Sv: Jag tror jag ger upp nu
Jag har envist hävdat att det går att ha familj/barn och samtidigt ha hästar. Jag orkar inte längre. Jag går upp 04.20 för att fixa med hästarna, är på jobbet 6.00. Kommer aldrig i säng innan 22.30 och har ett sömnbehov av minst 7-8 timmar. Ekvationen funkar inte. Hade jag kunnat få magsår så hade jag haft ett stort blödande sånt vid det här laget.
Hästarna får allt de behöver av veterinärvård, mat, hovvård, utevistelse, rent i stall osv, men träning? Mysborstning? mänsklig kontakt utöver in och ut från hagen?
Jag hinner träna/umgås med hästarna typ 1 gång varannan vecka och då med ångest över allt annat som inte blir gjort.
Mitt hus är totalt kaos. Maten blir oftast nödmat, men mitt barn får det han ska ha i alla fall. Ofta äter jag bara 1 eller 2 gånger på en dag, för jag hinner inte och har inte ro att sitta ner.
Jag kan nog hitta okej lösningar för mina hästar. Behöver inte nödvändigtvis sälja alla. En stor sorg är att mina 2 ston är dräktiga. Jag har sett fram emot att få egna föl sen min senaste fölunge 2003, men jag ids knappt glädjas, trots att de är mycket efterlängtade.
Så ja, jag kan lösa det, men hästar är mitt liv. De är definitionen av mitt jag. Utan hästar så står jag i en avskalad version, utan mig som person och endast mina påklädda roller som mitt yrke, som sambo och som mamma. Hur klarar man att förlora "jaget"?
Medryttare/lektioner m.m är helt ointressant, det är inte den delen av hästeriet som jag uppskattar mest, jag vill ha hela paketet. Jag har tidigare varit "mellan hästar" och då tagit lektioner etc, men aldrig sett fram emot det.
Jag älskar att komma ner och höra hästarna gnägga i hage och stall när jag kommer. Gillar att pyssla, planera och ordna upp mitt stall och min gård efter mina och hästarnas behov.
Hur överlever man när ens sanna identitet rycks ifrån en? Jag älskar min mammaroll och min tid med mitt barn, men det är ju en ny roll. Det är ju inte mitt hela jag.
Vad gör jag med gården när hästarna inte är där? marken måste ju betas ändå och här vill ingen hyra in sig, det ligger helt fel.
Och visst kan jag hitta nya sysselsättningar. Gillar ju musik, har inte spelat gitarr på länge. Jag kan träna eller ta en danskurs igen. Men sådana saker har jag bara uppskattat när de lagts till mitt liv. De kan aldrig väga upp det stora hål hästarna lämnar efter sig.
Vad vill jag? Skriva av mig kanske, pepp, idéer, tankar, kommentarer. Allt är välkommet
Som jag förstår det hela så tar du på dig alltför mycket jobb (ändå) även om din sambo och du som du säger delar på jobbet. Jag kommer att ge dig både ris och ros, men kanske en del som du kan fundera över.
Okej... Det första jag reagerar på är att du inte kommer i säng före 22:30 på kvällen. Varför? Det är den första frågan jag tycker att du ska ställa dig. En dötrött sambo kan precis lika gärna vara en sovande sambo (kanske till och med bättre ibland). Jag tänker alltså på att om du är uppe för att ha lite tid med sambon? Du orkar inte och det har garanterat din sambo förståelse för. Det är alltid mycket tid som går åt när man blivit familj, och myset i soffan får lov att vänta tills barnet är lite större och kan somna själv. Det är en del av att bli förälder helt enkelt. Beror de sena kvällarna på att du ger hästarna kvällshöet så sent? I så fall kan du precis lika gärna natta hästarna vid niosnåret istället. Lite mindre mängd middagshö och mer till natten bara.
Den andra delen jag reagerar på är tiden med städning. Okej, dammsugaren kör inte sig själv, men plocka undan efter sig kan var och en göra själv. Då blir det lite småplock varje dag, men betydligt snabbare städning. En rutin med barnet kan vara att ni tillsammans plockar undan leksakerna ni använt under dagen. Det blir snabbt en rutin som är enkel för er att följa. Skaffa några stora plastlådor med lock som kan användas till att slänga ner alla leksaker i så slipper man gå omkring och trampa på legofigurer och svära på grund av det. Pedanteriet bör du välja bort. Släng överflödiga prylar som ligger överallt så blir det betydligt lättare att hålla en hygglig ordning utan att behöva städa och plocka jämt.
Angående tvätten: Barn är utmärkta klädtvättmedhjälpare. De kan hjälpa till att hänga tvätt, stoppa in tvätt i tvättmaskinen, vika tvätt (även om de inte är superduktiga på det de första åren). Mina två började hjälpa till med sina kläder när de var typ 2 år eller så. Inget krav, men de tycket det var roligt att visa sig duktiga
Tvätta varje dag tycker jag låter som om ni tvättar i onödan faktiskt. Se till att tvättmaskinen blir full istället och anpassa klädinköpen så att ni kan tvätta det mesta i samma temperatur etc. Vi tvättar ca tre till fyra tvättar i veckan och då är vi fyra personer (varav två tonårsdöttrar gubevars...) Man behöver inte heller stå och passa tvättmaskinen när den går.
Disken: Var och en plockar undan sin egen disk, punkt slut! Redskap och sånt man använder när man lagar maten, diskas eller ställs in i diskmaskinen under tiden man lagar mat. Inte heller då behöver man stå och titta på när riset kokar
Mat som lagas i ugn är utmärkta rätter. Maten sköter sig själv och man kan gå och plocka, slänga in en tvätt eller leka med barnet under tiden. hemmagjorda soppor (löksoppa, tomatsoppa, spenatsoppa, fisksoppa mm mm) är underskattade rätter. Otroligt gott, makalöst snabbt, men ändå hemmagjort
En varm macka till så är middagen kirrad på tio minuter
Hjälp varandra med matlagningen! Dela inte upp det på varsin dag utan gör den tillsammans! Utmärkt tillfälle att umgås och prata om dagen med varandra. Snart nog kan barnet också vara med och hjälpa till att skära sallad eller så.
Storhandla är förstås den klassiska tids- och pengabespararen. Handla inte någon nödmat (á la färdigrätter) på vägen hem från jobbet. Ha som en regel att all mat ska lagas hemma.
Så till hästarna då: Ha som mål att rida tre dagar i veckan på hingsten. Gör i ordning en liten ridbana av något slag som du kan rida på hemma. Ta med barnvagnen på promenad med hästen ibland kanske?