Jag tror mycket att man gör det för att det är tradition.
Jag säger inte att det inte finns ungdomar som tror, men jag utgår från hur det har varit i min släkt.
På pappas sida var det självklart att man konfirmerade sig och jag har varit på många konfirmationen.
På mammas sida var normen att inte göra det.
Min bror valde att döpa sig och konfimera sig som 15 åring.
Varken jag eller min syster gjorde samma val.
Jag har alltid varit positiv till svenska kyrkan då jag vet att den hjälper otroligt många människor.
Jag kan också ibland känna en viss utanförskap när jag umgås med troende, det är helt enkelt något (tron) jag inte fattar.
Tyvärr har väldigt tvivelaktiga val i en kyrka i närheten som förskingrade mycket pengar gjort mig mer bister jämntemot kyrkan.
Vi var en del i kyrkan med den skolan jag tillhörde alltifrån lågstadiet upp tills jag gick ut högstadiet. Vi hade två väldigt bra präster så jag kan förstå att de klasskamrater som valde att konfirmerade kände att de fattade rätt beslut.
Det var mycket prat om moral och etik (men på svenskt vis), med exempel från både bibeln och populär kultur.
Edit: jag ber om ursäkt för de som läste där min autokorrekt hade åsikter, innan jag hann ändra.
Den slapp jag dock efter att de hade haft tungomålstal på terminsavslutningen (mamma har berättat det, jag har själv inga minnen från något annat än undervisningen).
