Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

[Snurrfian]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Resa bort är toppen! Du får vila ut och din sambo måste helt enkelt klara sig själv!

Min karl såg inte allt som behövdes göra när vi bara hade Elin, han gjorde efter påpekande från mig men jag var rätt less på att tjata. Men när jag blev gravid med Fredrik och helt enkelt inte ens orkade hålla mig vaken vid kvällsmaten insåg han läget och steg upp och växte. Numera är det större chans att det är han som drar fram dammsugare utan att det är diskuterat än att jag gör det... Och det tog visserligen ett bra tag innan jag kunde åka bort själv utan båda barnen pga min tuttfixerad lilla huligan men nu har jag varit borta på två långhelger och det har varit hur lugnt som helst!

Så åk bort, ring familjerådgivningen och försök prata på så kanske det går in för honom oxå!

 

[Lupin]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Du har redan fått många bra svar, men jag vill bara reflektera lite jag med.

1. Din sambo behöver lära sig den hårda vägen! Du har förmodligen (omedvetet?) curlat honom längs resans gång och han har vant sig vid det. Och han är förmodligen rejält bortskämd även hemifrån?

2. Skit i din sambos perfektionism (eller vad det är?) och barnsäkra själv. Klagar han på hur det ser ut så säg åt honom att han kunde gjort det själv innan ungen tog livet av sig eller att han kan göra om det bättre. Men att det är förbjudet att klaga mer. För mycket snack och för lite verkstad.

3. Vg separation och barn så rekommenderar familjerätten inte växelvis boende (varannan vecka) förrän barnet är 3 år gammalt. För barnets skull. De har ingen jättebra tidsuppfattning innan dess.

4. Res bort och låt sambon ta allt ansvaret, precis som du själv funderar på!

5. Dra iväg honom till familjerådgivning.

Hoppas det löser sig!

PS. Glömde ju: även jag tycker att ditt barn låter helt normalt. Jag har själv en aktiv liten kille här hemma. Han började krypa och stå/gå med stöd samtidigt vid 8 månaders ålder och gick själv, utan stöd vid 12 månaders ålder. Inte jättetidigt, men samtidigt som han kunde gå själv började han klättra, på allt. Istället för att hindra och förbjuda lärde jag honom att klättra på ett bra sätt, inte helt populärt i vissa kretsar kan jag säga. Många tar sig för pannan och tycker att jag är tokig som låtit honom klättra, men vad skulle jag göra? Hans inre drift gör honom till en klätternisse (han har ärvt min jackass-gen haha) och jag har visat och peppat och han blev snabbt en fena på att ta sig upp och ner från allehanda stolar, bänkar, bord etc utan att ramla och slå sig nämvärt. Även han är en ganska härdig krabat.

Och jag tror att eftersom han fått klättra nästan överallt (med min assistans vid behov) så har han lärt sig att ta det försiktigt och framför allt behöver han inte göra det i smyg, medan jag är på toa eller nåt. Han vet att han får och kan och tar det därigenom lugnt och gör inget förhastat för att passa på medan ingen ser!

 

[mimmipigg]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Aktiva barn har jag testat och det var nr 3 i syskonskaran, hade han varit nr 1 hade han blivit ensam!
Barnsäkrat var bara förnamnet, här var säkerhetsnivån på Kumlaanstaltens nivå.
Fönstren var igenspikade utifrån, dubbla dörrhandtag (det vanliga + ett högst upp), källardörr och toadörr låst., spännband runt diskmaskinen, barnspärrar på både under och överskåp på underskåpen dubbla barnspärrar.
I vagnen hade vi sele men fick komplettera med fler band att "snöra" fast med.
Lock på spjälsängen.
För att kunna åka bil var man tvungen att vara två en som körde och en som försökte behålla sonen i bilstolen (fempunktsbälte vad är det?).
När han skulle börja på dagis så sa jag att de var tvugna att skaffa plasttallrikar, barnsele till matstolen, barnspärrar på dörrarna, de bara skrattade åt mig. Efter tre dagars inskolning satt alla föreslagna åtgärder på plats!
Så här livliga barn är dödligt jobbiga men när de vuxit på sig så klarar de av det mesta i livet.
Det kan låta hemskt med selar och lock på sängen men för vår pojk så var det trygghet när han visste att han inte kunde ta sig i väg så kunde han slappna av och ta in andra saker, han la själv på locket på sängen och var mycket noga med att det skulle stängas igen sen lade han sig direkt och sov direkt.

 

[Kimz0r]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Det är alldeles för tidigt att tänka på ADHD. Genomsnittsåldern för uppmärksammande av symtom ligger runt fem år(1). Barn med ADHD är oftast inte bara hyperaktiva heller utan har ofta en del medföljande problematik(2).

Med det sagt: Ditt barn är fullt normalt. Din sambo, däremot, behöver en uppryckning. Eller två.

1: Nøvik, T. S., Hervas, A., Ralston, S. J., Dalsgaard, S., Pereira, R. R., Lorenzo, M. J., Baldursson, G., Coghill, P., Curatolo, P., Döpfner, M., Falissard, B., Le Heuzey, M. F., Preuss, U., Rasmussen, P., Riley, A. W., Rothenberger, A., Spiel, G., Steinhausen, H. C., Vlasveld, L. (2006) Influence of gender on Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder in Europe – ADORE. European Child & Adolescent Psychiatry, 15, i15-i24.

2: Tyvärr var/är ADHD en slaskdiagnos. Dit man stoppar barn som är "lite jobbiga". Att ha ADHD är inte att vara "lite jobbig", när man börjar ge barn diagnos för att de "är lite jobbiga" och "inte passar in" är man väldigt fel ute. OBS! Att det här inte är riktiat till dig, alls egentligen, jag bara spann vidare på ADHD-tråden.

 

[mimmipigg]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Det kan jag skriva under på så fort ett barn är lite livligt och jobbig så får det dampvarning.
Min son var dödligt jobbig men jag hade aldrig en tanke på att något var "fel".
Min äldre son däremot som var den yngres raka motsats, sa jag hela tiden att något var fel i utvecklingen men alla tyckte bara att han var så lättsam och lugn så jag skulle vara glad.
Efter många bråk och testningar visade det sig att han har en störning i hörseln som gör att alla ljud är lika höga och han klarar inte av att diskriminera de ljud han hör.
Han har haft ett elände i skolan och hade sjukvården lyssnat på mig kanske han sluppit det.
Barn är normalt sett livliga det ska de vara det är det som gör att de lär sig kan även kallas upptäckarlust.

 

[Zaria]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Ja det håller jag med om, min grannes son utreds för ADHD just nu,han är 5 år.

Och hyperaktiv ja det är det minsta problemet han har.
Det är väldigt mycket sociala problem för hans del,han klarar inte förändringar, kan inte sova borta,har svårt att fungera med andra barn, han blir fruktansvärt aggressiv och har väldigt svårt att förstå tex "gå och klä på dig" man måste berätta en sak i taget vad han skall klä på sig,samma med städning, "först bilar,när det är klart legot" mm
Han kan inte hantera att det är en vikarie på dagis då får han vara hemma, han kan inte hantera några förändringar alls.

Tyvärr är det många som säger att "mitt barn har säkert ADHD" redan när de är pyttesmå och ser bara till att de är överaktiva och stökiga...oj vad OT jag blev helt plötsligt

 

[Kimz0r]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Tyvärr är det många som säger att "mitt barn har säkert ADHD" redan när de är pyttesmå och ser bara till att de är överaktiva och stökiga...oj vad OT jag blev helt plötsligt

Jag har en del kontakt med såväl ungdomar och vuxna med ADHD som föräldrar till barn med ADHD. Det dyker ibland upp föräldrar som vill utreda sina årsgamla barn, och jag kan bara undra varför??

Det är svårt att få till stånd en utredning idag, ja. Jag tycker att fler barn borde få den hjälp de behöver. Men: Utredningar vid ett-två års ålder tjänar ingenting till. Det finns ingenting att gå på i och med att barn kan utvecklas i så olika takt och vara så olika.

Börjar barnet uppvisa problematik i övre förskoleåldern eller i skolåldern kan det vara på sin plats med åtgärder/utredning.

Jag forsatte visst med att vara lite OT, men det är ett så himla intressant ämne.

 

[Kimz0r]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Och hyperaktiv ja det är det minsta problemet han har.
Det är väldigt mycket sociala problem för hans del,han klarar inte förändringar, kan inte sova borta,har svårt att fungera med andra barn, han blir fruktansvärt aggressiv och har väldigt svårt att förstå tex "gå och klä på dig" man måste berätta en sak i taget vad han skall klä på sig,samma med städning, "först bilar,när det är klart legot" mm
Han kan inte hantera att det är en vikarie på dagis då får han vara hemma, han kan inte hantera några förändringar alls.

Och där är en utredning på sin plats. Jag hört talas om just sådan problematik hundratals gånger. Är frågeställningen endast ADHD, eller utreds han även för Asperger?

 

[werah]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Aktiva barn har jag testat och det var nr 3 i syskonskaran, hade han varit nr 1 hade han blivit ensam!
Barnsäkrat var bara förnamnet, här var säkerhetsnivån på Kumlaanstaltens nivå.
Fönstren var igenspikade utifrån, dubbla dörrhandtag (det vanliga + ett högst upp), källardörr och toadörr låst., spännband runt diskmaskinen, barnspärrar på både under och överskåp på underskåpen dubbla barnspärrar.
I vagnen hade vi sele men fick komplettera med fler band att "snöra" fast med.
Lock på spjälsängen.
För att kunna åka bil var man tvungen att vara två en som körde och en som försökte behålla sonen i bilstolen (fempunktsbälte vad är det?).
När han skulle börja på dagis så sa jag att de var tvugna att skaffa plasttallrikar, barnsele till matstolen, barnspärrar på dörrarna, de bara skrattade åt mig. Efter tre dagars inskolning satt alla föreslagna åtgärder på plats!
Så här livliga barn är dödligt jobbiga men när de vuxit på sig så klarar de av det mesta i livet.
Det kan låta hemskt med selar och lock på sängen men för vår pojk så var det trygghet när han visste att han inte kunde ta sig i väg så kunde han slappna av och ta in andra saker, han la själv på locket på sängen och var mycket noga med att det skulle stängas igen sen lade han sig direkt och sov direkt.

Exakt samma här....även detta var nr 3 av 4. Vill bara tillägga fastspikade möbler i väggarna och inte en stol i hela huset och köksbordet upp och ner så de stora barnen fick stå och äta frukost med mjölken på ena bordsbenet och mackan på det andra.... Och idag är han fullt normal.

 

[mimmipigg]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

och du vågade dig på en till?

 

[RedForDanger]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

2: Tyvärr var/är ADHD en slaskdiagnos. Dit man stoppar barn som är "lite jobbiga". Att ha ADHD är inte att vara "lite jobbig", när man börjar ge barn diagnos för att de "är lite jobbiga" och "inte passar in" är man väldigt fel ute. .

Ett tag hade ju vart och vartannat barn ADHD, det gick lixom mode i det där. En del forskare tror inte på bokstavsdiagnoser alls, utan tycker att varje barn måste ha möjlighet till individuell utveckling...
Jag vet inget om det här, annat än att man blir förbannad när folk säger ADHD istället för att barnet har turbo.....

Detta är lite off, jag vet, men jag håller med föregående talare att detta är ett intressant ämne!

Jag tror att inte ha riktig ork med sina livliga barn i dagens "livspusselsamhälle" (å vad jag avskyr det ordet) inte har NÅGONTING med en ev. störning som ADHD, tyvärr eskalerad av media och skolor, så att var och varannan med Klätterstedt och Klåberg som barn blir rekommenderade att stoppa i ungarna medicin....
Många gånger har man hört sina vänner säga "Svärmor tror att han kanske har ADHD....." och liknande vansinnigheter.
Detta späder nog bara på stressen på föräldrarna, som redan är utschasade...
Jag skulle bli mäkta förbannad om nån som inte är direkt utbildad i det skulle säga att mitt barn hade nån bokstavssjukdom för att han var glad och full i fart.

Söker man genvägar?
Motion utdelas ju på recept nu för tiden, kan inte barnvakt göra det ochså?

 

[elmelts]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Min son är 11 år och fick i våras diagnosen autism (högfungerande) och nu för ngn vecka sen kompletterades denna diagnos med adhd. Han har gått igenom mängder av tester och de (BUP) har tagit god tid på sig innan diagnosen satte. Ville ju inte få fel diagnos på honom.
Han var världens snällaste barn. Som bebis sov han i 3 månader, nästan konstant i allafall. Sen när han var 2,5 år så vände det. En vecka innan jul blev han sjövild över en dag. Alla sa att det var för det snart var jul, sen efter jul så sa de att det var trotsåldern - här är långa trotsåldrar då han ännu inte kommit ur den :smirk:. Nu medicineras han för adhd (funkar bra, även han tycker att det hjälper) och sen får han ett hormon medicin (melatonin) för att kunna komma till ro och somna på kvällarna.
Utan dessa mediciner så är han uppe på tå hela tiden, hör allt, ser allt, kan inte koppla av. Har väldigt svårt att koncentrera sig. klarar inte av okänd miljöer, räcker att det köpts in nya saker hos ngn eller att möbler inte står där de brukar. Utan sin nattmedicin så somnar han inte innan 12. Nu så somnar han 2 minuter efter han lagt sig.

 

[Kimz0r]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

blir rekommenderade att stoppa i ungarna medicin....

Medicin är inget man "rekommenderas" bara sådär. De mediciner som ADHD behandlas med skrivs bara ut på licens och dosen måste finjusteras under en längre tid så att den blir rätt för individen i fråga.

 

[Fnyfniken]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Jag har bara jättekort tid på mig så jag svarar bara det viktigaste.

När jag föreslog att jag skulle ta en långweekend borta (sambon låg i badet, härskarteknik ) såg han först chockad ut, sen förklarade jag att jag bara varit ifrån liten 24 timmar och det var före, under och efter en fest. Däremot har sambon varit ifrån honom 3 dagar en gång och 4 dagar. Det hade han "glömt" och hade "trott" att han hade haft lika stort ansvar jämt. Så kom han då med 20 frågor om vad jag skulle hitta på, om jag inte skulle åka nånstans med hans mamma, eller kusinens mamma på spa, eller något, så det var liksom inget accepterande av att det vore bra för mig för jag har haft så mycket ansvar. nej, jag borde odla familjerelationerna då om jag var "ledig". Nu blir det inte så, för jag ska åka på någon kurs som jag är intresserad av istället.

Han var lediga hela dagen igår, och steg upp i morse (hrm 8.00...) men 9.15 var han så zonkad att jag var tvungen att gå upp, och jag fick skälla till mig moronkaffe. Det är som att pratat med en ouppfostrad hund. Inget hjälper, för när han kommer in i trötthetsmod, så studsar allt. Han kan inte åstadkomma något vettigt, börjar se fel, fläckar, dåliga saker (som jag ska rätta till på stört, eller vad?) Jag måste försvara mig mot allt detta och blir sur och ledsen förstås.

Det blir familjeterapeut efter julhelgerna. Någonting måste göras. Jag kan inte ta denna mängd skit hela tiden.

Fny

 

[mimmipigg]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Inget hjälper, för när han kommer in i trötthetsmod, så studsar allt. Han kan inte åstadkomma något vettigt, börjar se fel, fläckar, dåliga saker (som jag ska rätta till på stört, eller vad?) Jag måste försvara mig mot allt detta och blir sur och ledsen förstås.

Hur mår han egentligen?
Är han bortskämd av födsel och ohejdad vana eller mår han dåligt?
Jag tycker att det där verkar lite sjukt.

 

[Zaria]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Det är ADHD de utreder nu, de utreder även mamman för något nu också, vet inte riktigt vad men något problem är det där också vet dock inte om det är för samma sak.

Hoppas verkligen att de finner ut vad är är med lillgrabben, för man ser verkligen hur dåligt han mår av förändringar samt att han inte förstår saker och han vet ju med sig att han gör fel många gånger men han kan liksom inte hindra det när situationen blir annorlunda än han tänkt det.

På så vis skiljer han sig enormt mot andra barn.

 

[Silverkedjan]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Min sambo blir också lobotomerad och går på halvfart när han har sömn- eller matbrist.

Men han blir inte OTREVLIG för det Där tycker jag din sambo brister i respekter och typ hackar på dig för att du är i närheten, inte för att det är ditt fel att han sovit dåligt.

Sömnbrist hör till småbarnåren, så ÄR det bara. Man måste fördela den hyfsat lika och UNNA VARANDRA sovtiden och ensamtiden.

Muta in så du har hälften och lämna honom att lösa sin del. Förklara att du inte vill ta nån skit och gnäller han på dig så gå därifrån bara så han måste hantera sin oförmåga på något annat sätt än att ösa den på dig.

Vi brukar tex ta en sovmorgon var på helgen om vi båda är lediga. Den sovande får öronproppar och helt fri sovtid. Den vakna roddar barn och gärna går ut och leker med dem ute.

Det räddar en hel vecka för mig

 

[Kimz0r]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

I en sådan situation är en utredning verkligen på sin plats - för barnets skull. Man måste alltid se till barnets bästa. NPF har ju hög ärftlighet, så det är bra att föräldrars ev. problematik uppmärksammas också.

 

[Anna_]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Oj, det här låter ju jättejobbigt! Jag tror att det är en bra idé att du åker bort för dig själv lite då och då, utan "barnen". Så får de prova på att klara av vardagen själva ett tag...

Om du är den jag tror (du och Liten var väl här i somras..?) så är du välkommen hit när du vill! Vi har ett gästrum som står och väntar och du kan roa dig med att rida, köra shettis, gå i skogen med hund, slöa på soffan, bli serverad lagad mat... Du behöver inte göra nån nytta alls, inte ens umgås med oss om du inte vill. Kom när som helst och stanna hur länge du vill

 

[millus]

Sv: Jag orkar bara inte - hur aktiva är era barn?

Mitt mellanbarn var så aktiv så jag kunde inte sitta ner o äta ett mål mat på tre år!!! Nu är han snart 13 år och fortfarande superaktiv o alert...Men skillnaden är att jag behöver inte vakta honom längre. Jag tog hand om honom och hans två år äldre syster nästan helt själv....Kan jag tillägga att jag var dödstrött!