Lämna ut telefonnummer, kille som inte ger sig och att bli så rädd att man börjar ha överfalls larm

[Qelina]

Jag vet inte om jag är naiv eller korkad eller bara helt normal. Det är en kille som jobbar i affären runt hörnet av mitt hus, sisådär 2 minuters gångväg bort. Jag brukar gå förbi där ett par gånger per dag och nästan varje gång är han där, vi har därför i ett års tid hälsat på varandra och lett lite men aldrig pratat. I söndags när jag gick förbi så kom han fram till mig och frågade om vi inte skulle lära känna varandra. Jag förstod först inte vad han menade för han kunde tydligen knappt svenska, han bad om mitt nummer så att vi kunde höras av, jag tvekade på att lämna ut det men visste inte hur jag skulle ta mig ur situationen och sen tänkte jag att det kanske vore trevligt att gå en promenad eller så med honom och var tydlig med det när han frågade om vi skulle ses så han inte skulle tro något annat, jag sa direkt att vi kunde gå en promenad med hunden.

Inte trodde jag att han skulle visa sig vara hur jobbig som helst, som en igel och ju mer han skrev desto värre blev det och jag började känna att han var obehaglig och då när jag började säga ifrån så lyssnade han inte alls när jag sa att jag inte var intresserad av ett förhållande och att jag tyckte åldersskillnaden var för stor och att vi är för olika, det jag sett av honom innan är ju en leende, snäll kille som jag liksom "känt" i ett år på det sättet att vi alltid hälsat, så där som grannar gör och då har han ju verkat normal. Han har nu hört av sig så otroligt mycket, upprepar samma saker och bara fortsätter trots att jag till slut var tvungen att skriva rakt ut att jag inte vill att han ska kontakta mig.

Jag tog modet till mig att ta med en kompis och prata med honom öga mot öga men han fattade inte bättre då, blev istället arg för att jag kom till hans jobb men det var ju enda stället jag kunde hitta honom på.

Han blev så obehagligt så att jag nu har överfallslarm och spray i jackfickan och är livrädd. Nu vet han ju liksom var jag bor.

Jag är så arg på mig själv som gav honom mitt nummer just för att han nu vet var jag bor och för att det kommer bli jobbigt varje gång jag måste gå förbi affären för han står typ alltid utanför konstigt nog. Försöker vara snäll mot mig själv och tänka att jag ju inte kunde ha någon aning om att han var så här, att dom allra flesta vet väldigt mycket om nya människor nu för tiden genom Facebook, att man byter nummer med nya bekanta, att det inte går att lära känna nya människor om man inte är öppen och tar kontakt och att det inte bara är jag och att om han verkligen skulle vara "galen" skulle han ju lätt veta var jag bor eftersom det bara skulle vara för honom att följa efter mig den sista vägen hem och se var jag går in osv men ändå känns det som jag är den uslaste människan i världen. Hur kunde jag vara så dum?

Är det någon som varit med om något liknande? Är jag totalt naiv och värdelös för att jag trodde jag kunde lita på någon efter att ändå ha sett honom i ett år och han verkat så himla söt och snäll? Hur gör ni om någon ber om ert nummer eller vill ta kontakt på Facebook?

Hur ska jag hantera det här? Jag är rädd, jag tycker det är jobbigt och jag vill inte att han ska ta kontakt. Pappa har sagt att om killen inte lägger av så ska pappa ringa honom eller på något vis konfrontera honom och be honom sluta. Men jag vill ju helst undvika för mycket drama...

 

[avslutat medlemskap]

Jag vet inte om jag är naiv eller korkad eller bara helt normal. Det är en kille som jobbar i affären runt hörnet av mitt hus, sisådär 2 minuters gångväg bort. Jag brukar gå förbi där ett par gånger per dag och nästan varje gång är han där, vi har därför i ett års tid hälsat på varandra och lett lite men aldrig pratat. I söndags när jag gick förbi så kom han fram till mig och frågade om vi inte skulle lära känna varandra. Jag förstod först inte vad han menade för han kunde tydligen knappt svenska, han bad om mitt nummer så att vi kunde höras av, jag tvekade på att lämna ut det men visste inte hur jag skulle ta mig ur situationen och sen tänkte jag att det kanske vore trevligt att gå en promenad eller så med honom och var tydlig med det när han frågade om vi skulle ses så han inte skulle tro något annat, jag sa direkt att vi kunde gå en promenad med hunden.

Inte trodde jag att han skulle visa sig vara hur jobbig som helst, som en igel och ju mer han skrev desto värre blev det och jag började känna att han var obehaglig och då när jag började säga ifrån så lyssnade han inte alls när jag sa att jag inte var intresserad av ett förhållande och att jag tyckte åldersskillnaden var för stor och att vi är för olika, det jag sett av honom innan är ju en leende, snäll kille som jag liksom "känt" i ett år på det sättet att vi alltid hälsat, så där som grannar gör och då har han ju verkat normal. Han har nu hört av sig så otroligt mycket, upprepar samma saker och bara fortsätter trots att jag till slut var tvungen att skriva rakt ut att jag inte vill att han ska kontakta mig.

Jag tog modet till mig att ta med en kompis och prata med honom öga mot öga men han fattade inte bättre då, blev istället arg för att jag kom till hans jobb men det var ju enda stället jag kunde hitta honom på.

Han blev så obehagligt så att jag nu har överfallslarm och spray i jackfickan och är livrädd. Nu vet han ju liksom var jag bor.

Jag är så arg på mig själv som gav honom mitt nummer just för att han nu vet var jag bor och för att det kommer bli jobbigt varje gång jag måste gå förbi affären för han står typ alltid utanför konstigt nog. Försöker vara snäll mot mig själv och tänka att jag ju inte kunde ha någon aning om att han var så här, att dom allra flesta vet väldigt mycket om nya människor nu för tiden genom Facebook, att man byter nummer med nya bekanta, att det inte går att lära känna nya människor om man inte är öppen och tar kontakt och att det inte bara är jag och att om han verkligen skulle vara "galen" skulle han ju lätt veta var jag bor eftersom det bara skulle vara för honom att följa efter mig den sista vägen hem och se var jag går in osv men ändå känns det som jag är den uslaste människan i världen. Hur kunde jag vara så dum?

Är det någon som varit med om något liknande? Är jag totalt naiv och värdelös för att jag trodde jag kunde lita på någon efter att ändå ha sett honom i ett år och han verkat så himla söt och snäll? Hur gör ni om någon ber om ert nummer eller vill ta kontakt på Facebook?

Hur ska jag hantera det här? Jag är rädd, jag tycker det är jobbigt och jag vill inte att han ska ta kontakt. Pappa har sagt att om killen inte lägger av så ska pappa ringa honom eller på något vis konfrontera honom och be honom sluta. Men jag vill ju helst undvika för mycket drama...

Fattar någon inte själv, eller inte vill fatta, så får man hjälpa dom att fatta även om det innefattar att ta hjälp av släktingar eller myndighetspersoner.

Nu är jag ju medelålders och man så jag har inga problem med att få någon att fatta att det är allvar, samt att jag har ett förflutet som gör att jag kan ta reda på mig själv och även få dom som inte vill fatta att ta ett helt annat beslut än att försöka trakassera mig för det gör ont, mycket ont om dom inte ger sig.

 

[PeterL]

Jag vet inte om jag är naiv eller korkad eller bara helt normal. Det är en kille som jobbar i affären runt hörnet av mitt hus, sisådär 2 minuters gångväg bort. Jag brukar gå förbi där ett par gånger per dag och nästan varje gång är han där, vi har därför i ett års tid hälsat på varandra och lett lite men aldrig pratat. I söndags när jag gick förbi så kom han fram till mig och frågade om vi inte skulle lära känna varandra. Jag förstod först inte vad han menade för han kunde tydligen knappt svenska, han bad om mitt nummer så att vi kunde höras av, jag tvekade på att lämna ut det men visste inte hur jag skulle ta mig ur situationen och sen tänkte jag att det kanske vore trevligt att gå en promenad eller så med honom och var tydlig med det när han frågade om vi skulle ses så han inte skulle tro något annat, jag sa direkt att vi kunde gå en promenad med hunden.

Inte trodde jag att han skulle visa sig vara hur jobbig som helst, som en igel och ju mer han skrev desto värre blev det och jag började känna att han var obehaglig och då när jag började säga ifrån så lyssnade han inte alls när jag sa att jag inte var intresserad av ett förhållande och att jag tyckte åldersskillnaden var för stor och att vi är för olika, det jag sett av honom innan är ju en leende, snäll kille som jag liksom "känt" i ett år på det sättet att vi alltid hälsat, så där som grannar gör och då har han ju verkat normal. Han har nu hört av sig så otroligt mycket, upprepar samma saker och bara fortsätter trots att jag till slut var tvungen att skriva rakt ut att jag inte vill att han ska kontakta mig.

Jag tog modet till mig att ta med en kompis och prata med honom öga mot öga men han fattade inte bättre då, blev istället arg för att jag kom till hans jobb men det var ju enda stället jag kunde hitta honom på.

Han blev så obehagligt så att jag nu har överfallslarm och spray i jackfickan och är livrädd. Nu vet han ju liksom var jag bor.

Jag är så arg på mig själv som gav honom mitt nummer just för att han nu vet var jag bor och för att det kommer bli jobbigt varje gång jag måste gå förbi affären för han står typ alltid utanför konstigt nog. Försöker vara snäll mot mig själv och tänka att jag ju inte kunde ha någon aning om att han var så här, att dom allra flesta vet väldigt mycket om nya människor nu för tiden genom Facebook, att man byter nummer med nya bekanta, att det inte går att lära känna nya människor om man inte är öppen och tar kontakt och att det inte bara är jag och att om han verkligen skulle vara "galen" skulle han ju lätt veta var jag bor eftersom det bara skulle vara för honom att följa efter mig den sista vägen hem och se var jag går in osv men ändå känns det som jag är den uslaste människan i världen. Hur kunde jag vara så dum?

Är det någon som varit med om något liknande? Är jag totalt naiv och värdelös för att jag trodde jag kunde lita på någon efter att ändå ha sett honom i ett år och han verkat så himla söt och snäll? Hur gör ni om någon ber om ert nummer eller vill ta kontakt på Facebook?

Hur ska jag hantera det här? Jag är rädd, jag tycker det är jobbigt och jag vill inte att han ska ta kontakt. Pappa har sagt att om killen inte lägger av så ska pappa ringa honom eller på något vis konfrontera honom och be honom sluta. Men jag vill ju helst undvika för mycket drama...

Föreslår att du tar hjälp av pappa med en gång. Be pappa att klä sig rikt så att det inger respekt och så att han skulle kunna vara din man. Ta med din pappa och gå förbi affären där han jobbar. Det räcker nog med att han visar sig med dig och slänger arga bestämda blickar för att gubben ska ge sig.

I vissa andra kulturer ses du som lovligt byte om du inte är med en man.

 

[Ramona]

Fast det är ju stor skillnad på en kille som är på och en som är farlig. Varför tror du att han skulle skada dig?

 

[Mois]

Föreslår att du tar hjälp av pappa med en gång. Be pappa att klä sig rikt så att det inger respekt och så att han skulle kunna vara din man. Ta med din pappa och gå förbi affären där han jobbar. Det räcker nog med att han visar sig med dig och slänger arga bestämda blickar för att gubben ska ge sig.

I vissa andra kulturer ses du som lovligt byte om du inte är med en man.

Rikt och ungdomligt?
Jag tänker att det räcker att pappa går dit som sig själv, dvs pappa till ts, och säger ifrån.

 

[Ramona]

Nästa gång han hör av sig skriver du tillbaka att du inte är intresserad och att du önskar honom lycka till med någon annan. Sen blockerar du hans telefonnummer. Svårare än så är det inte. För visar man att man är tillräckligt intresserad så man svarar på hans meddelanden så visar det att man är tillräckligt intresserad. Sluta svara!

 

[durachiny]

Första steget är som ovanstående säger att sluta svara. Om det inte fungerar så får du gå vidare.

 

[Raderad medlem 6459]

1. Skriv uttryckligen att du inte vill att han hör av sig igen. Det måste vara tydligt och kortfattat, inte inlindat.
2. Spara all tidigare korrespondens, inklusive när du säger att han inte ska höra av sig igen.
3. Blockera överallt.
4. Dyker han upp hos dig igen: polisanmäl.

Slutligen: ge inte ut ditt nummer till okända som du inte har någon form av relation till (klasskompis, kollega, ragg) - särskilt inte män. Du vet ingenting om personen eller hans intentioner. Särskilt när det gäller män kan det (av kulturella skäl) uppstå missförstånd kring varför kontakten inleds.

 

[PeterL]

1. Skriv uttryckligen att du inte vill att han hör av sig igen. Det måste vara tydligt och kortfattat, inte inlindat.
2. Spara all tidigare korrespondens, inklusive när du säger att han inte ska höra av sig igen.
3. Blockera överallt.
4. Dyker han upp hos dig igen: polisanmäl.

Slutligen: ge inte ut ditt nummer till okända som du inte har någon form av relation till (klasskompis, kollega, ragg) - särskilt inte män. Du vet ingenting om personen eller hans intentioner. Särskilt när det gäller män kan det (av kulturella skäl) uppstå missförstånd kring varför kontakten inleds.

Varför är du emot att ta hjälp av pappa ?

 

[escodobe]

Varför är du emot att ta hjälp av pappa ?

Varför i hela friden skulle man blanda in sin pappa när man är vuxen?

 

[PeterL]

Varför i hela friden skulle man blanda in sin pappa när man är vuxen?

Det låter omoget att inte ta hjälp av människor i sin närhet.

 

[TinyWiny]

Det är verkligen inte ditt fel att han är gränslös! Släpp den tanken genast!

Var tydlig med att du inte vill ha någon kontakt och polisanmäl om han trots det hör av sig igen. Det där är stalking vilket är straffbart.

 

[monster1]

Det låter omoget att inte ta hjälp av människor i sin närhet.

Eller så vill man inte att pappa ska bli skadad eller att snubben ska lyckas få fler kontaktytor inom ens närmaste krets.

 

[monster1]

Det låter omoget att inte ta hjälp av människor i sin närhet.

Dessutom är det väl inte ens säkert att man har sina föräldrar i närheten, livet, i sitt liv eller i god form. Det är en jättekonstig grej att som vuxen komma släpande med sin förälder för att den ska säga: -Aja baja, så får man inte göra mot monster1. Då kommer jag att ringa till dina föräldrar.

 

[Pudlan]

Jag vet inte om jag är naiv eller korkad eller bara helt normal. Det är en kille som jobbar i affären runt hörnet av mitt hus, sisådär 2 minuters gångväg bort. Jag brukar gå förbi där ett par gånger per dag och nästan varje gång är han där, vi har därför i ett års tid hälsat på varandra och lett lite men aldrig pratat. I söndags när jag gick förbi så kom han fram till mig och frågade om vi inte skulle lära känna varandra. Jag förstod först inte vad han menade för han kunde tydligen knappt svenska, han bad om mitt nummer så att vi kunde höras av, jag tvekade på att lämna ut det men visste inte hur jag skulle ta mig ur situationen och sen tänkte jag att det kanske vore trevligt att gå en promenad eller så med honom och var tydlig med det när han frågade om vi skulle ses så han inte skulle tro något annat, jag sa direkt att vi kunde gå en promenad med hunden.

Inte trodde jag att han skulle visa sig vara hur jobbig som helst, som en igel och ju mer han skrev desto värre blev det och jag började känna att han var obehaglig och då när jag började säga ifrån så lyssnade han inte alls när jag sa att jag inte var intresserad av ett förhållande och att jag tyckte åldersskillnaden var för stor och att vi är för olika, det jag sett av honom innan är ju en leende, snäll kille som jag liksom "känt" i ett år på det sättet att vi alltid hälsat, så där som grannar gör och då har han ju verkat normal. Han har nu hört av sig så otroligt mycket, upprepar samma saker och bara fortsätter trots att jag till slut var tvungen att skriva rakt ut att jag inte vill att han ska kontakta mig.

Jag tog modet till mig att ta med en kompis och prata med honom öga mot öga men han fattade inte bättre då, blev istället arg för att jag kom till hans jobb men det var ju enda stället jag kunde hitta honom på.

Han blev så obehagligt så att jag nu har överfallslarm och spray i jackfickan och är livrädd. Nu vet han ju liksom var jag bor.

Jag är så arg på mig själv som gav honom mitt nummer just för att han nu vet var jag bor och för att det kommer bli jobbigt varje gång jag måste gå förbi affären för han står typ alltid utanför konstigt nog. Försöker vara snäll mot mig själv och tänka att jag ju inte kunde ha någon aning om att han var så här, att dom allra flesta vet väldigt mycket om nya människor nu för tiden genom Facebook, att man byter nummer med nya bekanta, att det inte går att lära känna nya människor om man inte är öppen och tar kontakt och att det inte bara är jag och att om han verkligen skulle vara "galen" skulle han ju lätt veta var jag bor eftersom det bara skulle vara för honom att följa efter mig den sista vägen hem och se var jag går in osv men ändå känns det som jag är den uslaste människan i världen. Hur kunde jag vara så dum?

Är det någon som varit med om något liknande? Är jag totalt naiv och värdelös för att jag trodde jag kunde lita på någon efter att ändå ha sett honom i ett år och han verkat så himla söt och snäll? Hur gör ni om någon ber om ert nummer eller vill ta kontakt på Facebook?

Hur ska jag hantera det här? Jag är rädd, jag tycker det är jobbigt och jag vill inte att han ska ta kontakt. Pappa har sagt att om killen inte lägger av så ska pappa ringa honom eller på något vis konfrontera honom och be honom sluta. Men jag vill ju helst undvika för mycket drama...

Va övertydlig skriv att du vill inte ha någon kontakt alls. Att han inte får smsa dig mer.
Be nån kille du känner svara om han ringer. Och killen gå med dig några ggr för bi butilen. Eller byt telefonnummer och gå annan väg.

 

[Lobelia]

Varför är du emot att ta hjälp av pappa ?

Var fick du det ifrån, jag kan inte se att @niphredil skrivit det. Men det finns många skäl att inte ta med sina föräldrar. Varför skulle exempelvis jag ta med min pappa på 80+, han får åka 65 mil för att assistera med en slyngel som inte kan förstå ett nej? Nu är han visserligen klar i skallen och så men jag kan inte riktigt se vad det skulle tillföra.

 

[escodobe]

Det låter omoget att inte ta hjälp av människor i sin närhet.

Om man av någon oklar anledning skulle behöva få hjälp att få en snubbe att fatta att han inte är välkommen så varför skulle man behöva använda just sin pappa ?

 

[trazel]

Om man av någon oklar anledning skulle behöva få hjälp att få en snubbe att fatta att han inte är välkommen så varför skulle man behöva använda just sin pappa ?

För att TS själv tagit upp det i sitt ursprungsinlägg?

 

[Sofie_B]

Åh, det är inte ditt fel! Jag har själv varit med om exakt samma sak. En söt kille som jobbade på ett fik vi brukade hänga på när vi var yngre. Efter en tids flörtande gav jag honom mitt nummer och han blev så otroligt jobbig. Jag löste det genom att bara sluta svara och sedan blockera hans nummer. Han visste dock inte vart jag bodde.

Om du tycker att det är obehagligt, vilket jag förstår det som att du tycker så tycker jag att du ska svara en gång till och skriva just det. Att du tycker att det är obehagligt att han inte slutar höra av sig trots att du uttryckligen sagt att du inte vill ha mer kontakt, och att om han inte slutar kommer du göra en polisanmälan. Därefter sparar du allt han skickar och så gör du en polisanmälan. Blanda inte in någon annan, gå inte dit och prata med honom igen.

 

[PeterL]

Om man av någon oklar anledning skulle behöva få hjälp att få en snubbe att fatta att han inte är välkommen så varför skulle man behöva använda just sin pappa ?

Förhoppningsvis har man så god kontakt med sin far (som TS också tycks ha) att han är den första mannen man tänker på för hjälp om man nu inte är i förhållande.

Ska du säga till en annan man menar du och få en ny stalker på halsen?