En väg att gå är ju det självklara, som jag tog upp, men som inte riktigt sker. Det behövs sekreterare, fler. Bort med administrativa uppgifter från de som inte är utbildade för det (=läkare/sköterskor) och ge dem till sekreterare, så att alla uppgifter hinns med och släpp fram sekreterarna till att börja spåna om hur man kan förändra. Jag har många goda idéer, men som sekreterare behandlas man som lägre vetande. Man är ju inte l-ä-k-a-r-e liksom. Man får inte vara med och bestämma, komma med förslag osv, man ska vara "på golvet", man ska "skriva diktat och vara tyst". Det har tjatats om i massor av år, ändå blir det ingen förändring.
Nu är taligenkänning på framfart i bland annat Region Skåne. Chefer hurrar! Man kan spara pengar. På sekreterartjänster. Det sker redan. Pga taligenkänning alltså. Chefer hurrar, läkarna svär, sekreterarna suckar.
Nej, trots att man påstår att taligenkänning inte tar längre tid än att diktera, så TAR det LÄNGRE tid (om man vill få en rätt och korrekt anteckning...., vilket många tydligen inte vill ser jag)
Nej, taligenkänning sparar inte tid i själva ögonblicket, diktering går snabbare
Ja, ska taligenkänning användas måste läkare utbildas mycket mer i journalskrivning och journalanvändande samt förstås svenska språket osv så att vi kommer bort från mellanstadiesvenskan som råder i vissa journaler skrivna av läkare med hjälp av taligenkänning.
Var det så god idé att peta sekreteraren egentligen, plötsligt tar det så lång tid och vem har koll så det blir rätt vårdkontakt och diagnoskoder? Jo, det hamnar på läkaren. Renodlade sekreteraruppgifter det också. Färre patienter att ta hand om, mer administrativt. Fast anteckningen blir ju skriven genast, så man har ju kommit undan böterna man kan få av att ha diktat liggande för länge....
Visst är sjukvården underbar?!
Det finns ingenstans i vården där man inte är hopplöst efter misstänker jag, så det är nog inte kul att jobba någonstans, om man tänker så.
