Jag kvävs

[Skogstrollet]

Sv: Jag kvävs

Att om han lyckas göra barnen såpass osäkra (som de ändå uppvisar symtom på till och från) när de är så här små, så kommer det han säger och sättet han han har mot dem kunna knäcka deras självkänsla och självförtroende rätt bra i framtiden (och kanske redan nu). Han kommer att kunna, i sin oförmåga att förstå deras känslor, kunna få dem att känna sig rejält värdelösa. Det lyckas han med med mig, trots att jag är vuxen och förstår att mycket av det han säger faktiskt inte har någon grund. Att han med sin sexistiska attityd kan påverka sonen till att bli en likadan mansgris som han själv, eller att han ironiser på ett sätt som gör dem till osäkra tonåringar osv. Helt enkelt att han med sitt sätt att vara gör att de mår dåligt i sig själva.

Med en så klok och stark mamma som motpol kommer de att så småning förstå att hans dumheter står för honom. Vettiga referenser från andra vuxna kommer göra stor skillnad, deras pappas åsikter blir inte hela deras värld, bara en del av den.

 

[Korven]

Sv: Jag kvävs

Det där är jättevanligt. Det är så otroligt många kvinnor som har sett fantastiska pappor i sina partners för de är helt underbara med andras barn men sedan när vardagen knackar på och de får egna barn så är de inga bra fäder alls. Anklaga inte dig själv. Du kunde ju inte veta hur framtiden skulle te sig. Du får ta det för vad det är och ge dem det du kan för jag lovar att det räcker.

Det säger min vuxne son också, men jag tror han lärde sig lite för han är idag en riktigt duktig pappa själv. Trots dålig pappaförebild.

 

[Sleepy]

Sv: Jag kvävs

jag skäms så otroligt över mitt val av förälder till barnen

Vet du vad mina kloka barn svarade på mina samvetskval?

"Hade du inte valt honom så hade du inte haft oss, mamma."

 

[Petruska]

Sv: Jag kvävs

Precis och där är vi tillbaka i att jag skäms så otroligt över mitt val av förälder till barnen och har sjukt dåligt samvete över att mitt val kommer att ha den effekten på deras liv. Jag vill ju verkligen allt det bästa för mina barn. Det här är inte det.

Ungefär så tänker jag om min sons pappa. Sonen är vuxen nu, och det är helt enkelt så att han inte har den sorts trygghet bakom sig som två välfungerande föräldrar kan ge. Å andra sidan har han den trygghet som man kan ha av att ha en mycket hängiven farmor och en mycket hängiven styvfar.

Som jag ser det innehåller där där med dåligt samvete för sitt val av pappa väsentligen två tankefel.
Det ena handlar om att den som tänker så tar på sig ansvaret för den andra förälderns föräldraskap och dessutom fråntar honom sitt ansvar, tex för att ha valt dig som förälder till sina barn.
Det andra handlar om något slags vag idé om att det finns perfekta uppväxter som producerar alltigenom psykologiskt perfekta barn (framtida vuxna). Så är det naturligtvis inte. Om det hade varit så, borde det ha existerat åtminstone någon pyskologiskt perfekt vuxen, men jag har då aldrig träffat någon.

Att det sen är helt oförlåtligt att inte till fullo ta sitt föräldraansvar, och att ditt ex inte verkar göra det, det är ju som det är.

 

[Petruska]

Sv: Jag kvävs

Min unge sa helt enkelt att det inte är jag som bör ha dåligt samvete, det är han.

 

[morgaine]

Sv: Jag kvävs

När är relationen tilräckligt bra då? Och vad för brister hos pappan kan jag väga upp med mina styrkor och vilka brister kommer att sätta spår hos barnen? Där kommer olustkänslan i magen in.

Resonemanget låter lite så från pappans sida - att jag är ju inte en missbrukare som misshandlar mina barn, så då är jag bra nog.

Jag tror det räcker för barn att veta att pappan vill ha dem. Sedan gör det kanske inte så mycket om han är kass på andra sätt, det viktigaste för att bli en hel människa är nog att känna sig önskvärd. Sedan kan mamman stå för tryggheten.

 

[TinyWiny]

Sv: Jag kvävs

Du brukar ju vara klok som en bok, så jag får försöka tro på det du säger. Men jag känner mig helt bipolär i min rasande bergochdalbana mellan hopp och förtvivlan. Att acceptera det man inte kan förändra är något av det svåraste jag vet.

Tack. Ja försök tro på det jag skriver för du kan ändå inte göra något åt det och det kan vara skönt att landa i något. Jag vet att det är fruktansvärt svårt att acceptera det man inte kan förändra men du får helt enkelt försöka. Då kan du istället koncentrera dig på att vara den bästa mamman du kan vara för dina barn. Istället för att lägga energi på onödiga saker.

 

[TinyWiny]

Sv: Jag kvävs

Vet du vad mina kloka barn svarade på mina samvetskval?

"Hade du inte valt honom så hade du inte haft oss, mamma."

Det där är så sant och även om jag och mina barns pappa inte har någon som helst relation idag så kan jag ändå tänka tillbaka på delar av vårt förhållande med glädje för utan honom så hade jag aldrig haft mina fantastiska barn. Jag hade inte haft just mina underbara barn

 

[farmor]

Sv: Jag kvävs

Ungefär så tänker jag om min sons pappa. Sonen är vuxen nu, och det är helt enkelt så att han inte har den sorts trygghet bakom sig som två välfungerande föräldrar kan ge. Å andra sidan har han den trygghet som man kan ha av att ha en mycket hängiven farmor och en mycket hängiven styvfar.

Som jag ser det innehåller där där med dåligt samvete för sitt val av pappa väsentligen två tankefel.
Det ena handlar om att den som tänker så tar på sig ansvaret för den andra förälderns föräldraskap och dessutom fråntar honom sitt ansvar, tex för att ha valt dig som förälder till sina barn.
Det andra handlar om något slags vag idé om att det finns perfekta uppväxter som producerar alltigenom psykologiskt perfekta barn (framtida vuxna). Så är det naturligtvis inte. Om det hade varit så, borde det ha existerat åtminstone någon pyskologiskt perfekt vuxen, men jag har då aldrig träffat någon.

Att det sen är helt oförlåtligt att inte till fullo ta sitt föräldraansvar, och att ditt ex inte verkar göra det, det är ju som det är.

Äntligen en vettig människa säger Farmor

(skilsmässobarn med 2 helgalna föräldrar, de och deras beteende lärde mig mycket på gott och ont men det blev rätt bra till slut ändå och jag har nu förlåtit dem och vid äldre ålder förstått att de var bara människor).

 

[Mirtai]

Sv: Jag kvävs

Ang anknytning och ledsamhet så vill jag ge mina erfarenheter som bonusmamma till tre små barn.

Deras pappa (min man) var bitvis inte alls en bra pappa när han levde med barnens mor. Han jobbade för mycket och tog för liten plats i barnens liv. De separerade när yngsta barnet var 3 månader, idag är hen 3.5. Idag tycker jag han är en fantastisk pappa. Förändringen har massor med anledningar men det känns mindre viktigt varför han ändrat sig, huvudsaken är att han gjort det. Barnen mår bra här, de trivs och Längtar hit. Precis som de kan längta efter sin mamma när de är hos oss.

Umgänget har utökats långsamt och är nu uppe i varannan vecka. I början hade han de större barnen någon natt/varannan vecka och den minste bara dagtid för att sakta utöka.

Naturligt så har mamman varit den primära anknytningspersonen och trots att barnen alltid har det bra när de är hos oss så upplevde mamman varje gång de kom hem till henne att ffa minsta barnet var otroligt mammigt och närhetstörstande. Att det är så tycker jag inte är konstigt, idag är alla barnen lika mot båda sina föräldrar. Första dagen vill de vara extra nära, sitta i knät och kramas. Inget konstigt alls!

Det jag kommer säga nu är inte riktat speciellt till TS utan mer än allmänt observation. Det är viktigt (och så otroligt svårt) att inse att bara för att någon gör annorlunda behöver det inte betyda att det är fel. Vår relation till barnen och deras mamma hade varit så mycket lättare om hon insett att bara för att pappan inte gör precis som hon behöver det inte betyda att det är sämre!

 

[athena]

Sv: Jag kvävs

starkare kommer du att bli när du väl har lämnat honom även rumsligt.

Detta ska du ta fasta på TS, det kommer göra STOR skillnad när du kommer därifrån!

 

[athena]

Sv: Jag kvävs

Det jag kommer säga nu är inte riktat speciellt till TS utan mer än allmänt observation. Det är viktigt (och så otroligt svårt) att inse att bara för att någon gör annorlunda behöver det inte betyda att det är fel. Vår relation till barnen och deras mamma hade varit så mycket lättare om hon insett att bara för att pappan inte gör precis som hon behöver det inte betyda att det är sämre!

Absolut är det så, och inte minst viktigt för oss ALLA att ta fast på - i alla våra relationer (och för att inte tala om, vårt hästägande...).

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Äntligen en vettig människa säger Farmor

Fast vettiga människor tycker jag att det finns fler av i den här tråden och den du citerat är en av dem.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Vet du vad mina kloka barn svarade på mina samvetskval?

"Hade du inte valt honom så hade du inte haft oss, mamma."

Det är ju den stora behållningen självklart!!!

Och helt illa var det ju inte innan barnen heller även om jag med facit i hand inser att det fanns tecken på idiotin som jag borde tagit fasta på.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Tack. Ja försök tro på det jag skriver för du kan ändå inte göra något åt det och det kan vara skönt att landa i något. Jag vet att det är fruktansvärt svårt att acceptera det man inte kan förändra men du får helt enkelt försöka. Då kan du istället koncentrera dig på att vara den bästa mamman du kan vara för dina barn. Istället för att lägga energi på onödiga saker.

Skulle vilja ha en "ignorera-knapp" i hjärnan. Tänk vad skönt det hade varit

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Detta ska du ta fasta på TS, det kommer göra STOR skillnad när du kommer därifrån!

1 vecka kvar. Det går såååååå långsamt.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Det jag kommer säga nu är inte riktat speciellt till TS utan mer än allmänt observation. Det är viktigt (och så otroligt svårt) att inse att bara för att någon gör annorlunda behöver det inte betyda att det är fel. Vår relation till barnen och deras mamma hade varit så mycket lättare om hon insett att bara för att pappan inte gör precis som hon behöver det inte betyda att det är sämre!

Det är viktigt, men det är skillnad på att lägga sig i hur pappan matchar kläder, vilken mat han väljer (tex om jag föredrar ekologist och han köper ica basic) eller vad han hittar på med barnen och på att se rent dåliga saker som att barnen inte får bada/duscha på 14 dagar (märk väl att de heller inte tvättas av, kanske ett drag med våtservett) och att barnen kränks verbalt.

Inget av detta kommer jag att kunna kommentera när vi gått isär, eftersom jag kommer att vara lyckligt ovetande (eller olyckligt gissandes) när det gäller dessa punkter. Bada kommer de att göra oftare också, eftersom vi byts av och hos mig sker det. Men eftersom vi nu bor under samma tak så ser jag allt och har lite svårt att inte lägga mig i ibland. Inte för att det gör någon skillnad iofs, men då är det sagt. Inga bråk framför barnen dock, någonsin.

 

[Ramona]

Sv: Jag kvävs

Men tror du inte att han nu vet att du gör mycket och därför inte gör det själv? Tex att bada barnen. Han vet ju att du gör det. Samma med allting. Så länge du gör saker finner han ingen anledning att göra det själv. Han fattar inte att ifall man hjälps åt så blir livet roligare.

När han har barnen själv sen så kommer han säkerligen att bada dem, eftersom ingen annan gör det.

 

[Mirtai]

Sv: Jag kvävs

Men självklart är det skillnad på de saker du beskriver! Och det var därför jag skrev att det inte var riktat särskilt mot dig, tvärtom tycker jag att du klarar balasgången på ett beundransvärt sätt!!

Jag vet vad du menar, vi har åsikter om att mamman aldrig klipper naglarna på barnen. Nu sker det oftare än förr eftersom vi har dem varannan vecka men innan kunde de komma med tånaglar som var så långa att de böjt sig runt kanten på tån

Att barnen går till skola/dagis i kläder vi inte skulle valt är en helt annan sak, precis som du skriver

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Men tror du inte att han nu vet att du gör mycket och därför inte gör det själv? Tex att bada barnen. Han vet ju att du gör det. Samma med allting. Så länge du gör saker finner han ingen anledning att göra det själv. Han fattar inte att ifall man hjälps åt så blir livet roligare.

När han har barnen själv sen så kommer han säkerligen att bada dem, eftersom ingen annan gör det.

Fast hade jag badat barnen så hade jag inte vetat att han inte gör det. Jag har ju medvetet (och ja, det är inget jag är stolt över) skitit i detta för att se om det händer, men det är ju helt dött på den fronten. Jag har gjort detta i omgångar nu sen beskedet i maj, men det är samma varje gång. Brukar hinta om att de inte har badat på en vecka, men det är inte alltid polletten trillar ner ändå. För det är jobbigt helt enkelt.