Jag ska sluta att säga hej till folk!

[Snurrfian]

Jag kommer aldrig någonsin att ställa upp på ert ok för näthat och mobbing och tycker att det viktigt att våga säga ifrån men har inte lust att ensam stå för det här och jag känner att jag gjort min bit.

Men om du nu anser att näthat och mobbing är fel, vilket det absolut är, varför tar du då inte kvinnornas parti när det uppenbarligen är män som skickar mejl till kvinnor och skriver att de vill döda just den specifika kvinnan och hennes barn? Utan du reagerar på att kvinnan i sin tur i frustration över att ha blivit bemött med näthat, mobbing och dessutom olaga hot skriver att hon generellt sett hatar män. Då blir ju funderingen om det är så att du reagerar först när näthatet och mobbingen snuddar vid din egen individ och tycker att det är helt okej så länge du själv inte blir utsatt?
Eller hur vill du själv förklara din reaktion?

Jag kan hålla med om att det inte är helt genomtänkt att säga att man hatar män rent generellt, men när män beteer sig som grupp som riktiga skitstövlar så kan jag förstå reaktionen. Jag kan uttrycka att jag hatar badgästerna som stökar ner på våran mark, det betyder inte att jag tänker göra så mycket mer än bli irriterad och polisanmäla om det går att hitta ett större brott. Det betyder inte heller att jag hatar varje individ som badar på våran mark, de flesta av dem sköter sig alldeles utmärkt, men som grupp är badgästerna riktiga skitgrisar som inte kan ta med sig sitt skräp hem.

 

[Lovisaleonora]

Jag tycker själv att tråden blivit riktigt olustig, ett antal användare hyllar att näthat är ok så länge det riktas mot män och det börjar även komma direkta och obehagliga personangrepp, så jag lämnar den.

Jag kommer aldrig någonsin att ställa upp på ert ok för näthat och mobbing och tycker att det viktigt att våga säga ifrån men har inte lust att ensam stå för det här och jag känner att jag gjort min bit.

Jag kan hålla med om att det inte är helt genomtänkt att säga att man hatar män rent generellt, men när män beteer sig som grupp som riktiga skitstövlar så kan jag förstå reaktionen. Jag kan uttrycka att jag hatar badgästerna som stökar ner på våran mark, det betyder inte att jag tänker göra så mycket mer än bli irriterad och polisanmäla om det går att hitta ett större brott. Det betyder inte heller att jag hatar varje individ som badar på våran mark, de flesta av dem sköter sig alldeles utmärkt, men som grupp är badgästerna riktiga skitgrisar som inte kan ta med sig sitt skräp hem.

Precis som Snurrfian konstaterar jag att det spelar viss roll (för mig) hur kontexten ser ut. Om någon man irriterar sig över kvarlämnade blodiga bindor i handfatet på jobbet och slutar sin krönika med att "jag hatar kvinnor", så måste jag säga att jag i det sammanhanget håller med honom, även om jag inte hade valt att uttrycka det så. Jag försöker vara lite mer specifik i så starka uttryck ("jag hatar kvinnor som beter sig äckligt på detta sätt" eller ännu hellre "jag hatar beteendet vissa kvinnor har att lägga sina blodiga bindor i handfatet på jobbet")

Jag kan inte heller tycka att det är mobbing i det fallet som nämns, där kvinnan uttrycker att hon hatar alla män. Visst kan det falla under näthat, men jag måste säg att jag främst förknippar näthat med trollen som sitter och hatar en specifik person, gärna i kommentarsfältet på deras blogg eller genom andra specifika handlingar - mot en person. Inte en åsikt mot en grupp. Det är MIN inställning,

Jag försvarar det inte, men jag har en åsikt om det. Jag hade inte uttryckt mig likadant men o man upplevt så mycket personrelaterat näthat som många kvinnor gör, har jag förståelse för att känslan kommer. Känslan av att hata alla män. Och känslan kan vi ju inte ta ifrån henne. Däremot försöker nu valda delar av befolkningen ta ifrån henne rätten att uttrycka känslan.

 

[Petruska]

Du ljuger igen.

Rapporten heter "Brott i nära relationer, en nationell studie" utgiven av BRÅ med nummer 2014:8. Som jag skrev kommer mitt citat från sammanfattningen och hittas på sidan 7 korrekt citerat. Bara att ladda ned för dem som vill kolla. Jag var dessutom noga med att skriva att det bara var en av rapportens slutsatser.

----------------------------

Jag tycker själv att tråden blivit riktigt olustig, ett antal användare hyllar att näthat är ok så länge det riktas mot män och det börjar även komma direkta och obehagliga personangrepp, så jag lämnar den.

Jag kommer aldrig någonsin att ställa upp på ert ok för näthat och mobbing och tycker att det viktigt att våga säga ifrån men har inte lust att ensam stå för det här och jag känner att jag gjort min bit.

Hur kan det vara näthat eller mobbing om en kvinna skriver att hon hatar män? Orden brukar användas när många personer riktar sig mot en och samma individ. I det här fallet gäller ju det motsatta.

För min del är det just den typ av lättkränkt bitterhet mot framförallt kvinnor som du återkommande ger uttryck för, som skulle kunna få mig att skriva att jag hatar män. Jag brukar dock inte uttrycka mig så av främst pedagogiska skäl.

Du ger uttryck för ett enormt kvinnohat i flera olika trådar, även om du inte skriver ordagrant att du hatar kvinnor. Så sett sitter nog ditt upplevda hat betydligt djupare än den där skribentens uttryckta hat gör.

 

[mandalaki]

Jag tror bestämt att jag får kopiera in Julia Mjörnstedts krönika, den som jag länkade till innan.
----
Män som hotar och hånar kvinnor
"Vi får hoppas att inte barnet blir lika missbildat som dig själv." Det var allt det stod i mejlet jag öppnade i morse. Efter att jag för några månader sen fick ta emot dödshot via mejl har jag dragit mig för att öppna inkorgen, men i morse tog jag alltså mod till mig.

Orden ovan var de första jag möttes av. De första, men absolut inte de sista. Hela mejlkorgen verkade full av mejl som alla ville tala om för mig hur ful jag är, hur misslyckad jag, hur lite man önskar mig något gott alls i livet och vilken typ av våld man vill använda mot mig.

Vad de alla hade gemensamt?

De var alla från män.

Det är sannerligen ingen munter sak att vara krönikör och läsa den respons man får på mejl. Eller ska jag säga kvinnlig krönikör? Jag har visserligen ingen tung statistik att luta mig tillbaka på men visst är det lite märkligt att min man, som också är krönikör och skrivit i många fler år än jag, aldrig får den här typen av mejl där någon ska påpeka hans utseende eller hotar med sexuellt våld?

Nej, snarare verkar den kritiken han möts av i de allra flesta fall vara konstruktiv där ämnet eller sakfrågan diskuteras eller ifrågasätts. Möjligtvis är folk arga, men aldrig hotfulla eller går till personangrepp.

Jag vill inte vara den som generaliserar, jag hatar människor som gör det, men det är faktiskt lite svårt att låta bli att se ett mönster här. Jag som kvinna får alltså ett tjugotal mail med kränkningar, hån och hot efter varje krönika. Och de alla är från män. Det är svårt att känna att det inte finns en bakomliggande struktur.

I veckan skrev krönikören Cissi Wallin en krönika om "Dylan-män". En krönika som inte handlade om att generalisera alla män, utan påpekade att viss typ av män beter sig på ett visst sätt.

Kritiken lät sig inte vänta. Det har skrivits helt sjuka kommentarer på nätet och på sociala medier har det spridits ett vidrigt filmklipp inspelat av en gift man i Skåne där han säger att Cissi borde komma till hans hemstad där han ska visa att hon har fel genom att "genomknulla" henne tills hon skriker.

Men det kanske allra märkligaste svaret och reaktionen på Cissis text kom från en annan krönikör, en kvinna vid namn Margit Richert.

Hon publicerade i veckan en text där hon uppmanar "Kvinnor: sluta för Guds skull att gnälla över dumma män! Ligg inte med dem. Ge dem inte luft. Sluta ägna er dyrbara tid åt dem. Gift er inte med dem. Och snälla, skriv inte fler texter om dem."

Jag vill inget hellre än att sluta skriva texter om dumma män, Margit. Jag hade mycket hellre skrivit krönikor om män jag ser upp till och älskar, så som min man, min pappa, min bror och mina vänner (ni förstår jag hatar inte alla män). Men de där männen som fyller min inkorg gör det så förbannat svårt.

Kanske är Margit, precis som oss, ofantligt trött på att motta vidriga mejl från män och hoppas med denna nya vinkling i stället få hyllningar och hurra-rop? Jag vet inte.

Jag vet bara det här: Det finns män där ute som spenderar stor del av sin vakna tid med att hota, kränka och håna kvinnor, som lägger tid på att skriva mejl med syftet att få mig och andra kvinnor att må dåligt och sova oroligt om nätterna.

Och då är det min skyldighet som mamma, krönikör och medmänniska att skriva om detta, påminna om detta och förhoppningsvis vara med och skapa någon form av förändring.

http://www.expressen.se/gt/kronikorer/julia-mjornstedt-karlsten/man-som-hotar-och-hanar-kvinnor/
-----

DET är näthat.

 

[Hyacinth]

@As_Vegas se tex. inlägget ovan där en användare inte ser uttalat manshat som ett problem eller ens negativt, snarare hyllas det, och sen gillas detta inlägg av en svans följare.

Om inte detta stämmer till eftertanke så ...

Skillnaden ligger så mycket i uttryckssätt. Jag har manliga vänner som utsatts för sexuella trakasserier, jag skulle inte drömma om att förminska deras upplevelse. Men när du tar på dig attityden: MÄN kränks också! Och sen vrider det till att kvinnor som kränks typ gnäller eftersom män också kränks så får jag sur smak i munnen.
Det är lika hemskt oavsett vem som utsätts, men det faktum att kvinnor är hårdare drabbade av sexuella kränkningar och sexuellt våld kan man inte bortse från.
Män drabbas hårdare av annat.

 

[Hyacinth]

http://www.aftonbladet.se/debatt/article22252696.ab

"Riksdagsledamoten Rossana Dinamarca läste upp ett sms hon mottagit, där avsändaren beskrev hur det skulle ge honom en orgasm att hänga henne och se hennes döda kropp sprattla och kvida.

Den man som förra året åtalades för att ha sms:at hot och kränkningar till bland andra Rossana Dinamarca, uttryckte under rättegången viss förståelse för att de målsägande mådde dåligt av de sms han hade skickat till dem, och sa att han ångrade sig. Men när rättegången var över och Uppdrag Granskning ringde upp honom, sa han att han var tveksam till om Rossana verkligen varit ledsen, och att det nog mest hade varit ett spel för gallerierna från hennes sida. "Ibland skulle man kunna tro att hon tigger om att få sånt här" sa han."



Skillnaden nu mot för några år sedan är ju att kvinnor lyfter fram detta i ljuset istället för att sluta skriva, sluta prata.

 

[Monstermom]

Jag kan se anledning att "hata män", när man pratar om konstruktionen "man" (till skillnad från individer av manligt kön). Det finns ärligt talat gott om anledning att hata mansrollen... Jag tyckte det här var en bra lista, jag delar inte hennes upplevelser till 100% givetvis, men väldigt mycket är riktigt klockrent.

http://www.expressen.se/omtalat/roster/sanna-23--det-har-ar-vad-jag-hatar-nar-jag-hatar-man/

Och den som menar att sådana uttalanden är skrämmande näthat har nog levt ett väldigt skyddat liv...
Och ja, jag tänker på det här

Jag tycker själv att tråden blivit riktigt olustig, ett antal användare hyllar att näthat är ok så länge det riktas mot män och det börjar även komma direkta och obehagliga personangrepp, så jag lämnar den.

Jag kommer aldrig någonsin att ställa upp på ert ok för näthat och mobbing och tycker att det viktigt att våga säga ifrån men har inte lust att ensam stå för det här och jag känner att jag gjort min bit.

Vilket inte kunde bli en bättre kontrast om det var skrivet avsiktligt.
Heja dig att du står upp - trots hur skrämmande vi är - mot de grymma, näthatande kvinnorna! Starkt jobbat!

Men även om så inte är fallet just på Bukefalos så tror jag du kan finna glädje i att utanför den här bubblan står du verkligen inte ensam. Det finns gott om er, modiga karlar som håller kvinnorna på plats!

Tråden startade med en situation trots allt.

Tycker du att jag i mitt inlägg har antytt att det här inte är ett samhällsproblem? Som bör diskuteras? Jag skrev bara, att alla kan väl få vara med och att svaren på de inläggen i så fall väl kan vara problematiserande istället för avvisande.

Helt ärligt tycker jag att problemet med samhället är så stort och så tydligt att jag inte kan föreställa mig att problemet blir hotat eller reducerat av "kvinnor stöter på män också" utan snarare fördjupat, är det på ett annat sätt, bemöts det annorlunda, är det undantagen som bekräftar regeln? osv. Är det andra sidan av myntet? Två kön gör kön, upplevelserna tillsammans blir normer. tex man kan inte bara uppfostra flickor genusmedvetet, de existerar ju i ett samhälle med pojkar. (jmf alla journalister som blir feminister när de får en dotter. Deras döttrar ska ju möta deras motsvarighet som fick en son och inte brydde sig/inte blev feminist... så hans son är uppfostrad att förakta och stöta på journalistens dotter, det påverkar henne.)

Har jag skrivit att jag inte har en censor i huvudet som reglerar hur jag beter mig gentemot män? Nej det har jag inte skrivit, jag beter mig annorlunda. Du låter som om jag inte kände till någonting av ovanstående och att jag på något mystiskt vis protesterat mot det genom att skriva att olika personer väl måste få beskriva sina upplevelser.

Men det är faktiskt en väldigt intressant fråga? Tänker män på signaler som de sänder ut till kvinnor alls? Jag har ingen aning, jag hade nog trott att män som är tex upptagna tänker lite på signaler. Antar att man får fråga en man. Är det ok att ställa frågan i tråden?

(Jag blev tex jätteförvånad en gång på gymnasiet när jag upptäckte att alla manliga klasskamrater kände sig väldigt osäkra i stan på natten, det var så stor risk att de kunde bli nedslagna. Jag hade trott att de snurrade runt som de ville trygga och glada.)

Ja det tycker jag du gör. Som sagt, att behandla problemet som isolerade, individuella upplevelser, där vad män upplever är detsamma som vad kvinnor upplever, är för mig rätt bisarrt. En kvinna som trampar över en mans gränser har inte årtionden av mönster bakom sig som säger att hon har rätt att göra det här, det är hans fel att det händer, och det är inte femtusende gången han upplever det. Om man kan rigga två exakt likadana situationer och bara vända på könen så är skillnaden milsvid, även om det som sker i ord och handling där och då är detsamma.
Jag har inga problem med att mäns upplevelser får ta plats också, däremot har jag stora problem med att de skulle vara samma sak!

Jag upplever definitivt att problemet blir just reducerat (och bortsopat) när man ställer kvinnor och mäns upplevelser mot ("med") varandra på det sättet, det är inte samma sak men om man låtsas att det är det så kan man också sudda ut de djupare, allvarligare problemen kvinnor har i situationerna - män upplever ju inte det där, mäns och kvinnors upplevelser är desamma, alltså upplever kvinnor inte det heller (eller borde gaska upp sig lite). Hoppla, problemet löst!

Du gör lite detsamma när du skriver om att män nog tänker på sina signaler när de är upptagna och pratar med andra kvinnor. Ja, det tror jag också - men det är inte samma sak. Deras "rädsla" är inom den egna relationen, de vill inte riskera den. Det har lite till inget att göra med att kvinnor har signalsorteraren igång på jobbet, på bussen, i skolan, på släktfest, när hon träffar grannen vid brevlådan, osv - oavsett relationsstatus. Igen, den underliggande strukturen gör att det är en falsk bild att jämföra isolerade situationer.

Sen tycker jag absolut att mycket av det du tar upp är jätteintressant och viktigt! Män har det inte för roligt i sin mansroll heller! (Särskilt inte de som har lite svårare att forma in sig i den, men även generellt.) Men då får man titta på just deras strukturer - som skiljer sig från våra - och de situationer i verkliga livet som plockar upp dem till ljuset. Och de bör diskuteras utifrån just mäns verklighet, inte vår. För igen, det skiljer sig åt.

Det finns - i alla fall i teorin - plats åt alla vinklingar i tråden. Men jag tycker de bör hållas ärliga! En mans upplevelse av att en kvinna stöter på honom är inte detsamma som med rollerna omvända. Exemplet med män som misshandlas (av kvinnor) i relationer är närmare, men även där skiljer det sig åt i vilka mönster som står för förtrycket.

Och jo, jag har antagit att du har en censor? Så vitt jag har för mig så är du kvinna, så jag antar att du har en. Jag vet inte riktigt vad jag skrivit som fått dig att tolka mig som att du inte förstår upplevelsen av att leva som kvinna. Det enda jag vänder mig mot är att upplevelsen av "samma" situation skulle vara jämförbar mellan könen, när könen definierar just upplevelsen av situationen.

 

[mandalaki]

@Monstermom nu måste jag nätälska dig lite.

 

[Vinur]

Jag kan se anledning att "hata män", när man pratar om konstruktionen "man" (till skillnad från individer av manligt kön). Det finns ärligt talat gott om anledning att hata mansrollen... Jag tyckte det här var en bra lista, jag delar inte hennes upplevelser till 100% givetvis, men väldigt mycket är riktigt klockrent.

http://www.expressen.se/omtalat/roster/sanna-23--det-har-ar-vad-jag-hatar-nar-jag-hatar-man/

Och den som menar att sådana uttalanden är skrämmande näthat har nog levt ett väldigt skyddat liv...
Och ja, jag tänker på det här


Vilket inte kunde bli en bättre kontrast om det var skrivet avsiktligt.
Heja dig att du står upp - trots hur skrämmande vi är - mot de grymma, näthatande kvinnorna! Starkt jobbat!

Men även om så inte är fallet just på Bukefalos så tror jag du kan finna glädje i att utanför den här bubblan står du verkligen inte ensam. Det finns gott om er, modiga karlar som håller kvinnorna på plats!



Ja det tycker jag du gör. Som sagt, att behandla problemet som isolerade, individuella upplevelser, där vad män upplever är detsamma som vad kvinnor upplever, är för mig rätt bisarrt. En kvinna som trampar över en mans gränser har inte årtionden av mönster bakom sig som säger att hon har rätt att göra det här, det är hans fel att det händer, och det är inte femtusende gången han upplever det. Om man kan rigga två exakt likadana situationer och bara vända på könen så är skillnaden milsvid, även om det som sker i ord och handling där och då är detsamma.
Jag har inga problem med att mäns upplevelser får ta plats också, däremot har jag stora problem med att de skulle vara samma sak!

Jag upplever definitivt att problemet blir just reducerat (och bortsopat) när man ställer kvinnor och mäns upplevelser mot ("med") varandra på det sättet, det är inte samma sak men om man låtsas att det är det så kan man också sudda ut de djupare, allvarligare problemen kvinnor har i situationerna - män upplever ju inte det där, mäns och kvinnors upplevelser är desamma, alltså upplever kvinnor inte det heller (eller borde gaska upp sig lite). Hoppla, problemet löst!

Du gör lite detsamma när du skriver om att män nog tänker på sina signaler när de är upptagna och pratar med andra kvinnor. Ja, det tror jag också - men det är inte samma sak. Deras "rädsla" är inom den egna relationen, de vill inte riskera den. Det har lite till inget att göra med att kvinnor har signalsorteraren igång på jobbet, på bussen, i skolan, på släktfest, när hon träffar grannen vid brevlådan, osv - oavsett relationsstatus. Igen, den underliggande strukturen gör att det är en falsk bild att jämföra isolerade situationer.

Sen tycker jag absolut att mycket av det du tar upp är jätteintressant och viktigt! Män har det inte för roligt i sin mansroll heller! (Särskilt inte de som har lite svårare att forma in sig i den, men även generellt.) Men då får man titta på just deras strukturer - som skiljer sig från våra - och de situationer i verkliga livet som plockar upp dem till ljuset. Och de bör diskuteras utifrån just mäns verklighet, inte vår. För igen, det skiljer sig åt.

Det finns - i alla fall i teorin - plats åt alla vinklingar i tråden. Men jag tycker de bör hållas ärliga! En mans upplevelse av att en kvinna stöter på honom är inte detsamma som med rollerna omvända. Exemplet med män som misshandlas (av kvinnor) i relationer är närmare, men även där skiljer det sig åt i vilka mönster som står för förtrycket.

Och jo, jag har antagit att du har en censor? Så vitt jag har för mig så är du kvinna, så jag antar att du har en. Jag vet inte riktigt vad jag skrivit som fått dig att tolka mig som att du inte förstår upplevelsen av att leva som kvinna. Det enda jag vänder mig mot är att upplevelsen av "samma" situation skulle vara jämförbar mellan könen, när könen definierar just upplevelsen av situationen.

 

[Petruska]

@Monstermom nu måste jag nätälska dig lite.

Jag är också ganska nätkär i @Monstermom . love:love:

 

[athena_arabians]

Jag kan se anledning att "hata män", när man pratar om konstruktionen "man" (till skillnad från individer av manligt kön). Det finns ärligt talat gott om anledning att hata mansrollen... Jag tyckte det här var en bra lista, jag delar inte hennes upplevelser till 100% givetvis, men väldigt mycket är riktigt klockrent.

http://www.expressen.se/omtalat/roster/sanna-23--det-har-ar-vad-jag-hatar-nar-jag-hatar-man/

Och den som menar att sådana uttalanden är skrämmande näthat har nog levt ett väldigt skyddat liv...
Och ja, jag tänker på det här


Vilket inte kunde bli en bättre kontrast om det var skrivet avsiktligt.
Heja dig att du står upp - trots hur skrämmande vi är - mot de grymma, näthatande kvinnorna! Starkt jobbat!

Men även om så inte är fallet just på Bukefalos så tror jag du kan finna glädje i att utanför den här bubblan står du verkligen inte ensam. Det finns gott om er, modiga karlar som håller kvinnorna på plats!



Ja det tycker jag du gör. Som sagt, att behandla problemet som isolerade, individuella upplevelser, där vad män upplever är detsamma som vad kvinnor upplever, är för mig rätt bisarrt. En kvinna som trampar över en mans gränser har inte årtionden av mönster bakom sig som säger att hon har rätt att göra det här, det är hans fel att det händer, och det är inte femtusende gången han upplever det. Om man kan rigga två exakt likadana situationer och bara vända på könen så är skillnaden milsvid, även om det som sker i ord och handling där och då är detsamma.
Jag har inga problem med att mäns upplevelser får ta plats också, däremot har jag stora problem med att de skulle vara samma sak!

Jag upplever definitivt att problemet blir just reducerat (och bortsopat) när man ställer kvinnor och mäns upplevelser mot ("med") varandra på det sättet, det är inte samma sak men om man låtsas att det är det så kan man också sudda ut de djupare, allvarligare problemen kvinnor har i situationerna - män upplever ju inte det där, mäns och kvinnors upplevelser är desamma, alltså upplever kvinnor inte det heller (eller borde gaska upp sig lite). Hoppla, problemet löst!

Du gör lite detsamma när du skriver om att män nog tänker på sina signaler när de är upptagna och pratar med andra kvinnor. Ja, det tror jag också - men det är inte samma sak. Deras "rädsla" är inom den egna relationen, de vill inte riskera den. Det har lite till inget att göra med att kvinnor har signalsorteraren igång på jobbet, på bussen, i skolan, på släktfest, när hon träffar grannen vid brevlådan, osv - oavsett relationsstatus. Igen, den underliggande strukturen gör att det är en falsk bild att jämföra isolerade situationer.

Sen tycker jag absolut att mycket av det du tar upp är jätteintressant och viktigt! Män har det inte för roligt i sin mansroll heller! (Särskilt inte de som har lite svårare att forma in sig i den, men även generellt.) Men då får man titta på just deras strukturer - som skiljer sig från våra - och de situationer i verkliga livet som plockar upp dem till ljuset. Och de bör diskuteras utifrån just mäns verklighet, inte vår. För igen, det skiljer sig åt.

Det finns - i alla fall i teorin - plats åt alla vinklingar i tråden. Men jag tycker de bör hållas ärliga! En mans upplevelse av att en kvinna stöter på honom är inte detsamma som med rollerna omvända. Exemplet med män som misshandlas (av kvinnor) i relationer är närmare, men även där skiljer det sig åt i vilka mönster som står för förtrycket.

Och jo, jag har antagit att du har en censor? Så vitt jag har för mig så är du kvinna, så jag antar att du har en. Jag vet inte riktigt vad jag skrivit som fått dig att tolka mig som att du inte förstår upplevelsen av att leva som kvinna. Det enda jag vänder mig mot är att upplevelsen av "samma" situation skulle vara jämförbar mellan könen, när könen definierar just upplevelsen av situationen.

Räcker inte med att gilla

Edit: Givetvis nätälskar jag dig också

 

[Houdinie]

Jag kan se anledning att "hata män", när man pratar om konstruktionen "man" (till skillnad från individer av manligt kön). Det finns ärligt talat gott om anledning att hata mansrollen... Jag tyckte det här var en bra lista, jag delar inte hennes upplevelser till 100% givetvis, men väldigt mycket är riktigt klockrent.

http://www.expressen.se/omtalat/roster/sanna-23--det-har-ar-vad-jag-hatar-nar-jag-hatar-man/

Och den som menar att sådana uttalanden är skrämmande näthat har nog levt ett väldigt skyddat liv...
Och ja, jag tänker på det här


Vilket inte kunde bli en bättre kontrast om det var skrivet avsiktligt.
Heja dig att du står upp - trots hur skrämmande vi är - mot de grymma, näthatande kvinnorna! Starkt jobbat!

Men även om så inte är fallet just på Bukefalos så tror jag du kan finna glädje i att utanför den här bubblan står du verkligen inte ensam. Det finns gott om er, modiga karlar som håller kvinnorna på plats!



Ja det tycker jag du gör. Som sagt, att behandla problemet som isolerade, individuella upplevelser, där vad män upplever är detsamma som vad kvinnor upplever, är för mig rätt bisarrt. En kvinna som trampar över en mans gränser har inte årtionden av mönster bakom sig som säger att hon har rätt att göra det här, det är hans fel att det händer, och det är inte femtusende gången han upplever det. Om man kan rigga två exakt likadana situationer och bara vända på könen så är skillnaden milsvid, även om det som sker i ord och handling där och då är detsamma.
Jag har inga problem med att mäns upplevelser får ta plats också, däremot har jag stora problem med att de skulle vara samma sak!

Jag upplever definitivt att problemet blir just reducerat (och bortsopat) när man ställer kvinnor och mäns upplevelser mot ("med") varandra på det sättet, det är inte samma sak men om man låtsas att det är det så kan man också sudda ut de djupare, allvarligare problemen kvinnor har i situationerna - män upplever ju inte det där, mäns och kvinnors upplevelser är desamma, alltså upplever kvinnor inte det heller (eller borde gaska upp sig lite). Hoppla, problemet löst!

Du gör lite detsamma när du skriver om att män nog tänker på sina signaler när de är upptagna och pratar med andra kvinnor. Ja, det tror jag också - men det är inte samma sak. Deras "rädsla" är inom den egna relationen, de vill inte riskera den. Det har lite till inget att göra med att kvinnor har signalsorteraren igång på jobbet, på bussen, i skolan, på släktfest, när hon träffar grannen vid brevlådan, osv - oavsett relationsstatus. Igen, den underliggande strukturen gör att det är en falsk bild att jämföra isolerade situationer.

Sen tycker jag absolut att mycket av det du tar upp är jätteintressant och viktigt! Män har det inte för roligt i sin mansroll heller! (Särskilt inte de som har lite svårare att forma in sig i den, men även generellt.) Men då får man titta på just deras strukturer - som skiljer sig från våra - och de situationer i verkliga livet som plockar upp dem till ljuset. Och de bör diskuteras utifrån just mäns verklighet, inte vår. För igen, det skiljer sig åt.

Det finns - i alla fall i teorin - plats åt alla vinklingar i tråden. Men jag tycker de bör hållas ärliga! En mans upplevelse av att en kvinna stöter på honom är inte detsamma som med rollerna omvända. Exemplet med män som misshandlas (av kvinnor) i relationer är närmare, men även där skiljer det sig åt i vilka mönster som står för förtrycket.

Och jo, jag har antagit att du har en censor? Så vitt jag har för mig så är du kvinna, så jag antar att du har en. Jag vet inte riktigt vad jag skrivit som fått dig att tolka mig som att du inte förstår upplevelsen av att leva som kvinna. Det enda jag vänder mig mot är att upplevelsen av "samma" situation skulle vara jämförbar mellan könen, när könen definierar just upplevelsen av situationen.

Jag skickar också en låda kärlek!
Må dina fötter aldrig beträda bortglömt lego, och dina händer alltid finna vattnet lagom varmt!

 

[Hyacinth]

@Monstermom nu måste jag nätälska dig lite.

Åh! Nätälska! Där har vi hittat nåt fint

 

[Hyacinth]

Jag kan se anledning att "hata män", när man pratar om konstruktionen "man" (till skillnad från individer av manligt kön). Det finns ärligt talat gott om anledning att hata mansrollen... Jag tyckte det här var en bra lista, jag delar inte hennes upplevelser till 100% givetvis, men väldigt mycket är riktigt klockrent.

http://www.expressen.se/omtalat/roster/sanna-23--det-har-ar-vad-jag-hatar-nar-jag-hatar-man/

Och den som menar att sådana uttalanden är skrämmande näthat har nog levt ett väldigt skyddat liv...
Och ja, jag tänker på det här


Vilket inte kunde bli en bättre kontrast om det var skrivet avsiktligt.
Heja dig att du står upp - trots hur skrämmande vi är - mot de grymma, näthatande kvinnorna! Starkt jobbat!

Men även om så inte är fallet just på Bukefalos så tror jag du kan finna glädje i att utanför den här bubblan står du verkligen inte ensam. Det finns gott om er, modiga karlar som håller kvinnorna på plats!



Ja det tycker jag du gör. Som sagt, att behandla problemet som isolerade, individuella upplevelser, där vad män upplever är detsamma som vad kvinnor upplever, är för mig rätt bisarrt. En kvinna som trampar över en mans gränser har inte årtionden av mönster bakom sig som säger att hon har rätt att göra det här, det är hans fel att det händer, och det är inte femtusende gången han upplever det. Om man kan rigga två exakt likadana situationer och bara vända på könen så är skillnaden milsvid, även om det som sker i ord och handling där och då är detsamma.
Jag har inga problem med att mäns upplevelser får ta plats också, däremot har jag stora problem med att de skulle vara samma sak!

Jag upplever definitivt att problemet blir just reducerat (och bortsopat) när man ställer kvinnor och mäns upplevelser mot ("med") varandra på det sättet, det är inte samma sak men om man låtsas att det är det så kan man också sudda ut de djupare, allvarligare problemen kvinnor har i situationerna - män upplever ju inte det där, mäns och kvinnors upplevelser är desamma, alltså upplever kvinnor inte det heller (eller borde gaska upp sig lite). Hoppla, problemet löst!

Du gör lite detsamma när du skriver om att män nog tänker på sina signaler när de är upptagna och pratar med andra kvinnor. Ja, det tror jag också - men det är inte samma sak. Deras "rädsla" är inom den egna relationen, de vill inte riskera den. Det har lite till inget att göra med att kvinnor har signalsorteraren igång på jobbet, på bussen, i skolan, på släktfest, när hon träffar grannen vid brevlådan, osv - oavsett relationsstatus. Igen, den underliggande strukturen gör att det är en falsk bild att jämföra isolerade situationer.

Sen tycker jag absolut att mycket av det du tar upp är jätteintressant och viktigt! Män har det inte för roligt i sin mansroll heller! (Särskilt inte de som har lite svårare att forma in sig i den, men även generellt.) Men då får man titta på just deras strukturer - som skiljer sig från våra - och de situationer i verkliga livet som plockar upp dem till ljuset. Och de bör diskuteras utifrån just mäns verklighet, inte vår. För igen, det skiljer sig åt.

Det finns - i alla fall i teorin - plats åt alla vinklingar i tråden. Men jag tycker de bör hållas ärliga! En mans upplevelse av att en kvinna stöter på honom är inte detsamma som med rollerna omvända. Exemplet med män som misshandlas (av kvinnor) i relationer är närmare, men även där skiljer det sig åt i vilka mönster som står för förtrycket.

Och jo, jag har antagit att du har en censor? Så vitt jag har för mig så är du kvinna, så jag antar att du har en. Jag vet inte riktigt vad jag skrivit som fått dig att tolka mig som att du inte förstår upplevelsen av att leva som kvinna. Det enda jag vänder mig mot är att upplevelsen av "samma" situation skulle vara jämförbar mellan könen, när könen definierar just upplevelsen av situationen.

Morsan, du är fabulös

 

[Sleepy]

group hug

 

[Mia_R]

Du ljuger igen.

Rapporten heter "Brott i nära relationer, en nationell studie" utgiven av BRÅ med nummer 2014:8. Som jag skrev kommer mitt citat från sammanfattningen och hittas på sidan 7 korrekt citerat. Bara att ladda ned för dem som vill kolla. Jag var dessutom noga med att skriva att det bara var en av rapportens slutsatser.

----------------------------

Jag tycker själv att tråden blivit riktigt olustig, ett antal användare hyllar att näthat är ok så länge det riktas mot män och det börjar även komma direkta och obehagliga personangrepp, så jag lämnar den.

Jag kommer aldrig någonsin att ställa upp på ert ok för näthat och mobbing och tycker att det viktigt att våga säga ifrån men har inte lust att ensam stå för det här och jag känner att jag gjort min bit.

Om någon har skrivit personangrepp tycker jag du ska anmäla de inläggen och likaså näthat.

 

[Badger]

Ja det tycker jag du gör. Som sagt, att behandla problemet som isolerade, individuella upplevelser, där vad män upplever är detsamma som vad kvinnor upplever, är för mig rätt bisarrt. En kvinna som trampar över en mans gränser har inte årtionden av mönster bakom sig som säger att hon har rätt att göra det här, det är hans fel att det händer, och det är inte femtusende gången han upplever det. Om man kan rigga två exakt likadana situationer och bara vända på könen så är skillnaden milsvid, även om det som sker i ord och handling där och då är detsamma.
Jag har inga problem med att mäns upplevelser får ta plats också, däremot har jag stora problem med att de skulle vara samma sak!

Här vill jag skilja på diskussion (samhällets diskussion om ämnet) och tråd. Tråden börjar i en anda av en händelse och vad ska ts göra och det bör därför vara ok för en person på forumet att uppfatta tråden som bestående av incidenter, en tråd där även en minoritet får delta med sin personliga upplevelse.

Sedan har tråden utvecklat sig i en riktning av samhället. Men det är dock inte där den började. Ursprungsinlägget heter inte -Diskussion om mannens roll i samhället.

Jag upplever definitivt att problemet blir just reducerat (och bortsopat) när man ställer kvinnor och mäns upplevelser mot ("med") varandra på det sättet, det är inte samma sak men om man låtsas att det är det så kan man också sudda ut de djupare, allvarligare problemen kvinnor har i situationerna - män upplever ju inte det där, mäns och kvinnors upplevelser är desamma, alltså upplever kvinnor inte det heller (eller borde gaska upp sig lite). Hoppla, problemet löst!

Jag tycker snarare här att om man forskade om detta att man skulle vilja ta med män och kvinnor i liknande situationer och deras upplevelser av dem. För att sedan försöka få fram själva essensen i problemet. Dvs även om essensen i problemet känns självklar i allas mage så för att veta så behöver man nog lite mer.

Sen tycker jag absolut att mycket av det du tar upp är jätteintressant och viktigt! Män har det inte för roligt i sin mansroll heller! (Särskilt inte de som har lite svårare att forma in sig i den, men även generellt.) Men då får man titta på just deras strukturer - som skiljer sig från våra - och de situationer i verkliga livet som plockar upp dem till ljuset. Och de bör diskuteras utifrån just mäns verklighet, inte vår. För igen, det skiljer sig åt.

Det är där våra åsikter helt skiljer sig åt tror jag. För om kvinnor och män levde i två olika samhällen så vore det helt relevant och självklart att se bara en sida av det hela. Men nu lever vi i samma samhälle. Dvs våra upplevelser speglar varandra, mäns upplevelse av verkligheten påverkar kvinnors verklighet och tvärtom. Mäns beteende påverkar kvinnor och kvinnors beteende påverkar män. Det spelar ingen roll att isolerat diskutera kvinnors upplevelser av mäns beteende om inte männens upplevelser av sitt beteende samstämmer. Det är ju diskrepansen som är en del i problemet. Problemet har iofs många nivåer, män som är medvetet "onda" men även män som tycker att de är en "bra kille" kanske rentav de som tycker de är en "snäll kille" (de värsta av dem alla, de som ser kvinnor som pets som ska vara nöjda så länge man inte är elak mot dem). Dvs inga argument från en kvinna/feminist kommer någonsin att tränga in till en "bra kille" eller en "snäll kille" eftersom dessa killar INTE VET att deras beteende är reellt obehagligt och läskigt. Ts mötte säkert en "bra kille", han är helt övertygad om att han inte är en sådan där "ond kille". Att vi här i vårt forum med nästan bara kvinnor diskuterar ämnet påverkar oss och vår verklighet, men inga killars verklighet. Men killarnas verklighet påverkar oss. Så killar måste få tillåtas delta i diskussionen med sina upplevelser för att kunna lära sig skilja dem från våra upplevelser så att de kan förstå och påverka sina vänner och sin verklighet.

Det finns - i alla fall i teorin - plats åt alla vinklingar i tråden. Men jag tycker de bör hållas ärliga! En mans upplevelse av att en kvinna stöter på honom är inte detsamma som med rollerna omvända. Exemplet med män som misshandlas (av kvinnor) i relationer är närmare, men även där skiljer det sig åt i vilka mönster som står för förtrycket.

Precis, men det är i diskussionen intressanta upplevelser som kan illustrera skillnader.

Och jo, jag har antagit att du har en censor? Så vitt jag har för mig så är du kvinna, så jag antar att du har en. Jag vet inte riktigt vad jag skrivit som fått dig att tolka mig som att du inte förstår upplevelsen av att leva som kvinna. Det enda jag vänder mig mot är att upplevelsen av "samma" situation skulle vara jämförbar mellan könen, när könen definierar just upplevelsen av situationen.

Därför att du beskrev det på ett sätt som om jag inte borde veta vad du talade om. Och det är ju iofs så att det nog även finns kvinnor som beter sig likadant mot kvinnliga och manliga vänner. (Jag känner en och hon brukar få mer problem med klängiga män än andra. Det är också intressant, intressant att veta vad som händer om man ler det där strålande leendet men inte är intresserad, till och med mot en vän.
Själv log jag det mot "min" häst för två månader sedan och hade kvar det när jag tittade på en kille i stallet, han har aldrig strålat så mot mig tidigare, insåg att han nog var van vid mer av det "kvinnliga leendet" (se USA diskussion för referens) än jag bistår med normalt...)

Men i alla fall, problemet finns i samspelet mellan kvinnor och män. "Kvinnor" har stenkoll på problemet, "män" är helt clueless i viss bemärkelse. Därför är det inte en "kvinnodiskussion" och ett "kvinnoproblem" utan även en mansdiskussion och ett mansproblem. För det ÄR ett problem att "män" inte vet. Frågan är hur ska de få reda på det? De "bra" killarna och de "snälla" killarna? Så de förstår att de är himla creepy. Vissa av dem (nerds) tror till och med att de "slår ur underläge" mot de coola självsäkra kvinnorna...

(Här är faktiskt en som verkar försöka göra en insats men kanske från fel motivation dock så läses det väl i alla fall http://www.doctornerdlove.com/category/askdrnerdlove/ngt jag läste i hans advice en gång för länge sedan verkar antyda att han tipsar ganska hårt om att inte vara vidrig, creepy, clingy, osv)

Och jo jag inser väl att det i den här tråden är lite malplacè att vara lösningsorienterad men tja.

 

[Monstermom]

Här vill jag skilja på diskussion (samhällets diskussion om ämnet) och tråd. Tråden börjar i en anda av en händelse och vad ska ts göra och det bör därför vara ok för en person på forumet att uppfatta tråden som bestående av incidenter, en tråd där även en minoritet får delta med sin personliga upplevelse.

Sedan har tråden utvecklat sig i en riktning av samhället. Men det är dock inte där den började. Ursprungsinlägget heter inte -Diskussion om mannens roll i samhället.



Jag tycker snarare här att om man forskade om detta att man skulle vilja ta med män och kvinnor i liknande situationer och deras upplevelser av dem. För att sedan försöka få fram själva essensen i problemet. Dvs även om essensen i problemet känns självklar i allas mage så för att veta så behöver man nog lite mer.


Det är där våra åsikter helt skiljer sig åt tror jag. För om kvinnor och män levde i två olika samhällen så vore det helt relevant och självklart att se bara en sida av det hela. Men nu lever vi i samma samhälle. Dvs våra upplevelser speglar varandra, mäns upplevelse av verkligheten påverkar kvinnors verklighet och tvärtom. Mäns beteende påverkar kvinnor och kvinnors beteende påverkar män. Det spelar ingen roll att isolerat diskutera kvinnors upplevelser av mäns beteende om inte männens upplevelser av sitt beteende samstämmer. Det är ju diskrepansen som är en del i problemet. Problemet har iofs många nivåer, män som är medvetet "onda" men även män som tycker att de är en "bra kille" kanske rentav de som tycker de är en "snäll kille" (de värsta av dem alla, de som ser kvinnor som pets som ska vara nöjda så länge man inte är elak mot dem). Dvs inga argument från en kvinna/feminist kommer någonsin att tränga in till en "bra kille" eller en "snäll kille" eftersom dessa killar INTE VET att deras beteende är reellt obehagligt och läskigt. Ts mötte säkert en "bra kille", han är helt övertygad om att han inte är en sådan där "ond kille". Att vi här i vårt forum med nästan bara kvinnor diskuterar ämnet påverkar oss och vår verklighet, men inga killars verklighet. Men killarnas verklighet påverkar oss. Så killar måste få tillåtas delta i diskussionen med sina upplevelser för att kunna lära sig skilja dem från våra upplevelser så att de kan förstå och påverka sina vänner och sin verklighet.



Precis, men det är i diskussionen intressanta upplevelser som kan illustrera skillnader.



Därför att du beskrev det på ett sätt som om jag inte borde veta vad du talade om. Och det är ju iofs så att det nog även finns kvinnor som beter sig likadant mot kvinnliga och manliga vänner. (Jag känner en och hon brukar få mer problem med klängiga män än andra. Det är också intressant, intressant att veta vad som händer om man ler det där strålande leendet men inte är intresserad, till och med mot en vän.
Själv log jag det mot "min" häst för två månader sedan och hade kvar det när jag tittade på en kille i stallet, han har aldrig strålat så mot mig tidigare, insåg att han nog var van vid mer av det "kvinnliga leendet" (se USA diskussion för referens) än jag bistår med normalt...)

Men i alla fall, problemet finns i samspelet mellan kvinnor och män. "Kvinnor" har stenkoll på problemet, "män" är helt clueless i viss bemärkelse. Därför är det inte en "kvinnodiskussion" och ett "kvinnoproblem" utan även en mansdiskussion och ett mansproblem. För det ÄR ett problem att "män" inte vet. Frågan är hur ska de få reda på det? De "bra" killarna och de "snälla" killarna? Så de förstår att de är himla creepy. Vissa av dem (nerds) tror till och med att de "slår ur underläge" mot de coola självsäkra kvinnorna...

(Här är faktiskt en som verkar försöka göra en insats men kanske från fel motivation dock så läses det väl i alla fall http://www.doctornerdlove.com/category/askdrnerdlove/ngt jag läste i hans advice en gång för länge sedan verkar antyda att han tipsar ganska hårt om att inte vara vidrig, creepy, clingy, osv)

Och jo jag inser väl att det i den här tråden är lite malplacè att vara lösningsorienterad men tja.

Jag hänger inte med? Jag har inte sagt att mäns upplevelse av att stöta på kvinnor inte är relevant i diskussionen, jag har sagt att mäns upplevelse av att bli stötta på av kvinnor inte är det. Båda sidors upplevelse av samma situation är givetvis intressant, varsin upplevelse av ytligt liknande men underliggande vittskilda upplevelser är det inte - inte i en diskussion om den ena typen av upplevelse. Det blir reducerande, 1=2, 2 är inte ett problem, alltså är 1 inte ett problem.

(Sen tycker jag att det är stor skillnad på att intresserat studera skillnaderna i upplevelsen när kvinnor blir stötta på gentemot när män blir det, och på att reducera det till att det är samma sak. Det jag vänt mig mot i tråden har varit reducerande.)

Givetvis sker allt i relation till båda rollerna, jag har inte sagt något annat. Men att vi båda agerar i samma system innebär inte att upplevelsen är identisk - tvärtom, eftersom vi har olika roller i systemet blir upplevelsen just olika.

 

[Badger]

Jag hänger inte med? Jag har inte sagt att mäns upplevelse av att stöta på kvinnor inte är relevant i diskussionen, jag har sagt att mäns upplevelse av att bli stötta på av kvinnor inte är det. Båda sidors upplevelse av samma situation är givetvis intressant, varsin upplevelse av ytligt liknande men underliggande vittskilda upplevelser är det inte - inte i en diskussion om den ena typen av upplevelse. Det blir reducerande, 1=2, 2 är inte ett problem, alltså är 1 inte ett problem.

(Sen tycker jag att det är stor skillnad på att intresserat studera skillnaderna i upplevelsen när kvinnor blir stötta på gentemot när män blir det, och på att reducera det till att det är samma sak. Det jag vänt mig mot i tråden har varit reducerande.)

Givetvis sker allt i relation till båda rollerna, jag har inte sagt något annat. Men att vi båda agerar i samma system innebär inte att upplevelsen är identisk - tvärtom, eftersom vi har olika roller i systemet blir upplevelsen just olika.

Mäns upplevelse av att bli stötta på av kvinnor måste väl vara relevant eftersom det sannolikt är en utgångspunkt de kanske själva har när de stöter på kvinnor. De tänker säkert att det är helt jämförbart. Vissa tänker inte på en sådan sak som att de kanske är tio cm längre och av ett kön som kan vara våldsamma mot kvinnor. Jag kan inte se hur en sådan upplevelse i en diskussion skulle kunna förstöra en hel tråd och måste bemötas med antydningar om att de inte får vara i tråden. Utan snarare kunnat bemötas problematiserande och jämförande i tråden tex. för att klargöra skillnaden så att säga. För ev män som läser tråden tex och för de som skriver så att det tydliggör problemet och skillnaden.

(notera att den här diskussionen vi två för just nu kom sig av min respons på inlägg i tråden där jag tyckte att ev män som skriver om kvinnor som stöter på dem kan problematiseras och diskuteras för att belysa problemet istället för att så att säga puttas ut ur diskussionen.) Likaså om någon som är lesbisk (eller inte) hade berättat om sina upplevelser av att bli obehagligt stött på av kvinnor tycker jag inte heller hennes upplevelse skulle köras ut utan få vara med i tråden. (Flera kvinnor har ju tex skrivit om sina upplevelser av att ha blivit positivt stött på av kvinnor) Sedan om man tycker de har fel i sina upplevelser kan man väl diskutera emot det. Det var inte diskutera emot jag kommenterade det var köra ut ur diskussion.

Vi måste ju försöka, i samhället, i alla fall få ihop våra upplevelser så att de lite korresponderar mot varandra, kvinnor och män. Så att som en liten början i alla fall bara män som vill vara skrämmande, irriterande och läskiga är just det. Minskar antalet lite i alla fall.

(Med det sagt så är vi nästan klara med det här ändå, för nu diskuteras det ju emot istället för försöks puttas ut som tidigare och då är jag glad och nöjd.)

 

[Monstermom]

Mäns upplevelse av att bli stötta på av kvinnor måste väl vara relevant eftersom det sannolikt är en utgångspunkt de kanske själva har när de stöter på kvinnor. De tänker säkert att det är helt jämförbart. Vissa tänker inte på en sådan sak som att de kanske är tio cm längre och av ett kön som kan vara våldsamma mot kvinnor. Jag kan inte se hur en sådan upplevelse i en diskussion skulle kunna förstöra en hel tråd och måste bemötas med antydningar om att de inte får vara i tråden. Utan snarare kunnat bemötas problematiserande och jämförande i tråden tex. för att klargöra skillnaden så att säga. För ev män som läser tråden tex och för de som skriver så att det tydliggör problemet och skillnaden.

(notera att den här diskussionen vi två för just nu kom sig av min respons på inlägg i tråden där jag tyckte att ev män som skriver om kvinnor som stöter på dem kan problematiseras och diskuteras för att belysa problemet istället för att så att säga puttas ut ur diskussionen.) Likaså om någon som är lesbisk (eller inte) hade berättat om sina upplevelser av att bli obehagligt stött på av kvinnor tycker jag inte heller hennes upplevelse skulle köras ut utan få vara med i tråden. (Flera kvinnor har ju tex skrivit om sina upplevelser av att ha blivit positivt stött på av kvinnor) Sedan om man tycker de har fel i sina upplevelser kan man väl diskutera emot det. Det var inte diskutera emot jag kommenterade det var köra ut ur diskussion.

Vi måste ju försöka, i samhället, i alla fall få ihop våra upplevelser så att de lite korresponderar mot varandra, kvinnor och män. Så att som en liten början i alla fall bara män som vill vara skrämmande, irriterande och läskiga är just det. Minskar antalet lite i alla fall.

Det stämmer inte med min bild av vad du argumenterat för/mot. Alls.

Det är nog inte helt ovanligt att kvinnor gör motsvarande, jag har varit med om det ett antal gånger när jag var yngre och det händer någon enstaka gång även nu så kanske jag också flörtar med okända även fast det inte varit avsikten. Det kan dock sägas att jag aldrig tagit illa upp även fast jag inte varit intresserad.

(Flera protester, varav du svarar på: )

Fast det är du som så fort en kvinna tar upp ett problem skriker MEN MÄN ÄR OCKSÅ DRABBADE!

Fast vad är problemet med det? Är inte det jätteintressant och ger en annan helhetsbild. Mer information är ju alltid bättre än mindre. Folk i tråden som är drabbade av obehagliga raggningssituationer eller bara raggningssituationer delar med sig, som människor. Alla är lika värda på forumet män eller kvinnor? Och jag tror inte det finns så många män här att de kan ha en egen obehaglig raggningstråd helt själva, så varför skulle de inte få dela sina erfarenheter här? Vi är ju alla personer (inte bara kön) trots allt.

Jag har nog definitivt tex när jag hängt på Vof-forumet deltagit i diskussioner som en jämlike/en människa trots att jag tillhörde den kvinnliga minoriteten och kanske blygt borde betänkt mitt kön och anpassat diskussionen därefter?

Inlägget som du menar har en helt rimlig, värdefull plats i tråden lyckas med konststycket att på fyra rader konstatera att kvinnor gör samma sak mot män, det är samma upplevelse för en man, antyder att @Blandrastik nog flörtat oavsiktligt - och han har minsann aldrig tagit illa upp. Jag har inte sett dig problematisera, jämföra, diskutera eller på något annat sätt hitta värde i det inlägget, istället svarar du med att män och kvinnor ska vara lika mycket värda (visst, men innebär det att beskrivningen av "kvinnor gör också det här, så det så! - och det är inte så illa heller, förresten" i sig är värdefull?), jämför informationen som att det är samma sak (inte problematiserande), och avslutar med att du kanske "blygt borde betänkt ditt kön" (uppenbarligen menar du att någon/ @Hyacinth uppmanat @labb att uppföra sig så?) när du deltagit i diskussioner på VoF. Jag vet inte vad VoF är, men om du deltagit i diskussioner där män diskuterar något som har med upplevelsen att vara man att göra(?) så skulle jag tycka att det var rimligt att du deltog i diskussionen från utgångspunkten att du ser det utifrån - det betyder inte att det inte är OK att delta fullt ut, men din upplevelse är från ett annat perspektiv.