Alltså.
Sen en vecka tillbaka (då senaste mötet var) så har grannarna under oss (som ej kan/vill köpa loss sin lägenhet) fått erfara starka påtryckningar varje dag i form av mail och knackningar på dörren. Idag blev det så jobbigt att kvinnan i hushållet började gråta.
Vad är det här för nåt? Vad HÄNDER med vuxna människor i såna här situationer? Jag är helt hänförd. För ett år sedan var alla fullt nöjda med sin bostadssituation, och det enda som kommer ske om ombildningen inte går igenom är att allt återgår till hur det var förut! Vad är det som gör att de beter sig som att allt de äger och har ska försvinna?!
Jag är såklart glad att de lämnar oss ifred nu, men det är så sjukt lågt att ge sig på yngre, osäkrare människor. Grannarna under oss pratar/skriver mycket med oss och jag försöker vara så gott stöd jag kan. Jag tycker så synd om dem.