Kompromissa i förhållandet

[Lingon]

Så HON ska försöka komma in i hans liv? Vad ska han göra för henne då?

Jag kan undra varför han bor med TS eftersom han inte verkar intresserad av henne och att vara tillsammans.

Ska det inte gå åt båda hållen? Det blir inte bättre av att TS inte ens ger hans intresse en chans. Sen borde han ge TS önskan om att umgås i soffan på kvällen en chans. Det borde finnas nån TV-serie de båda gillar som de kan se tillsammans.

 

[monster1]

Det låter ju väldigt trist att inte ha något gemensamt, har det alltid varit så?

 

[MiniLi]

Ska det inte gå åt båda hållen? Det blir inte bättre av att TS inte ens ger hans intresse en chans. Sen borde han ge TS önskan om att umgås i soffan på kvällen en chans. Det borde finnas nån TV-serie de båda gillar som de kan se tillsammans.

Eller så passar man inte tillsammans oavsett hur mkt man tycker om varandra. Det här är väl en typisk grej som inte brukar bli så lyckat att kompromissa kring (dvs lägga tid på varandras aktiviteter trots att ingen egentligen vill).

 

[Mia_R]

Så HON ska försöka komma in i hans liv? Vad ska han göra för henne då?

Jag kan undra varför han bor med TS eftersom han inte verkar intresserad av henne och att vara tillsammans.

Det är synd om männen.

 

[Lingon]

Sambon är ju inte heller intresserad av att ta del av mitt hästintresse.

Känner du att det är något du hade velat? Vad hade du velat att han skulle göra? Börja rida? Följa med och titta på när du rider?

Jag är intresserad av hästar, min man är helt ointresserad men säger aldrig nåt om att jag lägger tid på det. Jag har ridit min medryttarhäst i några år nu. Han har träffat henne en gång. Jag ser inte det som konstigt alls. Det är inte hans intresse men han har inget emot att jag lägger tid på det. Jag har inget behov alls av att han följer med och tittar på när jag mockar och rider. Han följde med en gång i somras när jag bara skulle ta en promenad med medryttarhästen. Stallet är min plats och min tid med hästen. Han är inte en del av den delen av mitt liv. Där vill jag helst vara själv eller med de andra som har hästar i stallet så man kan prata häst.

Han spelar mycket datorspel och jag har gett det en chans och insett att det är väldigt roligt att spela tillsammans (obs! inte mot varandra utan i samma lag). Det är inte konstigare än att spela brädspel eller nåt annat tillsammans. Jag spelar inte i närheten lika mycket som han men säger inget om att han spelar mycket. Det är hans intresse och det har jag inget med att göra. Vi spelar tillsammans nästan dagligen iaf en liten stund. Sen spelar han sina spel och jag läser, lyssnar på ljudbok, målar eller tittar på TV-serier som han inte är intresserad av.

 

[Lingon]

Eller så passar man inte tillsammans oavsett hur mkt man tycker om varandra. Det här är väl en typisk grej som inte brukar bli så lyckat att kompromissa kring (dvs lägga tid på varandras aktiviteter trots att ingen egentligen vill).

Nä, man ska inte lägga tid på aktiviteter man inte vill göra. Men man vinner inget på att bara säga att datorspel inte är något för en om man inte ens gett det en ärlig chans. Jag tycker att det är synd att det finns så många (främst kvinnor) som gnäller över sin partners datorspelande utan att ens gett det en chans.

 

[sjoberga]

Eller så passar man inte tillsammans oavsett hur mkt man tycker om varandra. Det här är väl en typisk grej som inte brukar bli så lyckat att kompromissa kring (dvs lägga tid på varandras aktiviteter trots att ingen egentligen vill).

Jag tänker att ett litet, litet engagemang kan komma springande ur att man faktiskt vill umgås med sin partner. Även om man inte vill odla intresset själv utan väljer andra saker. Alltså jag menar att man kan välja att se det som att man lägger tid på sin partner och uppskattar den gemensamma tid man har tillsammans med det, och inte på intresset i sig självt.

Om inte det heller finns, så behöver man nog hitta en matchande partner som har ungefär samma icke-behov av närhet och gemenskap för att det ska funka bra.

 

[MiniLi]

Nä, man ska inte lägga tid på aktiviteter man inte vill göra. Men man vinner inget på att bara säga att datorspel inte är något för en om man inte ens gett det en ärlig chans. Jag tycker att det är synd att det finns så många (främst kvinnor) som gnäller över sin partners datorspelande utan att ens gett det en chans.

Ja det är väl en annan diskussion kanske. Jag uppfattar dock ts som att hon inte känner sig så sedd i relationen, det låter som att hon känner sig ensam. Då tror inte jag att varken problemet eller lösningen ligger i att någon engagerar sig i den andres intressen.

Jag tänker att ett litet, litet engagemang kan komma springande ur att man faktiskt vill umgås med sin partner. Även om man inte vill odla intresset själv utan väljer andra saker. Alltså jag menar att man kan välja att se det som att man lägger tid på sin partner och uppskattar den gemensamma tid man har tillsammans med det, och inte på intresset i sig självt.

Om inte det heller finns, så behöver man nog hitta en matchande partner som har ungefär samma icke-behov av närhet och gemenskap för att det ska funka bra.

Ja absolut! Och vi är nog väldigt olika i hur stor omfattning man kan göra det och trivas. Men när det har kommit till punkten att det känns som att man lever varsitt liv under samma tak så är man kanske förbi sådana lösningar?

Man är ju jätteolika i allt det här och det måste få vara ok. Ibland går det att få till en rutin som alla trivs med, ibland inte.

 

[Lingon]

Ja det är väl en annan diskussion kanske. Jag uppfattar dock ts som att hon inte känner sig så sedd i relationen, det låter som att hon känner sig ensam. Då tror inte jag att varken problemet eller lösningen ligger i att någon engagerar sig i den andres intressen.

Det enda som kan lösa situationen är ju att de börjar engagera sig mer i varandra. Ens intressen är en del av en själv.

 

[Wysiwyg]

Jag lever i ett förhållande där vi har olika dygnsrytm, då sambon jobbar natt, mån-fre. Sambon vill inte jobba dag tid, vilket jag ju inte kan ändra på. Men jag saknar att sova ihop, något som inte alls är viktigt för sambon. Detta är alltså något jag måste kompromissa om, men frågan är vill jag det? Hur vet jag om detta är något jag vill fortsätta kompromissa om?

Det låter som att det är mer än bara just själva sovbiten utan snarare att du inte riktigt är nöjd i förhållandet alls? Det är dock min tolkning av tråden hittills.

En del trivs i att inte ha så mycket gemensamt men leva separata liv bredvid varandra, en del gör det inte. Bara du kan ju avgöra vad du trivs med. Jag tänker dock att ingen relation ska skava i grunden? Klart saker och kriser och sjukdom kan hända och att det blir tidvis turbulent och det kan man väl "stå ut med" men att kompromissa sig igenom basen i en relation tycker jag låter jobbigt.

 

[MiniLi]

Det enda som kan lösa situationen är ju att de börjar engagera sig mer i varandra. Ens intressen är en del av en själv.

Eller så går man vidare var för sig

 

[kolblakkur]

Jag är inte speciellt intresserad av dataspel

Sambon är ju inte heller intresserad av att ta del av mitt hästintresse.

Jag och min make har inte alls samma intressen egentligen, förutom att vi båda gillar att gå på restaurang Men vi har nyligen hittat ett gemensamt intresse i strong man-tävlingar. Så det tittar vi på ihop, både via live-stream och tävlingar IRL.

Kanske kan ni också hitta något gemensamt intresse, som varken är hästar eller datorspel?

 

[FannyN]

Min make jobbar natt varannan månad måendet är ju inte sju nätter i veckan. Det är två eller fem. Vi bor inte ens ihop men jag känner att vi är nära och vi umgås jättemycket.
Natt jobbet stör inte ett dugg. Han går ju och lägger sig när jag jobbar mitt 07 15 pass sen hämtar mig för att oftast åka och äta. Sen har vi ju hela kvällen ihop innan han går till jobbet 21. Så även mitt i dag och natt krock så har vi flera timmar ihop eftersom vi verkligen vill umgås. Det måste finnas ett driv i det ominet ts relation har. Ett intresse för den andres dag och tankar och en längtan efter att ses iaf för det mesta.

 

[Youma]

Jag menar alltså inte att sambon ska spendera hela kvällarna i soffan med mig.

Fast om det är den enda tiden ni har tilsammans, så kanske han borde.

När man inte sover på samma tider, så brukar det innebära att på helgerna , om man lägger sig när den andra går upp, så har man ungefär 6-8 timmar egentid när den andre sover.

8 timmar sova, 8 timmar egentid, det blir 8 timmar kvar man borde kunna göra nåt tilsammans.
egentid för att göra annat har man redan haft.


När jag jobbade natt, så gick jag och min respektive om varandra nästan helt, men, hen jobbade när jag sov på vardagarna. När hen kom hem, så var det dags för mig att gå upp, och för hen var det dags för middag.

så jag började min dag med middag, umgås lite, hänga en stund i soffan eller hitta på nåt, sen en stund egentid sen jobb.

På helgen var det ungefär samma, förutom att min egentid och data-tid hamnade på natten (den tiden jag annars jobbade) och resten av dagen, ca 8 timmar kunde vi förfoga över fritt.


Det som fungerar sämst är om den ena jobbar kväll och den andra natt. Då går det i princip inte alls, om inte natt-jobbaren stannar uppe länge efter jobbet. det är få som gör efter nattjobb, kanske för att på sin höjd äta frukost. Men man kan ändå umgås på helgen.

 

[Mia_R]

@grodan21
Separera, gör slut på ditt lidande och hitta någon som gör dig glad och som vill vara med dig. Din sambo får hitta ett eget boende där han kan spela och sova hur mycket han vill, han verkar inte bry sig ett skvatt om dig eller ert förhållande.

 

[Otherside]

Nu vet jag ju inte hur stort och viktigt och tidskrävande spelandet är för ts´ sambo, men jag har sett tillräckligt av "spelande" i förhållanden i min närhet för att haja till i den här tråden. Om ts och mannen inte sover tillsammans, knappt umgås, men han stänger in sig i sitt rum för att spela under sin lediga tid ... då hade jag lämnat, i ts ställe. Eller tagit upp problemet och pratat igenom det. På stort allvar. Spelande KAN bli en allt uppslukande sysselsättning, lite av en drog, jag har sett alldeles för mycket av det för att tycka det är ok. Män som sitter uppe halva (eller hela) nätter och spelar, som lever sina liv via spelandet och somliga av dem har visat aggressionsproblem där datorer och annat åkt ut genom fönstret och vrålen hörts långt neråt gatan. Jag säger naturligtvis inte att ts man är SÅDAN, men om han hellre spelar än umgås med sin sambo ..... ja, då hade jag gått. Bara det hade räckt som anledning.

 

[Wingates]

Nu vet jag ju inte hur stort och viktigt och tidskrävande spelandet är för ts´ sambo, men jag har sett tillräckligt av "spelande" i förhållanden i min närhet för att haja till i den här tråden. Om ts och mannen inte sover tillsammans, knappt umgås, men han stänger in sig i sitt rum för att spela under sin lediga tid ... då hade jag lämnat, i ts ställe. Eller tagit upp problemet och pratat igenom det. På stort allvar. Spelande KAN bli en allt uppslukande sysselsättning, lite av en drog, jag har sett alldeles för mycket av det för att tycka det är ok. Män som sitter uppe halva (eller hela) nätter och spelar, som lever sina liv via spelandet och somliga av dem har visat aggressionsproblem där datorer och annat åkt ut genom fönstret och vrålen hörts långt neråt gatan. Jag säger naturligtvis inte att ts man är SÅDAN, men om han hellre spelar än umgås med sin sambo ..... ja, då hade jag gått. Bara det hade räckt som anledning.

Fattar inte varför just dataspel är ett sånt problem?
Datorspel kan absolut ta minst lika mkt tid som hästeriet utan att det är nått jävla beroende. Spelar man online i lag/guilds och man vill komma någon vart så tar det tid!
Jag är SÅ less på den här synen på spel alltså.

(Jag vrålar med när jag spelar spel men jag har väl aggressionsproblem då )

 

[Lingon]

Fattar inte varför just dataspel är ett sånt problem?
Datorspel kan absolut ta minst lika mkt tid som hästeriet utan att det är nått jävla beroende. Spelar man online i lag/guilds och man vill komma någon vart så tar det tid!
Jag är SÅ less på den här synen på spel alltså.

(Jag vrålar med när jag spelar spel men jag har väl aggressionsproblem då )

Jag håller med!

 

[Otherside]

Fattar inte varför just dataspel är ett sånt problem?
Datorspel kan absolut ta minst lika mkt tid som hästeriet utan att det är nått jävla beroende. Spelar man online i lag/guilds och man vill komma någon vart så tar det tid!
Jag är SÅ less på den här synen på spel alltså.

(Jag vrålar med när jag spelar spel men jag har väl aggressionsproblem då )

Haha, egna erfarenheter från närståendes relationer, antar jag...?

Vad gäller hästeriet så kan det säkert ta upp minst lika stor tid, om inte mer.

 

[Fruentimber]

Haha, egna erfarenheter från närståendes relationer, antar jag...?

Vad gäller hästeriet så kan det säkert ta upp minst lika stor tid, om inte mer.

Varför "haha"-ar du någon annans perspektiv? Otroligt drygt.