Låna ut pengar?

[monster1]

Jag tycker också det är ganska konstigt, personerna som har frågat är heller inga nära vänner utan mer bekanta/kompisar.

Då hade jag dragit öronen åt mig. Det finns en anledning till att de inte lånar pengarna från sina närmaste (kanske de har lessnat på att låna ut pengar de aldrig får tillbaka).

 

[nullo-modo]

Har inte fått frågan sedan typ ungvuxen och någon hade slut på pengar för att ta sig hem från krogen.

Beroende på vem så varför inte.

 

[Roheryn]

Jag har för andra tillfället på kort tid fått frågan om jag kan låna ut pengar. Visserligen bara några hundra och tills lönen kommer men har har sagt nej då jag inte alls är bekväm med att låna ut eller låna av vänner och bekanta.
Lånar ni ut eller lånar pengar i er bekantskapskrets?

Jag har lånat ut en riktigt stor summa till en vän vid ett tillfälle - det som fattades i form av delar av en kontantinsats till lägenhet (utan mina pengar hade hon inte fått lånet av banken). Det var och är en mycket nära vän, vi skrev ett korrekt formulerat skuldbrev och pengarna betalades tillbaka i två omgångar ett par år senare enligt överenskommelse. Det är första och enda gången jag fått frågan att låna ut pengar. Till samma person, till min bror, till min dotter och möjligen 1-2 andra personer skulle jag göra samma sak igen men annars inte.

 

[Johanna1988]

Jag har nog inte fått frågan sedan jag var tonåring typ. Mina vänner och familj har ordnad ekonomi. Det kan ju hända att vi tagit hela beloppet för någon aktivitet då sådant jämnar ut sig i längden förhoppningsvis.

Även om man har ordnad ekonomi så kan ju saker hända? Dör en partnern blir hens konton låsta, ens partner kanske visar sig vara en röv och tar alla pengar? Blir rånad?

Jag lånar ut, men jag lånar bara ut såpass mycket så jag inte skulle sakna det nämnvärt om jag inte får tillbaka det.

 

[Jahopp]

Lånar ut till en i närmsta familjen rätt ofta. Brukar säga att det ej behövs betalas tillbaks, och det menar jag verkligen, men det görs ändå. Personen har kass lön och jag tjänar rätt bra numera, så hjälper gärna till!

Nyligen frågade en kille från gymnasiet om han fick låna pengar, ej träffat honom sen vi gick ut (var 20 år sen) och vi var aldrig direkta vänner, då sket jag bara i att svara. Kändes rätt konstigt...

 

[Snurrfian]

Skänker hellre än lånar ut, ekonomier kan krascha av olika anledningar och det ligger inte på mig att döma folk. Sen beror det på vem, skulle någon jag inte träffat eller haft kontakt med på 20 år höra av sig skulle jag nog säga nej, men visst handlar det om en hundralapp så skulle jag nog skicka över den som gåva.

 

[monster1]

Även om man har ordnad ekonomi så kan ju saker hända? Dör en partnern blir hens konton låsta, ens partner kanske visar sig vara en röv och tar alla pengar? Blir rånad?

Jag lånar ut, men jag lånar bara ut såpass mycket så jag inte skulle sakna det nämnvärt om jag inte får tillbaka det.

Ja det är ett priviligerat uttalande tänker jag som känner rätt många som lever på så låga inkomster att det att det lätt blir ett glapp mellan nödvändiga utgifter och de små inkomster man har. Det är tillexempel rätt opraktiskt att stå utan spis i flera månader eller vänta veckor tills pensionen kommer för att hämta ut en ny medicin precis efter att högkostnadskyddet gått ut.

 

[Bison]

Jag har bla lånat ut när banken frös swish för en kompis pga misstänkt penningtvätt. Penningtvätten var att vi swishade när personen åkte och köpte pizza

 

[Milosari]

Ja, utan att tveka till personer jag tycker om. Skulle de blåsa mig är jag nog mer ledsen för det än för pengarna.

 

[cassiopeja]

Först tänkte jag att jag aldrig har fått frågan, men sen insåg jag att det faktiskt är rätt vanligt att jag lånar ut pengar, pga kollegor och vänner med tankarna nån annanstans som glömmer mobil/kort/plånbok titt som tätt... Jag har betalat ett flertal luncher/parkeringsavgifter som sedan har swishats tillbaks till mig, och det är ju faktiskt också lån.

 

[MML]

Även om man har ordnad ekonomi så kan ju saker hända? Dör en partnern blir hens konton låsta, ens partner kanske visar sig vara en röv och tar alla pengar? Blir rånad?

Jag lånar ut, men jag lånar bara ut såpass mycket så jag inte skulle sakna det nämnvärt om jag inte får tillbaka det.

Ja det är ett priviligerat uttalande tänker jag som känner rätt många som lever på så låga inkomster att det att det lätt blir ett glapp mellan nödvändiga utgifter och de små inkomster man har. Det är tillexempel rätt opraktiskt att stå utan spis i flera månader eller vänta veckor tills pensionen kommer för att hämta ut en ny medicin precis efter att högkostnadskyddet gått ut.

Jag håller med er i det här. Livet drabbar oss alla olika, och i bland kraschar ekonomin utan att personen som drabbats egentligen kunnat göra så mycket åt det. Sjukdom, dödsfall, bli uppsagd, saker som går sönder, ekonomiskt våld av partner etc. kan hända nästan vem som helst.

När jag tidigare var mycket aktiv inom kyrkan lärde jag känna många människor som levde i ekonomisk utsatthet. Bakgrunden till det kunde naturligtvis se olika ut, och jag ansåg inte att det var min uppgift att döma någon utan jag ville (och vill fortfarande) hjälpa om jag kunde, lika väl som jag själv fått hjälp några gånger när det krisat.

Min syn på världen och på mina medmänniskor är sådan att jag hellre hjälper "en gång för mycket" än att låta bli. Sedan är det klart att min hjälp/lån kan se olika ut beroende på vem som frågar. Är det t. ex. en person med missbrukande partner som använt upp familjens pengar åker jag hellre och handlar tillsammans med personen, och betalar åt hen, än att låna ut eller ge bort pengar som kanske också skulle gå till missbruket. Jag har "till och med" köpt ett par påsar kattmat åt en missbrukare, då jag inte tyckte att hens katt skulle behöva svälta för att husse/matte hade en missbruksproblematik.

Jag har också själv varit ung och kanske lite "dum", eller i vart fall naiv, en gång i tiden. Jag uppfostrades i en ganska hård syn på pengar och att den som inga pengar har får skylla sig själv, vilket gjorde att jag inte kunde fråga min nära familj om hjälp eller ett lån. För min del ledde det till en mycket dålig situation, så jag har även egna erfarenheter av hur lätt det kan vara att hamna i ekonomisk utsatthet. Därför har jag i flera år varit väldigt noga med att både min dotter, och mina systerdöttrar, vet att om de någon gång hamnar i en ekonomisk kris (oavsett anledning) så kan de be mig och/eller min man om hjälp. Jag "förlorar" mycket, mycket hellre några tusen i ett lån som inte betalas tillbaka, än att någon i min närhet ska känna sig intvingad i t. ex. gängkriminalitet eller prostitution. Och givetvis är det ett väldigt privilegium att jag alls kan resonera så!

 

[Stergo]

Även om man har ordnad ekonomi så kan ju saker hända? Dör en partnern blir hens konton låsta, ens partner kanske visar sig vara en röv och tar alla pengar? Blir rånad?

Jag lånar ut, men jag lånar bara ut såpass mycket så jag inte skulle sakna det nämnvärt om jag inte får tillbaka det.

Ja det är ett priviligerat uttalande tänker jag som känner rätt många som lever på så låga inkomster att det att det lätt blir ett glapp mellan nödvändiga utgifter och de små inkomster man har. Det är tillexempel rätt opraktiskt att stå utan spis i flera månader eller vänta veckor tills pensionen kommer för att hämta ut en ny medicin precis efter att högkostnadskyddet gått ut.

Jag har inte sagt att jag inte skulle låna ut pengar. Bara att jag inte fått frågan.

 

[Wingates]

Både lånar ut och lånat pengar. Inga stora summor men ibland blir det glapp mellan utgifter och inkomst

 

[monster1]

Jag har inte sagt att jag inte skulle låna ut pengar. Bara att jag inte fått frågan.

Jag riktade mig nog inte specifikt till dig mera mot alla som använder sig av uttrycket att deras omgivning har "ordnad ekonomi" som att den som har låga inkomster eller inga inkomster har "oordnad ekonomi" dvs är slarviga med sina pengar.

 

[Otherside]

Jag själv har LÅNAT pengar, men enbart av min bror, fast det har varit hyfsat stora summor (några tusen) under en tid då min ekonomi kommit i otakt. Han fick alltid tillbaka allt inom nån vecka eller två. Roligt var det inte men jag är tacksam. Och idag händer det aldrig.

Själv skulle jag inte låna ut pengar annat än inom familjen. Då vet jag situationen och att det är nödvändigt samt att jag får tillbaka pengarna - om jag inte efterskänker dem.

En person i min närhet lånade under en tid ut 500-2000 kr varje månad till en specifik person. Hon fick tillbaka pengarna varje månads slut ... men inom 2, 3 dagar behövde personen låna samma summa igen. Mao hade långivaren egentligen aldrig sina pengar då de alltid var utlånade, förutom under ett par dagar. Så hon upphörde med utlåningen - och personen upphörde med "vänskapen". Hoppsan!

 

[tanten]

Jag har för andra tillfället på kort tid fått frågan om jag kan låna ut pengar. Visserligen bara några hundra och tills lönen kommer men har har sagt nej då jag inte alls är bekväm med att låna ut eller låna av vänner och bekanta.
Lånar ni ut eller lånar pengar i er bekantskapskrets?

Nej aldrig.

Finns inget säkrare sätt att bli osams än just pengar.

Däremot kan jag skänka pengar utan att blinka om det är till något jag känner för.

 

[Kajsalisa]

Jag riktade mig nog inte specifikt till dig mera mot alla som använder sig av uttrycket att deras omgivning har "ordnad ekonomi" som att den som har låga inkomster eller inga inkomster har "oordnad ekonomi" dvs är slarviga med sina pengar.

Reagerade med på det men vågade inget skriva. Man ska ha mycket god ekonomi för att kunna ta vilken smäll som helst.

 

[Avalbane]

Jag har lånat ut pengar några ggr. Men inte mer än att jag kan avvara om det värsta sker.

Typ någon tusenlapp i slutet på månaden till exet i väntan på att han får in pengar igen, som större inköp som behövde betalas innan lönen kom tex. Men vi är goda vänner och jag vet att jag får tillbaka dom direkt.

Det knäppaste förfrågan om lån jag fått var när min bror skickade länk till typ Lendo och sa åt mig låna 200.000 till honom.
Blev nej direkt där. Hade för det första ingen fast anställning och hade han satt sig där fick han skylla sig själv typ...
Då det var något som inte stämde så pratade jag med pappa om det hela. Slutade iaf med att jag lånade ut 17.000 tillfälligt (tror jag det var), pga begränsningar som var med någon swishöverföringar eller nått.
Hade tillbaka pengarna några dagar senare.

 

[Flavor]

Jag lånar ut om jag kan avvara summan. Blivit blåst några ggr men sånt händer. Lånat från andra med och gör rätt för mig.

 

[MML]

Reagerade med på det men vågade inget skriva. Man ska ha mycket god ekonomi för att kunna ta vilken smäll som helst.

Verkligen! Och så ska vi komma i håg att man kan ha pengar som inte går att "få loss" på direkten, så man kan vara tillfälligt pank utan att för den sakens skull alls vara fattig.