LovingLife
Trådstartare
Jag fick en fråga från min partner här om dagen, som gjorde mig lite bestört... Han frågade vad jag skulle med honom till om det inte är för sex. Han säger att det är ju det som skiljer vänskap från kärlek och är det viktigaste i ett förhållande. Jag tycker att sex är viktigt, men låååångt ifrån det viktigaste och hans fråga får mig ju att tänka att det är nästan den enda poängen med att han vill ha mig. Han behöver inte min livmoder då han inte vill ha barn och inte heller pengar, då han känner sig trygg med sina egna besparingar. Sex är viktigast för honom, medan det är långt ifrån viktigt för mig på samma sätt. För mig är drömmen och poängen med att ha en partner att dela sitt liv med någon, i sorg och i lycka och i med och motgång. Att ha någon som stöttar en i vått och torrt och att bygga upp sitt liv tillsammans med. Att upptäcka världen tillsammans, resa, jobba mot gemensamma mål, bygga upp en egen liten familj osv. När jag svarade honom med detta sa han att man ju kan göra allt detta med en god vän också. Jag håller inte riktigt med...
Det var nånting som kändes extremt fel med hans uttalande om detta. Han adderade även ännu mer krav på att jag ska uppfylla hans behov sexuellt, trots att jag också nästan alltid har sex för hans skull, pga att jag inte alls prioriterar det lika mycket. Jag värderar närheten mer och allt det jag skrev ovan. Att ha djupa konversationer och dela allt i livet. Han vill att jag ska göra saker jag är väldigt obekväm med och säger att jag kommer att vänja mig och att jag borde bli glad av att göra honom glad, trots att jag blir äcklad och känner att jag går över mina egna gränser.
Diskussionen kom upp efter att jag inte orkade ha sex en kväll och han åkte hem mitt i natten utan att väcka mig, för att tillfredsställa sig själv hemma då han var sexuellt frustrerad. Grejen var att jag skulle åka iväg en vecka tidigt morgonen efter och jag vaknade mitt i natten och insåg att han var borta och blev helt bestört. Kunde inte sova och tog bilen och började min resa norrut istället. Han sa att det var mitt fel att vi inte hann säga hejdå, då han hade tänkt cykla till mig och säga hejdå innan jag åkte, men nu blev det ju inte så.
Det känns så ytligt och jag blir så fruktansvärt ledsen. Behövde bara skriva av mig antar jag. Blir äcklad av honom just nu bara och känner mig inte älskad för den jag är, utan för att jag är nån sexleksak för honom som ska tillfredsställa hans behov bara.
Det var nånting som kändes extremt fel med hans uttalande om detta. Han adderade även ännu mer krav på att jag ska uppfylla hans behov sexuellt, trots att jag också nästan alltid har sex för hans skull, pga att jag inte alls prioriterar det lika mycket. Jag värderar närheten mer och allt det jag skrev ovan. Att ha djupa konversationer och dela allt i livet. Han vill att jag ska göra saker jag är väldigt obekväm med och säger att jag kommer att vänja mig och att jag borde bli glad av att göra honom glad, trots att jag blir äcklad och känner att jag går över mina egna gränser.
Diskussionen kom upp efter att jag inte orkade ha sex en kväll och han åkte hem mitt i natten utan att väcka mig, för att tillfredsställa sig själv hemma då han var sexuellt frustrerad. Grejen var att jag skulle åka iväg en vecka tidigt morgonen efter och jag vaknade mitt i natten och insåg att han var borta och blev helt bestört. Kunde inte sova och tog bilen och började min resa norrut istället. Han sa att det var mitt fel att vi inte hann säga hejdå, då han hade tänkt cykla till mig och säga hejdå innan jag åkte, men nu blev det ju inte så.
Det känns så ytligt och jag blir så fruktansvärt ledsen. Behövde bara skriva av mig antar jag. Blir äcklad av honom just nu bara och känner mig inte älskad för den jag är, utan för att jag är nån sexleksak för honom som ska tillfredsställa hans behov bara.
