Har varit på visningen och har en positiv känsla för huset. Har kollat med kommunen om plan över närområdet och även om det finns sk utvecklinsplaner för området så är det ingen detaljplan, enligt handläggaren jag varit i kontakt med är det osannolikt att det kommer exploateras i närtid. Dvs åkerlandskapet som gränsar till tomten kan förväntas fortsätta vara åker i överskådlig närtid. Ett avgörande plus.
Har vistats en del i området då det är bra promenadvägar för hunden, så jag kommer ha milsvida motionsmöjligheter utanför dörren. Samma sak med olika miljö att lägga spår för hundträning, svampplockning osv. Samtidigt är det bara 3 km till jobbet. Och ett hus som är i så gott som nyskick. Det känns som att jag kommer ha tid att hinna lära mig att fixa med huset, innan jag behöver göra det sas...
Däremot kan jag inte sluta grubbla på följande:
Tänk om det blir för dyrt? Per månad alltså. Då huset är obebott vet jag inte hur jag ska tolka uppvärmningskostnaden? Enligt mäklaren är det ca 9000 kr/år inkl hushållsel för huset som är 100 kvm. Är det rimligt att det är så billigt?
Jag har fixat lånelöfte på banken och enligt kalkylen online skulle jag utan problem ha råd med drift och ränta + amortering. Om siffrorna som presenteras stämmer givetvis. Det landar på runt 8000 kr/mån, jag betalar idag 6000 kr/mån för min hyreslgh inkl parkering och hushållsel. För huset räknar jag dock med 10.000 kr/mån då det känns som att en bör lägga undan till sparande...
Dilemma: Då jag hade häst hade jag betydligt mer än 10k/mån i boende + hästkostnader. Dvs pengarna finns. Men tänk om jag får tillbaka hästintresset igen? Då har jag ju sas satt mig i sjön med ett för dyrt boende. Spiken i kistan om att inte ha råd att skaffa häst igen, dessutom kommer ju pengarna för hästköpet isf försvinna i handpenning på huset.
Vad ska jag göra i mitt liv om jag inte har häst? Sanningen är den att jag bor där jag bor idag, tack vare mitt hästintresse. Har ingen annan anknytning hit bortsett från jobbet.
Ska jag slå rot här? Jag är rotlös. En känsla gnager att mina föräldrar som närmar sig 70-årsåldern kommer bli mindre mobila i framtiden och hur ska de då klara sig om jag bor så långt bort som 100 mil? Jag har också mestadelen av mina vänner på samma ställe, dvs långt ifrån här.
Blir det för jobbigt att vara ensam med skötseln av huset? Jag får väl ändå erkänna att jag har bristande ork i livet överlag, en av mina huvudsysslor är att längta till döden befriar mig från allt elände som livet är. Ja det är sjukt, men sån är jag och det tar enormt mkt energi som "normala" människor lägger på att rodda vardagen. Frågan är om jag kommer orka mer ansvar som hus innebär. Det är förvisso inget nytt för nu, jag har alltid varit sån och jag kommer alltid vara. Men jag har aldrig bundit mig i nåt åtagande heller, såsom hus och dyra lån. Jag tänker ett skräckscenario att jag går in i väggen och ska leva på sjukpenning en period... hur skulle det gå med 10k/mån i bondekostnad?
Huset ligger 80 mil söder om dig, tackolov 
