Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

[chrysler]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Barnet normalt, sambon inte normal

Han ska ta hand om barnet då han är pappaledig, du ska söka jobb, hur svårt kan det vara för honom att begripa?
Visa den här tråden åt honom

 

[Fnyfniken]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Jo, det kan ju låta logiskt. Men han tenderar att bara argumentera omkring så att man ger upp till slut.

Tidigare har jag hotat med att spela in våra samtal så han kan få höra hur han låter. Han menar ofta att han är jättebra på att se saker objektivt. Men när han själv är inblandad är objektiviteten väldigt färgad av hans värld.

Jag ska prata med honom och påminna om hur jobbigt det var för mig när Liten var nyfödd, och jag ammade varje timme hela kvällen och knappt kunde ens titta på TV. Eller när Liten vaknade varje 45 minuter på natten för att mjölken höll på att sina och jag var för trött för att fatta det. Nu är det hans tur att vara zonkad.

 

[Zaria]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Jag funderar över ett par saker.

Om sambon är trött, när går han och lägger sig? Er son sover endå ganska länge till skillnad mot många barn, sover han bra om natten så får man anpassa sig efter barnet, dvs lägga sig så man orkar upp. Er son verkar ha fått rutiner och 8 känns som en ganska bra tid att vakna på.

Finns det någon annan pappa i närheten som också är pappaledig? Som han kan hitta på något med,kanske dra med barnen ut och leka,ut på stan eller vad som helst. Ibland är det kul att dela sin föräldraledighet med en annan förälder med barn i ungefär samma ålder.

Ang separations så brukar inte varannan vecka rekommenderas föränn runt 3 års ålder, och om han inte orkar ta hand om er son nu,när han får väckning,massor med hjälp med sonen,handlat och maten på bordet,hur skulle han orka varannan vecka?

 

[chrysler]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Du ska inte ens behöva komma med såna argument, tänker ahn inte ta hand om ert barn då han är föräldraledig så kan han skriva över sina dagar på dig istället då du faktiskt tar hand om barnet.
Blir bara arg när jag läser sånt här, skulle fixa tågbiljetter & komma & läxa upp din gubbe om jag hade råd

 

[Fnyfniken]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Jag funderar över ett par saker.

Om sambon är trött, när går han och lägger sig?

Finns det någon annan pappa i närheten som också är pappaledig?

Ang separations så brukar inte varannan vecka rekommenderas föränn runt 3 års ålder,

Relativt OK, han sover för det mesta 8 timmar eftersom han blir labil av att sova mindre. Hans problem är att han "vill" ha tid för sig själv, och är bortskämd med det, så han skulle vilja att sonen vaknade 8.30 och somnade 20.00. Men såna är inte barn, vad jag vet.

Det finns flera. De träffas på museum och lekparker och har kul på dagarna, men det är väl det som tar knäcken på honom. Det är ganska jobbigt att springa efter Liten hela tiden, han har inga betänkligheter kring att bara springa iväg en kilometer utan att se sig om.

Så vid separation skulle jag ha sonen heltid -dagis tills han är 3. Just nu känns det som att det skulle vara svårt att orka det med. Vid separation kan jag nog räkna bort svärmors varannan vecka hjälp också.


Det vore trevligt chrysler, men jag har försökt. Härom veckan blev jag så arg att jag bara vrålade rakt ut och sa att han var en idiot och varför. Tror du det hjälpte? Han säger oj och förlåt först, men sen kommer rättfärdigandena, förklaringarna och snacket, och till slut var det jag som hade fel ändå. Ja, slutet är nära...

 

[bananabambi]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Åhh vad jag tycker synd om dig.

Självklart måste din sambo ha goda sidor också, annars skulle du väl inte ha den goda smaken att tillbringa din tid med honom. Men det låter som om han samtidigt är ditt tredje barn.

Förstår han allvaret i hur du mår? Ibland kan ett hot göra nytta, en vit lögn även om det inte stämmer helt. Kan du inte säga att du helt enkelt inte orkar mer, ska det vara så här så kan du lika gärna bo själv med ditt barn? Kanske kan det ta skruv, han verkade ju rädd att bli ensam.

 

[Excalibur]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Jag måste säga att OM ni separerar så slipper du slösa av all din energi som går till att vara arg på din sambo. Alla saker som du ser att han inte gör...
DET slipper du om ni separerar!! Så på många sätt så kommer det att bli lättare att bo själv med Liten. All den energin kan du lägga på ditt barn istället o faktiskt orka med alla "jobbiga" dagar!

Jag var i precis samma sits som du innan. Jag valde att flytta ifrån min sambo. Då först förstod han vad han höll på att gå miste om och fick en rejäl tankeställare. Nu är vi lyckliga särbos!

Jag tvivlar starkt på att din svärmor kommer backa.. Liten är ju hennes barnbarn vare sig du o hennes son lever tillsammans!

Lyssna på dig själv vad du vill göra!

 

[Fnyfniken]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Åhh vad jag tycker synd om dig.

Självklart måste din sambo ha goda sidor också, annars skulle du väl inte ha den goda smaken att tillbringa din tid med honom. Men det låter som om han samtidigt är ditt tredje barn.

Förstår han allvaret i hur du mår? Ibland kan ett hot göra nytta, en vit lögn även om det inte stämmer helt. Kan du inte säga att du helt enkelt inte orkar mer, ska det vara så här så kan du lika gärna bo själv med ditt barn? Kanske kan det ta skruv, han verkade ju rädd att bli ensam.

jag har faktiskt antytt det, men ska säga det klarare igen.
Ja, han är bra på många sätt, men just i och med det att han inte kan bita ihop och vara trött och ändå fungera socialt gör ju att det skär sig. Jag är för det mesta inte så arg, utan säger ifrån och sen är det bra. Men när jag blir trött orkar jag inte för jag vet vad han säger. Han låter påskina att Liten blir upprör för att JAG argumenterar, och när han är trött (samma tillfälle oftast) så skjuter han över allt på andra människor. kan sitta i soffan och klaga över att alla (politiker, journalister...) är idioter. Man orkar inte lyssna. jag tror itne han är rädd att bli ensam. men han skulle se det som ett stort misslyckande om jag gick ifrån honom för att han är dum. Det skulle nog ta skruv.

Imorgon ska jag till AF och på anställningsintervju, sen ska sambon och svärmor julhandla eftersom familjejulen kommer att gå av stapeln hemma hos oss. Så jag ska ta det här på fredag, och skriva en lista och sätta oss ner och diskutera.

Nu över till det som kändes mest när jag startade tråden, hur många av er har haft ett jätteaktivt barn, som somnar 21.30, springer, klättrar och flyttar saker hela dagarna, och inte haft detta barn på dagis? Vi tyckte att det lät för tidigt att börja dagis i höstas (1 år gammal) men med facit i hand hade det varit bra för honom. Han är helt självständig, heltuff och lite socialt klumpig eftersom han inte är van att agera med andra barn. Men vi trodde att han skulle vara ängslig, mammig och ha separationsångest på dagis. Till saken hör att ingen av oss vuxna har gått på dagis själva. Jag upplevde dagisbarn som flockdjur som skriker och skövlar och att barnen är helt upprkruvade när de kommer ifrån dagis och att det inte är bra för dem. Jag trodde att min son skulle bli åtsatt av ligister på dagis, men nu verkar det som att HAN kanske är den där stora stryktåliga killen som bara tar saker. Våra fördoma mot dagis gjorde att vi inte ville sätta honom där för tidigt. Och i våras höll han på och lära sig att stå och gå och var jättestilla och koncentrerad på det, och vi kunde vara och gräva i sandlådan varje dag. Inte anade vi att vi skulle springa som vättar efter en liten kille som snor allt och springer ;-)

 

[bananabambi]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Ja, gör en lista och låt honom sedan inte argumentera omkull dig. Hör du det!



Jag övervägde dagis till min lilla kille. Ansökte när han var 17 månader, men kom inte in. Varken jag eller min sambo har gått på dagis. Nu fick han ingen plats, så jag har honom hemma, och samtidigt också min femmånadersbebis. Jag trodde som du, att dagis inte skulle passa honom, därför ansökte jag inte till något annat dagis utan väntar tills "mitt" dagis får plats. Han är social, och trots att han tidigare umgåtts minimalt med andra barn så han han snappat upp en stor del av det sociala med barn. Han bankar inte på andra barn, bits inte, men kan gärna kivas lite om leksaker, så han ger sig inte direkt. Vi började på öppna föskolan i höstas, och är där två dagar i veckan.

Finns inget sådant där du bor? De är hur skönt som helst att kunna prata med andra föräldrar, samt få lite avlastning och fler som håller ögonen på ens barn, så man faktiskt kan släppa dom med blicken själv.

Ang hemma så känner jag igen mig. ALLT ska klättras upp på. Nu i dagarna har han lärt sig hämta stolar så han kommer vidare upp på bord och bänkar, det innebär att jag får passa honom jämt... Annars så är barnsäkra skåp ett måste, för att slippa tjata.

 

[_Eva_]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Hola,

Har inga råd men kan berätta om mina ungar som brukar anses litet stökiga (i alla fall den ena).

Ettan kolikade till 5 mån. Gick vid 10 som din. Klättrade ur spjälsängen vid 13. Lärde sig strax innan i tristess att plocka sönder blöjorna så det bara låg högvis med cellstoff i/utanför spjälsängen.
Klättrade upp på fönsterbrädorna och bankade på rutorna vid 14.

Kunde somna på golvet i ren utmattning och sova en kvart om dagen. Vaknade halv 8 på morgonen och somnade halv 12 på kvällen.

Dum som jag var började Ettan inte på dagis förräns vid 1 år 8 mån och då var jag milt sagt ganska sliten.
Ettan behövde verkligen gå på dagis, har aldrig sovit middag där och röjt ganska bra så första året gick det att få Ettan isäng redan vid 21.30.
Personalen kunde tacka om Ettan någon gång skulle vara ledig, de ansåg att då kunde de göra någon form av pedagogisk verksamhet utan att Ettan röjde.

Tvåan är myyycket lugnare. Bara lite kvällskolik till 3 mån. Gick vid 11. Har aldrig sovit i spjälsäng utan hos oss eller i egen, vanlig säng. Klättrar inte lika ohämmat och går hellre än att springa.
Ammade dock nattetid ca 3 ggr/natt till 2 år 8 mån.
Väldigt aktiv och har heller inte sovit särskilt mycket middag, mellan 20-30 min/dag till ca 18 mån.
Fick börja dagis tidigt vid 1 år och fick höra att han "såg till att personalen hade att göra om dagarna" då han ansågs som aktiv....
Har heller inte sovit överdrivet, även om Tvåan sover bättre nu vid 4 år än när han var litet yngre. Vaknar mellan 7 och 8. Brukar somna mellan halv 10 och halv 11.

Om det är någon tröst så är Ettan idag vid 14 en mycket lugn person, duktig i skolan och inte röjjig alls. Dock sover Ettan inte särskilt mycket.

mvh Eva

 

[RedForDanger]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Sambon sätter inte barnlås för det kanske inte blir perfekt så då förtränger han det. Jag får inte heller montera dem för då blir det ännu mindre perfekt.

Fny

Har vi samma gubbe?
Min minsta är ochså ganska aktiv, och ibland vill jag sälja honom billigt på Blocket... Nej, naturligtvis inte, men man kan bli tokig av detta röjande!
Det är tufft att ha barn, det får lov att vara tufft att ha barn.
Jag bara undrar hur "zonkad" du är efter det här racet...
Om din sambo är trött - kan du lugnt multiplicera det med tre för att göra rättvisa hur du känner dej, tror jag.
Min första kille var lugnet själv, jättesnäll och rar, ställde aldrig till hyss och var sådär supergo som liten. (Han är fortfarande en mycket charmig och lugn liten kille, fastän han är elva - jag är stum av beundran, måste jag säga) Jag var skittrött i alla fall.
Men när två och tre kom, trodde jag att nu tio år senare kommer det här gå som en dans, jag är ju äldre och visare och har lärt mej allt... Mors. Inte en lugn stund - lika utnött som för elva år sen.

Till saken hör att den här vändan jobbar pappan borta från hemmet, så vi är ensamma på gården mestadels.
Jag vet ärligt talat inte om det är en välsignelse eller en förbannelse.

Jämför dej inte med supermorsorna man läser om i Mama eller Vi föräldrar - alla är vi olika!!
Du kanske avskyr småbarnsåren, och blir världens mest uthålliga mamma när Liten kommit upp i åldern?

Men jag tycker att en rejäl åsnespark i rumpan på din karl skulle vara på sin plats.
Min gubbe sover ochså på mornarna när han kommer hem - men han jobbar 10 - 15 timmar per dag när han inte är hemma, samt att han kör nästan 70 mil för att komma hem.
Men sen jagar han glatt ungen, så jag kan få plugga, eller tvätta eller glo i väggen eller vad jag vill.
Du kanske ska påpeka det för din gubbe.

Kram RFD

 

[RedForDanger]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Inte anade vi att vi skulle springa som vättar efter en liten kille som snor allt och springer ;-)

Man kommer osökt att tänka på lasso....

Nej, men det är viktigt att minimera "störningsmomenten" genom att barnsäkra, det har jag förstahandserfarenhet av, så att ungen kan skena runt utan att man själv får skena efter och "fya" eller i alla fall plocka.
I och med att min sambo har lite igångsättningssvårigheter med barnlåsen, har vi här utvecklat ett system med långa skohorn i lådinsatsen, diverse tunga saker för skåpdörrar och silvertejp på knappsatsen på spisen.
Det sr ut som valfritt tattarläger ibland (oj, får man säga så?) men det fungerar stundom i alla fall.
Ett invecklat slusssystem av barngrindar för barn och hundar, ackompanjeras med silvertejp på dasslocket ochså.
MEN jag kan i lugn och ro gå ut och hämta ved utan att jag tror att barnet har eldat upp kåken eller dykt i toastolen.
Innan jag kom på det, var jag ständigt frusen på dagarna....

Har du ingen händig kompis som kan komma och våldgästa med skruvmejsel och hammare? Så kan ju sambon zonka så länge, och skämmas sen.

 

[TinyWiny]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Släng ut den äldsta och jobbigaste ungen SAMBON!!!!!

Ditt barn är i mina ögon helt normal.

Mitt första barn sov ca 30 minuter/dag från han var två veckor, han vaknade en gång/timme på nätterna och ville ha mat tills han var 15 månader.

Jag gick i skolan från han var tre månader tills han var 14 månader och min sambo var då pappaledig vilket innebar att han surt tog sonen efter amningen vid halv åtta och när jag kom hem hade han "passat" sonen färdigt, då fick jag sonen i famnen och fick börja med att ta undan frukost disken efter sambon:smirk: sen laga mat+ extra portion som sambon kunde värma i mikron nästa dag, frysa in mjölk så det fanns till dagen efter åt sonen och diska städa tvätta.....och sedan plugga, under tiden hade jag sonen i famnen och sambon tittade på tv

Med barn två var jag hemma hela tiden, dottern var 1 år innan han bytte blöja på henne första gången, då var vi inte sambos längre, jag flyttade när dottern var nio månader.

Det var så skönt att slippa det eviga passandet och tjatandet och tassandet för barnens pappa!!!!

Jag hade helt plötsligt massor av energi

Min son ville de sätta damp diagnos på eftersom han var så överaktiv sina första år, han satt själv när han var tre månader och kröp vid fem, vid sex månader tog han sig runt gående med stöd av väggarna... men jag trodde att hans överaktivitet berodde på att förlossningen var så tuff (tog 78 timmar och han var livlös när han kom ut) och med facit nu när han är 17 så tror jag att jag hade rätt, han är inte överaktiv idag och har fungerat bra i skolan och fått bra betyg.

Min dotter som var prematur var betydligt lugnare och sov lika mycket som sonen hade varit vaken, sov hela nätterna från två veckors ålder och var vaken ca en halvtimme/ dag sina första fem månader.
Hon kröp inte förren hon var nästan åtta månader, hon gick, eller sprang är nog en bättre definition på sin ett årsdag, och lärde sig egentligen inte gå förren hon var 14 år så henne har jag sprungit efter
Hon klättrade och hoppade och studsade, inget träd var för högt eller för tanigt för att klättra i

Mina barn började åka till sin pappa varannan helg när dottern var drygt tre år, för han "orkade" ju inte ha dem för det var ju jobbigt:smirk:

Min son började på dagis när han var tre och dottern när hon var 18 månader.

Så jag säger det igen, släng ut sambon!!!!
Det är bättre att leva ensam i ensamhet än ensam i tvåsamhet.

 

[Silverkedjan]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

j
Nu över till det som kändes mest när jag startade tråden, hur många av er har haft ett jätteaktivt barn, som somnar 21.30, springer, klättrar och flyttar saker hela dagarna, och inte haft detta barn på dagis? ......


.... Inte anade vi att vi skulle springa som vättar efter en liten kille som snor allt och springer ;-)

Jag har haft TVÅ.

Alltså, ditt barn låter helt normalt för att vara den aktiva sorten.

Vilket är en himla tur att han är, för han kanske orkar vara en bra pappa när han blir stor

Jag fattar precis vad du går igenom.

Och det kommer inte gå över förrän du flyttar.

GÖR DET !

Ni behöver ju inte separera, men han behöver ha ALLT ALLT ALLT ansvar för barnet så han vet vad det innebär.

Jobba på ditt jobbsökande och se till att du är borta ett par dygn i sträck.

Tala lugnt om för honom att det är ett utmärkt tillfälle för honom att uppgradera sig från andrahands till förstahandsförälder, för barnet behöver TVÅ sådana om ni ska ha ett liv sedan när du börjar jobba.

 

[Pallas]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

*kl*

Svarar som Silverkedjan: Jag har haft tre såna barn. Den första gick bra, för han hade ganska välutvecklad impulskontroll, men nummer två och tre (bara ett år mellan) gör oss stundtals helt redo för ålderdomshem, alternativt dårhus.

Vi snackar ALLT är inlåst och undanplockat. Folk sade till mig "men det är ju jättelätt att barnsäkra hemma, det är bara att sätta knivarna på en sån där magnetlist ovanför diskbänken". Jag häll på att dränka vederbörande i saliv, så hårt garvade jag... Vi har haft lås på kyl och diskmaskin, lås på överskåpen i köket, på soptunnan och på badrummen samt på toalettlocken. Ytterdörren är spärrad, alla fönster är spärrade, alla dörrar som inte måsta vara öppna är låsta. De tar en stol, sätter en pall på och så står den ena nere och håller i medan den andra klättrar. Ett tag var det ingen idé att ha gardiner, de blev bara nedrivna. En svårighet är att det inte görs några barnspärrar som mina inte tar sig igenom. För att få det riktigt bra här hemma skulle vi dels behöva dubbelt så många skåp och dels vanliga nyckellås på dem.

Jag har en hel del bilder på vad de tagit sig för, men jag orkar inte leta reda på dem nu. Det rör sig om matlagning, sönderslaget porslin, limråttfällor på soffa och heltäckningsmatta, tandtråd och toapapper över hela huset osv osv osv osv osv osv.

Många tror att detta är ett handhavandefel från våran sida, dvs att vi varit för slapphänta. Jag lovar er att det är det inte. Vi har provat allt utom att slå dem, och inget funkar. De har helt enkelt ingen som helst impulskontroll. Detta i kombination med stor nyfikenhet och uppfinningsrikedom gör oss helt matta. Ibland sitter jag och min man bara och tittar på varandra och undrar i stillhet när det ska gå över...

Ok, nu är jag lite orättvis - det har blivit bättre än det var för ett år sedan, men fortfarande är mina barn så otroligt mycket MER än andras. Armarna och benen på dem går som väderkvarnsvingar ända fram tills de fallit i sömn. De är väldigt väluppfostrade, de går att ha med sig i matbutiker, till simhall osv, men de går inte att släppa med blicken ens för en sekund. Det går inte heller att vara tanklös och lämna något man av en händelse skulle vilja ha kvar i samma skick framme. Jag brukar referera till dem som värsta-scenariot-barn - kan det hända så händer det. Det går inte att slappna av en halvminut ens, och det tär på en. Jag har varit hemma på heltid i drygt tre år. Jag sticker inte under stol med att det var skönt när de började på förskolan, så att jag fick stänga av hjärnan åtminstone 15 h/v.

 

[paradiset]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Jag blir lite ledsen över hur fort man idag tänker på skiljsmässa som en snabb och enkel lösning. Ingen har sagt att det är lätt att lära sig leva ihop, det borde vara enklare vara homosexuell för man förstår sig lite bättre på sitt eget kön. Min man har växt för varje barn. Det som varit min räddning är mina tävlingsdagar då jag är iväg hela dagar och tävlar med mina kaniner. Några timmar räcker liksom inte för män att lära sig på. Även om de har mat klar att bara värma så behöver de uppleva att vakna med barnen, ge frukost, byta kläder, leka, ge mat, lägga för middagssömn och slutligen natt. De behöver röja upp efter barnens lek och känna att det är mycket arbeta och ändå gör vi mammor ännu mer när vi har dem!

Men först och främst behöver du ladda batterierna. Hitta en lösning av ngt slag där du kan få vila. Tala om för din karl att du annars kommer gå in i väggen. Sov över hos en syster, bror, vän eller din mamma. Ja vadsomhelst. En hel helg. Tid för att tänka. Visst umgås med den du är hos men var själv oxå, gå i skogen eller ngt.

Jag har blivit riktigt lycklig, pigg och mig själv först NU när äldste sonen är snart 5 år och lilleman 2 år. Och detta för att jag i flera timmar om dagen går och städar med radio i öronen och barnen är på dagis. Är ofta klar före och sitter framför datorn eller tvättar så jag slipper springa upp och ner med barnen. Jag behöver MYCKET tid för mig själv för att kunna ge så mycket som jag ger och alla är vi olika. Din man behöver säkert sådan tid han med, MEN det behöver ju du med. Så ni får hitta en rättvis fördelning så båda har trötta dagar och sköna dagar. Småbarns åren går ju över och de mest pigga små liven blir oftast mycket enklare i tonåren än andra istället.

 

[Kickis]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Nu är ju inte min situation precis som din, men det där med en lat sambo känner jag igen.:smirk: Jag är den som tar mest hand om barnet i i våran familj, dels för att min man är lite lat, dels för att jag är perfektionist och när han tar hand om henne säger jag hela tiden till om hur allt ska vara, vilket lett till att han tröttnat, dels att jag uppskattar mer att vara med våran dotter. MEN.. ibland blir det för mycke... jag har ju ett stall att gå till då och spenderar några timmar där, när man sen kommer hem känns de mesta lättare, både med den vilda dottern och den gnälliga mannen.
Jag kan tänka mig att en stor del av erat problem är att ni är hemma samtidigt. Själv skulle jag blitt galen om jag vart arbetslös samtidigt som han var pappaledig... inte det att jag inte älskar min man, för det gör jag, utan för man skulle gå varanndra på nerverna.
Så mitt råd till dig är att komma ut lite, utan man och barn. Visst de kan blir både gnälligt och jobbigt efteråt, men de kan det vara värt ibland.

 

[Fnyfniken]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

KL

Oj, vad många svar.

Först, ja jag tycker själv att min son verkar synnerligen normal. Han är ju dessutom glad nästan hela tiden, om han slår sig säger han bara "uhh" och går vidare, och han vill ha action och se saker. När han var liten (jag skrev en tråd om det) trodde jag att han var otrygg för han skrek så fort jag satte ner honom. Jag var tvungen att bära honom hela tiden. Med tiden har jag förstått att det inte var otrygghet, utan att han inte såg något. Han ville ju vara med och se!:smirk:

För mig känns det som att en skilsmässa är absolut sista lösningen. Jag tänker prova allt annat först. Han har väldigt många bra sidor, och han är den ende man jag känner mig helt trygg och accepterad med. Jag tycker det är värt ganska mycket.

Jag är inte så säker på att det är för att han är man som han är så här, utan för att han är bortskämd. Eller kanske könet har lite med det att göra. Jag har aldrig sett bortskämda döttrar men inte söner. Däremot söner men inte döttrar. När vi är på middag hemma hos svärmor ser man det hela utspela sig. Han far står stilla någonstans med armarna utefterk kroppen, och de hänger längre och längre ner, som om han blir mer och mer förlamad i armarna och inte kan göra något. Själv vill man ju bara hugga in och hjälpa till, med vad som helst. Men han växer fast i golvet. Min sambo gör samma sak fast han växer fast på en stol. Och pratar, pratar, pratar som ett sätt att slippa göra något. Jag tror inte han kan göra och prata på samma gång, faktiskt.

Idag var jag borta hela dagen. Jag plockade upp Liten och gav honom frukost. Sen gick jag. Sambon var helt upplöst när jag kom hem, men det kom i alla fall inga sura kommentarer och undanflykter. Imorgon ska jag prata allvar med honom. Jag pratade lite igår också, och jag tror det tog skruv. Det värsta är att han måste vara pigg för att kunna ta in det jag säger, annars kommer det bara snack på studs.

Han sa igår att han aldrig har varit så utvilad som när jag reste bort med Liten 3 dagar vid ett tillfälle och 4 dagar vid ett annat. Jag inser att jag bara har varit borta från Liten ett enda dygn, och det var under en 35-årsfest. Jag har inte suttit och slösurfat och ätit köpmat i 3 dagar på flera år. Det tror jag däremot att jag ska göra. Jag ska resa bort utan Liten och Stor. Så får de ropa på mamma bäst de vill.

Fny

 

[Kickis]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

När vi är på middag hemma hos svärmor ser man det hela utspela sig. Han far står stilla någonstans med armarna utefterk kroppen, och de hänger längre och längre ner, som om han blir mer och mer förlamad i armarna och inte kan göra något. Själv vill man ju bara hugga in och hjälpa till, med vad som helst. Men han växer fast i golvet. Min sambo gör samma sak fast han växer fast på en stol. Och pratar, pratar, pratar som ett sätt att slippa göra något. Jag tror inte han kan göra och prata på samma gång, faktiskt.

Haha! det där skulle kunna vara skrivet av mig...

 

[Silverkedjan]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Jag inser att jag bara har varit borta från Liten ett enda dygn, och det var under en 35-årsfest. Jag har inte suttit och slösurfat och ätit köpmat i 3 dagar på flera år. Det tror jag däremot att jag ska göra. Jag ska resa bort utan Liten och Stor. Så får de ropa på mamma bäst de vill.

Fny

Jess!

Gissa om det kommer bli barnsäkrat om pappan ska passa ensam en längre tid

Fattar ni hur bra jag har det som när som helst kan lämna TVÅ små av den där sorten och veta att sambon utan att gnälla roddar ALLT

Sagt av Tim som jobbar hela julen och bara kommer dyka hem till dukat julbord emellanåt