellan mina hästar. Nu gjorde jag ett undantag för att se hur hästarna reagerade mot varandra - jag såg att det inte var något allvarligt och jag skulle aldrig utsätta mina djur eller mig själv för fara, tro mig. Ledarhästen är svartsjuk plus att en tant stod där islänningen stod med mat. Dock gjorde han inte så mycket mer än att vila med huvudet på islänningens rumpa med en djup suck. Hade jag inte haft fullt förtroende till min häst och kännt honom 100 och hade jag inte kunnat läst av honom tydligt hade jag inte stått och tittat på, jag läste även av islänningen som stod och halvsov.
Fast enligt bukefalos gör jag tydligen mycket fel. Mina hästar kan inte lita eller älska mig, stämmer det? Konstigt att jag får en helt annan respons av folk in the real life. Jag kanske inte passar in i ett forum helt enkelt. Jag beskrivs som en helt annan människa. Tråkigt.
Senast ändrad: