Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Hmm, jag höll ju med om det mesta och det var ju rolig läsning. Men så kom jag till delen om att katter inte saknar en; "Most cats do not long for their absent owners any more than they will fetch a ball on command, or embrace veganism."
Klart de saknar en, den som skrivit artikeln har aldrig haft en katt som brutit sig ut för att följa sin slav ut i trädgården och om det inte gick så sprungit mellan fönstren och skrikit på en. Eller en katt som vägra befatta sig med en om man varit ifrån varandra flera månader för att sedan tas till nåder igen efter en veckas bevekelser. Eller en katt som sovit i tvättkorgen där lukten av matte fanns kvar i kläderna om hon var bortrest, eller som letat och suttit i fönstret och titta där olyckan hände när matte fick åka till sjukhus. En katt som alltid sover tillsammans med en trots att det finns andra täcken att krypa ner under. En katt som möter en i dörren och genast springer till sängen för att vi ska lägga oss och gosa, som troget sitter och väntar medans man duschar osv osv.Hmm, jag höll ju med om det mesta och det var ju rolig läsning. Men så kom jag till delen om att katter inte saknar en; "Most cats do not long for their absent owners any more than they will fetch a ball on command, or embrace veganism."
Och jag vet inte om jag håller med?
De kanske inte saknar en sådär ordagrant men jag tycker att det är ganska tydligt när min Alice kommer till mig efter jag varit borta i några timmar. Det finns andra människor i hemmet, en av dem brukar ge henne mat, men likväl så skyndar hon sig fram när jag kommer hem.
Vad är det om inte att de saknat en lite grann?![]()
Jag är lite osäker på om det är "de flesta", tänker att det är lite fler än så. Det är ju klart att katter är individer och att det skiljer sig från katt till katt. Men jag funderar på om det är "så sällsynt" som journalistens ord kan antyda.Hon skriver iofs att de flesta katter inte saknar sina ägare. Nikita gjorde det definitivt, hon och jag hade ett så otroligt starkt band. Hon satt och väntade innanför dörren och kände igen mina fotsteg. Struntade fullständigt i alla andra förutom mig. Skrek när jag gick hemifrån (hörde det när jag gick utanför fönstret).
Megara, nja, hon skulle nog trösta sig snart igen. Alla katter är individer och vissa är närmare sina slavar än andra. Megara flyttade sig från sängen till sin kattsäng när jag satte mig vid datorn efter att ha legat i sängen i Bollnäs - det var bokstavligt talat en meter från säng till skrivbord. Men hon är lättare att muta absolut och tycker bättre om andra människor och är allmänt mer sällskaplig mot främlingar som många burmor är. Journalisten glömde att skriva om att vissa raser är mer sociala mot sina slavar.
Även här hemma i Årsta är Megara där jag är för det mesta, sover hos mig varje natt. När jag flyttar mig till soffan eller datorn så följer hon efter. Eftersom hon inte får så mycket mat hon vill så vet jag att det inte bara är hennes mage som gör att hon gosar och leker med mig, dvs hon vet att gos = mat.