Kraft bakifrån

[C_L]

Sv: Kraft bakifrån

Hej alla!

Jag har alltid känt mig som en ryttare som sysslar med klassisk dressyr kanske man kan kalla det...

Nu har min stallkamrat börjat träna lite akademiskt, och hon menar på att det är sådan skillnad för att de verkligen vill att kraften ska komma bakifrån och att hästen ska sitta ihop.

Men alltså... jag vill ju samma sak, och har alltid fått lära mig detta av mina tränare som själva tränar och tävlar dressyr, att hästen jobbar rätt när kraften kommer bakifrån och att hästen sätter sig, och formen på halsen är ett kvitto på detta...

Sen säger hon att de rider ingenting med yttertyglen och att hästen ska kunna bära sig ändå utan stöd i tyglarna..eller hur hon uttrycker sig, men det vill ju jag också... jag vill inte ha en häst hängade i handen heller, men däremot ett acceptans av bettet, och att jag genom små handhjälper kan reglera häst och form...jag jobbar ju med ett rörligt bett och ger honom stöd på tex yttertyglen när han behöver detta...

Flummigt inlägg, men jag undrar bara.. är det sådan himla skillnad på hur tankesättet är mellan en "vanlig" dressyrare och en "akademiker".. jag är förvirrad.. : )

Kan ni hjälpa mig! : )

Jag rider inte specifikt Akademiskt, (Ja för tillfället rider jag inte alls) även om jag skriver mycket här inne mellan varven så beror det inte på att det är specifikt Akademisk ridning som jag är intresserad av.

Funktionell, balanserad ridning däremot är ett stort intresse, vilket i sig inte är grenspecifikt alls, tvärtom passar det in I vilken gren som helst.

Det du beskriver är önskvärt i alla Discipliner, helst detta:

Men alltså... jag vill ju samma sak, och har alltid fått lära mig detta av mina tränare som själva tränar och tävlar dressyr, att hästen jobbar rätt när kraften kommer bakifrån och att hästen sätter sig, och formen på halsen är ett kvitto på detta...

Om vi sen pratar om tygeln (Än en gång vill jag påpeka att jag på intet sätt kan säga att jag talar utifrån den akademiska ridningen utan "endast" funktionell ridning som jag jobbar med) så är yttertygeln ytterst viktig när det kommer till att kommunicera med hästen.

Detta betyder inte att man ska rida med händerna, dock att man ska kunna kommunicera!

Yttertygeln formar och skapar ett stöd för hästen samt samarbetar med inner sittben som är DIN början på hästens inner bakben!

Så...

För att kunna kommunicera yttersida-insida-ryttare-häst o tillbaks igen...behövs yttertygeln på något sätt i alla fall i grundutbildningen av hästen.

Alla hästar kan ridas på hängande tygel, utan stöd på någon tygel eller kontakt med munnen eller eller eller...

Men...

Då har funktionen automatiserats vilket man kan träna upp/in och få att hända med tillräckligt mycket jobb.

Summa:

Så länge det inte är automatiserat bör man ha kvar stödet på ytter (Pratar fortfarande inte om akademiskt utan om RIDNING) Vad det gäller att kommunicera med inner bak, stödja, fånga upp och forma.

Nu är detta mina personliga åsikter och behöver såklart inte tas för någon sanning, men...

Det låter så HIMLA piffigt att man inom Akademiskt rider på hängande tygel och att man kan få kraft bakifrån etc etc...

Jo, det är ju strävan ....sannerligen, men innan man är där! det tar sin tid! och precis som i vilken gren som helst, så ska det ta tid

Det finns lika många tolkningar på Akademisk ridning som ryttare, utövare, tränare inom denna gren, (Om det nu ens är en gren) Viktigast tror jag är att se till sin häst, sitt intresse, sina ambitioner och i denna mix bara se till att ha så kul som möjligt

 

[C_L]

Sv: Kraft bakifrån

Oftast blir det lättare både för hästen och för ryttaren att bara tänka och agera en SVÄNG.

Men det är inte enbart den Akademiska ridningen förunnat, om man inte gör så i "vanlig dressyr" så har man ju helt enkelt bara missat något i utildningen.

 

[fio]

Sv: Kraft bakifrån

kl



Men sen, längre fram när hästen börjar bli starkare och stabilare är det tänkt att hästen ska söka fram till yttertygeln - och det är en helt annan femma! När den blivit så stark i sina bakben att de kommer fram ordentligt under hästen - så atthela överlinjen sträcks ut och av den orsaken måste den skjuta fram näsan och ta kontakt med tygeln-handen.

Det är väl det som är skillnaden, i vanlig dressyr vill man ha det från början för att sedan minska stödet ju starkare hästen blir dvs ju mer hästen bär ju mindre stöd eller kontakt i handen blir det.

Att hästen skall gå för skänkeln och stanna för tygeln dvs start och stopp (kontakten mellan hand och skänkel) är ju saker den skall kunna som 3 åring, sedan förfinas ju detta upp i oändligheter.

 

[Ellyne]

Sv: Kraft bakifrån

Men det är inte enbart den Akademiska ridningen förunnat, om man inte gör så i "vanlig dressyr" så har man ju helt enkelt bara missat något i utildningen.

Ja så är det ju egentligen. Men det finns ändå olika sätt att rida så, och göra det komplicerat för sig eller enkelt.
Som sagt enligt vad jag uppfattat ska man på akademiskt vid endast ge EN hjälp i taget.

 

[LiselotteA]

Sv: Kraft bakifrån

Kl delvis..

Okej, då har vi i alla fall kommit fram till en del skillnader, och det är ju jätteintressant...

Men hur gör dessa skillnader att hästen skulle hålla bättre om man jobbar akademiskt med den, till skillnad från klassiskt, hur gör respektive utbildningstrappa att hästan som går akademiskt skonas och den som gå klassiskt slits hårdare..

Den frågan ställde jag mig när jag pratade med min stallkompis, och hon sa att det var så, och den frågan ställer jag mig fortfarande faktiskt... för jag har inte hittat nyckeln till varför det skulle vara så här..

Men superbra inlägg i diskutionen!!!

 

[Immer]

Sv: Kraft bakifrån

Men hur gör dessa skillnader att hästen skulle hålla bättre om man jobbar akademiskt med den, till skillnad från klassiskt, hur gör respektive utbildningstrappa att hästan som går akademiskt skonas och den som gå klassiskt slits hårdare..

Det vete katten om det är så att AR-hästar håller längre.
Men jag och många andra som sysslar med AR, tillbringar bara en liten del av ridtiden på ridbanan. Resten spenderar vi på roliga turer i skogen med klättring och konditionsövningar, galopprejs på stubbåkrar och annat.

Intressant tråd och diskussion!

Immer

 

[Totola]

Sv: Kraft bakifrån

Men hur gör dessa skillnader att hästen skulle hålla bättre om man jobbar akademiskt med den, till skillnad från klassiskt, hur gör respektive utbildningstrappa att hästan som går akademiskt skonas och den som gå klassiskt slits hårdare..

I praktiken kan man inte säga att "den här grenen sliter mindre än den här", det beror så mycket på utövaren, som vi redan konstaterat i tråden?
En fördel man har om man bara tränar AR dvs inte tävlingsdiscipliner i kombination med det, är ju att man slipper ett moment att fokusera på och även press - man kan lägga allt krut på att försöka få hästen avslappnad/lösgjord, harmonisk, bärig. Utan krav på hur det "ska" se ut, använda rörelserna som verktyg.
Olika personer fungerar olika, jag personligen tycker det är lättare när man tar bort tävlingsfaktorn och får ett väldigt strukturerat upplägg för hur jag ska försöka jobba hästen bärig och hållbar.
Medans många andra föredrar tävlingsdressyrens struktur som kan upplevas enklare på sitt sätt (var ju trots allt "från början" framtaget för att snabbt kunna skola ryttarna).
Sen så det där med att om man inte har tävlingsfaktorn - så behöver man inte träna hästen så hårt i syfte att den ska klara av tuffa träningar/tävlingar utan att ta skada. Det GÖR inget om man så måste skrittjobba ett halvår...
Fart sliter, särskilt under ryttare. Så till viss grad tror jag lullande AR-ryttare sliter mindre än en välmenande halv-bra ryttare som rider i skritt/trav/galopp i friskt tempo en timme åt gången. Å andra sidan kan halvtaskiga eller riktigt dåliga försök till böjning och sidvärtsrörelser också slita. Tur att de flesta inte tränar så lång tid i taget.?
Lite som att jämföra dans/gymnastik med tai-chi/yoga? Det senare är tänkt att vara så mjukt och försiktigt att det inte ska skada, det andra behöver givetvis inte vara mer slitande för det om man tränar på ett bra sätt (och det sistnämnda kan såklart också slita om man tränar på "fel" sätt).

Nej men seriöst, det känns som en farlig diskussion det här eftersom man såklart inte vill trampa någon på tårna eller börja dra en massa generaliseringar och fördomar själv. Jag tycker inte att AR-ridning är "bättre", däremot har den varit bättre för mig och de hästar jag haft. I brist på passande tränare till oss som ekipage.
Det vi ändå brukar komma fram till är "god ridning är god ridning"

 

[LiselotteA]

Sv: Kraft bakifrån

Det vete katten om det är så att AR-hästar håller längre.
Men jag och många andra som sysslar med AR, tillbringar bara en liten del av ridtiden på ridbanan. Resten spenderar vi på roliga turer i skogen med klättring och konditionsövningar, galopprejs på stubbåkrar och annat.

Intressant tråd och diskussion!

Immer

Nej, inte jag heller...

Men då är det ju inte AR träningen i sig som gör att hästarna håller utan den omväxlande träningen som faktiskt vi "klassiker" också pysslar med... min pålle går minst 2 uteritter i veckan, och även hoppning är inkluderat i hans träningschema..


Det är kanske det lite som jag vill komma fram till, det är inte AR eller klassiskt, eller vilken genre som helst i sig som avgör hur hästen håller utan hur man som ryttare hanterar sin häst och hur man rider den, vilka muskler den bygger och hur välmående den är.

Därför ställde jag mig lite frågade till påståendet från min vän som nyligen har blivit involverad i AR att vi klassiker knycklar ihop hästen för att den ska se snygg ut i en oärlig form, medans akademikerna hade något magiskt recept för att hästen skulle vara mera naturlig och inte slitas på, på samma sätt, och där yttertygeln spelade en mystisk roll, men hur jag än sökte och letade så hittade jag tyvärr inte formeln för det utan bara att det är samma mål som jag som inte rider AR har.

Eftersom vi inte kan konstatera att hästarna håller längre om man enbart tränar AR, så kanske min nästa fråga som dök upp i huvudet är överflödig, men frågan jag ställde mig var...

Är det så att de då eventuellt håller längre för att en viss typ av människor finner sig attraherade av själva AR tänket? Är det människor som inte känner sig lika pressade att prestera som finner all information kring AR lockande..
Att det enbart är på hästen villkor istället för den klassiska ridningen som utgår från ganska principfasta ramar?

Min häst går i alla fall klassisk dressyr på och villkoren dikterar vi tillsammans, dock har självklart jag veto, men jag lyssnar på min häst signaler lika tydligt som han ska lyssna på mina...

 

[LiselotteA]

Sv: Kraft bakifrån

I praktiken kan man inte säga att "den här grenen sliter mindre än den här", det beror så mycket på utövaren, som vi redan konstaterat i tråden?
En fördel man har om man bara tränar AR dvs inte tävlingsdiscipliner i kombination med det, är ju att man slipper ett moment att fokusera på och även press - man kan lägga allt krut på att försöka få hästen avslappnad/lösgjord, harmonisk, bärig. Utan krav på hur det "ska" se ut, använda rörelserna som verktyg.
Olika personer fungerar olika, jag personligen tycker det är lättare när man tar bort tävlingsfaktorn och får ett väldigt strukturerat upplägg för hur jag ska försöka jobba hästen bärig och hållbar.
Medans många andra föredrar tävlingsdressyrens struktur som kan upplevas enklare på sitt sätt (var ju trots allt "från början" framtaget för att snabbt kunna skola ryttarna).
Sen så det där med att om man inte har tävlingsfaktorn - så behöver man inte träna hästen så hårt i syfte att den ska klara av tuffa träningar/tävlingar utan att ta skada. Det GÖR inget om man så måste skrittjobba ett halvår...
Fart sliter, särskilt under ryttare. Så till viss grad tror jag lullande AR-ryttare sliter mindre än en välmenande halv-bra ryttare som rider i skritt/trav/galopp i friskt tempo en timme åt gången. Å andra sidan kan halvtaskiga eller riktigt dåliga försök till böjning och sidvärtsrörelser också slita. Tur att de flesta inte tränar så lång tid i taget.?
Lite som att jämföra dans/gymnastik med tai-chi/yoga? Det senare är tänkt att vara så mjukt och försiktigt att det inte ska skada, det andra behöver givetvis inte vara mer slitande för det om man tränar på ett bra sätt (och det sistnämnda kan såklart också slita om man tränar på "fel" sätt).

Nej men seriöst, det känns som en farlig diskussion det här eftersom man såklart inte vill trampa någon på tårna eller börja dra en massa generaliseringar och fördomar själv. Jag tycker inte att AR-ridning är "bättre", däremot har den varit bättre för mig och de hästar jag haft. I brist på passande tränare till oss som ekipage.
Det vi ändå brukar komma fram till är "god ridning är god ridning"

Jag håller inte med dig i frågan om att det är en farlig diskution, för är det så hemskt att trampa någon på tårna..

Nevars.. det vill inte jag heller, utan jag ville bara att en AR-ryttare kan förklara på ett bra sätt, hur de har fått lära sig att utesluta vissa övningar som då tydligen ska skada hästen mera.

Nu hann jag redan skriva ett inlägg innan jag såg ditt, där jag även har funderat lite till, och det är verkligen inte så att jag vill kritisera AR, och glorifiera klassisk dressyr, utan jag ville bara veta lite mera kring de uttalanden jag hade fått höra, och det har jag till viss del fått.

En sak som jag vill kommentera är att många klassiker inte har någon som helt önskan till att tävla heller, eller så vill man tävla men tar det i den takten det kommer..

Vännen sa till mig att många dressyrdomare som är inskränkta i gammalt tänk, och då tydligen uppmuntrar felaktig ridning, och visst så kan det vara så att de kanske tittar på läckra frambensrörelser och dömmer på namn och ja.. allt möjligt... Men jag vill mena att om alla tar sitt egna ansvar och tar fram hästar i rätt arbetsform, så vad ska de säga?

Så nej... jag har fått en hel del kött på benen, och även medhåll (tror jag) att klassisk dressyr som utförs på rätt sätt inte skadar hästen, eller hindrar den från att bygga rätt muskler, medans man då på samma häst hade fått en hulken om man hade tränat AR...

 

[Totola]

Sv: Kraft bakifrån

Vännen sa till mig att många dressyrdomare som är inskränkta i gammalt tänk, och då tydligen uppmuntrar felaktig ridning, och visst så kan det vara så att de kanske tittar på läckra frambensrörelser och dömmer på namn och ja.. allt möjligt... Men jag vill mena att om alla tar sitt egna ansvar och tar fram hästar i rätt arbetsform, så vad ska de säga?

Det är SVÅRT att döma dressyr.
Något måste "stå ut" för att man ska kunna sätta de höga siffrorna och på så vis avgöra vilka som blir placerade.
Och tyvärr tror jag inte alltid det är den hållbara ridningen som premieras. Att man kan ta miste på energi kontra spänning, bjudning kontra "spring" (på lägre nivå), att man ibland missar att premiera det "ärliga" för att det inte var tillräckligt högt tempo eller fina gångarter/fint steg!
Som sagt - svårt att bedöma! Särskilt om man börjar ta hänsyn ill hur olika det kan se ut för olika hästar när de går i en bra form och utför rörelser på ett konstruktivt sätt. Man måste ha en mall att gå efter om man ska kunna bedöma!
Och svårt för den enskilde ryttaren som vill lyckas på tävlingarna att inte rida utifrån bedömningen = det domaren vill se.

Precis som du säger så är det ju inte ens alla "vanliga" dressyrryttare som tävlar, eller de som kan ta tävlingen med en nypa salt och kanske inte är tävlingsryttare i den bemärkelsen. Och jag vill inte heller påstå att tävlingsdressyr sliter mer än genomsnittet. Men att själva situationen begränsar något jämfört med att i princip bara rida dressyr i uppbyggande syfte.

Så nej... jag har fått en hel del kött på benen, och även medhåll (tror jag) att klassisk dressyr som utförs på rätt sätt inte skadar hästen, eller hindrar den från att bygga rätt muskler, medans man då på samma häst hade fått en hulken om man hade tränat AR...

Shit vad lyxigt om det vore så!
Efter en AR-träning sitta på en skitstark piafferande häst!
Nu är det väl snarare så att jo, det känns lite pinsamt att till 80% ha jobbat skrittjobb under nästan ett helt år. Hårt jobb, massor med tålamod, alla tappra försök till den så kallade kvaliteten "vi" är ute efter, och förhoppningarna om att en dag, KANSKE, kanske, kunna rida lite piafftramp eller galoppfattningar!

 

[Camilla_H]

Sv: Kraft bakifrån

Men det är inte enbart den Akademiska ridningen förunnat, om man inte gör så i "vanlig dressyr" så har man ju helt enkelt bara missat något i utildningen.

Undra hur ofta det inte är just det du skriver ovan? När man jämför såsom i den här tråden så inser man ofta till slut att likheterna är betydligt större mellan AR, "vanlig" dressyr och western än vad skillnaderna är.

Hur mycket beror inte detta på att många rider "vanlig" dressyr för instruktörer som inte är så bra utbildade utan själva inte har förstått vad det hela går ut på? Dvs, precis som du skriver, de har missat något i utbildningen? Ridskolor och deras omgivning är ju fulla av instruktörer som knappt klarar av att rida en öppna själva. Det finns också en konstig attityd att är man nybörjare så kan man nöja sig med dessa tränare när iaf jag tycker att nybörjare bör lära sig av de bästa, den som redan kan behöver oftare någon som bara kan titta lite.

Om jag tänker efter själv så har jag under åren ridit för en del stolpskott som skapat en del fantastiska "absoluta sanningar" som man antingen direkt eller många år senare inser är helt galet.

Min tanke är att detta skapar en grogrund för de missförstånd som uppstår när då ryttare hittar ett alternativ som i kontrasten framstår som gudomligt - kraften bakifrån, eftergift i tygeln, renodla hjälper, utifrån hästens bästa, osv, osv...

Följande har jag hört från "dressyrtränare" genom åren:
"Det fokuseras för mycket på yttertygeln, hästarna blir bara stumma och tunga av det, man ska rida med innertygeln!"
"Det är bra om man styrketränar så att man har starka armar när man ska rida"
"Hästen är bara dum och går emot skänkeln, sätt på längre sporrar"
osv, osv...

Har man då inte fått uppleva en dressyrtränare som verkligen kan så vad ska man jämföra med?

Men vad gör man åt det? Mer utbildning?

Själv har jag har jag lyckats rida för några bra tränare i AR, "vanlig" dressyr och western och vet ni vad? Det skiljde inte speciellt mellan dem, möjligen övningarna men grunden var densamma - renodla hjälper, mjukhet, jobba bakifrån, mer hjärna än muskler, osv...

/Camilla

 

[C_L]

Sv: Kraft bakifrån

Håller med dig i varje ord!!

Ja jag tror så, fram för en bredare tränarutbildning!!!

 

[LiselotteA]

Sv: Kraft bakifrån

Ja, jag håller också med!

Jag har egentligen hela tiden trott att det faktiskt är kvaliten på ridningen och omväxlande träning som avgör hur musklade och välmående hästen är.

Och för att få kvalitet på sin ridning måste man ha en bra tränare som är så pass välutbildad att man förstår att man inte är färdigjobbad bara för att hästen böjer på nacken.

Att sitta och harva vecka ut och vecka in, för en stallkompis är kanske inte att rekomendera, (givetvis beroende på vem stallkompisen är..hi hi hi.. Står man i samma stall som Brinken så, okej då.. då kan ni träna för en stallkompis.)

Eller rättare sagt.. första problemet är nog att man måste skaffa sig lite kunskap och förståelse för hästen själv.. Läs på lite, som det har talats om tidigare i tråden också, och åk och titta på olika lektioner för olika tränare.! Har man ingen bas att stå på och kanske ett kritiskt tänkande utifrån hästens välbefinnande, så är det svårt att inte luras med av en tränare som kanske inte främjar välridna ekipage utan enbart snygga, och då är man ju redan lost.

Nu kom jag kanske lite från ämnet, men jag blir som sagt mer och mer övertygad om att dessa arter av ridning ligger väldigt nära varandra och att jag egentligen kan få samma reslutat om jag behåller min väg på den klassiska stigen, alltid med ett paket ödmjukhet, en kartong med tålamod, och en låda sunt förnuft i ryggsäcken.

Jag är ingen expert... jag har som mål att tävla Lätt C! Lätt B! nästa år..ett helt års träningen bara för dessa klasser.. hi hi hi... och jag tränar för en Grand Prix ryttare, men hon tänker helt rätt och vi tar det i den takten det tar, och vi har inga hjälptyglar, rider fortfarande utan sporrar, (fast jag nog måste börja öva med sporrar snart).. så diskutionen får gärna fortsätta för den är spännande, men jag har fått svar på många av mina frågor..

 

[Totola]

Sv: Kraft bakifrån

Precis. Oavsett vilken disciplin man pysslar med - dvs även AR! - är det guld att testa rida för lite olika instruktörer, eller kanske gå som fotfolk med andra instruktörer, läsa på lite om vad det snackas om (t ex fördjupa sig i ett ämne efter en teorilektion) för att inte svälja allt med hull och hår.

Tror det är lättast hänt under den "nyfrälsta" tiden som din kompis verkar genomgå, och hur lång tid den varar kan ju variera från en dag/ett ridpass till flera år!

 

[elbereth]

Sv: Kraft bakifrån

Nu har jag bara skummat igenom tråden så kanske har någon redan skrivit det jag tänker.
Men iaf:

För mig kännetecknas AR bland annat av fokus på harmoni, på förståelse av hästen och ryttaren för de uppgifter de ska utföra, på styrketräning mer än fart, på balans, både hos ryttaren, hästen och ekipaget som helhet, på fokus på sitsen och hur den inverkar.

Jag kan däremot inte göra någon bra jämförelse med annan typ av dressyr, för det har jag inte direkt hållt på med.

Som jag ser det är det inte så stor skillnad i just sättet att göra en öppna eller så (även om det också kan skilja sig) utan mer av en filosofi eller synsätt på ridningen som konstart.

Något som jag upplever som en skillnad är att "andra" mer fokuserar på hästen, hästen ska lära sig, hästen ska göra si eller så, hästen gör fel eller rätt.
Inom AR så fokuserar man mkt mer på ryttaren. Många som börjar med AR kommer till en punkt i början då de knappt vågar göra ngt alls för de är så rädda att de ska göra ngt fel som är dåligt för hästen eller stör den

Jag tror ändå att målen för de flesta dressyrryttare är ungefär de samma, vi vill ha en uppmärksam, självbärig häst i samling

 

[bigganl]

Sv: Kraft bakifrån

Ärligt talat så kan jag inte förklara i ord. Det måste upplevas. På pappret såg jag inga direkta skillnader. Tyckte att det är ju som jag rider nu, men nej. Det var en stor skillnad.

Tänk dig formen av en triangel. Där toppen är vårt gemensamma mål (inte i fråga om rörelser, men en lätt, lösgjord och mycket bärande häst) I bottenlinjen börjar vi från olika håll. Ryttaren som rider tävlingsdressyr börjar längst ut i ena ändan och den klassiska/akademiska ryttaren längst ut åt andra hållet. Efter hand närmar vi oss varandra.
Det är ingen ide att jag ens försöker mig på en beskrivning för jag skulle inte göra det bra. Det finns så många aspekter och delar i det hela.
Mitt råd till dig om du är riktigt nyfiken är att prova själv. Inte en lektion eller två utan minst ett halvår.

 

[LiselotteA]

Sv: Kraft bakifrån

Ja, intresserad av att hitta om möjligt då bättre sätt att hantera hästen, och visst så kan det vara bra att ha lite annorlunda övningar också sålänge det inte helt går ifrån den linjen jag jobbar efter nu, för det känns som det kanske blir lite förvirrade för hästen om jag helt plötsligt nu när han äntligen börjar lita på bettet, börja rida utan stöd helt och hållet.. men visst... kanske är det en bättre väg att gå? Om det nu verkligen är så det här... ha ha ha.. flummigt värre..


En fråga dock som jag ännu inte fått svar på är, ni som har ridit klassisk dressyr innan, vilka övningar och tankesätt där är det ni har övergivit när ni gick över till den akademiska läran?

För när jag läser en del inlägg så är det inställningen på ryttaren som skiljer sig som mest, att man gör det på hästen villkor, och att hästen är i centrum, och att man förutsätter att det är ryttaren som sitter på som kanske är problemet ibland och inte sätter på en massa hjälptyglar, osv osv... Men det menar jag inte ska döpas till en egen genre för så jobbar jag också...

så fortfarande har jag liksom inte helt fått klart för mig vad det är man tar bort och lägger till när man rider akademiskt istället för klassiskt...

Men det kanske kommer en vacker dag när jag har mer information och kanske har besökt en del lektioner.. : )

 

[Jegra]

Sv: Kraft bakifrån

*kl*

Vilken trevlig diskussion! Jag är lite för trött för att bidra och tycker väl att jag inte har så mycket att tillägga.

Kikade dock in på Falsterbos hemsida och såg dels att det ska bli en "Clinic Branderup - dressyrsportens historia" på torsdagen och jag antar att det allas vår Bent Branderup som menas, det kunde ju vara skoj att lyssna på.

Portugisen din stallkompis pratade om är sannolikt Julio Borba som gör en uppvisning på fredagen. Men Julio kan definitivt inte sägas vara akademisk då han själv kallar det han gör rätt och slätt "dressyr" och härleder sin ridning från den portugisiska klassiska dressyren, väl utspätt med vanligt, modernt dressyrkunnande.

 

[Ellyne]

Sv: Kraft bakifrån

Jag är ingen bra representant för ar pga den lilla erfarenheten jag har.
Efter min kurs som var för nästan ett år sen (!) har jag tappat mycket. Men jag minns att jag kände mig frälst.

Jag fick en helt ny inblick och vågade argumentera emot tävl.dressyren.

Bla. minns jag att det var så befriande att släppa allt jox med tyglarna. Jag känner mig så trött på ställa hit och dit, lirka, reglera hela hästens kropp med handen.
Det blir lätt så spänt och man förlorar känsligheten i hjälperna. Man glömmer bort hur mycket det faktiskt känns i hästens mun!
När det gäller just tygelkontakt plockar jag gärna inspiration från western också som jag tycker har en sund inställning till det.

Också det här komplicerade flera-hjälper-på-en-gång som mest blir förvirrande för både häst & ryttare. Med hjälp av fokus och vikthjälper blir allt mycket lättare och tydligare.

Dessutom (minnet börjar komma tillbaka ) tjatet med skänklarna som man inte saknar när man provat på hur det är att rida utan ´framåtdrivande´skänkel (skänkeln har ett annat syfte enligt tränaren. Den används som samlande hjälp). Slippa banka, slippa sporra, slippa sparka.

 

[bigganl]

Sv: Kraft bakifrån

Tror inte var övergivit några övningar alls. (men lagt till många) Tankesättet är däremot annorlunda.
När jag tävlade hade jag mycket i huvudet om bedömningen. Jag tränade rörelsen för att den skulle bli så korrekt som möjligt jämförst med idealet, för att få en bra bedömning av rörelsen. Jag lade upp träningen efter tävlingsgraden så att säga. (Jag lade nivån i takt med klasserna)
Nu tränar jag rörelserna på många varierade sätt för att det ska bli en bra träning för hästen. (och vad jag tycker hästen behöver just då) Variationen och växlingar mellan olika rörelser är A och O. Det kan varieras i oändlighet nästan och hästen blir uppmärksam, lyhörd, mjuk och smidig. (Växlingar mellan olika rörelser, tvärning, tempon, gångarter och både raka och böjda spår)
När jag bytte inriktning började jag om från början kan man säga. Vitsen är ju att hästen ska förstå. Jag red med väldigt hängande tygel i början för att min häst hellre ville att jag skulle bära henne än att hon skulle bära sig själv. Hon var med på noterna snabbt. När hästen söker till handen blir tygeln sträckt. Skillnaden där är ju att man inom vanlig dressyr sträcker tygeln och i början ger ett större stöd om hästen anses behöva det. För att sedan minska stödet allt eftersom hästen blir starkare och mera bärande bak. Här är det tvärtom. Hästen ska ta kontakten med bettet, inte ryttaren. och det kommer när hästen jobbar rätt med sin kropp. (de olika ändarna av tringelns botten)
En stor skillnad för mig är att hästen är mycket mera delaktig nu. Det är mera samarbete nu.
Jag märker att jag skulle kunna skriva massor om detta. om tankesätt och olika exempel, men det blir så mycket att det säkert är jobbigt att läsa. Det finns så mycket att säga om en enda fråga. Jag har bara fått med en ynka liten del nu. Jag blev kanske väl svamlig.