Köpa hus utan kunskap?

[Catsu]

Ja det är sant. En kompis till mig har ett fint lantligt hus i mexitegel. Skulle en få tag i ett sånt vore det ju nåt. Har dock för mig att alla mindre hus i regel är av trä? Ska genast göra hemnetsök i hela landet och se hur det verkar med den saken

Mitt hus har tegelfasad, 100 kvadrat 1 1/2 plan med snedtak på övervåningen. Inte särskilt stort alltså så visst finns det.

 

[Tassetass]

Jag och min karl har ingen större koll på det här med att äga hus, men vi tänker att det finns massor med information att tillgå, att det finns folk att fråga och att anlita och - inte minst - att betydligt större idioter än oss har hus och lyckas få det att funka.

 

[bettysmatte]

Generellt sett, nej. Män anses ju överlag bättre lämpade för att klara sig själva sas. Dock är jag inte som "de flesta kvinnor anses vara". Så tröttsamt med dessa könsroller...

I mitt fall av min familj/bekanta, så tror jag mest de tänker på mig som person. Jag är en rastlös typ, jag har flyttat fler gånger än alla jämnåriga kusiner/vänner tillsammans. Tror ffa att det är vad de ställer sig tveksamma till, om jag ens kommer bo så länge att det är lönt. Och med radhuset färskt i minnet vet ju alla hur Väldigt ointresserad jag var av trädgården och husfix.
Och så att jag reser en del, eftersom jag flyttat så långt så åker jag och hälsar på min familj/partner på distans relativt ofta när jag är ledig. En sitter ju fast mer i ett hus än i en lgh, både vad gäller nyckfullheten i att flytta samt behovet av huspassning vid bortavistelse.

Men ärligt talat är jag trött på allt åkande, och flyttande. Jag vill ha ett hem där jag inte har behov av att flytta på mig hela tiden. Men resandet är väl vad en får leva med när resten av släkt och vänner bor kvar där en kommer ifrån.

Jag tror också att det är så, dvs att rastlösheten beror på att du inte har hittat hem ännu.... Du får väl välkomna släkt, vänner och partner hem till dig i stället? Det behöver inte alltid vara du som reser!

 

[_Taggis_]

Jag tror också att det är så, dvs att rastlösheten beror på att du inte har hittat hem ännu.... Du får väl välkomna släkt, vänner och partner hem till dig i stället? Det behöver inte alltid vara du som reser!

Nja, efter 10 år (olika omgångar) med bostadsort långt ifrån så har jag insett att det är mkt längre för folk att ta sig till mig än tvärtom Det bara är så. Eftersom jag har fler att besöka på samma ställe, och dessutom haft jobb som medgett längre resor utan att ta semester, så har det varit så. Dessutom är gamlingarna i släkten inte mobila längre, och dom vill jag också hälsa på.

Men ja. Hittar man ett ställe där det liksom känns hemma på alla plan, med jobb, bostad, region osv, då blir det nog mindre flyttbenäget. Tråkigt bara att jag alltid ska vara så ensam med allt, hade utan tvekan haft hus om jag visste att jag inte var ensam med allt. Men när jag nu då äntligen hittat en partner som funkar, då vägrar han såklart bo nån annanstans än där han befinner sig (på sin egenbyggda gård då givetvis, så flytt är Inte aktuellt där...)

 

[Tassetass]

Nja, efter 10 år (olika omgångar) med bostadsort långt ifrån så har jag insett att det är mkt längre för folk att ta sig till mig än tvärtom Det bara är så.

#offtopic

Nu kapade jag medvetet bort vad du skrev sen om varför det på ett sätt är vettigt att du är den som reser hem, för det här stör mig något så enormt! Jag är en av få i min familj som flyttat mer än trekvart från orten där jag föddes. Jag ser de praktiska fördelarna med att jag åker dit de flesta bor, men det är lika långt för dem att åka hit som det är för mig att åka dit. Dessutom, genom att ha en kraftig snedfördelning på vem som reser blir de liksom inte en del av mitt liv här nere. De senaste åren har de hälsat på mer än vad de hälsat på under de 16-ish år som gått sedan jag flyttade från orten och det gör stor skillnad för mig att mina syskon sitta i soffan eller mina syskonbarn vara ute och gå längs vår gata hand i hand med dottern.

#slutpåofftopic

 

[_Taggis_]

Dessutom, genom att ha en kraftig snedfördelning på vem som reser blir de liksom inte en del av mitt liv här nere.

Ffa är det väl detta som blir jobbigt för mig. Jag känner alltid att jag står med ena benet här och andra benet där. Jag kan aldrig veta var jag ska bofästa mig sas. Jag flyttade dit en period för 5 år sedan, men jag kunde aldrig trivas där då jag fått andra vanor av att bo på annat håll, än vad som kunde levas ut där. Så för 2 år sedan gav jag upp och flyttade hit. Jag trivs inte med att sitta här och känna mig ensam, men familj/vänner där är det enda jag saknar. Inte miljön, inte klimatet, ffa inte mentaliteten på lokalbefolkningen och efter några år med nuvarande yrke där så ville jag kräkas på just den biten.

 

[TinyWiny]

Jag och sambon (som visserligen är väldigt väldigt händig) tänker alltid underhållsfritt. Det vi gör nu ska hålla tills vi dör typ och helst inte behöva varken underhåll eller annat pyssel. Vi valde mur med staket i metall ovanpå istället för trästaket. Visst var det dyrt men det lär knappast behöva något underhåll inom vår livstid. Vi borrade för bergvärme när värmekällan skulle bytas. Vi funderade på diverse alternativ men bergvärme är säkert och i stort sett underhållsfritt till skillnad mot diverse eldningslösningar som kräver ett helt annat underhåll och arbete. Diverse fläktlösningsuppvärming kommer inte in i mitt hus så det var för oss inget som ens fanns i tanken. Vi har en kamin, snart två men det är mest för myseldning men även bra att ha om strömmen blir borta ett längre tag. Vi bytte tak som inte ens var gammalt för att det var så hemskt dåligt gjort så egentligen mycket tidigare än vad som borde varit måste just för att slippa underhåll av gammalt tak med allt vad det innebär med risk för vattenskador. Vi har bytt panel (vi har trähus) och visst, den målningen lär få göras om men inte inom en snar framtid. Vi ska nu göra om planlösningen och köket och då kommer robotdammsugaren kunna ta sig runt hela nedervåningen själv utan hinder. I trädgården likså, en robot lär det bli där med framöver. Allt som görs görs helt enkelt med tanken att det ska vara underhållsfritt och fungera smidigt. Det kan kosta när det görs om det i förlängningen gör att vi kan pilla oss i naveln om vi har lust med det istället för att ständigt underhålla hus och hem. Inget ska behöva krånglas med i vardagen helt enkelt för vi vill kunna bo här även som skröpliga och vi vill bo här utan att ständigt behöva hålla på.

Vad gäller att inte kunna själv men göra ändå så bor vi i ett hus där en helt okunnig hemmafixare har grejat med nästan allt tyvärr. Jag har tappat räkningen på hur många idiotiska lösningar vi har hittat och vissa av dem har gett dyra merjobb medans andra mest har skapat irritation och extrajobb. Så, gör man så bör man ta reda på hur, man bör ta in hantverkare när det behovet finns. Inte chansa och riskera att förstöra för sig själv i framtiden.

 

[Sleepy]

Jag vill liksom mest bara bo trevligt.

Då är nog bästa alternativet att hyra ett hus och låta ägaren ha ansvaret för underhåll.

Att inte ha kunskap är inte ett problem; det går att lära sig - förutsatt att intresset för det finns. Att inte vilja greja är inte ett problem, det går att leja hjälp - förutsatt att ekonomi för det finns. Men att bara vilja bo och inte ha ansvar för att underhåll och skötsel blir gjort; då blir det svårt. Ansvaret är ju det viktigaste.

 

[vallhund]

Absolut skulle jag kunna det. Men jag har inte sett några såna hus till uthyres. Kollar emellanåt på blocket osv. Men i regel står de på någons gård eller så är de för stora... jag behöver inte ett stort hus som kommer kosta närmare 10k inkl el och värme Jag behöver mer typ en sommarstuga storleksmässigt.

Var söker du hus? Har ett till salu i Roslagen.

 

[_Taggis_]

Var söker du hus? Har ett till salu i Roslagen.

Gick inte att PMa dig? Skicka gärna ett till mig, har inte så bra koll på vart gränserna till Roslagen går.

 

[tanten]

Tack för alla peppande svar Kanske är det inte en utopi helt enkelt...

Följdfråga: Hur mkt pengar ska man räkna med att lägga utöver lån + drift? Tänker då främst till buffert för underhåll och akuta åtgärder.


Jag blev så kär i ett område för ett tag sedan. En vidsträckt vacker dalgång med både skog och vidd, det bästa av det bästa. Tackolov i landsbygdskommun och tillräckligt långt från storstäder för att vara tänkbart prismässigt och ungefär 2 mil till mitt jobb. Det visade sig sedan att min chef råkar bo där i närheten, så givetvis var jag tvungen att höra om nån ska till att sälja snart Dessvärre har jag mestadels sett stora gårdar när jag åkt förbi, men det kanske finns nåt litet ställe som en inte tänkt på...

Jag tänker att en primär buffert är två-tre månadslöner och att man sedan lägger undan lite hela tiden. Precis som vanligt sparande.

Normalt så lånar väl de flesta till större åtgärder? Som byta värmesystem, byta avlopp, lägga om tak eller renovera badrum.

Men mindre saker tar man från buffert. Som att byta kyl-frys, tvättmaskin, diskmaskin etc.
Att tapetsera eller måla kostar i sammanhanget bara småsummor.

Återigen, jag bor betydligt billigare - underhåll inräknat - i min stuga än i min hyrestvåa i stan.

 

[FengurLaugar]

Jag är uppväxt på liten gård på landet och har alltid varit med främst pappa på allt möjligt. Så jag hade ändå rätt bra koll på vad det innebär att sköta ett hus. Maken är också uppväxt i hus på landet men hans föräldrar har inte grejat och byggt på samma sätt som mina. Men han är händig, smart och inte rädd för att prova på och lära sig nytt och inte heller rädd för att be om hjälp. Det vi inte kan tar vi reda på hur man gör eller frågar någon som kan.

Vi har nu bott i det här huset i 7,5 år snart och har lärt oss otroligt mycket om allt möjligt. Vi har renoverat både stort och smått. Vi har helt själva byggt ett kombinerat traktorgarage och vedskjul modell större, anlagt en ny infart, byggt en lekstuga åt barnen, byggt två ligghallar av olika modeller till hästarna, byggt stall inne i gamla ladugårdsdelen, tapetserat och lagt golv i flera rum mm mm. Vi har stort hus med 8 rum, kök, stor hall och källare under hela huset. Som @Fibusen skrev så blir vi också bättre och bättre ju mer vi grejar.

Vi har även bytt tak på huset, satt in ny vedpanna + tankar och bytt alla fönster på undervåningen men det lejde vi bort för annars hade vi hållit på i en evighet

När man tänker efter så har vi lagt otroligt mycket pengar på att forma huset och gården till det vi vill. Det är dyrt att ha hus/gård med renovering- och underhållsbehov Och än är vi inte färdiga men det närmar sig ett "färdigt" resultat i alla fall Kanske är klara när vi är pensionärer

 

[BornAgain]

Undrar man något kan man ju alltid fråga Buke-oraklet. Det är inte klokt vad jag lärt mig här om avlopp, servitut, mäklare, vattenskador etc och sedan kontaktar man kommunen eller kollar en tutorial på youtube

 

[Mineur]

Vilken superbra tråd @_Taggis_! Jag har ofta funderat på samma sak (ok, nu har jag visserligen nyss köpt en lägenhet, men målet är hus en vacker dag!) och oroat mig lite jag med, eftersom jag har så väldigt dålig koll på vad som bör göras och hur. Så det har varit en bra och lugnande tråd att läsa för mig också!

 

[Sofie.S]

Vi bor mycket billigare i vårt hus på 300kvm än vad vi gjorde i en lägenhet på 75kvm - fördelen med hus är ju att du ”betalar till dig själv” istället för hyra till någon annan.
Jag och min man har tummen i handen men har genom släkt och vänner fått och gjort gentjänster och samtidigt lärt oss en hel del.

Jag avskyr att hålla på i trädgården och vi har anpassat tomten efter vårt svaga intresse, grusat partier, endast lättskötta buskar/träd och inga rabatter. Så klart man kan ha en lättskött trädgård!

Sådan dyra och tråkiga renoveringar som kan vara skönt om de är gjorda är tak, nymålat, dränerat och kök.
Vi ska renovera köket nu och det ger mig ångest, både kostnadsmässigt och tidsmässigt.

Men kör - satsa! Det är roligt att äga sitt eget! Vi har hittills *peppar peppar* inte haft någon kris med huset - det mesta löser sig!

 

[_Taggis_]

Alltså... ett hus som jag spanade in för 1,5 år sedan då jag flyttade hit kom idag ut på hemnet. Som jag suktat på det där huset Strax över 100 m3, lantligt läge, grannar på lagom avstånd och ändå nära till tätorten (småstad). Perfekt liten tomt på 1300 kvm omgiven av åker på två sidor så insynen är ju begränsad därav. Hade kunnat hägna in den till hunden
Det var obebott då jag såg det första gången, men sedan har nån köpt och totalrenoverat. Allt är i toppskick (även prislappen). Jag storknar. Knappt 2,6 mille. Hurfan har ensamstående råd att bo i hus?

 

[Angel]

Alltså... ett hus som jag spanade in för 1,5 år sedan då jag flyttade hit kom idag ut på hemnet. Som jag suktat på det där huset Strax över 100 m3, lantligt läge, grannar på lagom avstånd och ändå nära till tätorten (småstad). Perfekt liten tomt på 1300 kvm omgiven av åker på två sidor så insynen är ju begränsad därav. Hade kunnat hägna in den till hunden
Det var obebott då jag såg det första gången, men sedan har nån köpt och totalrenoverat. Allt är i toppskick (även prislappen). Jag storknar. Knappt 2,6 mille. Hurfan har ensamstående råd att bo i hus?

Jag känner ingen ensamstående som bor i hus om det inte är någon form av arv/släktgård så svaret är nog att man generellt inte har råd med det som ensamstående. Åtminstone inte i närheten av större städer om man inte är extremt välbetald.

 

[Scata]

Hittade ingen bra rubrik men denna får duga...

Jag är uppväxt i villa men har på min höjd bott i BR-radhus själv. Jag gillar inte lägenhetslivet med grannar inpå osv men under tiden i radhus insåg jag att det blir nog svårt för mig att ta steget och köpa hus. Liten hästgård var drömmen innan jag köpte radhuset, men ja - gård är definitivt uteslutet numera.
Jag köpte ett radhus med huskänsla dvs gavel med liten gård, och tänkte att det skulle bli så mysigt att ha nåt eget att sköta. Men med facit i hand var jag gaska ointresserad av trädgård, gräsklippning, snöskottning och hemmapyssel. Med heltidsjobb (5-skift) och två hästar var tid och ork för annat ganska obefintligt. Jag levde ensam så ingen hjälp med nåt. Gräsmattan osv såg ut därefter...

Jag sålde radhuset i samband med flytt för nytt jobb och har därefter både hyrt ett torp (trivdes bra med huset men inte med att bo på hyresvärdens gård) och nuvarande boende inne i stan.
Jag bor nu i en lägenhet och den är väl okej för att vara en lgh. Men jag kan inte se hela mitt liv i en lgh. Jag är 35 år och ska jag nån gång flytta till nått eget lär det väl hända snart... Jag drömmer om ett litet hus med lite lantligt läge, där jag kan ha inhägnad gård åt hunden och inte jättenära till grannar. Vill absolut inte bo på någon annans gård igen, kände mig så himla bevakad då jag hyrde ett sånt (med rätta, HV var hyfsat neurotisk). Jag har en partner men lever på distans och vi har kört fast i det att ingen vill byta landsända så jag utgår från att jag kommer förbli ensam med all skötsel. Tyvärr, då det förtar lite att tjusningen med hus för mig som mer ser det som ett samarbete att sköta. Jag är inte blyg för arbete heller om nån annan vet vad som ska göras, jag har bara inget eget driv för det.

Så, hur klarar man sig i ett hus om en inte har nån erfarenhet av fastighetsskötsel och underhåll, och inte heller nåt direkt brinnande intresse för det? Är det ens tänkbart? Jag jobbar som tekniker så jag är inte helt oförmögen, jag bara vet av erfarenhet sen radhuset, att jag inte har ett jätteintresse för att spika, måla, pyssla och dutta. Jag vill liksom mest bara bo trevligt. Nödvändigt underhåll kan jag ju såklart stå ut med, men det är väl på den nivån. Jag har heller ingen hjälp av nån eftersom jag flyttat långt från släkt och allt vad det heter.
Ekonomiskt så kommer jag nog klara det, med tanke på att jag bara behöver nåt litet på absolut max 3 rum/100 kvm. I området jag bor är små hus inte hutlöst dyra (800k-1,5 mille), jag kommer få lån på det som behövs. Eftersom jag på min höjd kommer ha en hund och en häst (om ens det) så borde jag ha en buffert som duger. Men jag oroar mig för att ta mig vatten över huvudet vad gäller skötsel och underhåll av ett hus...

Så klart du kan köpa ett hus. Kan du läsa och skriva så kan du sköta ett hus Det finns böcker, nätet, vänner, bekanta och Buke att bolla med.
Stora, svåra reparationer, eller sånt man inte får göra själv - ja då får man bita i det sura och ringa in experter.
Men om du är det minsta händig och kan läsa tips och instruktioner - ja då kan du ha ett hus!
Mvh/Köpte gård som 22-åring

Edit: Såg att jag svarade på ett gammalt inlägg. Så lite input på den färskare frågan. Om man inte vill betala så mycket som priserna skenat till idag, så är det att köpa hus lite "utanför" och med renoveringsbehov som gäller. Men visst finns guldkornen

 

[SaraXX]

Alltså... ett hus som jag spanade in för 1,5 år sedan då jag flyttade hit kom idag ut på hemnet. Som jag suktat på det där huset Strax över 100 m3, lantligt läge, grannar på lagom avstånd och ändå nära till tätorten (småstad). Perfekt liten tomt på 1300 kvm omgiven av åker på två sidor så insynen är ju begränsad därav. Hade kunnat hägna in den till hunden
Det var obebott då jag såg det första gången, men sedan har nån köpt och totalrenoverat. Allt är i toppskick (även prislappen). Jag storknar. Knappt 2,6 mille. Hurfan har ensamstående råd att bo i hus?

Jag letar också hus som ensamstående och ja, det blir rejält mycket färre objekt som är aktuella. Jag räknar kallt med att jag kommer att få köpa lite för litet och lite för slitet.

 

[dobbis]

Kort svar; man lär sig och det finns folk som kan jobbet.

Jag behöver byta cirkulationspumpar i värmesystemet. Det är enklast tänkbara - jag ringer rörfirman som komemr och efter några timmar komemr det att vara klart. Jag blir ett antal tusenlappar fattigare men systemet är tiptop igen.

Så är det med det mesta. Plus att man sannolikt kommer att ha grannar som sett huset och vet vad som hänt med det genom åren.

Fast du är ju händig,den byter du själv,2 muttrar,2 packningar o en elkontakt att dra ut.